När Anne-Marie Pålsson meddelade att inte kandidera för en ny period i riksdagen skrev hon att det var meningslöst att vara ledamot för Moderaterna. Nu har hon skrivit en bok om åren i riksdagen och är inte snäll mot Fredrik Reinfeldt och den moderata partiledningen.
I denna kritik håller jag med henne. Min kampanj till riksdagen grundade sig i att jag lovade väljarna att vara en mer självständig riksdagsledamot. Så på det sättet uppskattar jag det Pålsson gör. Men det jag inte förstår är varför hon inte ändrade på den rådande kulturen?
Så här skrev jag i ett svar till hennes debattartikel då hon meddelade att hon slutar i riksdagen:
I denna kritik håller jag med henne. Min kampanj till riksdagen grundade sig i att jag lovade väljarna att vara en mer självständig riksdagsledamot. Så på det sättet uppskattar jag det Pålsson gör. Men det jag inte förstår är varför hon inte ändrade på den rådande kulturen?
Så här skrev jag i ett svar till hennes debattartikel då hon meddelade att hon slutar i riksdagen:
"...trots allt har de [riksdagsledamöterna] ett vapen i sin hand som ingen kan ta ifrån dom - rösträtt i Sveriges högsta beslutande församling. Anne-Marie Pålsson och hennes kollegor kan använda sin röst i riksdagen för att rösta mot regeringen och partiet. Om Pålsson är missnöjd med att 'baxa något genom riksdagen', som hon skriver, så kan hon faktiskt låta bli att göra det."Ingen kan tvinga en riksdagsledamot att rösta på ett visst sätt. Man kan sätta hård press, piska slå, locka och pocka - men inte tvinga. Om Anne-Marie Pålsson hade använt den möjligheten hade hon förändrat dynamiken i riksdagen. Plötsligt hade regeringen insett att de inte alltid kan köra över. De måste lyssna och förhandla mer. Varför gjorde hon inte det?
5 kommentarer:
Hon kanske tyckte som regeringen i omröstningarna men tyckte ändå illa om partipiskan? Hon kan ju inte gärna rösta MOT sin övertygelse för att statuera exempel?
Så kan det ju vara, men höll hon verkligen med i 100 procent av omröstningarna? Tveksamt va.
Så nu kommer du Mattias att ändra kulturen? Du ger ditt ord på att gå emot partiledningen om ditt samvete så påbjuder?
På min liberala bloggrulle kommer Federley efter dig. Så jag kan inte låta bli att reflektera över denne man, som blev invald på personkryss (i alla fall 2006). Han säger själv att han grät inför FRA-omröstningen, men valde att ändå följa partipiskan. Ytterligare en som föll, en som direkt blev vald genom personkryss. Det verkar inte vara så enkelt.
Nu sitter jag inte i riksdagen, så svårt på det sättet, men i min riksdagskampanj lovade jag att rösta nej till datalagringsdirektivet och att vara en mer självständig ledamot.
Det är en svår avvägning när man inte längre ska kompromissa och går i många fall inte att säga i förväg. DLD är enkelt för mig, det går för långt, det ska vi inte införa i Sverige.
Så jag skulle inte tveka att rösta mot regeringsförslag om jag inte finner dem acceptabla.
Skicka en kommentar