Birgitta Ohlsson tillhör en av mina favoriter i folkpartiet trots att vi inte alldeles sällan har olika åsikter, exempelvis vad gäller kvoterad föräldraförsäkring som Birgitta vurmar för. Men i demokratifrågor är hon klockren och hon är i övrigt en mycket skicklig politiker som alltid lyckas sätta fokus på den fråga hon jobbar med. I slutet av förra mandatperioden blev hon talesman i biståndsfrågor och är numera talesman i utrikesfrågor för partiet.
Idag använder hon den rollen för att hävda folkpartiets politik, bestämd av landsmötet, mot den egna regeringen. Den här typen av intern diskussion kan man vara delad inför. Jag tycker att det är mycket viktigt att huvudsakligen försöka påverka regeringen inifrån, det får aldrig vara så att man gör utspel på regeringens bekostnad bara för att få uppmärksamhet. Men när det interna arbetet inte ger resultat och regeringen håller på att göra något galet, då måste vi i Alliansen reagera och föra debatt. Det kan vara svårt att vänja sig vid när man haft en partipiskad socialdemokrati vid makten så länge.
Hur som helst, Birgitta skriver idag på DN Debatt om Sveriges avtal med Förenade arabemiraten, en av världens mest brutala diktaturer. Hon avslutar med dessa ord som sammanfattar artikeln och även min ståndpunkt:
"Avtalet om militärt samarbete med Förenade arabemiraten är det första verkliga testet för den nya regeringen i detta avseende. Menar den allvar med regeringsdeklarationens formuleringar om att den svenska utrikespolitiken ska vara en tydlig röst för demokrati och mänskliga rättigheter eller var det bara tomma ord?"
2 kommentarer:
Även vår försvarsindustri utgör ett försvar för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är därför som vi har den. Vi vill vara rustade att ta den striden om det skulle behövas.
Vår försvarsindustri behöver handel för att klara sig i denna roll.
Det föreligger en konflikt mellan vilket sätt som effektivast backar upp demokratin, vapenhandel för att med handfasta metoder vid behov kunna göra det eller vägran att bidra till att skurkstater kommer över vapen. Att den senare vägen skulle vara överlägsen har jag oerhört svårt att ta till mig.
Birgitta Ohlsson gör ingen värdering av vår försvarsindustris potentiella betydelse för demokrati och mänskliga rättigheter, i Europa och på andra håll. Det försvagar kraftigt hennes argumentering.
Det är en bra poäng Bertil, men man kan också säga så här: Om världens demokratier slutade sälja vapen till diktaturer så skulle det kraftigt försvaga dom, även om vår försvarsindustri inte skulle gynnas lika mycket.
Nu är ju världen inte så enkel tyvärr.
Skicka en kommentar