Statsvetaren Tommy Möller mal på DN Debatt vidare om att den borgerliga regeringen kan splittras. Det verkar vara det enda han forskar på just nu, och forskningen verkar mest baseras på drömmar. Han pekar på att de små partierna i en stor koaltion tappar väljare medan det stora partiet går framåt, som stor vetenskapsman tar han upp ETT exempel i världshistorien som bevisar hans tes. Det är den borgerliga regeringen 1991-1994 där bland annat folkpartiet backade i valet -94. Han glömmer dock de borgerliga regeringarna på 70-talet där det största partiet då, centern, tappade. Som Dick Erixon skriver:
"Inte mycket till vetenskap att bara välja det val, 1994, som stämmer med ens budskap..."
Möller nämner lite kort det unika samarbete som de borgerliga partierna inledde inför valet. Det är just det som skjuter hans teori i sank. I folkpartiet är vi oerhört glada över att vi vann valet, även om vi gick tillbaka. Nu har vi chans att genomföra de ändringar vi har kämpat för inom skolan. Det hade vi inte fått om vi hade haft 13 procent i opposition istället för 7,5 procent i majoritet. Självklart är ingen glad över att vi gick tillbaka, men vi är mer glada över att vi vann. Det tror jag genomsyrar alla partier oavsett storlek.
Folkpartiet vill bli större, men inte på bekostnad av en förlorad majoritet i riksdagen. Möller pekar på folkpartiet som svagaste länk eftersom vi backade. Det håller jag inte med om. Vi är fortfarande helt beroende av Alliansen, precis som de andra tre. Och fortfarande helt hängivna den. NT pekar idag också på det, i ledarartikeln "Svagaste länk är ändå ganska stark".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar