9,2% är mycket värre, Carvalho

Teresa Carvalho skriver:

"Jodå, Sundin, jag har läst den- om än översiktligt. Jag läser bland annat att 'Sammantaget bedöms arbetslösheten bli 7,3 procent 2011'. En förhoppning om 7,3 procent och ett dagsläge enligt SCB på 7,9 procents arbetslöshet tycker jag är allt för höga siffror. Jag vidhåller att med så pass hög arbetslöshet är det angeläget att lägga fokus på att bekämpa den. I ett så pass allvarligt läge på arbetsmarknaden bör statens överskott gå till reformer på det området."

Vilket ju är precis det som sker. Det blir mer lönsamt att arbeta, det blir billigare att anställa. Arbetslösheten sjunker och prognoserna är mycket positiva.

Men låt oss rikta blicken mot Norrköping ett ögonblick. Där Socialdemokraterna styrt i sexton raka år. Hur är läget där?

I Norrköping är arbetslösheten 9,2 procent, enligt Arbetsförmedlingen. Den sjunker även här, konstigt vore väl annars när den sjunker så kraftigt i hela landet - men långsammare!

Andel öppet arbetslösa plus andel i program med aktivitetsstöd har i hela riket minskat med 0,7 procentenheter sedan mars förra året. I Norrköping har motsvarande siffra minskat med 0,2 procentenheter.

Chefen på arbetsförmedlingen i Norrköping sa i går på Alliansseminariet att Norrköping klarar sig inte sämre än andra i nedgång, men vi hänger inte med i uppgång.

Av jämförbara kommuner plus Stockholm, Göteborg och Malmö, har Norrköping sedan både 1990 och 2000 haft sämst utveckling på arbetsmarknaden.

Här är jobben, för fasen!

Teresa Carvalho (S), som jag hade nöjet att debattera med i förmiddags då samordningsförbunden i landet hade möte i Flygeln, skriver i sin blogg:

"...när nu regeringen presenterar vårbudgeten undrar jag var fasen jobben är?"

Teresa kan ju omöjligen ha läst budgeten - vilket ju få gör - eller ens tagit del av rapporteringen kring den. Eller så har möjligtvis råkat läsa den socialdemokratiska budgeten. För då är det en berättigad fråga.

Så här är nämligen prognosen för jobb:

Om två år bedöms arbetslösheten vara nere i cirka fem procent. Med det gamla sättet att räkna (som man gjorde på S-tiden) motsvarar det en arbetslöshet på 3,3 procent.

Men vi behöver inte bara titta på prognoser. Vi kan titta bakåt. Ett år till exempel. Arbetsförmedlingen kom med sin senaste rapport i går: Minskad arbetslöshet med en procentenhet, jämfört med ett år tillbaka. Så här skriver de:

"Uppgången på arbetsmarknaden är nu märkbar. Arbetslösheten sjunker påtagligt, inte minst för de yngre."

Är allt frid och fröjd? Nej, det finns grupper som det inte går lika bra för:

"Personer med kort utbildningsbakgrund, utomeuropeiskt födda och personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga."

Vi har även problem med matchningen som Tommy Wadelich tog upp i debatten i dag, och som Stefan Fölster tog upp på Alliansseminariet i går. Det finns jobb, men ändå har många företag svårt att få tag i arbetskraft.

Här har vi verkligen jobb att göra! Vuxenutbildning, riktade arbetsmarknadsinsatser, göra det lättare och billigare att anställa.

Skrota integrationspolitiken?

Muharrem Demirok är kommunalråd för Centerpartiet i Linköping och allmänt trevlig prick. Träffade honom senast i tisdag när vi hade möte mellan allianserna i Linköping och Norrköping. Han skriver en bra debattartikel i Corren idag.

Han vill skrota integrationspolitiken:

"Under många år har integrationspolitiken i Linköping bedrivits utifrån perspektivet att där finns en grupp till vilken politiken kan riktas ... eftersom det inte finns en homogen grupp att rikta politiken mot finns där egentligen inget att bygga ett politikområde på."

Istället ska vi:

"Lägg allt fokus på utbildning, företagande och arbetsmarknad. Det är genom dessa tre områden som egenmakt skapas. Och genom att ge människor, alla människor, makt över sin egen vardag så skapar vi också kraftfulla medborgare som inte vill stå utanför."

Murre har en del bra poänger. Integrationspolitik, som den till stor del bedrivs i Sverige idag, är egentligen inget eget politikområde. I alla fall inte de delar som handlar om att folk ska få ett jobb, tjäna pengar och därmed få makt över sitt eget liv och bli en del av det svenska samhället.

Exempelvis är det för dyrt att anställa folk för enklare jobb i Sverige. När man är utomlands förvånas man ofta över hur mycket personal det finns på restauranger, fik och i affärer. Det är dessa jobb som behövs för att unga och invandrare ska få in en fot på arbetsmarknaden, och kunna gå vidare till andra jobb.

Samma gamla sossepolitik

Det är nästan svårt att begripa hur ett parti som sett att den jobbpolitik de fört inte har funkat - och själva sagt att det är så - har så svårt att utveckla den. Socialdemokraternas gamla politik gick ut på olika sorters AMS-åtgärder. Det är vad deras nya politik också går ut på.

Det finns dock intressanta inslag. Utan att ha granskat det närmare verkar förslaget om att erbjuda en skatterabatt för de som får sitt första jobb intressant. Tyvärr argumenterar de för förslaget med en ren lögn. De säger att ungdomsarbetslösheten tredubblats. Det har den inte. Den har minskat. Men tidigare kallade inte sossarna arbetslösa ungdomar för arbetslösa. De doldes på fiffigt sätt i statistiken.

Jag har mycket svårt för den här sortens politik. Varför ställer inte några journalister Mona Sahlin till svars? De gillar att gräva i folks kvitton och fortkörningar - vilket såklart är helt okej - men missar sina grundläggande uppgift.

Nya reformer på gång

Partiledarna i Alliansen skriver om nya reformer på DN Debatt. Men först en kort kommentar om några som skulle behöva lite reformer - IFK Norrköping. Jag och 4800 andra satt på Parken igår i rusket och såg när IFK tog sin första allsvenska poäng, men tappade två.

Första halvlek såg okej ut. IFK borde ha avgjort där men avsluten hade en del övrigt att önska. TFF var minst sagt bedrövliga men lyckades få 1-1. Med tanke på motståndet i de kommande fyra matcherna, Göteborg, Halmstad, Helsingborg och Malmö ser det inte ljust ut. Men sämst av alla var domaren. Han missade en solklar hands i straffområdet som hade gett IFK straff. Ytterligare ett par-tre hands missade han och dömde inte på en rätt tydlig straffsituation.

Nåja, till det roliga. Nya reformer från regeringen. På skatteområdet signalerar man en sänkning av den statliga inkomstskatten. Det är mycket välkommet. Den skatten är, precis som värnskatten, en straffskatt på utbildning och hårt arbete.

Det kommer också satsningar på matematik och naturkunskap i grundskolan och psykiatrin. Två områden som jag vet folkpartiet drivit på inom. Vi lyfte upp psykiatrin som en viktig fråga i valrörelsen tex. Dessutom blir det satsning på förskola, forskning och infrastruktur.

Ett glädjande besked från regeringen är att antalet förtidspensionerade minskade för första gången på 30 år.

Jag svarar idag Lars Karlsson i Folkbladet om gymnasieskolan. Dom har satt in en bild där jag ser drogad ut. Hm. Nåja, svaret kom in snabbt iaf.

Minst ett fel, Widar

På Widar Anderssons utmärkta blogg listar han tio saker som sett annorlunda ut om socialdemokraterna vunnit valet i höstas. Första punkten får mig smått att rysa. Tänk om Persson fortfarande varit statsminister. De flesta av punkter ligger nog hyfsat nära vad som faktiskt hade hänt, men Widar har ett par fel, varav ett ganska stort sådant. Först listan:

1 Erik Fichtelius hade inte fått pris som årets mest förnyande journalist. Hans TV – film skulle nämligen inte ännu ha visats. Göran Persson hade suttit kvar som partiledare och statsminister i vart fall till en extrakongress nästa vår.
2 På extrakongressen skulle inte Mona Sahlin ha valts till partiledare för socialdemokraterna.
3 Tillväxten av nya jobb skulle ha varit ungefär lika stor som vad den är idag.
4 Folkpartiet skulle ha haft kvar sin profilfråga om mer betyg och fler nationella prov i skolan.
5 Djurskyddsmyndigheten skulle ha varit kvar.
6 Ersättningen från a-kassan skulle vara 80 procent.
7 Anders Borg skulle ha varit chefekonom på någon internationell storbank.
8 Ulrika Schenström kunde ha pussats och druckit vin med vem hon ville utan att hamna på helbild i Aftonbladet.
9 Thomas Östros hade varit socialminister
10 Mikael Odenberg skulle gå och fundera på om han skulle ställa upp som ordförandekandidat i moderaterna.

Först det lilla felet. Folkpartiet har även nu kvar tidigare betyg som en av våra profilfrågor, naturligtvis med skillnaden att vi nu genomför det. Trots socialdemokratiskt motstånd (där är allt precis som vanligt). Det riktigt grova felet i Widars lista är jobben. Tillväxten av nya jobb hade varit "ungefär lika stor" skriver Widar. Well, 55 000 jobb är inte ungefär lika stort. Det är nämligen så många jobb som ekonomer bedömer att nya regeringens politik skapat. Konjukturen gör en del, men 55 000 människor hade fortfarande varit kvar i utanförskap oavsett om Göran Persson eller Mona Sahlin hade varit statsminister.

Ett fantastiskt facit

Det är bara konjunkturen, säger sossarna. Det håller inte ekonomerna med om. Regeringens jobbpolitik har på inte ens ett år (den sjösattes till stora delar 1 januari 2007) redan skapat 55 000 jobb. Jobb som inte hade kommit trots högkonjunktur. Jobb som inte hade kommit om Sverige hade valt en vänsterregering.

Det ekonomerna tycker regeringen borde göra bättre är att nå de grupper som står längst från arbetsmarknaden. Delvis sker detta redan genom nystartsjobb och allmänt bättre jobbpolitik, men mer måste göras. Det är ingen lätt uppgift att ställa om många års felaktig politik och djupt utanförskap. Det tar tid, men jag vet att regeringen hela tiden arbetar för att komma på nya sätt och utveckla de som redan är i gång.

Och frågan som måste ställas varje gång jobbpolitik diskuteras, vad hade socialdemokraterna gjort? De ledde oss in i denna situation som regeringen nu håller på att fixa. De har inte bytt politik och tänkt om. Kommer de tillbaka vid makten 2010 har framgångarna varit förgäves.

Rekordmånga nya jobb

Regeringens nya politik sattes i sjön 1 januari i år, med skattesänkning, lägre arbetsgivaravgifter och en allmänt mycket mer positiv företagspolitik - och löntagarpolitik.

Nu ser vi också att det kommer in rekordmånga jobb. I januari anmäldes 75 000 nya jobb till arbetsförmedlingen. Så många har det aldrig någonsin tidigare anmälts. Nu i veckan slogs ytterligare ett rekord, 24 000 jobb anmäldes.

Ny politik. Rekordmånga nya jobb. En slump? Nej.