Teaming up with BitPay

The success of Bitcoin depends on a lot of factors, but one very important is serious actors getting in. BitPay is one of those. And I'm glad to announce I'm teaming up with them to raise bitcoin donations for my campaign.

In May BitPay raised $30 million at a $160 million evaluation, with Virgins Richard Branson and Yahoo co-founder Jerry Yang participating, according to TechCrunch.

I’m running for Parliament on the idea that all politics is global. The world is getting connected in an unprecedented way. Bitcoin is a symbol of this development, and could also play a huge part in changing how the world works.

To promote the spreading of Bitcoin and increase the awareness of new political challenges, I will – as the first political candidate in the world – only accept campaign donations in bitcoin.

To support my campaign, use the BitPay widget on the right side of the blog.

Donations from other countries than Sweden are allowed and most welcome!

Kampanjdonationer bara i bitcoin

Vill du stödja min kampanj till riksdagen så kan du inte ge mig pengar i form av svenska kronor. Jag tar inte heller emot euro, dollar eller någon annan nationell valuta. 

För att sprida användande och kunskap och starta en diskussion om denna sorts innovation tar jag endast emot kampanjbidrag i bitcoin - och blir därmed världens förste politiske kandidat att göra det.

Bild från Daily Dot.

BITCOIN ÄR BÅDE EN DIGITAL VALUTA OCH EN PLATTFORM

Kanske har ni mest sett negativa rubriker om Bitcoin och trott att detta är någon oseriös internetgrej? Det hade jag. Men så hörde jag mer om det i Dagens Industris Digitalpodden, läste Marc Andreessens artikel - Why Bitcoin Matters - och plöjde sedan allt jag kunde komma över.

Han grundade Netscape, världens första populära webbläsare. Sedan byggde han upp miljardföretag Loudcloud, och är sedan några år tillbaka riskkapitalist. Som sådan pumpar han nu in miljontals dollar i Bitcoinföretag.

Marc Andreessen menar att Bitcoin är en lika viktig uppfinning som persondatorn och internet.

Det är valuta som fått nästan all uppmärksamhet, men Bitcoin som plattform är kanske ännu intressantare. 

Revisionsfirman Deloitte skriver i en rapport: "Bitcoin är ett protokoll för att överföra värde på internet utan en mellanhand."

Låt mig ge er ett exempel.

Du ska köpa en bil av mig. Vi kommer överens om ett pris. På våra smartphones skriver vi under ett digitalt kontrakt. Då förs automatiskt - och digitalt - pengarna över från dig till mig. Det gör att den digitala nyckeln och det digitala ägarbeviset förs över till mig. Det gör att jag kan komma in i och starta bilen.

Allt detta kan ske snabbt och säkert med Bitcoin.

Denna sorts transaktioner kan ske över hela världen. Pengar och digitalt värde kan föras över hela planeten, nästan utan kostnad och utan mellanhänder som tar en del av kakan och krånglar till förfarandet.

Det öppnar otroliga möjligheter. En mängd tjänster kan byggas ovanpå Bitcoin och jag tror att det kan förändra hur världen fungerar. 

Bitcoin har emellertid en lång väg kvar. Valutan är ännu ostabil och det finns för många oseriösa aktörer. Men investeringarna i Bitcoinföretag ökar kraftigt och fler och fler seriösa aktörer kommer in på banan. Det är långt ifrån säkert att Bitcoin lyckas fullt ut. Men då kommer någon annan valuta och plattform med en liknande lösning att göra det, är min gissning.

VARFÖR BARA BITCOIN I MIN KAMPANJ?

Det är för att sprida kunskap om detta och inleda diskussionen om hur vi ska hantera all denna innovation, som jag enbart tar emot bitcoin i min kampanj. När något förändrar så mycket som Bitcoin kan komma att göra, så blir det kraftiga motreaktioner. Vi ser hur musikindustrin har jagat musikälskare med polis, istället för att utveckla nya tjänster så kunderna kan köpa musiken via nätet. Det finns redan krav på mycket kraftiga regleringar och rena förbud av Bitcoin och andra digitala valutor. Vi måste ha politiker som kan stå emot sådana påtryckningar och agera förnuftigt.

Om jag blir vald till riksdagen tänker jag motverka sådana förhastade regleringar. Ska det regleras så måste det ske på ett balanserat sätt och inte för att rädda någon gammal industri som inte klarar konkurrensen.

Jag vill också diskutera hur Sverige kan bli en ledande nation i att utveckla företag kring denna teknik och hur vi ska fortsätta ligga i framkant i en värld där snart halva jordens befolkning är sammankopplade med smartphones. Det finnns oerhörda möjligheter som vi ska ta tillvara på.

Jag har skrivit en längre artikel (på engelska) om hur jag ser på Bitcoin och varför jag endast tar emot bitcoin i kampanjen. Läs gärna den också. Ni kan också kolla in Internetworlds intervju med mig.

Vill du donera till kampanjen så gör det på adress: 11gpD8hGpDB7KndXb1NJs2ggcYmAgvEX8

Maxgräns är motsvarande 20.000 kronor, cirka 4,7 BTC. Donationerna är anonyma upp till den summan. Jag kommer ej ta emot större summor. Om någon ändå skulle donera en större summa, skänker jag bort den tiill Allmänna arsvfonden, som rekommenderats av Konstitutionsutskottet.

HUR BÖRJA ANVÄNDA BITCOIN?

Bäst hjälp får du på Bitcoin.se, där förklarar hur Bitcoin fungerar med plånböcker etc. 

Jag rekommenderar också Marc Andreessens artikel i NY Times, Bitcoin.se, Deloittes analys och vill man nörda ner sig så kan man läsa det ursprungliga papret.

Global donations and reactions

I have received over one hundred donations so far, from around the world. Brazil, United States, UK, Germany, South Africa, Indonesia and so on. And of course Sweden.
Thank you for all the emails and tweets. Great talking to you!

A lot of international media has written about it.

The Daily Dot had this nice picture with it's article, that also appeared in Business Insider.

Tanaya Macheel interviewed me for CoinDesk.

“It’s a campaign in my county but the funding is worldwide. That says something about the world that we’re living in and even more about the future.”

The Local wrote an article that was picked up by the Independent in the UK.

The Russian website, RT.com also writes about it.

Also a lot of Bitcoin websites has spread the news.

I haven't promoted this in Sweden yet (but will start doint that today), but it has found it's way into Internetworld, who interviewed me and this was picked up by TT.

The World's First Political Bitcoin Candidate – All Politics Is Global

All politics is local, said U.S. Speaker of the House, Tip O’Neill. Maybe he was right when he said it – in 1935 – but he’s wrong today. I’m running for Parliament on the idea that all politics is global.

The world is getting connected in an unprecedented way. Bitcoin is a symbol of this development, and could also play a huge part in changing how the world works.

To promote the spreading of Bitcoin and increase the awareness of new political challenges, I will – as the first political candidate in the world – only accept campaign donations in bitcoin.

If you want to support my campaign, you can’t give me dollars, euros or Swedish kronor, you must donate in bitcoins.

I will use your donation to fund my campaign for Parliament in the Swedish elections that take place September 14th. If I get elected I will work for this in Parliament:

– Resist knee-jerk regulation of Bitcoin, other digital currencies, and disruptive innovation in general.
– Continue the education reforms in Sweden.
– Help develop a tax system that promotes fast growing, innovating companies.
– Defend your right to privacy.

DONATE BITCOINS

Send Bitcoins to this address: 11gpD8hGpDB7KndXb1NJs2ggcYmAgvEX8

Or scan the QR-code below to get the address.

If you haven't used bitcoins or don't know how to donate, check out this link.

Donations from countries other than Sweden are allowed and most welcome.

The maximum allowed amount for natural persons (regular people) is the equivalent of 20,000 SEK (about 4.70 BTC, 2,900 U.S. dollars, or 2,150 euro).

The maximum allowed amount for juridical persons (an organization, a company, etc.) is the equivalent of 10,000 SEK (about 2.35 BTC, 1,450 U.S. dollars, or 1,085 euro).

Please also send me an email about your donation: mathias.sundin[at]gmail.com.

(It would be nice to beat potato salad guy :)

Below I will tell you what Bitcoin is, what possibilities this will bring, and what political challenges will need to be handled.

WHAT IS BITCOIN?

Personally, at first, I only saw the negative headlines about Bitcoin and thought it was some sort of unserious speculation bubble. Then I read up on it and understood that it has the potential to change the world. (Or, really, it was when I realised that I could order pizza and pay in bitcoin).

“Internet was a new way to transfer data. Bitcoin is a new way to transfer money,” says Marc Andreessen, the founder of Netscape, the world’s first popular web browser. As a venture capitalist he now invests millions of dollars in Bitcoin companies. He thinks Bitcoin – or this kind of digital currency and cryptographic platform – is as important as the creation of the personal computer and the Internet.

It’s the digital currency, bitcoin, that has received all the attention and the headlines. But Bitcoin, with a capital B, is a platform that services can be built upon. Digital contracts, digital keys, digital insurances, digital stocks, and so on.

“Bitcoin is a protocol for exchanging value over the Internet without an intermediary”, writes professional services firm Deloitte in an analysis.

Let me give you an example.

Say that you are buying a car from another private citizen. In the future, with your smartphones, you and the seller can sign a digital contract. When both have signed, the agreed-upon money will be transferred from your account to the seller's. Then the digital evidence of the ownership of the car will transfer to you, along with the digital key to unlock and start the car. It’s impossible for the seller to keep a copy of the key, and also impossible to claim that he still owns the car. If there is a dispute, it’s easy to check the contract, the transferring of money and the ownership.

This solves the problem with trust. You don’t have to trust the seller. He can’t grab your check or bag of cash and run away with it. You don’t need to first transfer the money and hope he will keep his end of the deal. When you both have signed the digital contract, the rest of the transaction is done. And the seller of course doesn’t need to trust the buyer. If the money isn’t transferred after the contract is signed, nothing more will happen. The ownership of the car will not transfer and he will keep the key.

Bitcoin has, for the first time, solved the problem with trust in the digitized world.

CONNECTING PEOPLE

Until the iPhone happened, Nokia was the largest mobile phone company in the world. Connecting people was their slogan. They failed to adapt to smartphones in time and the mobile phone part of the company has now been sold to Microsoft. That’s ironic, because connecting people is just what the smartphones are doing.

Today every fifth person in the world has a smartphone. More people own a smartphone than a PC. In just three years half the world population will have a smartphone. The information you twenty years ago had to go to a library to get, half the world population will then have in their pockets.

An entrepreneur who develops a software could potentially reach all these billions of people, and with a simple money transferring system, like Bitcoin, he or she will be able to charge for it easier.

ALL POLITICS IS GLOBAL

When three or four billion people are connected, think of all the different ideas and perspectives that come together. Try to imagine all the innovation that will come from this.

In politics today there is a lot of talk about how we will “create innovation.” People are worried we will not innovate enough. That is not a problem. The real problem will be to handle all the new innovation. Because a lot of this innovation will be disruptive.

The music industry tried to chase down their customers with help of the police, until Spotify came around.

Bitcoin has the potential to be a really disruptive innovation. Money is today the biggest of businesses and a business that governments are deeply involved with, as they control the production of money and also regulate the financial institutions. If people start using a currency not controlled by government and one which also takes away one of the core businesses of the financial world, there will be fighting.

It is of the utmost importance that we send people to Parliament that understand what is happening, and don’t react with sweeping knee-jerk regulations or an outright ban of digital currencies altogether.

If regulation is needed, we will have to take a very balanced approach and not rush into anything.

HOW DOES BITCOIN WORK?

I thought long and hard how to explain how Bitcoin works, but then I realized that it's not important. It’s not important how the internet works or how the smartphones work. At least not for most people. What’s important is what can be done with it, which is what I have tried to describe above.

But if you are really interested, here are a couple of links that explain how Bitcoin works:

Bitcoin.org: https://bitcoin.org/en/
Deloitte analysis: http://dupress.com/articles/bitcoin-fact-fiction-future/
The original paper: https://bitcoin.org/bitcoin.pdf 

WHY ALL THE NEGATIVE HEADLINES?

The main reason for all the headlines is the volatility of bitcoin. The number of users are growing fast – around 3-5 million people today – and the value of all bitcoins is around 7-8 billion dollars. But that is little compared to other currencies, and as a consequence the value of a bitcoin has gone up and down a lot.

Also, some of the services have been unstable and unserious. That’s usually the case with some new innovation until some sort of standard emerges or bigger actors get onboard. This it what we now are seeing, especially in Silicon Valley, where millions of dollars are being invested in Bitcoin companies.

There has also been some criminals using bitcoin to launder money. Actually, this will be harder with bitcoin than most other currencies, because bitcoin is only semi-anonymous.

The biggest problem for bitcoin right now is confidence. If businesses and consumers don’t have confidence in bitcoin, it can never develop into its full potential. If the negative takes over, the use of bitcoin will not spread and the use of the platform will not grow enough. But then, probably, some other platform based on the same sort of technology will take its place.

WHO AM I?

I’m 36 years old and currently the Deputy Mayor of Norrköping, running to be a Member of Parliament representing my county, Östergötland, for Folkpartiet, a liberal center-right party.

I was an MP in 2012, when our current MP was on parental leave (yep, that’s how it works here). Then I voted against the implementation of the EU's data retention law in Sweden, and also against the expansion of the mass surveillance law.

This is what I will work for in Parliament:

– Resist knee-jerk regulation of Bitcoin, other digital currencies, and disruptive innovation in general.
– Continue the education reforms in Sweden.
– Help develop a tax system that promotes fast growing, innovating companies.
– Defend your right to privacy.

DONATE

Send the Bitcoins to this adress: 11gpD8hGpDB7KndXb1NJs2ggcYmAgvEX8

Or scan the QR-code below to get the address.

If you haven't used bitcoins or don't know how to donate, check out this link.

Donations from countries other than Sweden are allowed and most welcome.

The maximum allowed amount for natural persons (regular people) is the equivalent of 20,000 SEK (about 4.70 BTC, 2,900 U.S. dollars, or 2,170 euro). Your name will be anonymous, but the donation itself will be public.

The maximum allowed amount for juridical persons (an organization, a company, etc.) is the equivalent of 10,000 SEK (about 2.35 BTC, 1,450 U.S. dollars, or 1,085 euro). The name will be anonymous, but the donation itself will be public.

If you want me to know you sent me an donation, send me an email: mathias.sundin[at]gmail.com.

Current exchange rates: http://preev.com/

Bitcoin to Swedish krona (SEK): http://preev.com/btc/sek

In Swedish: Kolla in utmärkta Bitcoin.se för information hur du kommer igång med bitcoin. Jag använder BitStamp, som fungerar bra för EU-medborgare.

Riksdagskandidatur

Jag ber om er röst i Folkpartiets provval i Östergötland för jag vill fortsätta arbete jag påbörjade förra året i riksdagen.

Glad efter besked om Ostlänken, som fattades beslut om under min tid i riksdagen. Ni förstår säkert sambandet!

Att göra bristande tillgänglighet till diskriminering
När jag fick möjligheten att tjänstgöra i riksdagen 2012 var jag den ende riksdagsledamoten som lämnade in en motion om att göra bristande tillgänglighet för funktionsnedsatta till diskriminering. Jag drev frågan intern i partiet och pressade på via riksdagsgruppen att Folkpartiet skulle tuffa till sig i frågan.
I flera debattartiklar har jag även pressat på och pekat på det som är bromsklossen i frågan: Moderaterna.

Nu har det rört lite på sig på departementet och motståndet från Moderaterna har mjuknat. Såklart inte på grund av mig, utan tack vare handikapporganisationernas envetna arbete. Men det är också viktigt med ett internt tryck - och det tänker jag fortsätta stå för.

Riksdagens öppnande, som jag med oerhörd stolthet tog med min mor på.

Rätten till privatliv
Avslöjandena om amerikanska NSA duggar tätt och vi ser att det är enorm övervakningsapparat som byggts upp. FRA fungerar på ett liknande sätt.
Frågan är inte svart eller vit, men som Sveriges liberala parti är det vår roll att tänka efter, tänka långsiktigt och inte vara det som hetsar på mest för ny, utökad övervakning.

Om man som riksdagsledamot är vad jag kallar en konstruktiv bråkstake så kan man få mycket gjort. Jag lyckades ändra en integritetskränkande lagstiftning under mitt år i riksdagen, genom att vara tuff och våga säga ifrån och samtidigt komma med konstruktiva lösningar. Ni kan läsa mer om det här: En viktig seger på integritetsområdet.

På samma sätt vill jag jobba framöver för att minska intrången i våra privatliv.




Höja statusen på läraryrket
Läraryrkets status är främst beroende av arbetsgivarna, det vill säga i huvudsak kommunerna. Men från riksdagen går det att ytterligare skärpa kraven på lärarutbildningen (jag har själv gått den och vet hur låga de är). Vi måste också fortsätta med karriärtjänsterna som ger 5000 eller 10 000 kronor mer i månaden.

Era åsikter
Jag insåg verkligen under förra året hur mycket information en riksdagsledamot sitter på. Vilka vägar man ska ta för att nå rätt makthavare. Och jag insåg hur lite av detta jag förstått från utsidan. Därför försökte jag via ett nyhetsbrev informera om vad jag gjorde och fiska upp frågor och saker ni ville driva i riksdagen. Så tänker jag fortsätta jobba om jag får ert förtroende.

Spagetti och politik. Jag bjöd på mat och folkpartister bjöd på åsikter, innan jag hoppade in i riksdagen förra året.

Ni får gärna ringa, 0730-201150, eller mejla frågor och kommentarer, mathias.sundin[at]folkpartiet.

Landsmötesmotion: Inför ett Demokratiernas förbund

Förra året motionerade jag i Sveriges Riksdags om införandet av ett Demokratiernas förbund. Sannolikt första gången i världen som ett sådant förslag presenterats i en parlamentarisk församling.

Nu är det Folkpartiets landsmötes tur att ta ställning till det. Jag har lämnat in en motion där jag föreslår att en sådan punkt läggs till i det nya partiprogrammet.

Om ni är medlemmar i Folkpartiet kan ni skriva under motionen. Ni går in på mitt.folkpartiet.se och sök på mitt namn eller på Demokratiernas förbund så hittar ni den där. Eller klicka här.

Så här lyder punkten jag vill föra in:

"Folkpartiet ska verka för att ett Demokratiernas förbund skapas, där grundkriteriet för att vara med är att landet är en fullvärdig demokrati. Förbundet ska arbeta för ökat välstånd och säkra och utveckla demokrati i de egna länderna och sprida demokrati till länder som ännu inte har det. Förbundet är ingen ersättning, utan ett komplement, till FN."

Så här lyder motionen:

Inför ett Demokratiernas förbund

Folkpartiet bör, som första politiska parti i världen, förespråka bildandet av ett Demokratiernas förbund (DF).

Världens demokratier, olika som de är, vilar på en och samma värdegrund: Att säkra medborgarnas rätt till liv, frihet och sökande efter lycka. De är världens mest ekonomiskt utvecklade länder, har störst militär förmåga och mest politisk tyngd. Ett nära samarbete mellan dessa länder är det bästa sättet att säkra demokratin där den har fått fäste och sprida den till platser dit den ännu inte har nått.

Demokrati är det samhällsskick som leder till minst våld (både mot egna medborgare och andra nationer), mest välstånd och bäst skydd av mänskliga rättigheter. Aldrig någonsin har två demokratier krigat mot varandra. Världens demokratier är inte perfekta, utan behöver ständigt utvecklas. Inte heller är demokratier säkrade mot att glida tillbaka mot ett mer auktoritärt styre. En sådan roll skulle DF ha mot de egna länderna.

Inom DF ska frihandel råda, vilket kommer stärka de egna medlemmarna och vara en stark anledning för länder att gå med i samarbetet. DF ska vara öppet och beslutsfattandet reglerat och inte en otydlig maktklubb likt G8.

Medlemskapet ska baseras på att ett land är en fullvärdig demokrati. I grunden handlar det om fria och regelbundna val, att mänskliga rättigheter garanteras i både lag och i praktiken och ett fungerande, fritt rättsväsende. I dagsläget skulle ett 60-tal länder kvalificera sig. Målsättningen är att världens alla länder ska klara kraven för medlemskap.

Demokratiernas förbund kommer att ha tre huvudsakliga uppgifter: 1) Stärka välståndsutveckling. 2) Hantera gemensamma säkerhetspolitiska– och diplomatiska utmaningar. 3) Säkra och utveckla demokrati i de egna länderna och sprida demokrati till länder som ännu inte har det.

Folkpartiet tror på internationellt samarbete och försvarar det även när det inte är populärt. Vi har nu chansen att bli det första politiska parti i världen som förespråkar den organisation som i framtiden kommer bli den dominerande kraften på vårt jordklot. Vi har chans att forma framtiden. 

Nej till FRA-lagen 3.0

Mitt anförande i debatten om en utökning av FRA-lagen.

 

Några fakta

Jag medverkade igår i SVT Debatt och debatterade Israel-Palestina-konflikten och de senaste händelserna kring Gaza. Tyvärr är diskussionen i dessa frågor så vriden att man inte ens kan vara överens om fakta. Jag har full förståelse och respekt för om man tycker att Israel borde göra saker annorlunda och man är kritisk eller mycket kritisk till deras agerande, men vi kan väl i alla fall utgå från fakta?

Här är något av det som påstods igår i SVT.

Hamas är inte terrorister

I Hamas stadgar står att läsa att dagen då Gud utväderar mänskligheten inte infinner sig innan alla judar är dödade.

De skjuter raketer riktade mot civilbefolkningen och har utfört oräknigla självmordsbombingar, också mot civila. Alltså inte attacker mot israelisk militär där civilia också blir skadade, utan attacker riktade direkt och enbart mot civilia.

De använder sin egen befolkning som sköldar. Här rapporter från journalister i den nuvarande konflikten om hur man skjuter inifrån Gaza City mitt bland tätbefolkade områden, brevid bostadshus.



Gaza är ockuperat

Israel lämnade Gaza 2005. Man plockade ner bosättningarna och lämnade över styret till palestinierna (som ett år senare valde Hamas till ledning efter Fatah).

Det går inte att bomba fram fred

En så kallad halmgubbe. Ingen påstår det. Däremot måste Israel ha rätt att försvara sig. När Hamas under ett dygn skjuter 120 raketer mot israelisk civilbefolkning måste Israel försöka stoppa detta. Om Hamas inte sköt, skulle inte heller Israel skjuta. Så enkelt är det faktiskt. Jag påstår inte att lösningen på konflikten - ett fredsavtal - är så lätt, men våldet upphör om terrorismen slutar.

Recensioner av Till varje pris

Jag kom nyligen ut med boken Till varje pris, som är en politisk thriller. Det har börjat komma lite recensioner nu. 

Widar Andersson i Folkbladet:

Mathias Sundins bok är verkligen värd läsare. Jag har läst många deckare i politiska miljöer; skrivna av professionella författare. "Till varje pris" ligger inte i topp i jämförelse med dessa. Men definitivt inte i botten. Bokens problem är framförallt att Sundin inte riktigt tycks ha bestämt sig för vad för slags bok han ville skriva. Lusten att berätta om hur valsystemet fungerar överflyglar stundom lusten att berätta en spännande historia. Långa haranger om politikens hantverk gör att språket tappar driv och spänst lite för ofta. 

Defekterna ska inte överdrivas. "Till varje pris" är spännande och till stora delar hyggligt skriven. Jag sträckläste boken under en fyra timmars tågresa. Mathias Sundin lyckas t o m författa några erotiska passager utan att bli pinsam. 

Ronie Berggren på Amerikanska nyhetsanalyser:

Det är en bra bok - en riktigt bra bok - som jag är övertygad om att alla svenska USA-politiska nördar skulle älska. 

...jag förvånades av att jag där och då istället sögs in i en hisnande berättelse på 84 följande kapitel där en tråkig svensk-ättling med ett tråkigt namn förvandlades till en spännande kandidat, och där en påhittad politisk kampanj blev minst lika levande som någon av de otaliga amerikanska kampanjer jag själv följt på så nära håll man nu kan följa en kampanj via Internet. 

Boken blev spännande, intrigerna lockande, kvalitén såväl förhöjd som bestående - och den energi som i kapitel två dragit in mig i historien höll mig kvar boken igenom, som jag sträckläste över helgen, slukad av bokens politiska dramatik, mogna och omogna kärleksintriger och spännande och mystiska karaktärer. Allt förstås varvat med sällskap från en leende Barack Obama, en styrande president John McCain, och många andra verkliga personer som med sin närvaro gav boken rejäla doser stämningshöjande injektioner.

Till varje pris finns att köpa hos Adlibris (101 kr) och Bokus (102 kr), båda med gratis frakt. Där finns också några läsarrecensioner.

Bra priser i bokhandeln

Boken finns nu ute vanlig handel också både hos Bokus och Adlibris.

Bokus har klart bäst pris hittills, 102 kr och då ingår frakt. Det slår inte ens förlaget.

Adlibris ligger på 126 kr, även det med gratis frakt.

UPPDATERING: Adlibris nu 101 kr!

Politik är krig utan blod. Sägs det.

Min bok är nu ute! 

Det är en politisk thriller som handlar om Mark Eriksson, svensk-amerikansk senator från Minnesota. Just nu kan ni köpa den direkt från förlaget, men snart finns den i alla vanliga nätbokhandlar och även som ebok.

Hoppas ni kommer gilla den (och ni som läser denna blogg, jag är rätt säker på att ni kommer gilla den).

En hård politisk strid utkämpas i Minnesota, där den svensk-amerikanske senatorn, demokraten Mark Eriksson, utmanas av kongressledamoten Michelle Bachmann. Eriksson ligger under och förlorar han är den politiska karriären över. 

Så en dag, mitt i kampanjen, ringer hans telefon. Samtalet vänder upp och ner på hans värld och plötsligt hägrar den högsta politiska vinsten av alla framför honom: Vita huset. Först måste han emellertid besegra Bachmann – och därefter väntar partikamraten och vännen Barack Obama. 

Samtidigt börjar en man från hans förflutna gräva i en hemlighet. En hemlighet som skulle kunna förstöra allt. En hemlighet som måste bevaras till varje pris. 

Till varje pris är en spännande politisk thriller med ett slut du aldrig någonsin kan ana.

Berättelsen utspelar sig i det verkliga USA och Sverige. För första gången kan du uppleva en presidentkampanj från insidan. När du läst boken kommer du känna till och förstå amerikansk politik som få andra svenskar gör.

Tänk om en svensk skulle bli USA:s president

Inom kort kommer jag ut med en politisk thriller - Till varje pris - om en svensk-amerikansk senator, som både Östnytt och tidningen Riksdag & Departement rapporterar om idag.

Skicka ett mejl till mig om ni vill ha mer information och ett specialerbjudande med ett billigare pris strax innan boken lanseras.

mathias.sundin[at]gmail.com

Här är baksidestexten:

Politik är krig utan blod. Sägs det. 

En hård politisk strid utkämpas i Minnesota, där den svensk-amerikanske senatorn, demokraten Mark Eriksson, utmanas av kongressledamoten Michelle Bachmann. Eriksson ligger under och förlorar han är den politiska karriären över. 

Så en dag, mitt i kampanjen, ringer hans telefon. Samtalet vänder upp och ner på hans värld och plötsligt hägrar den högsta politiska vinsten av alla framför honom: Vita huset. 

Först måste han emellertid besegra Bachmann – och därefter partikamraten och vännen Barack Obama. Samtidigt börjar en man från hans förflutna gräva i en hemlighet. En hemlighet som skulle förstöra allt, en hemlighet som måste bevaras till varje pris. 

”Till varje pris” är en spännande politisk thriller med ett slut du aldrig någonsin kan ana. Berättelsen utspelar sig i det verkliga USA och Sverige. För första gången kan du uppleva en presidentkampanj från insidan. När du läst boken kommer du känna till och förstå amerikansk politik som få andra svenskar gör. 

OM FÖRFATTAREN 

Mathias Sundin är riksdagsledamot och oppositionsråd från Norrköping, Östergötland. I presidentvalet 2012 har han varit bloggare åt CNN, medlem i Svenska Dagbladets USA-panel och regelbundet kommenterat i Sveriges Television och Sveriges Radio. 

2008 jobbade han för John McCains presidentkampanj i Nevada. Han har träffat Barack Obama, Mitt Romney, John McCain, Bill Clinton, Hillary Clinton och många andra amerikanska toppolitiker. 

Sedan 2004 driver han www.amerikanskpolitik.se.

En viktig seger på integritetsområdet

När jag i maj, efter tio dagar i riksdagen, röstade nej till en av regeringens integritetskränkande lagstiftningar, efterlyste jag att vi integritetsvänner skulle bli mer konstruktiva:

"Det är också dags för oss integritetsvänner att bli konstruktiva. Att bara säga nej, nej, nej är inte en vinnande strategi, även om det också är viktigt att kunna säga ifrån."

Förra veckan skrev jag om den registerlag som regeringen ville införa för IFAU. Den skulle ha den positiva effekten att antalet känsliga personuppgifter tillgängliga för IFAU skulle minska, men den negativa effekten att de skulle få bygga upp en egen databas. Därmed skulle huvudprincipen för hantering av känsliga personuppgifter brytas, att enbart ett fåtal myndigheter, som SCB, hanterar dessa. Om IFAU får en sådan databas, dröjer det inte länge innan andra myndigheter vill ha det, och det skulle vara svårt att hålla emot. Varför får IFAU, och inte vi?

En viktiga anledning till registerlagen är att IFAU inte kan utföra sitt uppdrag via SCB:s nuvarande databaser, men en utredning under ledning av Bengt Westerberg håller på att titta på detta. Vilket innebär att statistiken då kan återgå till SCB.

Jag har satt mig in i ärendet, men regeringen hann före och kontaktade mig för ett tag sedan. Jag fick ta del av lite mer information, och föreslog sedan till våra tjänstemän på statsrådsberedningen att registerlagen skulle bli tillfällig, på tre-fyra år.

För några dagar sedan fick jag besked om att de övriga partierna hade accepterat detta och idag har regeringen klubbat lagen. Den blir treårig.

Betyder det att faran är borta, att lagen någon gång kan bli permanent? Nej, men risken för det har minskat avsevärt. Anledningen till att göra den tillfällig är att den om tre år ska kunna avskaffas och statistiken återgå till SCB. Kom också ihåg att alternativet till denna tillfälliga lagstiftning, hade varit en permanent lagstiftning.

Jobbet med lagstiftningen kring IFAU är alltså inte avslutat. Det är nu viktigt att vi bevakar vad Westerbergs utredning kommer fram till, så att det blir möjligt att återigen använda SCB för IFAU, och samtidigt behålla begränsningen i vilken statistik de ska ha tillgång till. Exempelvis gillar jag inte formuleringen i regeringens pressmeddelande om att lagen i ett första skede gäller fram till 31 december 2015.

Dessutom tycker jag vi ska dyka lite djupare i detta med känsliga personuppgifter som staten samlar in. Är det verkligen nödvändigt? Om det är det, är då all statistik de tar in nödvändig? Finns det möjligheter att begränsa andra myndigheters tillgång till den?

KONSTRUKTIV BRÅKSTAKE
"Det är det dummaste man kan göra" och "nästa gång skjuter jag en gummisnodd på dig", var två saker jag fick höra av andra riksdagsledamöter, efter att jag röstade nej till regeringens proposition om de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till elektronisk kommunikation.

Till den första ledamoten säger jag: I beg to differ.

Genom att visa att jag vågade säga nej, och även rösta nej skickade jag en stark signal till regeringen. Att jag dessutom, efter nio dagar i riksdagen, skrev på DN Debatt, blev ett TT-telegram som publicerades i ett trettiotal tidningar, Ekot-nyhet, TV4- och SVT-inslag och berömdes på flera ledarsidor visade regeringen att jag har en megafon att använda, och att jag tänker använda den om det behövs.

Men samtidigt har jag visat att jag inte är någon vilde som röstar hej vilt hela tiden, eller som springer på varje boll i media. Jag har inte sagt ett ord offentligt om IFAU-lagen, exempelvis. Istället har jag jobbat internt och försökt vara konstruktiv.

Lite makt har flyttat från regeringen till riksdagen, och därmed närmre väljarna. Jag agerade som jag sa till väljarna att jag skulle göra, och det hände som jag förutspådde skulle hända.

Det här är ingen fråga i klass med FRA-lagen, men den är inte oviktig. IFAU-lagen är inte perfekt, mycket arbete kvarstår i den frågan och i hundratals andra integritetsfrågor. Men jag tycker nu att vi ska se att det går att segra. Vi har inte vunnit kriget, men vi har vunnit en strid - och det var länge sedan vi gjorde.

(Jag har ännu inte läst den slutgiltiga versionen av proppen, utan enbart det utkast som fanns innan.)

Förslag för att göra IFAU-lagen acceptabel

I somras uppstod en debatt kring att Institutet för arbetsmarknad- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) ska få tillgång till känsliga personuppgifter, vilket kritiserades av Datainspektionen och Justitiekanslern. 
Jag blev, som integritetsvän, orolig och har satt mig in i ärendet. Här är mina tankar, och en idé för att göra förslaget acceptabelt. 

Bakgrund 
IFAU utvärderar arbetsmarknad- och utbildningspolitik. De har redan idag tillgång till känsliga personuppgifter, även om det allra mesta är avpersonifierat.

Uppgifterna får de i huvudsak från SCB. För att få tillgång till dessa måste deras forskningsprojekt godkännas av en etikprövningsnämnd.

Anledningen att en förändring föreslås är att SCB har praktiska svårigheter att lämna ut uppgifter på det sätt IFAU behöver. En utredning och ett arbete pågår med att uppdatera SCB:s sätt att jobba, men det arbetet är klart inom först ett år eller två. SCB känner sig osäkra om de verkligen har rätt enligt personuppgiftslagen att fortsätta lämna ut denna statistik, och att etikprövningsnämnden troligen inte ger nytt godkännande när nuvarande går ut vid årsskiftet.

En viktig poäng är alltså att IFAU redan idag har tillgång till känsliga personuppgifter. Jag trodde, efter den inledande nyhetsrapporteringen, att det var något nytt att de skulle få ta del av dessa uppgifter.

Dåligt ur integritetsaspekt 
Nu föreslås alltså att IFAU ska få bygga upp en varaktig databas med en del känsliga personuppgifter. Dessa kommer i nästan samtliga fall vara avidentifierade, men det är ändå ett avsteg från huvudprincipen. Alltså att känsliga personuppgifter behandlas av de så kallade statistikmyndigheterna, exempelvis SCB.
Om IFAU får skapa en egen databas kommer andra myndigheter också vilja ha det. Regering och riksdag kan såklart säga nej till det, men det kan bli svårt att hålla emot när huvudprincipen redan har frångåtts.

Bra ur integritetsaspekt
Registerlagens utformning innebär att IFAU får tillgång till färre känsliga personuppgifter. Idag har de tillgång till alla som finns, enligt det nya förslaget bara tre: hälsa, fackföreningsmedlemskap och etniskt ursprung.

Så sammanfattat kan man säga att det är dåligt att huvudprincipen frångås och att det kan leda till att ännu fler myndigheter får skapa egna databaser med känsliga personuppgifter, men att det är bra att mängden känsliga personuppgifter IFAU får tillgång till begränsas.

Mitt förslag
Mitt förslag - som jag framfört till Folkpartiet i statsrådsberedningen - är att göra registerlagen tillfällig, på tre-fyra år.

SCB hinner uppdatera sina system och anpassa sig till den snabbhet och varaktighet som IFAU behöver (ett arbete som pågår). När detta är gjort återgår alltså hanteringen av statistiken till SCB.

På detta sätt finns ett tydligt argument mot andra myndigheter som kommer vilja ha egna databaser: Lagen är tillfällig, detta är bara en temporär lösning, om tre år återgår vi till normalläget.

Man kan visserligen i grunden ifrågasätta statens tillgång till känsliga personuppgifter, och IFAU:s uppdrag som kräver att de behandlar sådana för att utföra sitt uppdrag, men jag tror det är en delvis separat diskussion. Detta förslag ligger nu på bordet och ska inte IFAU:s verksamhet upphöra vid årsskiftet så måste denna lag till. Jag säger inte att det nödvändigtvis är önskvärt (med IFAU:s uppdrag och tillgång till känsliga personuppgifter), men det är just nu en praktiskt realitet, och jag är beredd att stödja registerlag som blir tillfällig.

Vi begränsar IFAU:s tillgång till känsliga personuppgifter (idag har de alltså tillgång till alla), vi skapar inte något prejudikat som andra myndigheter kan peka på för att också få egna databaser och IFAU kommer inte på sikt få han någon egen databas.

Vad ska jag skicka med Björklund?

I morgon har vi riksdagsgrupp med diskussion och information om budgetförhandlingarna, som äger rum på Harpsund i slutet av veckan. Vad tycker ni jag ska skicka med Jan Björklund?

Det Jan sagt hittills tycker jag är i rätt riktning: bort med värnskatten, satsningar på kvalité inom högskolan, mer pengar till infrastruktur. I pipeline verkar också ligga att sänka bolagsskatten, vilket är OK, även om jag kanske skulle prioritera andra sänkningar för bolagen.

Vad tycker ni? Skicka gärna ett mejl (mathias.sundin[snabela]riksdagen.se), gå in på Facebook, twittra eller skriv i kommentarerna.

Ska alla odla sina egna morötter?

Bengt Cete är nyblivet kommunalråd för Miljöpartiet. Gratulerar till uppdraget Bengt! 

Jag kommenterade det i NT med att det är en rejäl vänstersväng, jämfört med tidigare kommunalrådet Stenberg. Som exempel på kursändringen hänvisade jag bla till Cetes anförande på förra kommunfullmäktige, då han framhöll trädgårdsjordbruket i Baltikum på 90-talet som en FÖREBILD! Han fick med Kubas jordbruk som ett positivt exempel också.

Det har Cete och hans polare till vänster, Niklas Lundström (V), gått igång på. Cete skriver en debattartikel i NT, som jag såklart ska svara på, men låt mig lite kort bemöta dem här också.

Inte svårt att förstå att de går igång, men de har nog läst lite fel. Jag påstod, eller påstår, inte att Cete gillade Sovjetunionen eller det kommunistiska systemet, utan det faktum att han såg en förebild i hur människor odlade sin egen mat i trädgårdarna.

Det får folk gärna göra om de vill, men det är ju fullständigt befängt att tro, och vilja, att vi alla ska göra det. Det mekaniserade, utvecklade jordbruket är en av mänsklighetens största uppfinningar. Vi ska inte gå tillbaka till att odla våra egna morötter. Det är varken önskvärt, eller nödvändigt.

Positivt om Strömparken

Ett par positiva saker har hänt om Strömparken senaste dagarna:

* Lars Stjernkvist har upprepade gånger uttalat sig och skrivit positivt om Folkpartiets motion om att avgöra detaljplanen om Torget 5 (huset i Strömparken) i kommunfullmäktige. Han lovar inget - vilket är förståeligt, han måste såklart förankra i parti och koalition - men öppnar ändå för att bifalla vår motion. Bra!

* Mötet igår som Rädda Strömparken arrangerade var mycket bra. Den där typen av träffar kan balla ur om folk blir förbannade och några tar över och pratar alldeles för mycket och för länge. Så blev det inte tack vare att Reidar Svedahl och Håkan Lager styrde upp det föredömligt. Istället blev det en bra debatt om husets vara eller icke vara.

 Det var gott om folkpartister på plats. Fem stycken ur vår fullmäktigegrupp (av nio) och ytterligare ett par medlemmar. Vi är helt öppna med att vi har olika åsikter i partiet, även om en majoritet i gruppen tycker att huset ska byggas.

 I augusti träffas vi för att diskutera frågan igen.

Toppnyhet

Noterar att vilken ersättning jag får från kommunen och riksdagen är dagens stora nyhet i Norrköpings Tidningar.

Det är lätt att vid den här sortens artiklar få uppfattningen är något inte går rätt till, att jag bryter mot nog regel - så är alltså inte fallet. Det står även i artikeln att inga fel begås, men det är någonstans mitt i och kan vara lätt att missa.

Det gör ett nummer av att jag inte jobbar så mycket mer nu än tidigare. En normal vecka ligger runt 50-70 timmar. Under maj och juni var det väldigt mycket, och klart mer än tidigare. Nu när jag gått ner till 50% i kommunen och har en politisk sekreterare som hjälper mig har det naturligtvis minskat och jag tror det kommer bli fler timmar i veckan än tidigare, men ingen avsevärd skillnad. Runt 60-70 timmar ungefär.

Jag tänker naturligtvis fullgöra båda mina uppdrag, men kommunen är huvudfokus. Av de 34 veckor jag tjänstgör i riksdagen är minst 15 veckor plenifria i riksdagen. Alltså inga omröstningar eller utskottsmöten i riksdagen. Dessa veckor är jag i Norrköping. När riksdagen är igång - börjar igen i mitten av september - så är måndagar och fredagar plenifria. Dessa spenderar jag också i Norrköping. Vi har alla kommunstyrelse och kommunfullmäktige på måndagar, så det passar bra.

När jag pratade igår med journalisten frågade om en del om hur det gick, och jag berättade om fördelarna med att sitta på båda ställen samtidigt, även om det tidsmässigt inte är hållbart en längre period. Det tog de inte med i artikeln. Inte minst ger mig kommunpolitiken insikter som är bra i rikspolitiken, och tvärtom.

Ett exempel är anhöriginvandringen, som kommer att öka efter ett beslut i domstol. Jag förstår konsekvenserna av det bra från kommunpolitiken, vad det innebär praktiskt på marken, så att säga. Jag har också kanaler att trycka på regeringen. Direkt med ministern och hans personal i regeringskansliet och jag har jobbat med andra riksdagsledamöter i frågan, som bland annat ledde till denna artikel i Aftonbladet.
Vi har nu fått besked att det kommer mer pengar. Det var naturligtvits inte tack vare mig, men jag har kanske bidragit lite i alla fall.

Strömparken-frågan bör avgöras i fullmäktige

Jag har precis varit en sväng i Strömparken. Regnet hängde i luften, så det var inte mycket folk där, om man bortser från journalisterna och några från CityFiske.

Jag presenterade en motion från Folkpartiet om att lyfta ärendet om Torget 5 - alltså ett hus på parkeringsplatsen vid Strömparken - till kommunfullmäktige. FP och Centerpartiet röstade för det redan i Stadsplaneringsnämnden, men blev nedröstade. Därför försöker vi igen.

Vi tycker det är viktigt eftersom det finns ett så stort folkligt engagemang i frågan. Annars är det inget problem med att nämnden beslutar själva, men nu när tusentals skrivit på protestlistor och hundratals är med i Facebook-gruppen Rädda Strömparken så tycker vi frågan hör hemma i kommunens högsta instans.

I själva frågan om husets vara eller icke vara så kommer vi ta en ny diskussion när vi träffas med fullmäktigegruppen i augusti. Fram tills dess kommer vi snacka med folk på stan, gå på det öppna mötet med Rädda Strömparken 26 juli och naturligtvis diskutera inom oss. Vi har flera personer i partiet som är aktiva i Rädda Strömparken. Det är viktigt att släppa prestigen och faktiskt lyssna.

Jag lovar inte att vi kommer landa i någon specifik ståndpunkt, men jag lovar att vi kommer lyssna och diskutera prestigelöst.

Kim Jong-un skjuter bättre än OS-skyttar - utan att sikta

Hemma från Nordkorea. Jag har åkt tillsammans med fyra andra riksdagsledamöter - Roger Haddad (FP), Johan Linander (C), Emil Källström (C) och Caroline Szyber (KD) - på en oerhört intressant och oerhört bisarr resa.


Det finns hur mycket som helst att berätta, och det ska jag göra. Ett helt gäng bilder har jag tagit också som jag ska ladda upp så fort som jag hittar rätt sladd till kameran. Men lite information, om deras nya ledare, vill jag delge er direkt.


Intresset kring den nye ledaren, Kim Jong-un, är stort. Så var det hos oss också. Son till Kim Jong-il och sonson till landets grundare och evige president Kim Il-sung.

Kim Jong-un

Vi var inbjudna av Koreas arbetarpartis internationella kommitté - man måste vara inbjuden, annars kommer man inte in i landet på det sätt vi gjorde - och en av kvällarna hölls en middag till vår ära. Värd var en man vid namn Kim Yung-il, som inte är släkt på något sätt med den döde presidenten Kim Jong-il, utan sekreterare för internationella kommittén, och sannolikt de facto utrikesminister, enligt svenska ambassaden i Pyongyang.


Jag bad honom berätta om deras nye ledare, Kim Jong-un, eftersom vi visste lite om honom och var intresserade av att veta mer. 
Ur vilken aspekt? undrade han. 
Ur vilken du vill, svarade jag. 
Jag ska berätta lite kort, sa han.
En knapp halvtimme senare var han klar. 


Då hade vi bland annat fått veta hur han överraskat alla med sina fantastiska kunskaper om det mesta. Han kunde diskutera ekonomisk teori, militär strategi och internationell politik med de allra bästa. Hans tekniska kunskaper var stora och på besök runt om i landet löste han ofta problem i byggnationer eller påpekade hur något borde göras istället. Han är "master of everything".


Men det var när han kom in på Kim Jung-uns idrottsprestationer han verkligen gick igång. Den nye ledaren är mycket sportintresserad och själv en aktiv utövare. Han är strålande i basket, volleyboll, simning och framförallt skytte. 
Kim Yung-il hade själv varit med när Kim Jong-un tävlat mot Nordkoreas allra bästa skyttar, de som skulle åka till OS. Han hade slagit dom med lätthet! Och inte bara det - Jong-un behövde inte ens lägga an geväret och sikta. Han bara sköt i riktning mot tavlan och träffade ändå bättre än några av världens bästa skyttar.


Den här typen av berättelser verkar vanliga i Nordkorea. Den extrema personkulten förvandlar ledarna till någon sorts gudar. Ni har säkert alla hört om Kim Jong-ils fantastiska golfspel, exempelvis. Jag har med mig en hel bok hem med sådana anekdoter om honom. De är rätt roliga, men i grunden är det hela mycket, mycket tragiskt och en hjärntvätt av nog aldrig tidigare skådat slag.

Benjamin Katzeff har intervjuat Caroline Szyber och bloggat om resan på hans utmärkta Nordkoreablogg på SvD.se.