Jag sitter här på Rådhuset och önskar att jag vore någon annanstans. Gärna i närheten av en paraplydrink eller dylikt. Har engelska på eftermiddagen, annars inga möten inbokade fören ikväll då jag ska till Mjölby. Alltså måste jag tvinga mig själv att arbeta. För det mesta är det väldigt skönt att inte ha någon chef, men vissa dagar vore det bra med en spark i baken.
Nåja.
Irak-konferensen är igång. Såg presskonferensen med Reinfeldt och Rice. Han är duktig, statsministern. Hon också för den delen. Jag har mycket svårt att förstå alla som menar att Sverige legitimerar Irak-kriget genom denna konferens. Men herregud! Vad är viktigast? Att vifta med ett pekfinger och säga fy, det där var fel! Eller faktiskt hjälpa till? Man kan tycka vad man vill om beslutet att gå in i Irak, men jag har svårt att förstå att man på grund av det inte vill hjälpa människorna i Irak. Helt klart ligger det största ansvaret på USA, men vi borde göra allt vi kan för att hjälpa till. Därför blir jag väldigt stolt över Sverige när vi också medverkar internationellt som i dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar