Mer lättillgängligt

Jag var med på Marschen för tillgänglighet i lördags. Den arrangerades tyvärr för nionde gången. Tyvärr, eftersom det fortfarande finns grundläggande rättigheter som måste tydliggöras i lagstiftningen. Partierna lovar, men inte mycket händer. 

Foto: Carina Boberg.

I fredags tog Linnéa Darell, kommunalråd FP i Linköping, bladet från munnen och sa som det är: Det är Moderaterna som är proppen i systemet. I riksdagen finns en majoritet, men M bromsar i regeringen.

Det som bromsas är att bristande tillgänglighet - exempelvis om någon med rullstol inte kommer in någonstans - ska skrivas in som grund för diskriminering. Alltså ska det gå att driva det i domstol och därmed se till att de lagar som tidigare stiftats om tillgänglighet också efterlevs.

Linnéa, jag, Jan Björklund och Maria Lundqvist-Brömster skrev om detta i Corren i lördags inför marschen: 

"Folkpartiet vill därför i diskrimineringslagen införa ett skydd mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. Individer som anser att de blivit diskriminerande på grund av bristande tillgänglighet ges därmed en möjlighet att driva sina fall till domstol och den som inte vidtar skäliga åtgärder för tillgänglighet ska kunna dömas att betala diskrimineringsersättning."

Även arbetarkunskaper är värda något Olle

Olle Johansson (S) hör på radion som fan lyssnar på en podcast om bibeln. 

Han lyckas få det till att utbildningsminister Jan Björklund har ett "förakt för kunskap". Kom upp ur sandlådan. 

Ingen person i svensk politik idag har jobbat mer för svensk skola och svenskar barns kunskaper än Jan Björklund. Man behöver inte dela hans uppfattningar om skolan för att erkänna det. Så sluta tramsa Olle.

Det Folkpartiet, Jan Björklund och hela Alliansen menar är att det inte bara är teoretiska kunskaper som är värda något. Socialdemokraterna menar att alla ska tvingas läsa in högskolekompetens. Alla har den möjligheten, men man ska inte tvingas till det. De som går yrkesutbildningar ska i första hand bli duktiga på det yrke de utbildar sig till.
De planerar inte att just då gå vidare till högskola. Vill man senare göra det finns den möjligheten - och rättigheten - att läsa in högskolekompetensen.

 Jag förstår att S vill ge dessa ungdomar chansen till en frihet att senare i livet kunna ändra sig och bli akademiker. Men i sin iver så glömmer de bort sina grundläggande värderingar: att det är lika fint och bra att vara arbetare som akademiker.

Nu är de döva i Ljungsbro

Jag ber alla ljungsbrobor om ursäkt! Min överflygning i Mach 1 var oförlåtlig och jag tar på mig fullt ansvar för att ni nu får byta fönsterrutor och trumhinnor. 

I dag har jag besökt Saab i Linköping. Det var utan tvekan ett av de bästa studiebesök jag varit på. Inte bara för att jag fick testa deras stora simulator och sitta i cockpit på en riktig Gripen, utan för att i Saab möts försvars- och säkerhetspolitik, industripolitik, utbildningspolitik, forskningspolitik och mycket annat. Sverige står inför ett beslut om vi ska investera i en ny version av Gripen, och det var mitt huvudsyfte med besöket.

Men Saab är mycket mer än Gripen. 13 000 anställda, varav 10 000 i Sverige och cirka 5000 i Linköping. 63% av försäljningen utanför Sverige. 20% av omsättningen på forskning. I huvudsak är det fyra stora länder samt Sverige som har avancerade stridsflygplan. Väljer Sverige att inte gå vidare med nya versioner av Gripen så kommer vi inte längre tillhöra den skaran. Ett beslut om Gripen handlar om mycket mer än bara Flygvapnet. Det gör inte att beslutet automatiskt blir att satsa på Gripen, men vi måste vara medvetna om konsekvenserna.

Den första versionen av Gripen, A/B, togs fram under Kalla kriget. Den är utformad för att försvara svenskt luftrum. Vi hade många flygbaser och planet behövde inte så stor räckvidd, och definitivt inte möjligheten att lufttanka. Inte heller var det så viktigt att exakt kunna identifiera vad fienden var för något. Kom det från öst var det en fiende, lite förenklat. Inte heller tänkte vi oss så särskilt offensiva uppdrag, i huvudsak handlade det om att försvara.

Efter Kalla kriget har kravspecifikationen på Gripen ändrats dramatiskt. Vi ska plötsligt kunna operera över längre avstånd, i mer offensiva uppdrag, det var avgörande att veta exakt vad vi sköt på, och så vidare. Det blev nästa generation Gripen, C/D-versionen.

Utvecklingen - som vi såg i Libyen - är ännu mer i den riktningen som vi fick med C/D-versionen. Förutom programvaruuppgraderingar vill man kunna ta mer bränsle och därmed flyga längre. Det gör att landningstället fick flytta på sig och behövde därmed också förnyas och förstärkas. Nato-samarbetet kräver större förmåga att bära mer vapen och bränsle. Därmed behövs en starkare motor. En ny radar tar kanske mindre plats, men kräver samtidigt bättre kylning, vilket tar plats. På det sättet har Saab tagit fram en demoversion av det som kallas E/F-versionen och Sverige nu funderar på om vi ska anskaffa.

Efter en tur i deras avancerade simulator - där man sitter i en riktig cockpit - inser jag att det inte handlar så mycket om att flyga som jag trodde. Det sköter flygplanet till delvis själv. Det är alla andra uppgifter man ska hålla reda på.

Det var i denna simulator jag först steg högt upp, vände ner och gjorde en lågsniffning över Ljungsbro i Mach 1. 


"Där rök alla fönsterrutor", sa simulatorsledaren kort. 


Så kan det gå när man släpper upp en norrköpingspolitiker i en Gripen över Linköping.

Jag röstade nej

En del undrar hur jag egentligen röstade igår. Avstod jag? Nej, jag röstade nej, men det ser just nu inte ut så på nätet, i det skriftliga protokollet.


Men kollar ni på videon från voteringen så ser ni att jag röstade nej. Gå in på den här länken, klicka på beslut ovanför videon och kör så ser ni hur det går.

Problemet är att jag yrkande i kammaren innan debatten på avslag på hela propositionen, som också kan ses i protokollet:

Anf. 18 MATHIAS SUNDIN (FP): Herr talman! Jag skulle vilja börja med att yrka avslag på propositionen.

Johan Pehrson yrkade efter det avslag på mitt yrkande:

Anf. 19 JOHAN PEHRSON (FP): Herr talman! Jag vill bara för tydlighetens skull yrka avslag på Mathias Sundins yrkande och klarlägga att jag yrkar bifall till propositionen.

Vanligtvis kommer yrkande i kammaren bara på sådant som redan finns från utskottet. Ingen hade i utskottet yrkat avslag på propositionen i sin helhet, som jag alltså gjorde. Därför lades en punkt 0 till som beslutspunkt. Då ställdes bifall mot avslag på hela proppen. I denna omröstning blev det 298-1.


Som man för övrigt kan se i slutet av detta inslag i Östnytt.

Sedan gick man in på övriga punkter som fanns kvar. Där avstod jag i alla omröstningar utom en där Socialdemokraterna yrkade på mer övervakning i form av registrering av kontantkort och Alliansen hade hamnat på rätt ståndpunkt, att inte registrera kontantkort.

Så om ni bara avvaktar lite så kommer ett fullständigt protokoll upp lite senare på hemsidan, med alla röstningar.

Tack Bo Lundgren

Igår hade KU utfrågning av riksgäldsdirektören Bo Lundgren. På morgonen innan kom jag att tänka på första gången jag träffade Lundgren. Det var på Alléskolan i Hallsberg, där jag 1994 hade börjat på gymnasiet.

Lundgren var då skatteminister och pratade i aulan inför valet. Han berättade bland annat om den borgerliga synen på skatter, varför han inte tyckte det var rättvist med världens högsta skatter. Det var första gången som jag hörde ett lite mer utförligt borgerligt resonemang om skatterna. Mina föräldrar hade fram tills dess alltid varit socialdemokrater och Pålsboda och Svennevad var ingen högborgerlig bygd direkt.

Så när jag hörde det klack det till i huvudet på mig. Jag tyckte det lät väldigt vettigt. Där och då tror jag min resa mot en liberal åskådning - i alla fall inom ekonomisk politik - började.

Det berättade jag för Bosse innan förhöret, och kommenterade att han trots det inte lyckades fullt ut. Jag blev ju bara folkpartist.

En lysande framtid framför dig

Jag förlorade omröstningen idag i riksdagen med 298-1.

När voteringen var klar vände sig Billy Gustafsson (S) om, han sitter precis framför mig, och sa:

"Du har en lysande framtid framför dig."

Ja, han var ironisk. Jag skrattade gott åt Billy, han sade det med glimten i ögat.

Vi hade en bra debatt i kammaren innan. Johan Pehrson (FP), Johan Linander (C) och Caroline Szyber (KD) argumenterade bra för förslaget. Det innehåller - som jag påkekat - också bra delar. Vi drar gränsen på olika ställen helt enkelt.

Gensvaret från Folkpartilandet har varit enormt. Det har rasat in mejl, sms, tweets och facebook-meddelanden med glada tillrop, i stil med: Äntligen en folkpartist som står upp i dessa frågor.

Jag känner nu starkare än någonsin tidigare att det finns ett uppdämt behov i FP av att korrigera kurs. Vi har hejjat på ny lagstiftning för länge nu. Dags att skifta balansen lite åt andra hållet.

Nu ska jag äntligen åka hem till Norrköping. Där väntar Etablering Norrköpings stämma i morgon. Hade först tänkt ta bilen ner, men insåg att risken att jag skulle somna bakom ratten var stor. Därför åker jag tåg, och kommer garanterat sova hela vägen. Det har varit 1½ väldigt rolig, men brutalt intensiv, vecka i Sveriges riksdag.

Frihet från statens eventuella vansinne

I Folkpartiets stora onlineenkät om framtidens utmaningar skriver någon som kommentar till frågorna på integritetsområdet: "Frihet från statens eventuella vansinne."

Det tycker jag sammanfattar så bra vad vårt uppdrag är som parti. Att tänka lite längre än den kommande kvartalsrapporten där polisen rapporterar om brottsligheten har gått upp eller ner.

Jag tycker inte att Sverige är på väg att bli någon fascistisk polisstat. Samtidigt funderar jag var det ska ta slut någonstans. De senaste åren har lagstiftningen varit tydlig i en riktning: mer övervakning.

Gränsdragningarna i varje enskilt fall är inte lätt, men sammantaget tycker jag att det är tydligt att vi inte har lyckats uppnå en balans.

Det som också är oroande är att Folkpartiet varit främsta påhejare av dessa nya lagar. Vår roll borde vara att anstränga oss för att hitta balansen. Det kan man inte göra om man skriker högst för den ena ståndpunkten.

Ingen har påstått att balansen är lätt att hitta. Men vi måste försöka bättre.

Jag försöker mig på ett bidrag till det genom mitt inlägg på DN Debatt idag. Där förklarar jag vad som jag tycker borde ändras i den lagstiftning som reglerar hur staten ska få tillgång till alla de uppgifter som lagras efter införandet av datalagringsdirektivet.

Det är också att bli konstruktiva i arbetet kring integritetsfrågorna. Därför arrangerar jag ett arbetsmöte i riksdagen den 16 maj, då vi spånar kring detta. Ni är alla - oavsett partifärg - välkomna! Anmälan på Facebook.

En vecka som känns som en månad

Jag har haft mitt uppdrag i riksdagen i prick en vecka. Det känns som en månad. Inte för att det är tråkigt, utan tvärtom. Det har varit så intensivt och hänt så mycket.

Just nu sitter jag och lyssnar på statsministern som utfrågas av konstitutionsutskottet, där jag sitter. Men just nu sitter jag på ersättarbänken, eftersom Liselott Hagberg representerar FP i utfrågningen. Jag har ju inte deltagit i beredningen av ärendena så det är svårt för mig att ställa några frågor.

Uppdraget i riksdagen började med debatt i kammaren. Det var nervöst innan, men skönt att nunatt ha det avklarat. Skrev lite om debatten på Newsmill.

I helgen var jag i Serbien som del av en liten FP-delegation som följde valet där. Ska skriva om det i ett separat inlägg senare.


Ni vet ju hur det är när man är ny. Mängder av information och tonvis med småsaker som ännu inte går på rutin, som att hitta i alla dessa gångar och korridorer. Det som man tänker påmsom riksdagen, huset vid riksgatan, är bara en liten del.


Trots allt detta har jag hängt med i Norrköpingspolitiken, framförallt de fortsatta turerna kring Strykbrädan. Tidigare kommentarer kring det gäller tyvärr fortfarande: Det har rått en fruktansvärd nonchalans för skattebetalarnas pengar.


 

Har hittat kammaren

Jag har ägnat del av dagen åt att leta mig runt i riksdagshuset. I morgon klockan nio ska jag debattera våldbejakande extremism i kammaren (där har ni ett syftningsfel som heter duga!) så jag tänket att det kan vara bra att hitta dit. 

Testade på att stå i riksdagens talarstol också. Då gick det verkligen upp för mig att imorgon ska jag stå där och debattera. Pirrigt, minst sagt!

Ämnet är alltså våldsbejakande extremism. Regeringen har lagt fram en handlingsplan för att motverka sådana yttringar och stärka demokratin. Det är intressant läsning. Jag hade lite tur att det var det första jag fick gripa mig an, eftersom jag läste Säkerhetspolisens och Brås rapporter 2010 redan.

I huvudsak finns det tre grupper som är våldsbejakande: vitmakt, vänsterautonoma och islamister. Det finns många bra punkter i handingsplanen, men jag tänkte framförallt hålla fram den om avhopparverksamhet.

Idag finns hjälp för de som vill hoppa av från vitmakt-grupper, men ingen specifikt riktad mot de andra två. Extra viktigt är det för islamistgruppen. Den skiljer sig nämligen från de andra eftersom det inte finns något naturligt avhopp när de blir äldre. I vitmakt- och de vänsterautonoma grupperna hoppar folk av senast vid 25 års ålder. Det sker inte hos islamisterna.

Ett stort tack vill jag rikta till Karin Granbom Ellison, vars plats jag tar under tiden hon är föräldraledig. Hon har lämnat över uppdraget på ett föredömligt sätt! Jag känner mig så väl förberedd man kan vara. Hoppas bara nu jag hittar till kammaren imorgon...