Det var utan tvekan det mest märkliga jag upplevt i Norrköpings kommunfullmäktige.
I budgetdebatten i måndags debatterade vi friskt i tre-fyra timmar. Varje parti har ett begränsat antal minuter debattid utifrån hur många mandat man har i fullmäktige. Efter fyra timmar var debattiden nästan slut för alla partier. Sverigdemokraternas gruppledare, Markus Wiechel, hade gått upp och på ett par minuter sagt att det var jättedumt av oss andra partier att vi inte sökt upp SD och bett dem stödja vår budget - och att de själva för sjätte gången på raken inte hade något eget förslag. Därför hade SD ungefär 15 minuter kvar.
När talarlistan var tom tryckte Cornelia Dahlberg (SD) in sig och började gå igenom de rödgrönas budget sida för sida. Hon raljerade över skrivningar, hånade tjänstemän, beskyllde de rödgröna för att driva igenom den ideologi de tror på (vilket jag i min enfald trodde politik handlade om). Hon höll på i alla femton minuter. I femton minuter raljerade hon över innehållet i ett annat budgetförslag - samtidigt som hon helt saknade ett eget!
Trots en kvarts talartid hann hon inte klart. Hon hann inte reflektera kring huruvida diktatorer och/eller rödgröna skulle avrättas eller avsättas, en efter en. Därför la hon ut även den delen på bloggen (som nu NT har tagit bort).
Det är här man ser det riktigt sjuka i Sverigedemokraterna. Det är inte bara åsikter kring invandrare som är otrevliga, det där var en dåres verk. Ingen normalt funtad människa beter sig så där.
Vi andra partier är inte befriade från dårar vi heller. Men när någon sådan poppar upp hanterar vi det i partierna. Vi tar avstånd, tar ifrån folk uppdrag om de råkat få sådana, om det behövs utesluter vi. Men i SD tar de sådana i försvar.
Markus Wiechel försvarar hennes blogginlägg. Kanske menade hon inte alls som det framstod. Men i så fall ber man om ursäkt. Partiet markerar att det här är totalt oacceptabelt. Men det sker inte. SD står bakom henne. Det är sjukt.
UPPDATERING: I budgetdebatten i måndags debatterade vi friskt i tre-fyra timmar. Varje parti har ett begränsat antal minuter debattid utifrån hur många mandat man har i fullmäktige. Efter fyra timmar var debattiden nästan slut för alla partier. Sverigdemokraternas gruppledare, Markus Wiechel, hade gått upp och på ett par minuter sagt att det var jättedumt av oss andra partier att vi inte sökt upp SD och bett dem stödja vår budget - och att de själva för sjätte gången på raken inte hade något eget förslag. Därför hade SD ungefär 15 minuter kvar.
När talarlistan var tom tryckte Cornelia Dahlberg (SD) in sig och började gå igenom de rödgrönas budget sida för sida. Hon raljerade över skrivningar, hånade tjänstemän, beskyllde de rödgröna för att driva igenom den ideologi de tror på (vilket jag i min enfald trodde politik handlade om). Hon höll på i alla femton minuter. I femton minuter raljerade hon över innehållet i ett annat budgetförslag - samtidigt som hon helt saknade ett eget!
Trots en kvarts talartid hann hon inte klart. Hon hann inte reflektera kring huruvida diktatorer och/eller rödgröna skulle avrättas eller avsättas, en efter en. Därför la hon ut även den delen på bloggen (som nu NT har tagit bort).
Det är här man ser det riktigt sjuka i Sverigedemokraterna. Det är inte bara åsikter kring invandrare som är otrevliga, det där var en dåres verk. Ingen normalt funtad människa beter sig så där.
Vi andra partier är inte befriade från dårar vi heller. Men när någon sådan poppar upp hanterar vi det i partierna. Vi tar avstånd, tar ifrån folk uppdrag om de råkat få sådana, om det behövs utesluter vi. Men i SD tar de sådana i försvar.
Markus Wiechel försvarar hennes blogginlägg. Kanske menade hon inte alls som det framstod. Men i så fall ber man om ursäkt. Partiet markerar att det här är totalt oacceptabelt. Men det sker inte. SD står bakom henne. Det är sjukt.
Allting är en konspiration. Vi andra sju partier samarbetar med NT om att motarbeta SD, säger Dahlberg till 24NT. Intressant analys. Och om det vore så kan man ju undra varför NT lät henne blogga till att börja med? Sektbeteendet är tydligt. Alla är mot oss. Vi ser sanningen.