Det blev en intressant diskussion igår i Mjölby om integritet. Vi diskuterade även propositionen om signalspaning som kommer upp riksdagens bord i juni. Det är en komplex materia. Sverige måste naturligtvis kunna skydda sig mot terrorister och främmande makt, då måste vi kunna tjuvlyssna på vad de har att säga. Men att lyssna på all internettrafik genom kabel till och från Sverige, där väldigt mycket svenskar kommuncierar med varandra, kan inte vara okej.
FRA kommer naturligtvis inte sitta och läsa alla våra email. De har avancerade datamodeller för att hitta den information de söker. Det räcker inte med att skriva "terrorist" i ett mail för att hamna i deras system.
Vi behöver kunna bedriva signalspaning, men när det görs måste det ske med väldigt många säkerhetsspärrar och med möjlighet att granska resultatet. I dess nuvarande form uppfyller inte signalspaningsförslaget dessa krav och därför enades vi om att säga nej till den.
Folkpartiet i Stockholm har redan sagt nej. Nu följer Östergötland efter. Det vore bra om fler i fp-Sverige gör det också.
2 kommentarer:
Det spelar ingen roll hur avancerade datormodeller de har. Intrånget, den brutna brevhemligheten är ett faktum redan i att operatörerna tvingas att kopiera privat kommunikation. Tänk dig att posten kopierade brev till någon myndighet som skannar igenom dem. Att en dator bara rapporterar vidare träffarna på vissa begrepp, skiljer sig inte ett dugg från om en person läser och bara rapporterar vidare det personen fått order om att rapportera.
Jag tycker mig dessutom komma ihåg att Odenberg nämde någon siffra om 99% procents säkerhet i filtereringen. Det betyder i så fall att han behöver tänka en gång till eller ta en matematiklektion, en lektion jag bjuder på här:
Lektionen kallas paradoxen av falska positiver. Detta uppstår när förekomsten av det man vill hitta är lägre än antalet felaktigt positiva svar på testet.
Låt säga att man upptäckt en ny sjukdom, "döpåstörtis". Endast en på miljonen bär på sjukdomen latent. Du utvecklar en testmetod för sjukdomen som har 99 procents träffsäkerhet, vilket betyder att man träffar rätt 99 gånger av hundra. Du testar nu en miljon människor. 1 av en miljon bär på sjukdomen, men 1 person av 100 kommer att testas positivt - dvs. att de har döpåstörtis fast de inte alls bär på den. Detta är vad 99% träffsäkerhet betyder: 1 procent fel.
Vad är då en procent av en miljon?
Det är tiotusen.
När man då testar en miljon människor, så kommer man rent statistiskt att hitta ett fall av döpåstörtis. Men testet kommer inte bara att identifiera en person, det kommer att identifiera tiotusen. Rätt många fel alltså. 10000 när det borde varit 1, det betyder att testet har en felprocent på 99,99%. Alltså, risken att testet visar fel är 99,99 procent!
Skala nu upp detta till hela befolkningens privata kommunikation och meningsutbyte, varje dag dygnet runt! Lägg här till att det verkliga buset som vill kommunicera ostört ofta vet hur de skyddar sig, så blir situationen än mer galen, och givetvis också det faktum att sverige inte står under något hot av terrorism eller något annat hemskt som bara används retoriskt. Fråga dig också hur det skiljer sig från maffians löften om "beskydd" på ett retoriskt plan.. Mardrömmar är liksom inte mer sanna än vad drömmar om något gott är. Handlingarna man bygger på dem är dock verkliga.
De grundläggande människorättsliga fri- och rättigheterna inte står som någon sorts motsats till säkerhet. De har tillkommit som en garant mot precis den sortens hot, att skydda medborgare från regimen de lever under, inte för att staten skall kunna skydda sig från folk eller "yttre hot". Rätten till privat kommunikation och meningsutbyte är en utav de viktigare fri- och rättigheterna för demokratins utveckling och fortlevnad.
En gång var de mänskliga rättigheterna och vår frihet att inte vara ständigt övervakad av staten vårt moraliska vapen gentemot regimerna bakom järnridån. Jag är gammal nog att komma ihåg propagandan från den tiden, speciellt en stämplad CCCP kommer jag ihåg, där de framhöll sitt "förträffliga" systems överlägsenhet genom att visa en bild från tunnelbanan i Moskva och en från NewYorks sämre kvarter.. Hade detta övervaknings-förslag kommit under kalla kriget, då hade politikern fått avgå och i stort sett ruinerat hela sin fortsatta karriär som politiker.
Då, när det faktiskt fanns reella hot, då räckte det med att några tjänstemän hade inhandlat lite mikrofoner ämnade för avlyssning så blev det ett djävla liv, och detta var ändå i samband med ett statsministemord mitt under kalla kriget!
Gå inte heller på dravlet om att det bara gäller utlänningar och gränsöverskridande information. I stort sett all IP-trafik är gränsöverskridande. Som ett litet exempel: Jag har vid flera tillfällen gjort traceroute på www.riksdagen.se (kommandot i windows heter tracert) och sedan lokliserat servrarna längs vägen till mig i Norrbotten. Ibland har informationen tagit "genvägen" till Barcelona, ibland NewYork, Bern, Hrastnik, Tallin, Moskva osv.. För den oinsatte kan detta tyckas vara galet och alldelens uppåt väggarna, men för IP-trafiken betyder detta förahållande en oerhört stor redundans utan någon som helst mänsklig inblandning, det är detta som gör nätet så driftsäkert. Det gör oftast inget om en kabel grävs av eller om det blir "trafikstockning" någonstans, trafiken routas bara runt problemet, oavstt dess art, effektivaste vägen till nästa server, inte slutdestinationen.
Bekräfta gärna detta hos någon du har förtroende för, så att ni inte behöver betvivla, då kommer du att inse magnituden av FRA-förslaget. Prova gärna Geobytes Trace route locator (klistra in resultatet från den tracert du gjorde).
Man blir lika förvånad varje gång.
Frågan är således inte komplicerad alls, det är smutsiga regimer som inte kan hålla sina klåfingriga fingrar borta från medborgares privata kommunikation och meningsutbyte.
//steelneck
Kalmars länsförbund har också sagt nej. Eller rättare sagt "skjut upp beslutet tills fp-landet fått yttra sig i integritetssamrådet".
Men hur ställer sig Östergötlands länsförbund inför det faktum att ordföranden tillika riksdagsledamoten Karin Granbom aviserat att hon tänker rösta ja till FRA ändå? Kommer länets partister (vars åsikter rimligen representeras ganska väl av länsförbundet) att villkora en nominering till valsedeln 2010 mot att hon röstar Nej? Med all respekt för Karin, så känns det faktiskt relevant att fråga detta när det handlar om en så viktig votering och där hon inte alls verkar ha sin väljarbas/medlemsbas bakom sig.
Mitt länsförbund har tyvärr ingen egen riksdagsledamot denna mandatperiod. Men om vi hade det, skulle jag ha väldigt svårt att förorda omval till en riksdagsledamot som röstar Ja till FRA på tisdag.
Mer diskussion om detta finns hos Johan Ingerö.
Skicka en kommentar