På allvenska premiären mot GAIS var drygt 10 000 personer på Idrottsparken. Tänk er att alla dessa år 1990 hade jobb. Idag är de arbetslösa.
Igår på fullmäktige visade jag upp denna förskräckande siffra. Den kommer från en slide som arbetsförmedlingens chef Gösta Landgren använder.
1990 fanns det 66 000 sysselsatta i Norrköping. 2009 var den siffran nere i 56 000.
Jag sträckte ut en hand till de rödgröna, för det här en utmaning som inget block kan lösa på egen hand. De rödgröna betonar vuxenutbildning. Det är deras universallösning. Vi i Alliansen är inte på något sätt motståndare till vuxenutbildning, men de rödgröna lägger klart större vikt på det. Jag tror att de har en poäng. Där måste vi i Alliansen ta till oss.
Alliansen har mycket större fokus på jobbskapande, på företagens villkor. Där har de rödgröna ett och annat att lära.
Samtidigt måste vi båda block ifrågasätta våra egna lösningar. Utmaningen är såpass stor.
Men går det inte åt rätt håll? Jo, fast väldigt långsamt. Om vi håller samma nivå på jobbtillväxten som sedan 1997, då det återigen började peka uppåt, så tar det 27 år innan vi är tillbaka på 1990 års nivå.
Idag möts vi dessutom av nyheten att Norrköping faller i Svenskt Näringsliv ranking över företagsklimat. Vi faller mest inom kategorier som kommunen själv kan påverka allra mest: tjänstemäns och kommunpolitikers attityd till företagen, kommunens service och så vidare.
Det krävs samling för att lösa dessa problem! Lasse Stjernkvist avslutade debatten med att ta mot min utsträckta hand. Det var den lätta biten. Nu återstår det svåra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar