Lugn, här är jag!

Mark Sanford är guvernör i South Carolina och en mycket tänkbar presidentkandidat för republikanerna 2012. Han var det iallafall. I måndags kom nyheten att Sanford var spårlöst borta och ingen hade kontakt med honom sedan torsdags. Inte ens hans fru visste var han höll hus. Lite senare kom meddelande från hans personal att han var på tur i Appalacherna.

I morse kom han hem till USA - från Argentina (Appalacherna ligger i Nordamerika)! Han hade inte alls varit i bergen, han hade varit i Buenos Aires. Snart håller han presskonferens. Den tänkte jag se.

Så jag ville bara meddela att jag är här och min mamma vet att jag är här. Jag vet dock inte exakt var hon är, någonstans i Malaysia tror jag.

Det blir en hel del motion här nere. Promenad på morgonen, gym efter lunchen och en simtur på kvällen. Om det vore så här enkelt och nära att träna hemma skulle jag vara i toppform.

På väg till simturen ikväll gick jag rakt in i ett judiskt bröllopsfirande. J-vlar vilket drag!

Nu börjar pressträffen!

Drömmar om ett fritt Iran

Tänk om... tänk om Iran kunde bli fritt. Vägen dit kan vara lång, eller precis runt hörnet. Inget vet hur situationen kommer utveckla sig. Få saker, om något, skulle betyda mer för världsfreden än om Iran blev en demokrati. Ett demokratiskt Iran bredvid ett demokratisk Irak. En demokratiseringsvåg i diktatoriska arabvärlden skulle vara i full gång. Eftersom mattan också skulle ryckas undan för Hizbollah och Hamas skulle chansen för fred mellan Israel och Palestina öka.

Så förutom vad det skulle betyda för det iranska folket, skulle det betyda så mycket för världen.

Israel, där jag befinner mig nu, är ett märkligt land. Västerländskt i mellanöstern-tappning och, som Jonte sa, i en militär förpackning. Överallt finns beväpnade vakter, här på hotellet minst tre stycken. Vid varje restaurang, köpcentrum osv måste man visa upp vad man har i väskan, så den inte innehåller någon bomb. Utfrågningen i säkerhetskontrollen på flyget var långt värre än i USA. Ett folk som lever under ett ständigt dödshot.

Det största hotet mot Israels existens är ett kärnvapenbestyckat Iran. Det största steget mot fred och demokrati i arabvärlden är ett demokratiskt Iran. Tänk om vi är på väg dit nu.

Vänta och se med Obama

President Obama vill få tillstånd en dialog med ledarskapet i Iran och har därför hållt en mycket låg profil i kommentarerna kring protesterna som pågår där nu. För det får han en hel del kritik i USA, och inte bara från republikaner.

Min största anledning att stödja McCain före Obama var utrikespolitiken. Hittills har flera av de värsta farhågorna besannats men jag tycker ändå man ska vänta med omdömet ett tag. Jag hoppas att Obamas strategi bygger på att verkligen sträcka ut handen till världens auktoritära stater och sedan köra en riktigt tuff linje mot dom som inte tar den.

Diktaturer förstår ett språk: Maktspråk. Om de känner att motståndaren är mäktigare backar de. Annars flyttar de fram sina positioner.

Att tala maktspråk innebär dock inte att man inte alls ska ha någon kontakt alls med diktaturerna, och det är vad jag hoppas Barack Obama inser.

Min förhoppning är alltså att omvärlden erkänner att Obama verkligen har försökt nå dialog, och när det inte lyckats kommer sluta upp kring en tuffare linje. Det känns naivt, och är troligen naivt. Övriga världen kommer troligen vilja fortsätta den mjuka linjen, och frågan är om Obama också komme vilja göra det.

Historien har visat att om inte USA går före, kommer inte någon annan att göra det heller. EU och andra länder känner sig bekvämare i ett lite ljummare maktspråk. Ett USA med samma vaga inställning som EU kommer innebära att diktaturerna flyttar fram sina positioner i världen. Men låt oss vänta med det slutliga omdömet tills vi har sett lite mer vad Obama har i tankarna. Han är ingen dumskalle.

Tel Aviv

På plats i Tel Aviv sedan sent igår kväll. Jag letade och letade för att hitta den flygresa som skulle ta kortast tid och samtidigt var på rätt datum. Det går direktflyg men dessa gick på fel dagar. Så hittade jag en med mellanlandning i Kiev, Ukraina, som verkade bäst. Självklart blev flyget sex timmar försenat i Kiev... men nu är jag här i den 30-gradiga värmen!

Har slappat en stund nere vid poolen och ska väl såsmåningom bege mig ut en sväng på stan.

Himla kul med Tobias Krantz som ny högskole- och forskningsminister, grattis Tobbe! Den mest välutbildade högskoleministern sedan 60-talet, sa Jan Björklund. Nu har FP två ministrar med doktorsgrad, den andra är Cecilia Malmström, också i statsvetenskap tror jag. Krantz skrev om regionfrågan.

Johnny Munkhammar bjuder på lite kuriosa i form av att Tobbes fru, Anna Grönlund Krantz, är Göran Perssons chef på JKL.

Några lästips:

* Sebastian Hallén pekar på hur Mona Sahlins löften om mer pengar till kommunsektorn är falska.

* Johan Ingerö beskriver tiden som leijonunge.

* Alliansen hade vunnit, även om det hade varit riksdagen vi röstat till den sjunde juni.

Snart slut

Att halvslumra i solen på en kanalbåt på Göta kanal är ett helt okej sätt att bedriva politik har jag lärt mig idag. Kommunstyrelsen i Norrköping besökte kollegorna i Söderköping som visade framtida expansionsplaner längs strandkanten samtidigt som vi fick en chans att bekanta oss med varandra. Vädret var verkligen en skänk från ovan.

Nu har jag precis skrivit ut en vägbeskrivning till Arlanda. Semestern börjar imorgon! Tel Aviv i Israel blir det.

Sista uppgiften innan semestern är en middag med Lundberg-företagen med ägaren Fredrik Lundberg i spetsen. Blir både intressant och en bra avslutning på det här halvåret.

Bryt den negativa trenden i skolan

Idag kom tråkiga besked angående resultaten i Norrköpings skolor. En rejäl försämring jämfört med förra året. Därmed förstärks tyvärr bilden av den dåliga resultat vi sett nu under tio års tid. 1999 var andelen ej behöriga till gymnasiet 11 procent, idag är de 12,5. Förra årets positiva trendbrott verkar ha varit en tillfällighet.

Samma långsiktiga problem har vi i hela Sverige. Den nya skollagen, som presenteras idag, är bara en av pusselbitarna i den totala reformering av skolan som nu pågår på Jan Björklunds departement. I sju år höll S, V och MP på och utredde en ny skollag, men kunde inte komma överens. Nu levereras en helt ny lag av regeringen.

Viktigast är troligen ökade rätten till stöd. Anser föräldrar att barnen inte får tillräckligt stöd i skolan kan de driva frågan vidare till en högre instans.

Just detta stöd ska vi diskutera i kväll i fullmäktige. Trots löften om motsatsen från Lars Stjernkvist så är det just speciallärare och elevassistenter som sparkas.

Birgitta eller Helene

När en ny minister ska utses så pratas det som bara attan i ett parti, det kan jag lova. Alla olika möjligheter (och omöjligheter) övervägs. Det finns en hel drös Folkpartister som skulle göra ett bra jobb på posten, jag har svårt att se något alternativ som jag skulle bli missnöjd med.

Två bra alternativ är Birgitta Ohlsson och Helene Odenjung. Birgitta är den, för allmänheten, mest kända. Hon är färgstark och skulle vara utmärkt i en valrörelse (samt såklart kompetent som minister, men det goes without saying).

Helene skulle ha längre startsträcka för att bli känd hos svenskarna, men har stor potential. Hon är väldigt omtyckt i partiet och håller nära kontakt med många, många medlemmar. Många är vi som får små uppmuntrade ord på Facebook, Twitter, riksmöten, landsmöten osv. Dessutom är hon framstående oppositionsråd i Göteborg och det är inte fel med två liberala kvinnor på västkusten (den andra är EU-minister Cecilia Malmström.)

Igår skrev förövrigt Helene så här på Facebook: "Helene Odenjung: överväger framtida alternativ. Svårt, men spännande!"

Om du har fått erbjudandet så ska du ta det Helene!

Leijonkungen till Östergötland?

Lars Leijonborg avgår ur regeringen. På ett sätt känns det naturligt eftersom han slutfört sina stora arbetsuppgifter; forskningsproppen med historiens största svenska forskningssatsning, slutrapporten från Globaliseringsrådet och till sist säkrade han ESS till Lund. Dessutom röstades kårobligatoriet bort igår i riksdagen.

Att växla in en ny Folkpartist som fullt ut kan medverka i valrörelsen 2010 känns naturligt, men samtidigt kommer jag sakna Leijonborg i regeringen. Han har ett mycket stort kunnande och dessa kunskaper har visat sig i allt det han presterat, som jag nyss räknade upp. För min del skulle han gärna ha fått suttit kvar, men jag förstår samtidigt logiken i hans avgång.

Igår tackade kommunen av Björn Eriksson på en lunch i stadshuset där jag medverkade. Idag har regeringen sammanträde och en ny landshövding borde väl utses idag eller nästa torsdag. Det känns inte så där jättelångt bort att det blir Leijonborg, men jag har ingen aning om vad han själv vill.

UPPDATERING: Lars säger att han inte är intresserad av något uppdrag som landshövding. Men han kanske inte vet att Östergötland är ledigt. Det måste väl ändå vara drömmen för alla FP-ledare att få vända till rösträttsrörelsens ursprung och blåklintens landskap.

Joho, det visste han visst säger han nu: "Östergötland är ett underbart län, men jag vill göra något annat.". Ok, då.

4000 namn för Skärblackabadet!

Jag har precis varit och kraschat kultur- och fritidsnämndes fikapaus tillsammans med Tomas Hellberg, ordförande i Blacka musik, som lämnade över ca 4000 namnunderskrifter till Bengt Cete (MP), ordförande i nämnden. Viktigt att poängtera att Blacka musik är politiskt obundna och kämpar för simhallen, inte för något parti. 

Cete och vänsterkoalitionen har börjat backa nu, besparingen ska inte bli lika stor sa man nu. Vi får se vad beslutet blir i eftermiddag. 

Men är det ändå inte märkligt att man anser sig ha råd med en kommunal loge på Idrottsparken, men inte en simhall i Skärblacka.  

Hur som helst så är det ett otroligt jobb som Skärblackaborna har lagt ner. 4000 namn på en vecka! Enligt SCB så bodde 2005 cirka 4000 personer i Skärblacka! Det är såklart också folk i de omkringliggande orterna som hjälpt till, men ändå, vilket uppslutning! 

Nu ska jag strax iväg och tacka Björn Eriksson för hans insatser som landshövding i elva år. Det är vemodigt, han har varit otroligt bra. Känns bra att kunna vara med och säga tack.

Lite mer skryt

Seeeeg är jag idag. Slösurfat runt på val.se och började jämföra Norrköpings ökning med andra stora kommuner. Visade sig att vi var bäst! =) 

Norrköping + 91 %

Gävle + 52 %

Helsingborg + 52 %

Västerås 52 %

Örebro + 39 %

Jönköping + 35 %

Uppsala + 28,2 %

Malmö + 20,5 %

Stockholm + 17,5 %

Linköping + 7 %

Lund + 1,6 %

Göteborg backade 

Riktigt imponerande resultat bland annat i Uppsala där Folkpartiet är en hårsmån ifrån att vara största parti. 17,7 för FP och 18,1 för S, M på 17,2. Västerås verkade de ha haft en grym kampanj också, upp med 52 procent och valresultat på mycket stabila 16,7 procent. 

Polare Per-Åke i Gävle noterar också en uppgång med 52 procent till 13,2, vilket innebär att dom nästan är ifatt rikssnittet. Polare Frykman i Eskilstuna ökar också rejält, upp 54 procent som ger ett resultat på 12,5.

Uppgången för FP i hela Sverige var 37 procent. 

Ikväll är det KF-grupp till kl 21. Ska bli kul att träffa ett glatt gäng. Fast jag skulle gärna sova lite istället. Blev bara tre timmar i natt.

Alliansen större än vänsterkartellen

De fyra borgerliga partierna fick tillsammans 42,6 procent och de tre vänsterpartierna 41,1 procent. Här i Norrköping får vi dock öka takten inför valet nästa år. Det lokala vänstergänget är större än Alliansen.

Nästan dubbling i Norrköping

Igår tog svenskarna ett rejält kliv mot att bli en del av Europa på riktigt. Vi lämnade jag och nej bakom oss och började fundera på vad vi ska göra i EU. Miljöpartiet som själv tog samma steg nyligen belönades rikligt, likaså Folkpartiet som var det mest EU-vänliga partiet.  

Att Piratpartiet kom in tycker jag är toppen. Det blir en riktig spark i baken på de etablerade partierna och förhoppningsvis slår man till reträtt vad gäller ytterligare regleringar av internet.

Som Folkpartist i Norrköping var det otroligt kul att se att vi nästan dubblade (en ökning med 91 %, jämfört med 37 % i hela Sverige). 10,1 är dessutom det bästa resultatet i ett EU-val någonsin, och troligen det bästa resultat sedan långt tillbaka. Kanske får man leta ända till 60-talet för att hitta ett lika bra resultat. 

Extra kul är att vi gick så bra i Hageby, där vi jobbat rätt aktivt ganska länge nu. I tre av fyra Hageby-distrikt är vi nu största borgerliga parti och ökade flera gånger om. Distrikten är dock omgjorda litegrann så det går inte att jämföra direkt mot tidigare resultat.

Ja till Europa, för fredens skull

Jag fick inte rösta 1994 om Sverige skulle gå med i EU eller inte. På den tiden var jag inte alls politiskt insatt, hade precis börjat forma mina åsikter. Jag var dock helhjärtat på Ja-sidan och på en byrålåda hemma hade jag ett Ja-klistermärke.

Ja - för fredens skull, stod det.

Det är och förblir min största anledning att vara positiv till ett europeiskt samarbete. Min morfar tillfångatogs under Andra världskriget när tyskarna anföll Polen. Han skickades såsmåningom till Norge där han sattes i arbetsläget. En kväll när tyskarna festade slängde morfar och en vän till honom arbetsredskapen och flydde mot Sverige.

Min mormor var ung kvinna i Finland under kriget och har berättat många gånger om hur de fick springa ut i skogen när de ryska bombplanen kom in över byn. Visst är man trött på att höra historierna för tusende gången, men det har nog ändå påverkat mig.

Idag är det dessutom 65 år sedan Dagen D, de allierades invasion i Normandie. Jag lyssnar på boken "Den längsta dagen" i bilen mellan kampanjaktiviteterna i Östergötland. 1944 världskrig, 65 år senare går 500 miljoner EU-medborgare och röstar. 

Inom det europeiska samarbete finns massa korkade saker, som jordbruksstöd och raka gurkor, men i grunden är det ett samarbete för freden. Jag trivs därför väldigt bra i den här valrörelsen när Folkpartiet så tydligt säger Ja till Europa. Jordbruksstödet ska bort, men det är Europavännerna som kommer ändra på det, inte gnällspikarna.

Men nu ska vi ta och spöa dansken!

Nationaldagshälsning från Marit

Slutspurt

Jag var ute till strax innan 23 igår och begåvade folks brevlådor med en påminnelse om att gå och rösta. Förresten, när ni gör det, går och röstar alltså, glöm då inte att kryssa Olle Schmidt, Anders Ekberg eller varför inte Norrköpings hård arbetande José Kimenga. 

Carl Schlyter ringde igår och hade läst bloggen om taxiresan från Göteborg. Han hade en förklaring till varför han var tvungen att komma hem redan samma natt. Han hade ett åtagande av privat natur på på morgonen därpå, så jag ska inte upprepa vad det var. Det var en rimlig anledning att åka hem på natten, och det sa jag till honom. Men när jag tänkte lite efter samtalet så hade han ju faktiskt kunnat skippa framträdandet i Debatt.

Anledningen att komma hem snabbt var rimlig, taxiresan hade dock kunnat undvikas. 

Taxi med Carl Schlyter

Sitter och kollar på EU-debatten med ett halvt öga på SVT Play. Carl Schlyter medverkar för Miljöpartiets räkning. Jag träffade honom för första gången när vi båda var med i SVT:s Debatt i Göteborg.  

Jag hade tänkt sova över där nere men SVT meddelade att det fanns en taxi beställd till Linköping. Miljökämpen Schlyter hade begärt att få komma hem redan samma natt. Han var trevlig och jag lärde mig en hel del om EU-parlamentet från honom, men nog kändes det som att klimatretoriken inte riktigt gick ihop med en taxiresa från Göteborg till Linköping. 

Personligen har jag inget mot att folk vare sig åker bil eller taxi, inte ens långa sträckor. Men jag har lite svårt för hyckleri. 

Taxichauffören undrade hur Carl tar sig till och från Bryssel, åker han tåg? Nej, han flyger.

Leijonkungen

Det har pratats då och då i media om att Lars Leijonborg ska avgå som minister. Det är det ingen som har sagt de senaste veckorna.

Först presenterade han som ordförande i Globaliseringsrådet ett intressant dokument fullt av framtidsidéer för Sverige.
Kort efter det kom nyheten att han säkrat den jättelika forskningsanläggningen ESS till Sverige.
Innan dess kom även den mycket ambitiösa forskningsproppen, med stora satsningar på svensk forskning.

Leijonborg är en av Sveriges mest rutinerade och mest kunniga politiker. Väldigt påläst och seriös. Han behövs i den svenska regeringen, det tycker jag att han har visat.

Torrsim i Skärblacka

Åke Bjurhamn och jag besökte idag simhallen i Skärblacka, där föräldrar och idrottslärare har startat en namninsamling för att stoppa nedläggningen av badet. 

Det är förståeligt att man måste spara pengar i kristider (även om man inte hade behövt spara så mycket om vi inte övertrasserat kontot under de goda åren). Det finns dock bättre saker att spara på än just detta bad. Exempelvis kan man spara minst 1,5 miljoner på den centrala administrationen, utan att varsla någon. Det löser sig ändå med folk som slutar och går i pension.

Dessutom undrar jag om denna nedläggningen sparar en enda krona för kommunen. För kultur- och fritidsnämnden minskar konstnaderna med en miljon ungefär. Men när barnen som går i skolan i Skärblacka och omkringliggande områden som Vånga ska få sin simundervisning i Norrköping eller Finspång, då drar kostnaderna iväg.

Skolorna måste som bekant spara en himla massa pengar de också, så några stålar till långa turer till Norrköping och Finspång med vikarieersättning på skolan, och så vidare, finns inte. Dessutom finns det inga lediga tider på Centralbadet... 

Det blir väl som Åke Bjurhamn sa:

"Simundervisningen i kommer i fortsättningen bestå av torrsim på gräsmattan utanför skolan." 

Men vi har ju i alla fall en kommunal loge på Idrottsparken...

Medveten bluff eller okunnighet?

Vi ska inte upprepa misstagen från 90-talet, vi ska inte spara på stödpersonalen. Det har Lars Stjernkvist upprepat som ett mantra. Men kejsaren är naken.

När Lars Glänneskog (FP) och Folkpartiet har tittat på vilka personer som sagts upp internt så finns där 13 speciallärare och 31 elevassistenter, 44 personer inalles. Då syns ännu inte uppsagda kuratorer och de elevassistenter som går på vikariat. Det kommer alltså bli fler.

I NT försvarar sig Stjernkvist: 

"Det är de som arbetat kortast tid som sagts upp, enligt de arbetsrättsliga turordningsregler. Det är alltså slumpen som avgör vilka som hamnar i poolen och de ska dessutom vara kvar i verksamheten." 

Det är fel.  Personalen är indelad i olika kategorier, grupper. Speciallärare och SO-lärare är exempelvis inte i samma grupp. Rektor väljer sedan ur vilken grupp man vill spara. Sedan inom den gruppen så är det las-regler som träder in. Men att göra sig av med exempelvis speciallärare är ett medvetet val. 

Antingen känner inte Stjernkvist till detta, vilket i sig är allvarligt, eller så bluffar han helt frankt (eller så har han blivit felciterad och får väl då korrigera sig i bloggen). 

Han säger också: 

"Vi ska göra allt för att inte upprepa att de elever som behöver stöd kommer i kläm som de gjorde på 90-talet. Det här är en oerhört viktig fråga och många oroliga föräldrar ringer och frågar vad som ska hända med deras barn nu när vi måste spara. Jag kommer att göra allt jag kan för att de inte ska drabbas." 

Men herregud. Det sker ju mitt framför näsan på honom! Det räcker inte att vara oroad. Stjernkvist har lovat - och fortsätter att lova - att barn i behov av extra stöd inte ska drabbas, men verkligheten visar att det är precis vad som sker.

Ja till euron