Mot Gävle

Jag kan inte påminna mig att jag någon gång spenderat någon längre tid i Gävle. Med det menar jag ett dygn. Nu ska jag i alla fall få prova på hur det är. Mitt tåg går om en timme och jag ska träffa lite folkpartister. Vi är inbjudna av Per-Åke Fredriksson, ett driftigt oppositionsråd.

Igår kom valberedningens förslag till lista inför Europaparlamentsvalet. Marit Paulsen toppar som väntat före Olle Schmidt, men på tredje plats hoppar Cecilia Wikström från Uppsala upp på. Fyra har vi Fredrik Malm, femma Barbro Westerholm (som jag gärna sett längre upp) och Anders Ekberg. Ett starkt startfält imo.

Allians för Sverige ska samtal med Sverige. Mer info på alliansforsverige.se.

Göran Hägglund skriver att Kristdemokraterna nu kan tänka sig en utbyggd kärnkraft. Whohoo!

Mitt förtroende för Mona Sahlin är väldigt lågt. Jag ogillade Göran Persson, men hade respekt för honom som en skicklig statsman, trots hans otrevliga person. Sahlin som statsminister får mig däremot att rysa. I Svenska Dagbladet igår skrev hon en rent fånig artikel som börjar så här:

"Nu ökar arbetslösheten i rasande takt, överskott vänds i underskott i de offentliga finanserna, och utanförskapet växer. Tvärtemot vad den blå alliansen lovade väljarna 2006."

Jösses, har människan fullständigt missat finanskrisen? Det är inte konstigt om hon är kritisk mot regeringen på en massa områden, hon är socialdemokrat och i opposition. Men att skylla ökad arbetslöshet och kris på regeringen. Det blir ju bara pinsamt.
Mona Sahlin är inte redo att leda Sverige, och kommer nog aldrig att bli det.

Nehe Gävle, nu är jag på väg!