Ett halvår med Obama

Idag är det ett halvår sedan Barack Obama svor presidenteden. Trots att jag jobbade för John McCain i valet tyckte jag inte att Obama var någon dålig kandidat, bara att McCain var bättre på två för mig avgöranden områden, utrikespolitik och frihandel.

Efter sex månader har president Obama presterat sämre än jag trodde. Framförallt är det att han inte verkar ha något problem med att dra på USA gigantiska budgetunderskott och därmed öka statsskulden till riktigt problematiska nivåer. USA:s budgetunderskott i år landar på runt 12-13 procent av BNP. Det är illa, men vad som är värre att det kommer ligga kvar på höga nivåer under överskådlig framtid, enligt Obamas egen budget. Statsskulden ökar till 100 procent av BNP. Utskällda Italiens ligger på 110 procent.

Att vända en sån situation kräver rejält sänkta utgifter och höjda skatter. Det tror jag blir nästan omöjligt för honom att driva igenom.

Inom utrikespolitiken har jag skrivit tidigare att vi ska vänta och se. Hans mjuka linje hoppas jag byts mot en tuffare om (när) diktaturerna inte svarar som han har tänkt. Förhoppningvis, återigen, kanske han då kan få resten av den demokratiska världen att sluta upp kring en sådan linje.

Likt Stefan Sauk är jag skeptisk. Iran ignorerar honom och Nordkorea har gett honom fingret ett antal gånger nu. Diktaturer kan inte daltas med. Dialog är det inget fel på, men det ska vara ett språk de förstår - maktspråk. Tuffa ord som kan backas upp. Då backar diktaturer.

Tänk nu om de som vågar protestera i Iran hörde att USA:s president stod bakom dom. Barack Obama har ett bra rykte i världen, han gav miljontals människor i USA hopp. Irans folk behöver också hopp. Utan USA kommer inte friheten i världen att minska och just nu sitter USA:s president på läktaren.