Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Lars Stjernkvist (S) berömmer Jan Björklund - och jag tänkte kritisera honom.I Björklunds sommartal i Marstrand sa han att FP vill ge mer pengar till kommunerna nästa år. Tack, men nej tack. Varför har jag bland annat förklarat i en debattartikel på Newsmill.
"Det ligger på kommunerna och kommunpolitikerna att sköta ekonomin på ett sådant sätt att välfärden drabbas så lite så möjligt även i lågkonjunktur. Om vi aldrig betonar detta ansvar, kommer det inte bli någon bättring."
Vi ska komma ihåg att staten redan går med underskott. Om det fanns stora överskott att ta skulle jag bättre förstå logiken, även om det inte vore rätt då heller. Kommunerna har ansvar för sin egen ekonomi. Punkt slut.
Det fann såklart många bra delar i Björklunds tal också, framförallt om utrikespolitiken. Han var stenhård och glasklar i kritiken av Iran och lika tydlig i försvaret av den svenska insatsen i Afghanistan:
"Nu testas alla högtidsord om internationell solidaritet. Styrkorna är där på mandat av FN:s säkerhetsråd, med stöd från Afghanistans lagligt valda regering. Sverige deltar efter begäran från världssamfundet och efter beslut i Sveriges riksdag.
Till de unga svenska kvinnor och män som tar risker för egen del i Afghanistan, för att hjälpa människorna i ett av världens mest våldsutsatta och fattigaste länder, har jag ett viktigt budskap;
Ni har vårt helhjärtade stöd!"
Det finns en bra Facebook-grupp som heter just "Stöd våra trupper", startad av Benjamin Katzeff Silberstein.
Jag kan inte fatta varför Björklunds tal inte finns på YouTube. Vi som har förmånen att regelbundet höra Björklund tala vet att han är mycket bra på det. Låt fler ta del av det!
9 kommentarer:
Jag kan hålla med Dig Mathias om att det finns många utgifter i kommunerna, som inte relaterar till begreppet kärnverksamhet och att dessa borde kommunerna avstå från. Det är nödvändiga lärdomar inför kommande budgetarbeten. Men dessa pengar blir inte tillgängliga att användas till skola och omsorg nästa år. Och det är det som vår partiledare Jan Björklund klokt nog inser. Själv sliter jag som omsorgsnämndordförande i Linköping (i majoritet) med att klara den akuta resursfrågan trots att vi i Alliansen beslutat att de hittills utlovade statsbidragen oavkortat ska gå till omsorg och skola.
Så, Mathias, om Du anser att Du i opposition i en av Sveriges alla kommuner, anser Dig kunna tacka nej till ett klokt FP-förslag, så skulle jag uppskatta om Du avstår från att göra Dig till tolk för hela kommunsektorn.
Problemet som jag ser det är att om man alltid tar den kortsiktiga lösningen och säger att man ska lösa den långsiktiga senare, så får man aldrig rätsida på saker och ting.
Alla kommuner drabbas ju nu, även de som skött sin ekonomi bra, som ni har gjort i Linköping. Men jag ser ändå inte att det är bättre att staten drar på sig ännu större skulder. Det är ju trots allt lånade pengar som kommer gå ut till kommunerna.
Jag gör mig inte till tolk för hela kommunsektorn, jag framför min egen åsikt.
Linnéa: Jag tycker inte Mathias gör sig till tolk för hela den folkpartistiska kommunsektorn, och har svårt att se hur du kan läsa in något sådant. Det är snarare hans egna åsikt, under eget namn, på hans egna blogg - det är svårt att förstå det som något annat.
Och egna åsikter är normalt i ett liberalt parti. Alternativet är att någon, exempelvis Jan Björklund, får göra sig till tolk för alla medlemmar i alla sammanhang.
Linnea,
På vilket sätt är Mathias mindre (eller mer) lämplig som tolk för kommunsektorn än vad du är?
För övrigt anser jag, i egenskap av skattebetalare, att kommunerna har en skyldighet att inte göra lyxinvesteringar i goda tider för att sedan skrika efter nidrag när kurvorna pekar nedåt. Veckopengen ska räcka till mer än lördagsgodiset, som bekant.
Tycker snarare att du borde ställa dig bakom Mathias som tar tag i problemets rot istället för att som du och Björklund bara dämpa symptomen.
Det är svårt att inte se det som en eftergift beroende på valår. Man kan ju lätt ana konsekvenser av att inte ge extra stöd, när kommunerna hamnar inför ett problematiskt 2010. För att klara kommunlagens krav med överskott i budgeten måste drastiska åtgärder till i många kommuner. I det läget kan det handla om skattehöjningar eller uppsägningar, vilket leder till jobbiga dikussioner i TV-debatter.
En effekt av att hålla kommuner "skadesfria" i lågkonjukturer är att utgiftsgolvet lätt höjs trappstegsvis, i goda tider satsas det och i dåliga tider ligger man still. Jag anar att Björklund ville mena att det inte ska bli så, när han nämnde "kontra-cykliska" statsbidrag med minskningar i högkonjukturer.
David: Det jag är skeptisk till med att höja och sänka statsbidrag beroende på konjunktur är att det plockar bort så stor del av ansvaret från kommunerna. Det för liksom över en del av ansvaret på staten att ha en rejäl buffert för dåliga tider, medan kommunerna inte får det ansvaret i lika stor utsträckning.
Det finns poänger med den delen av förslaget, som du nämner, men också en del frågetecken.
För 2010 gäller det att dämpa effekterna för de medborgare som är beroende av en välfungerande äldre- resp handikappomsorg och för de elever som behöver lärare i skolan.
Jag skrev i mitt tidigare inlägg att det finns många onödiga utgifter som kommunpolitiker använder skattepengar till. Dessa utgifter återfinns oftast under kommunstyrelsen uppbundna i avtal med näringslivet om gemensamma marknadsbolag, stöd till flygplatser som några vanliga exempel. Dessa medel är inte tillgängliga att helt plötsligt i stället användas för att förhindra uppsägningar inom t ex skolan. Men oskicket bör naturligtvis upphöra så snart som möjligt. Om detta kan vi vara ense. Men att nu försvåra för Jan Björklund att föra budgetförhandlingar i en socialliberal anda genom att påstå att pengarna inte behövs anser jag vara djupt olyckligt för de medborgare som drabbas.
Linnea: Jag har inte i första hand nu pekat på de onödiga utgifterna och jag har inte heller påstått att "pengarna inte behövs" som du skriver.
Vad jag pekar på är att kommunpolitikerna överlag borde ha byggt upp större buffertar och satt av mer pengar under de goda åren,och att det är deras ansvar nu att se till så att besparingarna inte i första hand drabbar de som behöver hjälpen allra mest. Att helt undvika det är omöjligt på så kort tid, det vet jag. Men till viss del går det.
Alternativet är att vi återigen väljer den kortsiktiga lösningen. Staten räddar kommunerna med mer pengar genom att sätta sig djupare i skuld. Skulder som ska betalas tillbaka. Samtidigt räddas de kommunpolitiker som inte skött sig, eftersom deras tomma kassakistor fylls på med statliga pengar. Väljarna får svårt att utkräva ansvar, vilket leder till att misstagen kan upprepas.
De medborgare som drabbas, som du skriver, kommer drabbas ännu hårdare om vi aldrig börjar göra rätt. Mer pengar nu skulle göra det aningen mindre jobbigt nästa år. Men en sådan lösning bäddar för att kommunerna sköter sin ekonomi sämre, vilket i sin tur slår mycket hårdare mot de som allra mest utsatta.
I Norrköping slår det hårdare än Linköping eftersom socialisterna här har misskött ekonomin så grovt, medan ni i Linköping har haft överskott och buffert.
Jag anser inte att det är i "socialliberal anda" att dra på sig ännu större skulder och välja en kortsiktig lösning, som gör det långsiktigt sämre för de mest utsatta människorna som vi båda vill värna.
Linnea,
Som icke-politiker lovar jag dig att det finns gott om folk som uppskattar personer som Mathias just därför att de följer sina övertygelser istället för att slava under partilinjen och köra på principen Partiledaren har alltid rätt. Sådana politiker behöver vi fler av.
Skicka en kommentar