Det var Tony Irvings inledning på bedömningen av min jive i Shall we dance på Borgen i lördags. Men han gillade mina röda byxor. Tycker trots det att jag klarade mig med det mesta av hedern i behåll. Störigt som tusan att jag satt det så mycket bättre på träning, men inte mycket att göra åt nu.
Poängmässigt var det ändå inte så illa. Efter att alla dansat skilde det bara 1,5 poäng mellan de bästa och sämsta. Därmed skulle även wienervalsen poängbedömas, vilket inte var tänkt från början. Dags att bli nervös igen. Även den har suttit mycket bättre på träning, men domaromdömet var positivt. Det räckte inte. Johan och Christin fick möta Sara och Göran i en dance-off, där långa, ståtliga Sara från Dolphins kammade hem segern.
Att vara med i en sån här danstävling är ingen dans på rosor, om ni trodde det. Jag har mest känt mig värdelös i nio veckor. Ser ju hur det ska gå till. Hjärnan fattar, rent teoretiskt, hur det ska gå till, men kroppen vill inte. Samtidigt, när man tänker tillbaka, har utvecklingen varit stor. Jag har aldrig dansat i mitt liv och kan nu sätta en hyfsad jive och wienervals.
Roligast av allt är de nya vännerna. Jag har rätt mycket tävlingsinstinkt men den var som bortblåst på lördagen. Jag blev precis lika glad när Irving sa att han var imponerad av Johan Alsös dans, som om han hade sagt det till mig. Alla upplevde samma sak. Vi var nervösa, kände oss dåliga, slet och kämpade ihop. Vi blev en grupp.
Stort tack till Graham och Malin, våra danslärare, till alla vännerna som jag fått, till Jill, min danspartner som tragglat samma saker oräkneliga gånger och till Anneli och Filip Whass som har Borgen och genomförde hela tävlingen.
Poängmässigt var det ändå inte så illa. Efter att alla dansat skilde det bara 1,5 poäng mellan de bästa och sämsta. Därmed skulle även wienervalsen poängbedömas, vilket inte var tänkt från början. Dags att bli nervös igen. Även den har suttit mycket bättre på träning, men domaromdömet var positivt. Det räckte inte. Johan och Christin fick möta Sara och Göran i en dance-off, där långa, ståtliga Sara från Dolphins kammade hem segern.
Att vara med i en sån här danstävling är ingen dans på rosor, om ni trodde det. Jag har mest känt mig värdelös i nio veckor. Ser ju hur det ska gå till. Hjärnan fattar, rent teoretiskt, hur det ska gå till, men kroppen vill inte. Samtidigt, när man tänker tillbaka, har utvecklingen varit stor. Jag har aldrig dansat i mitt liv och kan nu sätta en hyfsad jive och wienervals.
Roligast av allt är de nya vännerna. Jag har rätt mycket tävlingsinstinkt men den var som bortblåst på lördagen. Jag blev precis lika glad när Irving sa att han var imponerad av Johan Alsös dans, som om han hade sagt det till mig. Alla upplevde samma sak. Vi var nervösa, kände oss dåliga, slet och kämpade ihop. Vi blev en grupp.
Stort tack till Graham och Malin, våra danslärare, till alla vännerna som jag fått, till Jill, min danspartner som tragglat samma saker oräkneliga gånger och till Anneli och Filip Whass som har Borgen och genomförde hela tävlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar