Kärnan i intervjun

Det jag tycker är kärnan i intervjun, eller i alla fall kärnan i min riksdagskampanj är detta. Som vanligt sammanfattar Johan Ingerö det bäst:

"Men det jag gillar bäst hos honom är hans osvenska sätt att bedriva politik. Under mina år i politiken stötte jag på ett oräkneligt antal partigängare, personer som utvecklat ett absolut gehör för partilinjen och som ständigt upprepade frasen "man måste välja sina strider" utan att någonsin hitta en strid värd att välja.

Sedan fanns även deras motsats, personer som valde att spela rollen som förtryckt sanningssägare som på grund av sin rättrådighet aldrig lyckades nå toppen, eller ännu bättre, som offrade chansen att nå toppen för att utkämpa den där sista omöjliga striden för rättvisa och sanning.

Mathias passar inte in på någon av dessa beskrivningar. Han säger rakt ut att han tycker som sitt parti i de flesta frågor, är beredd att kompromissa i ytterligare några och är helt kompromisslös i ett litet fåtal."

Klipper in hela det avsnittet av intervjun nedan:

Varför siktar du på en plats i riksdagen?

- Jag bestämde mig helt och fullt förra året efter första FRA-omröstningen i riksdagen, när jag såg att så många ledamöter som jag vet tyckte någonting helt, helt annat ändå röstade efter vad partipiskan krävde. Jag kände då att det behöver bli någon slags förändring. Jag har som person alltid gått mina egna vägar och det är det jag skulle vilja förändra i riksdagen, vara mer självständig.

- Sedan är jag folkpartist och tycker det mesta som partiet och regeringen gör är bra, men inte allt. Jag tycker inte att man kan rösta med i allt bara för att man säger att vi har ett land att regera.

Skulle du kunna ha det manöverutrymmet och bli en frejdig vilde i riksdagen? Ta exemplet FRA-omröstningen. Där kan vi anta att det var främst ett antal yngre borgerliga ledamöter som röstade mot sin övertygelse, men de gjorde det för att man var tvungna att sy ihop en bärande linje och någon form av stabilt regeringsunderlag i riksdagen.

- Inte vilde, men jag skulle definitivt aldrig ha röstat för den första FRA-lagen. Det finns inga argument i världen om regeringsduglighet som skulle fått mig att ändra mig om den.

- Politik handlar om att kompromissa. Min uppgift som gruppledare i Norrköping är att hitta kompromisser som passar gruppen, så jag förstår den delen av politiken väldigt väl. Men om regeringen - oavsett om det är en borgerlig eller socialdemokratisk - alltid vet att de alltid kan köra över sina egna riksdagsgrupper, då har vi tappat en stor del av betydelsen med riksdagen. Varför ska väljarna kryssa någon här ute när det ändå alltid är partiledarna som bestämmer allting?

- Sen måste man kunna regera ett land och hitta kompromisser, men det måste till ett skifte i balansen. Det är faktiskt riksdagen och inte regeringen som har makten.