Det känns riktigt vemodigt att det är sista gången som Lars Leijonborg äntrar talarstolen i riksdagen för hans sista partiledardebatt. Jag gick med i Leijonborgs folkparti och jag har stormtrivts. Lars har gjort en enorm gärning i liberalismens tjänst i över 40 år. Han är en enormt kunnig politiker och tvingades avgå på ett sätt som jag inte gillar - även om jag tycker det var nödvändigt. Min förhoppning är att Lars ska finnas kvar som utbildningsminister.
Lars var laddad i talarstolen i hans första replik till Mona Sahlin. Han gratulerade henne till att socialdemokraterna nu ville betona kunskap i skolan. Ändå röstar de nej till hela den jättelika reform av skolan som folkpartiet och regeringen nu gör.
Jag kommer sakna Lars som folkpartiledare. Jag kommer älska att ha Björklund som ny ledare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar