Det värsta tar alltid fram det bästa

Alltid när vi ser det värsta hos mänskligheten - den här gången i form av massmördaren och terroristen i Norge - så ser vi samtidigt det bästa.

Alla politiska partier har fått många nya medlemmar, Jens Stoltenberg har visat hur fint och bra ledarskap kan vara, norrmännen går man ur huse för att visa sin sympati med offren och ta avstånd från våldet, och solidariteten i Sverige och andra länder är överväldigande. Och framförallt - beskrivningarna hur människor har offrat sig för att rädda andra på Utöya.

Det som glädjer mig - mitt i alla denna sorg - är att den samlade godheten hos mänskligheten alltid övervinner ondskan.

Svårt att släppa

Inte sedan 11 september jag haft lika svårt att släppa något. Inte för att jag egentligen vill, men det går inte att bara grubbla och tänka på Utöya och Oslo. Det går inte att bara läsa de hjärtskärande vittnesskildringarna. Livet måste fortsätta.

Mina dagar ägnas i övrigt åt att läsa och skriva. Läste i går ut min andra bok med David Ignatius, Body of Lies. Som också blivit film tydligen. Storyn är helt okej, men det som är riktigt bra i båda böckerna är hans stora förståelse av den muslimska/arabiska världen.

Ignatius är i grunden journalist och skriver mycket initierade krönikor, i huvudsak just från arabvärlden. Krönikor som det sägs att även CIA läser med största intresse. Ignatius har insidekunskaper som få andra.

Nu har jag gett mig på Karl Roves självbiografi.

Ägnar en del tid åt att hänga med vad som händer på andra sidan ankdammen också. Spelet i Washington just nu mellan Obama, demokraterna och republikanerna är intressant att följa. Sidorna har oerhört svårt att ta sig samman och komma överens. Men spelet är oerhört intressant att följa.

Alldeles för overkligt

Det går knappt att skriva något om Oslo och Utöya. Jag skriver några ord, raderar dem, skriver några andra, men alla känns otillräckliga.

Om någon hade skrivit ett film- eller bokmanus där en personer skjuter ihjäl åttio människor på en ö hade troligen filmbolagen och förlagen förkastat det som overkligt. Alldeles för overkligt. Sådant händer inte.

Tänk om det ändå vore så. Att det som hänt på Utöya var alldeles för overkligt.

En mardröm omöjlig att vakna ur

Det ryser i hela kroppen när jag läser om Utöya. Människor som har sprungit för sina liv, försökt gömma sig, blivit hittade och skjutna. Tio bekräftade döda. Det talas i rapporterna om många, många fler.

Jag klarar knappt att läsa om det. Vilken fullständig mardröm.

Ali Esbati har klarat sig. Han skriver på Facebook om hur nära han var gärningsmannen och hur han hoppade i vattnet för att komma undan.

Obehagligt och nära

Följer med ökad intensitet rapporteringen från Norge. Plötsligt, mitt i flödet, ser jag något som gör det ännu närmare.

Ali Esbati, framstående vänsterpartist, skrev för några timmar sedan på Twitter, innan bombattentatet:

"@aliesbati På väg till #utoya för att hålla inledning hos AUF. Ser mycket fram mot det, trots regnet, och trots att jag missat Gro."

Senare, efter bomben men innan skottlossningen på Utöya skriver han:

"@aliesbati Hej alla som undrar. Jag mår ok. Är på infomöte på AUFs sommarläger nu."

Sedan dess inget.

Jag känner inte personligen Ali, men vi har debatterat några gånger över nätet och han är vän och bekant med många av mina vänner och bekanta.

Jag hoppas för allt i livet att han har klarat sig.

Det känns inte troligt att Norge skulle utsättas för ett bombattentat och en masskjutning och att dessa två inte skulle ha med varandra och göra. Dessutom, i båda fallen, riktade mot politiska mål.

Knasiga Knesset

Dumma förslag går ofta att försvara med patriotism. Så försvarade många den lag som röstade igenom i Knesset i går. Att näringsidkare ska kunna stämma folk som uppmanat till bojkott av deras produkter.

Bojkott av israeliska produkter förekommer inte bara i utlandet, utan även i Israel.

Förhoppningsvis kommer Högsta domstolen finna att lagen strider mot grundlagen och därmed inte tillåta att den införs. Det är vad många tror. Och vore såklart bra. Men del av skadan är redan skedd.

En demokrati försvarar sig inte bäst genom att begränsa yttrandefrihet. Tvärtom.

Stolthet sammanfattar Almedalen

Jag har återhämtat mig efter Almedalen, och när jag funderar lite över veckan är det ordet stolthet som sammanfattar den bäst.

Jag kände en oerhörd stolthet när jag lyssnade på överstelöjtnant Stefan Wilson, chef för den svenska insatsen i Libyen, när han hos Fjärde Storstadsregionen berättade om Sveriges uppdrag de senaste tre månaderna.

Det Sverige bidrar med i Libyen räddar liv. Wilson visade exempel på just det. Det svenska förbandet har fått mycket beröm och har stått för trettio procent av den taktiska spaningen.

Maud Olofsson höll ett känslosamt avskedstal. När hon pratade om invandring och om att vi måste sluta att ständigt ladda invandring med negativa ord brast rösten för henne. "Vi har ju bara varandra", sa hon med sprucken röst.

Svenska politiker har inte gett efter för billig populism när det kommer till invandringsfrågor. När en självmordsbombare sprängde sig pratade statsministern och andra om tolerans. Jan Björklund föreslog i Almedalen utökad arbetskraftsinvandring.

Det gör mig stolt.

Vi får inte glömma bort att hitta lösningar för att minska arbetslösheten för invandrare, men det gör vi bäst genom att stå upp för tolerans och genom att se fördelarna med invandringen.

Förmågelyft för mig och Gripen

Det är Folkpartiets dag i Almedalen i dag. Så idag blir det verkligen hålligång. Och jag är redan sliten. Tidiga morgnar, sena nätter.

Lite sovmorgon i dag och första seminariet kl 11, med Ohlininstitutet - Vem vinner valet 2014? Tja, på det fick vi inget svar. Men som vanligt finns det en mängd osäkerheter. Nya partiledare, små partier som slåss för sin överlevnad, sverigedemokrater, och så vidare.

I går åkte jag ut till Visby flygplats och fick se en JAS Gripen 39D (som Norrköpings kommuns kommunikationschef Heidi Berger talade om att det var) som var på besök från Linköping.

Folk och Försvar bjöd in till diskussion om Gripens framtid. Alla verkar överens om ett så kallat förmågelyft. Modernisering kan man väl kalla det. Frågan är hur mycket. En CD-version eller en EF-version. Mer eller ännu mer modernisering. EF är nästan ett nytt flygplan.

Lite förvirrat hur det kommer att bli, och väl värt för en östgötapolitiker att hålla koll på.

Nu är det lunchpaus. Kanske följt av ett förmågelyft i form av en kort tupplur. Sedan fler seminarier, Jan Björklund tal, middag på Donners och så får vi väl se vad natten ger.

MP: Återställ flumskolan

Kul att MP snackade så mycket skola igår, när de inledde Almedalsveckan. Trist bara att Fridolin och Romson lyckades pricka in precis allt som varit fel och flum i svensk skola - som nu regeringen reformerar - och ville återställa det.

Hobbykurser i drinkblandning ska tillbaka på gymnasiet, antagningskraven ska sänkas och särlösningar ska hittas efter gymnasiet för de som inte pluggat klart.

Jag har lyckats pricka in riktigt bra (om än lite långa) seminarer så här långt. Först Svenskt Näringsliv om utbildningspolitik, där de ju hade en intressant mediestrategi innan. Därav fullsatt och en riktigt kul debatt med många vassa inlägg. Humaniora-Sverige hade mobiliserat.

I morse diskussion om liberalism och konservatism är fiender och ska så vara, eller om vi bara behöver lite parterapi. Per Gudmundson berättade om de hot han utsatts för där en satirteckning menat att han ska skjutas.

JK tyckte inte det var olagligt, och det kanske det inte är. Men att heja på sådant beteende gillar jag inte. Minns skotten mot kongressledamoten Giffords i USA. Både demokrater och republikaner satte hårkors eller gjorde måltavlor av motståndarna. Det räcker inte för att någon ska skjutas, men det är onödigt att öka risken.

I dag också ett seminarie med YouGov. Politiker, fastighetsmäklare och journalister har lägst förtroende. Men regeringen har högt...

Till sist i dag, Svenskt Näringsliv återigen. Nu om globaliseringen med Johan Norberg. Han och gästerna Hans Stråberg, tidigare Electrolux, och Jens Henriksson tidigare statssekreterare och nu börschef tittade bakåt trettio år. Det har hänt mycket! Tänk Sällskapsresan, som hade premiär 1980.

Packad och glad

"Du är där på skattebetalarnas bekostnad och så sitter du i lägenheten klockan 10 på förmiddagen!"

En upprörd journalist sa det till mig för ett par år sedan, då hon ringde för att kolla vad jag hade för mig på Gotland under Almedalsveckan.

"Jag betalar allting själv", svarade jag.

Jag har ingenting mot att kollegorna på sidan blockgränsen får resa och uppehälle betalt. Det är fullt rimligt. Många är de kontakter jag skapat och odlat i Almedalen. Kontakter som är värdefulla i arbetet som politiker i Norrköping.

Därför är det på ett sätt konstigt att betala själv. Men jag tycker det känns bäst. Ingen kan ställa krav på mig att jag måste gå på det ena eller andra. Jag går på de evenemang som jag själv tycker är intressanta och värdefulla.

På onsdag är det Folkpartiets dag i Almedalen.

Har packat ihop det mesta. En tröja hänger fortfarande på tork från lampan i taket. Några kavajer ska ner också. Sen är det nog klart. Det ska bli så kul. Packad och glad.

Vi åker redan i morgon. Då har vi en lugn kväll i huset och är på plats när det börjar på söndag. Vi, det är åtta liberaler som delar en villa i en vecka. Ett liberalt kollektiv, som vi kallar det.

Nu ska jag be till vädergudarna om fint väder och sedan knyta mig.

"En jude gömmer sig bakom mig, kom och döda honom"

'The Day of Judgment will not come about until Moslems fight Jews and kill them. Then, the Jews will hide behind rocks and trees, and the rocks and trees will cry out: 'O Moslem, there is a Jew hiding behind me, come and kill him.'

Ett utdrag ur Hamas stadgar.