Fega och gråa politiker?

I mitt svar till Staffan Danielsson skrev jag att vårt nuvarande politiska system, med personvalsspärrar och stark partipiska, skapar gråa och fega politiker. Staffan gick igång på det och det kan man såklart förstå:

"Rakt av, Fredrick Federley och Birgitta Ohlsson och Karin Granbom och Karl Sigfrid och jag själv och alla andra, inget att hänga i julgranen."

Javisst låter det konstigt att kalla Fredrick Federley och Birgitta Ohlsson gråa och fega. Det är de inte. Inte Staffan Danielsson heller. Inte när det kommer till själva debatten i alla fall. Staffan har exempelvis med liv och lust gett sig in slöjdebatten och i den får man vara stryktålig och modig om man ska palla med. Som opinionsbildare är en del riksdagsledamöter vare sig gråa eller fega - men i sin huvudsakliga roll, som lagstiftare och maktutövare är de rätt fega.

Som jag skrivit tidigare:

Ger man bort sin möjlighet att rösta mot ett förslag ger man också bort stor del av sin makt. Man kan fortfarande driva sin linje genom att bilda opinion och på det sättet få makt. Men det är, återigen, inte en riksdagsledamots huvudsakliga makt, det är rösträtten i riksdagen.