I fredags för en dryg vecka sedan träffade jag en av mina allra största idoler. Mohammad Yunus, grundare av Grameen Bank och Nobels fredspristagare år 2006.
I vintras skrev jag om två av hans böcker som jag läst, Banker to the Poor och Creating a World Without Poverty.
Nu fick jag dem signerade!
Det var SIDA som bjudit in Yunus för att prata om det hans senaste bok, Creating a World Without Poverty, handlar om. Där förespråkar han att använda företagsformen för att uppnå sociala mål. Han berättade, och skiver i boken, om ett samarbete med franska matföretaget Danone. Tillsammans med dem har Yunus tagit fram en mycket billig yoghurt som innehåller flera av de näringsämnen som barnen i Bangladesh saknar när de växer upp.
Företagsformen gör projektet oberoende av pengar och gåvor utifrån. Företagen måste göra vinst, annars kan det inte utvecklas och/eller expandera. Men ägarna ska inte ta någon avkastning förutom insatt kapital.
Inledningen i det han sa fick mig att tänka på den svenska liberalismens fader, Anders Chydenius, min största politiska förebild. Yunus sa att fattiga människor är inte fattiga för att de är dumma i huvudet, lata och slöa, som en del hävdar. De är fattiga för att systemet tillåter dem inte att bli rika. Exakt samma sak sa Chydenius i Sverige på 1700-talet.
I Bangladesh hade folk hamnat i händerna på lånehajar eller folk som utnyttjade deras arbetskraft nästan som slavar. Yunus mikrolån gav dem frihet att bli sin egen lyckas smed. Vilket många av dem blev.
Tyvärr pågår en maktkamp i Bangladesh där de styrande känner sig hotade av Yunus, som för ett tag sedan hade planer på ett politiskt parti. Därför har man lyckats peta honom från banken och sprider allmöjlig smörja om honom. Det var skönt att se att han stod på benen och var lika stridslysten som tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar