2007-03-23

Arbetarmoral

Att det överhuvudtaget blir diskussion om regeringens förändringar i a-kassan som innebär att den som blir arbetslös från första dagen ska vara beredd att söka jobb inom andra yrken och på andra platser i landet, visar var arbetarmoralen har tagit vägen. Den är knappt existerande.

Det en moralisk skyldighet att var och en efter förmåga ska försörja sig själv så mycket det bara går. Alla kan inte det och då får vi hjälpas åt. Men de som kan det måste också göra det. Det är inte rätt att leva på andras arbete bara för att man inte kan tänka sig jobba med något annat än det yrke man hade senast eller för att man inte kan tänka sig att flytta.

Det innebär ju naturligtvis inte att det är kul att kanske tvingas flytta från familj eller byta till ett yrke man trivs sämre med. Men vi kan inte ha ett samhälle där en grupp människor lever på en annan grupp. Ett sådant samhälle har snart ingen solidaritet kvar.

Den samhällsmodell vi har bygger på att alla som kan också bidrar ekonomiskt till den. Annars kommer den krackelera och förtvina, som vi har börjat se under sossarnas senaste 12 år vid makten. När så många som över en miljon människor hamnar i utanförskap och lever på andras arbete så sätter det djupa spår, både för de är utanför och innanför.

Mona Sahlin som i sitt första tal som partiledare talade om rätten till arbete och plikten att arbete - varför stödjer hon inte dessa förändringar? Det är en sak att prata om förnyelse, en helt annan att förnya.

13 kommentarer:

Anonym sa...

det måste finnas någon medmänsklighet kvar. Idag är sällan jobben fasta och alltfler lever osäkert i tillfälliga jobb. Hur ska människor kunna rota sig, våga investera i bostad och vänner om de kan tvingas flytta från dag ett? Människor har rätt till nån slags kontinuitet. Däremot inte sagta att människor ska leva på bidrag år och år in utan att försöka hitta fram till försörjning men vi måste söka balans och förstå att arbeta är bara en del av våra liv.

Robert Nordman sa...

Anon: Jag undrar om samma ståndpunkt fördes fram under det sena 1800-talet, och vad det skulle inneburit.

Med det sagt: Det vulgära exemplet "måste jag flytta till Kiruna?" som jag hittills sett åtminstone två gånger är verklighetsfrämmande. Att däremot flytta till orter med goda pendlingsmöjligheter till flera områden (på samma sätt som Norrköping ligger bra till för arbete både söderut och norrut, rent pendlingsavståndsmässigt) är däremot rimligt - och också vad som mer åsyftas.

Anonym sa...

Svenskar flyttar mer än nåt annat folk i EU. Ändå är det här det gnälls över att folk inte flyttar. I många andra länder uppskattar man vänner, umgänge,famlj för mkt för att flytta på sig så det där stämmer ej.Vill påminna dig om vi lever på 2000-talet o 1800-talets utflytt till Amerika är väl ingen lösning vi ska ta till nu.

Mathias Sundin sa...

Anonym: Du säger mot dig. Människor ska inte kunna leva på bidrag hur länge som helst, men det är omänskligt att behöva byta yrke och flytta.

Det som är omänskligt är att ta pengar från de som verkligen behöver det. Och det är vad man gör om man har möjligheten att göra det men inte gör det. Det system vi har bygger på att alla som kan bidrar. Ska människor kunna leva tillsammans i solidaritet så bygger det också på att alla som kan bidrar.

Och du undrar hur människor ska våga investera i bostad och vänner om de kan tvingas flytta i framtiden. Tja, se dig om i världen. Eller som Robert påpekar, tänk tillbaka några år i tiden i Sverige när vi gick från ett fattigt till ett rikt land. Det byggde på att alla som kunde bidrag. Och inte minst - att det fanns möjligheter.

Robert Nordman sa...

Anon: Med 1800-tal syftar jag på flytten från landsbygden till staden - dvs dit där jobben fanns.

Ola J sa...

Robert,

Det handlar inte om att flytta till Kiruna lika mycket som att flytta från Kiruna. På 1800-talet fanns över 6000 invånare i min hembygd, idag är det närmare 900. Urbanisering byggde landet, men även glesbygden. Ditt vackra exempel om Östergyllens pärla är ju sött, men det är inte direkt som att den mest avlägsna invånare i Norrköpings kommun har långt till större samhällen med jobbmöjligheter. Undantar man skärgården har ni knappt landsbygd att tala om, än mindre glesbygd.

Mathias,

Jag håller med dig i princip men ser ett strukturproblem i att lands- och glesbygden utarmas. Jag tror inte att lösningen är att vräka pengar över folk som "offrar sig" och bor kvar i skogen eller på öarna trots att de inte kan försörja sig, men jag vill gärna motverka kapitalförstöring för de privatpersoner som inte kan få ut värdet från sina fastigheter längre, för de offentliga inrättningar som byggt skolor, vårdhem, sjukvårdsinrättningar och investerat i infrastruktur samt för de företagare som skapar näring och mening på landet. Har du några idéer om hur man kan behålla landet utan att subventionera och bidraga sönder det? (Robert, du får ju gärna svara också, men du har väl en egen blogg.)

Anonym sa...

För det första: Människor flyttar redan när de ser att möjligheterna att få jobb på hemorten inte finns.det flyttas hej vilt hela tiden. Själv har jag flyttat sju gånger och det r int eovanligt. Lik förbannat gnälls det över att svenskart inte vll flytta.Men ingen ska "tvingas" mot sin vilja!Vi måste fråga oss om det verkligen finns ett sånt behov av arebstkraft ti sätt, asbesten tog dem, maskinerna slet av deras leder, 12 timmars arbete om dan,ibland enbart mot mat o husrum om du var statare.
Det var liberaler och socialister som proteserade mot denna inhumana behandling av arbetare. De konservativa(dagens moderater) var emot alla reformer som var jobbarna till gagn. Då som nu.tack vare reformer som 8 timmars arbete, rätt till övertid,rösträtten, medbestämmande, fördelningspolitiken som byggde välfärden.

Anonym sa...

mycket försvann i det jag skrev.
För det andra: Urbaniseringen innebar mycket lidande för arbetaren. De dog i fabrikerna... läs ovan fortsättningen...

För det tredje:
Nu finns inte möjligheter att bidra för alla. Maskiner har ersatt arbetet.. Företag flyttar till andra länder med billigare arbetskraft.Detta vägrar vissa å högerkanten att se utan lever kvar i nån förstsällningsvärld att arbetslösa är lata.. Problemet är att de lediga jobben inte matchar de som står utanför.Nu skriker företagen efter kompetens men varför saknar de då detta? Hade de inte ägnat hela 90talet att göra sig av med folk utan istället behållt dem och utbildat dem, hade de nu haft den kompetens de behövt.

Ola J sa...

Hmm... Stavas det "bidraga sönder" eller "bidroga sönder"?

Anonym sa...

Något är konstigt! Just nu går den svenska ekonomin på högvarv. Den är het! Staten och företag badar i pengar. Tillväxten skrivs upp.Hur kan detta ske när tydligen "alla" svenskar bara är lata och inte vill jobba? Trots kostnader för socialbidrag, A-kassa (Fy, vilka gräsliga ord)går det jäkla bra för gamla Svedala'' Så märkligt, eller???

Mathias Sundin sa...

Anonym: Du har helt lämnat diskussionen och pratar om saker som ingen har föreslagit. Om man tycker att någon kanske får flytta för att jobba då vill man ha 12 timmars arbetsdag och sämre arbetsmiljö? Och då har man också påstått att "alla" svenskar är lata?

Du verkar sakna argument i sak. Om det är så att svenskarna redan flyttar mycket för jobb, så är väl problemet minimalt. Men jag tycker ändå att vi ska ha regler utifrån den moral man ska ha i samhället. Om en person väljer att leva på andras bekostnad men skulle kunna bidra så är det en för mycket.

Försök nu argumentera i sak istället.

Anonym sa...

Mattias! Vad är det för "von oben-ton du lägger dig till med? Förstår du inte vad jag skriver är det ditt problem, inte mitt. För att kunna se klart är en historisk koppling viktig för att veta varthän det barkar nu.Denna koppling saknar du helt.Ja,den poltik som förs kommer leda till att många får längre arbetsdagar till lägre lön. Lönerna dumpas när ersättningsnivåerna går ner.Se vad som hände på Nya zeeland och i Tyskland med för den delen.Rädslan för att bli arbetslös och tvingas flytta mot sin vilja, skapar rädda och tysta arbetare som inte vågar ställa krav.Ser du inte denna koppling är det högts beklagligt. Det måste finnas en balans mellan skyldigheten att bidra till samhället efter bästa förmåga och tryggheten i att kunna planera sitt liv utan att ryckas bort från allt bara för man förlorat jobbet.Folk flyttar redan nu så varför påtvinga den lilla skara som inte vill?

Du snackar om SAKARGUMENT, Moral,regleroch tvång.Jag antar att du har en auktoritär människosyn. Där skiljer vi os åt markant!
Jag snackar om MEDMÄNSKLIGHET.

Gick detta in Mattias??
Försök nu att visa lite medkänsla och var inte så fyrkantig!

Mathias Sundin sa...

Eh? En auktoritär människosyn? Nej, jag delar bara de arbetarvärderingar som det här landet är byggt på. Vad vi diskuterar här är om det ska vara okej att strunta i att flytta för ett jobb, eller inte. Inte ersättningsnivån i a-kassan. Du får gärna diskutera det om du vill, men det är inte vad någon annan har gjort.

Jag pratar också om medmänsklighet. Det är när alla som kan bidrar och hjälps åt i ett samhälle. Då kan inte vissa bara välja att ställa sig utanför det, bara för att det är jobbigt. Det är inte ett dugg medmänskligt att leva på andras arbete om man inte måste. Förklara för mig hur det är medmänskligt. Och förklara för mig varför denna lilla skara helt själva ska få välja att leva på andras bekostnad. Vad ger dem den rätten - och varför ska då inte andra få samma rättighet? Och kan du inte se var det leder? Om en del väljer att strunta i att bidra, tror du inte det kan leda till att fler gör det?

Och, exakt hur skapar det rädda och tysta arbetare om man måste flytta för att få ett jobb?