Norrköping på dekis? Nä, men det finns problem

När jag flyttade till Norrköping, för typ tio år sedan, trodde jag att Norrköping var en stad på dekis. Kan ju tyckas dumt att flytta hit då - jag har inte påstått att jag är smart! - men jag hade hört att det fanns en bra lärarutbildning här.

Mina fördomar besannades inte. Inte alls. Det var en stad på gång. Optimisim och framtidstro. Som finns kvar i dag i lika stor utsträckning.
Men vi har trots det ett par stora problem: arbetslösheten och de dåliga resultaten i skolan.

I går kom siffror över arbetslösheten för januari. 9,3%, eller 7740 personer. I Östergötland är snittet 7,9% och i riket 6,8%.

Om vi begagnar oss av lite enklare matematik kan man få fram att om vi hade samma arbetslöshet som i länet skulle cirka 1000 fler personer ha jobb, och om vi hade som i riket cirka 2000 fler personer ha jobb.

Detta är inget nytt fenomen. På kommunens hemsida kan ni se statistik sedan januari 2006. Vi rör oss upp och ner som länet och landet, men vi ligger hela tiden över.

Jag kommenterar dessa siffror och lite vad man kan göra i Folkbladet i dag.

Men kom med något nytt!

Man har kunnat läsa på deras bloggar hur de har slipat på nya, revolutionerade idéer för att komma tillrätta med den stora långtidsarbetslösheten i Norrköping. Samma problem som vänsterpartierna har försökt komma tillrätta med de senaste typ sexton åren.

Lösningen?

*trumvirvel*

En satsning på Komvux!

Nyskapande, revolutionerande, cutting edge!

Nej, jag nedvärderar inte Komvux. Men att satsa på fler platser på Komvux har man nu provat under dessa sexton år och man har inte kommit tillrätta med långtidsarbetslösheten ändå.

Vad vi måste göra är naturligtvis att fortsätta utbilda de som behöver utbildning, men grundproblemet är såklart bristen på jobb. På kommunal nivå har vi inte jättemånga verktyg, men det vi kan göra är att få fart på tillväxten. Sanera kommunens ekonomi (bla genom att sälja kommunala bolag), börja sänka skatten och ha ett mycket tydligare affärsfokus från den politiska ledningen.

En gång lantis

Är tillbaka på jobbet efter ett par dagars ledighet. Besökte farmor i Uppsala och hälsade på pappa och Marianne ute i deras sommarstuga nere vid Skagern. Ett riktigt idylliskt ställe. Jag är uppvuxen på landet och saknar ibland lugnet och tystheten. Inte för att jag i dagsläget vill flytta ut på landet, jag trivs mycket bra inne i Norrköping, men jag behöver en dos lantluft då och då. En gång lantis, alltid lantis.

Lars Stjernkvist skriver att det är tyst om arbetslösheten och det måste bero på att folk ser den som oundviklig i en sån här global kris. Men så måste det inte vara, menar Stjernkvist. Hur förklaras inte, och vi kan väl kolla lite snabbt hur det var 2006 - efter tolv år av oavbrutet S-styre och högkonjuktur i hela världen.

Bara 3000 personer färre var öppet arbetslösa, men samtidigt var 1000 personer fler i arbetsmarknadsåtgärder. Antalet ungdomar utan jobb var bara 2000 färre än idag.

Dessutom har antalet sjukskrivningar minskat de senaste åren, från 556 000 personer till 510 000 personer idag.

Och kom som sagt ihåg: Då rådde brinnande högkonjunktur, idag råder den värsta globala krisen på 80 år. Ändå är det knappt skillnad mellan siffrorna.

Ett enkelt val?

Av någon anledning blir jag lite irriterad när jag läser Företagarnas debattartikel i NT. De verkar inte det minsta nöjda med att regeringen sänker arbetsgivaravgiften med en procent, istället borde den sänkas med tio procent. Det skulle ge 75 000 nya jobb, menar de.

"Regeringen kan välja. Det borde inte vara så svårt."

Utropar de två. Well... tillåt mig bidra med lite perspektiv. Om jag inte minns fel så kostar en sänkning av arbetsgivargiften med en procent cirka 8 miljarder kronor per år. Tio procent borde alltså bli 80 miljarder!

Regeringens reformutrymme på två år ligger på ungefär 60-65 miljarder. Gör vi som Företagarna vill måste vi spräcka det taket och kan inte en enda satsning på något annat. Vi kan inte sänka skatten för de som arbetar, vi kan inte satsa på vägar, förskola, utbildning eller något annat.

För mig låter det inte som ett så lätt val som Företagarna menar.

Jag tycker det är väldigt viktigt att pressa ner arbetsgivaravgiften, men också hitta utrymme till andra reformer. Det tror jag Företagarna förstår, men det vore klädsamt om de också skrev det.

Billigare att anställa ungdomar

På grund av EU-byråkrati kan inte regeringen genomföra sitt förslag med sänkt arbetsgivaravgift inom tjänstesektorn. Det skulle på något sätt vara osund konkurrens med andra EU-länder. Idiotiskt!

Regeringen gör ändå det näst bästa. De halverar arbetsgivaravgiften för ungdomar upp till 26 år. Det betyder att det blir billigare för arbetsgivare att anställa ungdomar. Vi har redan sett en minskad ungdomsarbetslöshet, nu kommer den minska än mer och framförallt kan ungdomarna få bättre fotfäste på arbetsmarknaden.

Jag har jobbat hemifrån idag också. De andra i KS har suttit ute i Getå och gått igenom bokslutet. Det är både nyttigt och intressant att göra det men bättre att bli frisk och så har jag fått en del gjort här hemifrån. Bland annat bokat lokal för debatten mellan Nyamko Sabuni och Luciano Astudillo den 8 maj. Mer om det senare.

Dolphins tog sig till slutspel och IFK har precis fått klart med polacken Burkhardt. Bra! Tycker IFK ser tunnt ut. Experterna tippar laget på 14:e plats av 16. Det innebär kval. Jag hoppas verkligen de får fel. Risken att de har rätt minskade med köpet av polacken.

Nuder borde läsa Widars blogg

Jag citerar från Widar Anderssons blogg:

Deltidsarbetslöshet är inte populärt i regeringskretsen. Och det kan jag förstå. Kommunala och privata arbetsgivare och många av deras anställda använder sedan länge A-kassan som en finansiär.

I morse lyssnade jag på en chef från Kommunalarbetarförbundets a-kassa som försvarade möjligheten att stämpla deltid i a-kassan för att öka på de deltidsinkomster som man har av arbete. Och i vissa lägen måste förstås den möjligheten finnas. Men grundantagandet från Kommunals a-kassa verkar vara att de - främst kvinnor - som arbetar i kommuner och landsting är för evigt bundna till just dessa arbetsgivare. Och att det är just dessa arbetsgivare som ska se till att de kan arbeta heltid. Och om inte just dessa arbetsgivare kan ge dem den heltid de önskar så ska de ha rätt att undermånga, många år få en deltidsförsörjning från a-kassa. Så kan man ju inte ha det. Livegenskapen är avskaffad, vad jag vet. Om inte arbetsgivaren kan ge en ett arbete man kan försörja sig på så måste man försöka sig på att öka på sin försörjning hos någon annan arbetsgivare, eller byta jobb.

Logik?

Sossen Torbjörn Gustavsson, som jag debatterat med i Kanal Lokal någon gång, skriver krönikor i Corren. Idag skriver han om Fredrik Reinfeldt:

"Den som går utan jobb i högerns Sverige räknas inte.

Låt oss se. Valets stora fråga var att skapa fler jobb. Det var Alliansens största fråga, det var moderaternas största fråga, det var partiordförande Fredrik Reinfeldts största fråga, det är regeringens största fråga och det är statsminister Fredrik Reinfeldts största fråga.

För vilka tror Torbjörn Gustavsson alla dessa jobb ska skapas? För de som redan har jobb - eller kanske för de som är arbetslösa?

Norrköping fortsätter att halka efter

Nya arbetslöshetsstatistik från AMS säger det som den brukar säga numera efter maktskiftet. Arbetslösheten sjunker kraftigt. Antalet nyanmälda jobb från arbetsförmedlingen är det högsta sedan det börjades mätas 1970, och det gäller framförallt fasta jobb.

Men i Norrköping är det fortsatt dystert även om arbetslösheten sjunker även här. Ner med 0,9 procent. Men problemet är att vi halkar efter, i länet sjönk arbetslösheten nämligen med 1,1 procentenhet. Detta urholkar naturligtvis välfärden i vår kommun. Kommunen får in mindre skattepengar än vad vi skulle göra om bara vi presterade lika bra som omgivningen. Det ger såklart mindre pengar till välfärden gör att skattetrycket ligger så högt. En krona högre än Linköping till exempel, som har en arbetslöshet som är hela 2,7 procentenheter lägre.

Ottossons svaga ledarskap (se nedan) är en del av förklaringen.