En vecka som känns som en månad

Jag har haft mitt uppdrag i riksdagen i prick en vecka. Det känns som en månad. Inte för att det är tråkigt, utan tvärtom. Det har varit så intensivt och hänt så mycket.

Just nu sitter jag och lyssnar på statsministern som utfrågas av konstitutionsutskottet, där jag sitter. Men just nu sitter jag på ersättarbänken, eftersom Liselott Hagberg representerar FP i utfrågningen. Jag har ju inte deltagit i beredningen av ärendena så det är svårt för mig att ställa några frågor.

Uppdraget i riksdagen började med debatt i kammaren. Det var nervöst innan, men skönt att nunatt ha det avklarat. Skrev lite om debatten på Newsmill.

I helgen var jag i Serbien som del av en liten FP-delegation som följde valet där. Ska skriva om det i ett separat inlägg senare.


Ni vet ju hur det är när man är ny. Mängder av information och tonvis med småsaker som ännu inte går på rutin, som att hitta i alla dessa gångar och korridorer. Det som man tänker påmsom riksdagen, huset vid riksgatan, är bara en liten del.


Trots allt detta har jag hängt med i Norrköpingspolitiken, framförallt de fortsatta turerna kring Strykbrädan. Tidigare kommentarer kring det gäller tyvärr fortfarande: Det har rått en fruktansvärd nonchalans för skattebetalarnas pengar.