I går röstade fullmäktige igenom en motion från oss i Folkpartiet om att Norrköping ska bli en fristad för förföljda författare, så kallade fristadsförfattare.
Det var ett nästan enigt fullmäktige, endast Sverigedemokraterna röstade emot (det är ju trots allt invandrare vi talar om!).
Enigheten förvånade mig inte.
Norrköping är en stark kulturstad. Vi har en tradition som fristad, bland annat för judar i slutet på 1700-talet. Dessutom finns det gott om politiker på båda sidorna blockgränsen med stort engagemang i frågor om mänskliga rättigheter. Sist, men inte minst, råder ett politiskt klimat som gör det möjligt att komma överens över blockgränsen. Bra förslag stoppas inte bara för att de kommer från fel parti.
Att bli fristad innebär att Norrköping, troligen med start nästa år, kommer att ta mot en författare som är förföljd i sitt hemland. På fullmäktige igår nämnde jag bland andra den internationellt kända Taslima Nasrin. Hon var Uppsalas första fristadsförfattare.
Nasrin fick fly från Bangladesh 1994 efter att hon skrivit boken Skammen. Den kritiserade hur islam utövas i Indien och det gjorde folk mycket upprörda. Över hundratusen personer samlades och protesterade mot henne, en fatwa utropades och ett pris sattes på hennes huvud.
1994 flydde hon till Sverige och bodde sedan på olika ställen i världen. Några år senare kom hon tillbaka till vårt land, denna gång alltså som fristadsförfattare.
Det var en annan fatwa som var upprinnelsen till systemet med fristadsförfattare, den mot Salman Rushdie, för hans bok Satansverserna. Efter det bildades ICORN, som idag har fristäder i ett 40-tal länder, varav fem i Sverige. Norrköping blir alltså den sjätte.
Via Svenska PEN kommer en författare erbjudas plats att bo i Norrköping ett år. Vi förbinder oss stå för uppehälle och utrustning för att skriva. Det är allt.
Sedan hoppas jag att vi i Norrköping verkligen bjuder in författaren i stadens kulturliv. De kan verkligen komma att berika vår stad.
Det var ett nästan enigt fullmäktige, endast Sverigedemokraterna röstade emot (det är ju trots allt invandrare vi talar om!).
Enigheten förvånade mig inte.
Norrköping är en stark kulturstad. Vi har en tradition som fristad, bland annat för judar i slutet på 1700-talet. Dessutom finns det gott om politiker på båda sidorna blockgränsen med stort engagemang i frågor om mänskliga rättigheter. Sist, men inte minst, råder ett politiskt klimat som gör det möjligt att komma överens över blockgränsen. Bra förslag stoppas inte bara för att de kommer från fel parti.
Att bli fristad innebär att Norrköping, troligen med start nästa år, kommer att ta mot en författare som är förföljd i sitt hemland. På fullmäktige igår nämnde jag bland andra den internationellt kända Taslima Nasrin. Hon var Uppsalas första fristadsförfattare.
Nasrin fick fly från Bangladesh 1994 efter att hon skrivit boken Skammen. Den kritiserade hur islam utövas i Indien och det gjorde folk mycket upprörda. Över hundratusen personer samlades och protesterade mot henne, en fatwa utropades och ett pris sattes på hennes huvud.
1994 flydde hon till Sverige och bodde sedan på olika ställen i världen. Några år senare kom hon tillbaka till vårt land, denna gång alltså som fristadsförfattare.
Det var en annan fatwa som var upprinnelsen till systemet med fristadsförfattare, den mot Salman Rushdie, för hans bok Satansverserna. Efter det bildades ICORN, som idag har fristäder i ett 40-tal länder, varav fem i Sverige. Norrköping blir alltså den sjätte.
Via Svenska PEN kommer en författare erbjudas plats att bo i Norrköping ett år. Vi förbinder oss stå för uppehälle och utrustning för att skriva. Det är allt.
Sedan hoppas jag att vi i Norrköping verkligen bjuder in författaren i stadens kulturliv. De kan verkligen komma att berika vår stad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar