Jag vill ryckas med!

Sedan jag skrev sist har jag tagit mig hem med ett mycket försenat flyg, som gjorde att jag knappt hann packa om och vända skutan mot Gotland och Almedalen. Men jag klagar inte, det var en underbar semester i Israel och hittills klockrent både vädermässigt och på alla andra sätt i Almedalen.

Björklunds tal var riktigt, riktigt bra. Jag har hört en del tal av honom och detta hamnar på andra plats efter hans landsmötestal när han valdes till partiledare för ett par år sedan.

Lars Ohlys tal var nog det klart sämst jag hört från honom. Då tänker jag inte på själva politiska innehållet utan det retoriska. Utan någon stuns och känsla, som han läste innantill ungefär.

Mauds tal igår började rätt bra om jämställdheten men blev sedan rätt trist. Folk började prata med varandra istället för att lyssna.

Överlag tycker jag att svenska partiledare borde ta ut svängarna lite mer. Det pratades mycket i presidentvalskampanjen förra året om hur otroligt dålig talare John McCain var. Med amerikanska mått så är han det. Men skulle han hålla tal här i Almedalen skulle han krossa allt motstånd.

Amerikansk retorik kan bli lite väl svulstig ibland för oss svenskar, men ett anförande kan ju göra så mycket med en publik. Sättet jag rycktes med i Barack Obamas tal på en gymnasieskola i New Hampshire, det var en underbar upplevelse. Jag vill få den känslan även i Sverige.

För betydligt bättre Almedalsbevakning rekommenderas Erik Svansbos blogg.