1400 dörrar i juli

Juli lider mot sitt slut och jag har knackat färdigt för den här månaden. 173 dörrar blev det i Söderköping, vilket ger den runda och fina siffran 1400 för juli, 400 mer än målsättningen på 1000. Glömde tyvärr kvar stegräknaren idag i bilen. Illa.

Har har ni dagens videoblogg där jag avslöjar en liten hemlis om kampanjväder:

Campaign ad

Min lilla reklamfilm har nu spritt sig till det stora landet i väst. En kompis från McCain-kampanjen snappade upp filmen på Facebook och har spridit den till andra medarbetare från kampanjen:

"My friend Mathias is running for parliament in Sweden. Here's his first campaign commercial. You don't need to understand what they're saying; his actions will translate to anyone who has ever knocked on a door on behalf of a candidate."

Filmen har spritt sig till ett rätt stort antal bloggar och folk verkar väldigt positiva. Kul!

Till sist - ett gott skratt förlänget livet. Läs om Mona Sahlins "Kåt att älska"-brev till Bruce Springsteen.

Nu ska jag försöka hinna med ett kort dörrknackningspass i Söderköping.

Endorsements

Eftersom det här är en amerikansk kampanj i Sverige väljer jag att tolka alla vänliga ord som endorsements. Närå, men det känns väldigt roligt att få läsa om stöd från folk runt om i landet.

Mäkta stolt blir jag när ett av Sveriges tyngsta namn inom FRA-frågan, Mark Klamberg, uttrycker sig gillande. Han är själv nominerad till riksdagen, men tycker att det räcker med en riksdagsledamot i familjen, Birgitta Ohlsson. Istället kandiderar Mark till kommunfullmäktige och ni som får rösta där gör bra i att sätta ett kryss vid hans namn (och Birgittas). Så här skriver Mark:

Min kandidat i riksdagsvalet - Birgitta!

Mathias Sundin från Norrköping ställer upp till riksdagen med en bra plattform. Nu röstar jag på Stockholm stadlistan, föga överraskande är jag mycket nöjd med min nuvarande riksdagsledamot, Birgitta Ohlsson.

Markus "LAKE" Berglund ger mig också sitt stöd:

"Lycka till Mathias! Sverige behöver fler självständiga riksdagsledamöter."

Likaså Mattias Lönnqvist, FP-ordförande i Sundbyberg:

"Min första rekommendation blir för de som bor i Östergötland och som vill rösta på en liberal kraft i riksdagsvalet; Mathias Sundin. Förutom att han är en trevlig prick med ett förtroendegivande förnamn så råkar han dessutom vara medlem i Liberati och har vettiga åsikter."

Kärnan i intervjun

Det jag tycker är kärnan i intervjun, eller i alla fall kärnan i min riksdagskampanj är detta. Som vanligt sammanfattar Johan Ingerö det bäst:

"Men det jag gillar bäst hos honom är hans osvenska sätt att bedriva politik. Under mina år i politiken stötte jag på ett oräkneligt antal partigängare, personer som utvecklat ett absolut gehör för partilinjen och som ständigt upprepade frasen "man måste välja sina strider" utan att någonsin hitta en strid värd att välja.

Sedan fanns även deras motsats, personer som valde att spela rollen som förtryckt sanningssägare som på grund av sin rättrådighet aldrig lyckades nå toppen, eller ännu bättre, som offrade chansen att nå toppen för att utkämpa den där sista omöjliga striden för rättvisa och sanning.

Mathias passar inte in på någon av dessa beskrivningar. Han säger rakt ut att han tycker som sitt parti i de flesta frågor, är beredd att kompromissa i ytterligare några och är helt kompromisslös i ett litet fåtal."

Klipper in hela det avsnittet av intervjun nedan:

Varför siktar du på en plats i riksdagen?

- Jag bestämde mig helt och fullt förra året efter första FRA-omröstningen i riksdagen, när jag såg att så många ledamöter som jag vet tyckte någonting helt, helt annat ändå röstade efter vad partipiskan krävde. Jag kände då att det behöver bli någon slags förändring. Jag har som person alltid gått mina egna vägar och det är det jag skulle vilja förändra i riksdagen, vara mer självständig.

- Sedan är jag folkpartist och tycker det mesta som partiet och regeringen gör är bra, men inte allt. Jag tycker inte att man kan rösta med i allt bara för att man säger att vi har ett land att regera.

Skulle du kunna ha det manöverutrymmet och bli en frejdig vilde i riksdagen? Ta exemplet FRA-omröstningen. Där kan vi anta att det var främst ett antal yngre borgerliga ledamöter som röstade mot sin övertygelse, men de gjorde det för att man var tvungna att sy ihop en bärande linje och någon form av stabilt regeringsunderlag i riksdagen.

- Inte vilde, men jag skulle definitivt aldrig ha röstat för den första FRA-lagen. Det finns inga argument i världen om regeringsduglighet som skulle fått mig att ändra mig om den.

- Politik handlar om att kompromissa. Min uppgift som gruppledare i Norrköping är att hitta kompromisser som passar gruppen, så jag förstår den delen av politiken väldigt väl. Men om regeringen - oavsett om det är en borgerlig eller socialdemokratisk - alltid vet att de alltid kan köra över sina egna riksdagsgrupper, då har vi tappat en stor del av betydelsen med riksdagen. Varför ska väljarna kryssa någon här ute när det ändå alltid är partiledarna som bestämmer allting?

- Sen måste man kunna regera ett land och hitta kompromisser, men det måste till ett skifte i balansen. Det är faktiskt riksdagen och inte regeringen som har makten.

Maud Olofsson, move over!

Anderas Henriksson är journalist på Makthavare.se och bloggare på Offentliga affärer. Han var vänlig nog att låta oss störa friden i hans bostadsområde, när vi spelade in reklamfilmen. Den uppmärksamme tittaren kan faktiskt se honom i filmen i ett kort klipp. Någon som ser var?

Han har nu lagt upp en lång intervju med mig på Makthavare.se där han också skriver lite om filminspelning. Jag saxar in lite här i bloggen (de mest smickrande delarna såklart):

"Maud Olofsson må ursäkta, men den svenska politikens duracellkanin är inte längre en centerpartistisk partiledare från Högfors i Västerbotten, utan ett 31-årigt folkpartistiskt oppositionsråd och framtidslöfte från Norrköping i Östergötland som siktar på riksdagen nästa höst.

Mathias Sundin är en stjärna på uppåtgående i folkpartiet. Han är oppositionsrådet som ovanligt nog och på kort tid lyckats slå sig in i tre debatter i riksmedia, som nominerats till en plats i partistyrelsen på höstens landsmöte, som tror att vägen till en riksdagsplats hösten 2010 går via det svenska rekordet i dörrknackning och som tillbringade förra sommarens semester med kampanjarbete och dörrknackning för John McCains presidentkampanj i Las Vegas och Nevada.

...

Efter att ha följt duracellkaninen Sundin under något år via främst hans ambitiösa USA-blogg, men även hans rikspolitiska utspel och sett filminspelningen på plats är det en klyscha hämtad från sport- och rockjournalistiken som dyker upp i bakhuvudet när jag vänder hemåt på söndagseftermiddagen.

Lägg namnet Sundin på minnet. Ni kommer få höra mer av honom så småningom. Kommunalpolitiken i Norrköping känns spontant som en för liten arena för denna relativt unga och hårt arbetande politiker."

Och nu blir det reklamfilm!

Det svenska rekordet i dörrknackning innehavs av migrationsminister Tobias Billström (M). Inför valet 2006 knackade han på 10 000 dörrar. Det rekordet tänker jag slå. Ni kan följa hur det går för mig här på bloggen. Längst upp finns en räknare för hur många dörrar jag knackat hittills (1227) och där hittar ni också videobloggar från varje dörrknackning. Och avsett vad ni ser i filmen, så är det ett mycket bra sätt att kampanja på.

För att sätta lite större fokus på dörrknackningsdelen av min kampanj och rekordförsöket har jag gjort en liten reklamfilm.

Den är producerad av min kampanjs medieproducent Jonathan Liberman, tidigare bland annat producent på tv-kanalen Axess. För denna produktion rekryterade han in ytterligare en annan tidigare Axess-medarbetare Andreas Szegö. Grymt professionella och bra killar att jobba med!

Stjärnan i filmen heter Bronx och tillhör min kampanjmanager Peter Kjällkvist.

Here you go:

Snart blir det reklamfilm

Allt gick som planerat och Linköping fick besök igen. 226 dörrar blev det och 5,8 kilometer avverkades. Inalles 1227 dörrar och 34,6 km.

Imorgon blir det reklamfilm. Vill ni se den förre alla andra så kan ni bli mitt fan på Facebook (inte lika coolt som att få veta vem som blir vicepresidentkandidat, plus att jag kom på att göra så väldigt sent - men ändå!). Mailar ut den till alla fans direkt efter midnatt inatt. För alla er andra kommer den upp på bloggen imorgon.

I dagens videoblogg visar jag upp mina flygblad:

Blev en del snack om fastighetsskatten idag. Verkar vara ett rätt ämne, det nämns för det mesta av någon när jag är ute. Hittills har inget tyckt att den ska höjas, som vänstergänget vill.

1001!

104 dörrar bidde det idag i Finspång, därmed är jag uppe i 1001 dörrar hittills. Målet för juli var 1000 dörrar. Nu är det bara 8999 kvar...

Pratade med Finspångsborna bland annat om EU, fastighetsskatt, stora dyra simanläggningar, parker, gymnasieskolan och fega riksdagsledamöter.

Imorgon är det Linköpings tur igen om allt går som planerat.

Straffa kommuner som bryter mot balanskravet

Skriver jag idag på Newsmill:

"Under högkonjunkturen var det många kommuner, borgerliga såväl som socialistiska, som spenderade alldeles för mycket pengar. Min egen kommun, rödgrönt styrda Norrköping, är ett sådant exempel. Istället för att spara i ladorna, brände man alla pengar. Nu står Norrköping där med stora nedskärningar i skolan och omsorgen, samtidigt som 300-miljoners bygget av fotbollsarenan Idrottsparken pågår för fullt.

Dessa kommuner anser nu att de måste bryta mot det statliga balanskravet och medvetet gå med underskott, trots att det inte är tillåtet.

...

De måste straffas. Annars kommer vi fortsätta att se detta kortsiktiga agerande. Storbankerna i USA gör nu återigen rekordvinster och ökar sina risker mer än någonsin, eftersom de vet att skattebetalarna tar notan om det går snett, men de själva får behålla vinsten om det går bra. På samma sätt kommer kommunerna att fortsätta missköta sin ekonomi om de vet att staten ser mellan fingrarna och räddar dom när det går snett."

Körskolemaffian

Är det en rimlig del av en körkortsutbildning att svara på frågor om vad man tycker om droglegalisering i Holland? Självklart inte. Ändå är det precis vad tusentals körkortselever numera tvingas genomgå. I alla fall om de går på en körskola som ansluten till STR, Sveriges Trafikskolors Riksförbund.

Jag och Martin Ängeby har samarbetat kring en artikel som publicerades i Expressen. Den följdes upp av en ledartext om samma ämne och igår medverkade Martin i morgonsoffan där han debatterade med STR:s ordförande.

STR är en stenhård lobbyorganisation som lobbar extremt hårt mot politiker och tjänstemän. Deras mål är att flytta så mycket som möjligt av privat övningskörning över till trafikskolorna. För ett par år sedan försökte de få till att man endast skulle få övningsköra i bilar med dubbelkommando. Det lyckades de inte med, men fick istället till en obligatorisk introduktionskurs och en riskutbildning, Riskettan. Det är där man får svara på frågor om droglegalisering.

Intäkerna för dessa två nya utbildningar är cirka 160 miljoner kronor för körskolorna - per år.

Det är inget fel att gå i körskola, det har jag gjort själv, och det är ett mycket bra komplement till privat övningskörning. Men det viktigaste är att övningsköra så mycket som möjligt. Gör man det bara i körskola blir det väldigt dyrt.

Ljuset i tunneln kan vara ett tåg

Jag har skrivit om det förut, och som vanligt numera är det framtidsoptimisten Johan Norberg som är pessimistisk. Den här gången på DN Debatt:

"Efter den turbulenta finanskrisen är det förståeligt att vi vill ta fasta på de ljuspunkter som syns. Men ljuset i slutet av tunneln kan vara ett mötande tåg.

Goldman Sachs tjänade rekordstora 3,4 miljarder dollar andra kvartalet 2009. Mindre uppmärksamhet fick ett annat rekord som banken slog – den har aldrig tidigare registrerat lika hög value-at-risk, en indikator på hur riskabla affärer som görs."

De lär sig snabbt. Skattebetalarna tar notan och de får själva behålla vinsterna. Tänk dig själv om du spelade på kasino med sådana regler. Du skulle gå all in hela tiden.

Det allvarligaste är dock det grundläggande problemet:

"Det stora och potentiellt ödesdigra experimentet är att vi i dag försöker möta en kris som har orsakats av för låga räntor och för hög belåning med ännu lägre räntor och ännu högre belåning."

Vi behöver fundera på vad vi ska göra efter krisen. Då menar jag även i återhämtningen. Den får inte bestå av att dessa rekordlåga räntor finns kvar under någon längre tid. Även om en snabb uppgång av räntorna bromsar in återhämtningen så skapar den en starkare tillväxt framöver.

En gång lantis

Är tillbaka på jobbet efter ett par dagars ledighet. Besökte farmor i Uppsala och hälsade på pappa och Marianne ute i deras sommarstuga nere vid Skagern. Ett riktigt idylliskt ställe. Jag är uppvuxen på landet och saknar ibland lugnet och tystheten. Inte för att jag i dagsläget vill flytta ut på landet, jag trivs mycket bra inne i Norrköping, men jag behöver en dos lantluft då och då. En gång lantis, alltid lantis.

Lars Stjernkvist skriver att det är tyst om arbetslösheten och det måste bero på att folk ser den som oundviklig i en sån här global kris. Men så måste det inte vara, menar Stjernkvist. Hur förklaras inte, och vi kan väl kolla lite snabbt hur det var 2006 - efter tolv år av oavbrutet S-styre och högkonjuktur i hela världen.

Bara 3000 personer färre var öppet arbetslösa, men samtidigt var 1000 personer fler i arbetsmarknadsåtgärder. Antalet ungdomar utan jobb var bara 2000 färre än idag.

Dessutom har antalet sjukskrivningar minskat de senaste åren, från 556 000 personer till 510 000 personer idag.

Och kom som sagt ihåg: Då rådde brinnande högkonjunktur, idag råder den värsta globala krisen på 80 år. Ändå är det knappt skillnad mellan siffrorna.

Video från Mjölby och Motala

Nedan hittar ni videofilmerna från Motala och MJölby.

Det blev en bra artikel i Corren och stor bild på framsidan på B-delen. Hittar dock inget online ännu. MVT har jag inte sitt live och hittar inte heller något på webben.

Nu åker jag bort ett par dagar, så stitlje kommer råda på blogg- och kampanjfronten.

Ett halvår med Obama

Idag är det ett halvår sedan Barack Obama svor presidenteden. Trots att jag jobbade för John McCain i valet tyckte jag inte att Obama var någon dålig kandidat, bara att McCain var bättre på två för mig avgöranden områden, utrikespolitik och frihandel.

Efter sex månader har president Obama presterat sämre än jag trodde. Framförallt är det att han inte verkar ha något problem med att dra på USA gigantiska budgetunderskott och därmed öka statsskulden till riktigt problematiska nivåer. USA:s budgetunderskott i år landar på runt 12-13 procent av BNP. Det är illa, men vad som är värre att det kommer ligga kvar på höga nivåer under överskådlig framtid, enligt Obamas egen budget. Statsskulden ökar till 100 procent av BNP. Utskällda Italiens ligger på 110 procent.

Att vända en sån situation kräver rejält sänkta utgifter och höjda skatter. Det tror jag blir nästan omöjligt för honom att driva igenom.

Inom utrikespolitiken har jag skrivit tidigare att vi ska vänta och se. Hans mjuka linje hoppas jag byts mot en tuffare om (när) diktaturerna inte svarar som han har tänkt. Förhoppningvis, återigen, kanske han då kan få resten av den demokratiska världen att sluta upp kring en sådan linje.

Likt Stefan Sauk är jag skeptisk. Iran ignorerar honom och Nordkorea har gett honom fingret ett antal gånger nu. Diktaturer kan inte daltas med. Dialog är det inget fel på, men det ska vara ett språk de förstår - maktspråk. Tuffa ord som kan backas upp. Då backar diktaturer.

Tänk nu om de som vågar protestera i Iran hörde att USA:s president stod bakom dom. Barack Obama har ett bra rykte i världen, han gav miljontals människor i USA hopp. Irans folk behöver också hopp. Utan USA kommer inte friheten i världen att minska och just nu sitter USA:s president på läktaren.

220 dörrar i Motala och Mjölby

Motala-Vadstena tidning hälsade på en kort stund när jag knackade dörr i Motala och Corren hängde med några hus i Mjölby. Får se hur det blir i tidningen, de hade inte så mycket plats, sa de. Fotografen från Corren bodde egentligen i England och där var det vardagsmat att hänga med ut och knacka dörr.

220 dörrar blev det idag, vilket gör att totalen, 894, närmar sig målet för juli, som är 1000.

I Motala var de inte så snacksaliga direkt, men jag träffade iallafall på en trevlig Folkpartist. I Mjölby däremot pratade de som bara den. En trevlig man bjöd in mig på altanen och det var så bekvämt och trevlig så jag knappt kom därifrån.

Två videobloggar bidde det, kommer upp imorgon. Glömde, i vanlig ordning, sladden på jobbet.

You fight like a dairy farmer!

Jag har hushållsnära tjänster hemma, aka städning, varannan vecka. Trots det fick jag städa en stund idag. Städfirman håller rent och snyggt, men kan inte sortera mina grejor. Gamla tidningar, kartonger och Gud vet vad åkte i sopen idag.

Min plan var att knacka dörr idag söndag, men eftersom det regnade blev det inställt. Skulle ha knackat i lördags när det var soligt, men då latade jag mig istället.

Filmen från Valdemarsvik hittar ni förresten här.

Har spelat Secret of Monkey Island - Special Edition under helgen. Det är en exakt kopia, med upphottad grafik, av det allra första Monkey Island-spelet. För mig är det så mycket nostalgi det går att få. Just detta spel är nog det jag har tydligast minnen från, trots att det kom ut 1990. Jag, brorsan och farsan satt vid varsin dator och tävlade vem som skulle komma vidare först. Minns inte vem som vann, men vilka kvällar det var.

Jag hoppas att comebacken för Monkey Island innebär att äventyrsspel-genren vaknar till liv igen. Svårt att tro att det inte ska finnas någon ekonomi i bra äventyrspel, nu när dataspelsbranschen växt så enormt.

"How appropriate. You fight like a cow!"

Inte dammsugarförsäljning

Det blev exakt 100 dörrar igår i Vika, vilket gör totalen till 674.

Jag pratade bland annat med ett par, som nyligen gått i pension, om deras framtid. De hade jobbat hela livet och gjort rätt för sig, att pensionen nu skulle minska kände de både var orättvist och tråkigt. Samtidigt verkade de hålla med om att vi måste fixa de grundläggande problemen i Sverige, med hög sjukskrivning, förtidspensionering och utanförskap. Först efter det kan pensionärerna verkligen få det bättre. Sjukskrivningarna sjunker faktiskt nu, det är inte illa mitt i en lågkonjunktur.

Lite musik hade jag på jobbet också. En kille åkte varv på varv i en svart epa-traktor och spelade Svennebanan så det dånade.

På Johan Ingerös blogg är det en läsare som ifrågasätter dörrknackning, och en annan svarar:

"Jag skulle kanske ha hållit med dig fram tills för något år sedan, då jag flyttade till England. Sedan dess har jag, inte minst tack vare lokalvalet i början av juni, insett hur mycket det betyder att politiker -- särskilt lokalpolitiker -- söker upp väljarna snarare än tvärtom.

[...] Det har aldrig varit fråga om någon påflugen dörrförsäljning, som jag hade befarat, utan det har varit vänliga och bra samtal. Efter ett år i Cambridge har jag utan att ha lyft ett finger bättre kontakt med mina lokalpolitiker här, än vad jag någonsin haft i Sverige."

Det är inte dammsugarförsäljning jag pysslar med (inte för att jag egentligen vet hur dom säljer såna, men ändå). Ingen som inte vill prata med mig behöver göra det, och sånt känner man snabbt.

Videoblogg

Jag har börjat videoblogga när jag är ute och kampanjar. Kanske blir det från lite andra tillfällen också. De tre första filmerna är inspelade med min mobilkamera som ger rätt dålig kvalité. En ny, bättre kamera, håller på att inhandlas, så iallafall den bildmässiga kvalitén kommer höjas framöver.

Den första filmen, från Berga i Linköping, lägger jag upp nedan och de andra två hittar ni här och här. Själva YouTube-kanalen hittar ni här.

Lunchpaus:

Knackar dörrar, taking names

Gick inte lika bra idag i Smedby som det gjorde igår i Berga. Hann inte med lika mycket och det blev färre riktigt bra samtal. En del bidde det dock, bland annat en kvinna som hade blivit änka som berättade om hur mycket snålare hon hade fått det nu. En man pimpade sitt hus för försäljning (genom att måla det gulare än husen bredvid), han hade en handikappad dotter och de skulle flytta från till en enplansvilla. En liten tjej frågade med uppspärrade ögon "sitter du i riksdagen!?" och vände besviket på klacken och gick in i huset när jag svarade nej. En kvinna gillade mitt stöd till Israel. Sånt värmer! Plus en hel del synpunker från folk som är förbannade över att sossarna byggt om Idrottsparken, istället för att spara pengarna. De kunde ha behövts i skolan, berättade en lärare. Jo tack, jag vet tyvärr.

Sammanfattningsvis, en helt okej kampanjdag. 211 dörrar blev det, vilket gör totalen till 574. (Erik Lakomaa skrev på Facebook att om jag knackar 211 dörrar per dag under de kvarvarande 431 dagarna blir det 90 941. Jag kan ta det lugnt, med andra ord!)

Jag vill förändra svensk demokrati

Eller: Vad ska vi med riksdagen till?

Ärligt talat, varför ska vi betala 349 riksdagsledamöter 55 000 kronor i månaden för att trycka på den knapp som partiledningen bestämt att de ska trycka på? Vi har en riksdag som är ett transportkompani åt regeringen, oavsett majoritet.

OK, jag överdriver något. Det görs en del bra arbete i riksdagen och riksdagsledamöter påverkar under processens gång hur lagförslag ska se ut. Men ändå, de använder aldrig den ultimata makt de besitter - att faktiskt rösta mot regeringens förslag. Du kan inte få mig att tro att folk har så lika åsikter att de ALLTID stödjer regeringen och partiets linje.

I den första FRA-omröstningen, i juni 2008, vet jag att det var flera ledamöter, i flera allianspartier, som skulle röstat nej om de bara följt sina värderingar. De tyckte inte bara att lagen var lite dålig, de tyckte den var rejält dålig, och ändå röstade bara en enda borgerlig riksdagsledamot mot den.

Om jag kommer in i riksdagen kommer jag agera självständigt.

Jag kommer inte vara någon vilde. De flesta av Folkpartiets åsikter delar jag och jag tycker det mesta som kommer från regeringen är bra - men inte allt. Den första FRA-lagen hade jag definitivt röstat mot, exempelvis.

Mitt främsta mål i riksdagen kommer att bli att gå före och agera självständigt. Om en ledamot vågar tror jag att fler kommer följa efter. Det innebär att makten skiftar från regeringen och partiledningarna, till folket ute i valkretsarna. Genom sin röst och sitt kryss kan de faktiskt utöva verklig makt över vad som bestäms i landets högsta beslutande organ. Då har vi i grunden förändrat svensk demokrati. Det är vad jag söker väljarnas stöd för.

I EU-valet kryssade cirka 60 procent av väljarna, därför att de har förstått att en enskild EU-parlamentariker har ganska stor möjlighet att påverka. I riksdagsvalet kryssar bara drygt 20 procent av väljarna någon - och det minskar - eftersom de inser att valet av ledamot nästan är meningslöst.

Anne-Marie Pålsson skrev på Newsmill att det var "meningslöst att vara riksdagsledamot för Moderaterna" eftersom uppdraget handlar om att "baxa igenom regeringens förslag".

Jag svarade henne, också på Newsmill:

"Om Pålsson är missnöjd med att "baxa något genom riksdagen", som hon skriver, så kan hon faktiskt låta bli att göra det.
Det är därför jag kandiderar till riksdagen, för att vara med och förändra detta. Man kan skylla på att man är fånge i systemet, eller ändra det.

Om någon eller några går före och visar vägen så blir det lättare för fler att följa efter. Då måste plötsligt partierna ta detta på allvar och systemet kan börja förändras, vilket i sin tur leder till fler självständiga, orädda ledamöter och ännu större förändring."

Det är vad jag vill uppnå. Lust att hjälpa till?