Mikael Nilsson, med bloggen MiNimaliteter och riksdagskandidat för Piratpartiet, ställer en utmärkt fråga i en kommentar till mitt inlägg om de fyra trilskande centerpartisterna. Jag svarar här istället för i kommentarerna, för en sån här diskussion ska lyftas fram. Frågan:Några kriterier är svåra att sätta upp eftersom det i huvudsak handlar om omdöme. Pratade om det med en Folkpartist i helgen på Lundsbrunn. Genom personval förändras politikerrollen från att vara väldigt fokuserad på sakfrågor - vilken kandidat driver bäst skolpolitik, skattepolitik etc - till mer vilket omdöme personen har. Hur man kommer agera i en okänd situation.
En tämligen enkel grund är väl i alla fall om det en partiledning försöker driva igenom strider både mot partiets grundläggande värderingar och dessutom saknar stöd i partiprogram eller stämmobeslut, då är motståndet tämligen enkelt. Eller borde vara. FRA-lagen tyckte jag var en sådan fråga.
De riktigt knepiga situationerna uppstår när partiet på en stämma tagit ställning för en linje och det inte råder något glasklart ideologisk läge. Det finns ibland situationer när man utifrån ens ideologi kan komma till två rakt motsatta ståndpunkter. Då kommer omdömet in.
Frågans viktighet spelar också in. Är det en liten fråga av liten betydelse, då ska det mer till för att man ska gå sin egen väg, om partiet tycker något annat.
Man får inte glömma att politik handlar mycket om att kompromissa. En del gör misstaget och går alltid precis bara sin egen väg. Inte sällan slutar de som rättshaverister, eller något däråt, och uppnår oftast inte någonting alls. Politik handlar om att påverka och förändra, då måste man alltid hitta rätt balans. Problemet i dag är att få politiker någonsin går sin egen väg och trotsar partipiskan.
Vad är ditt svar på din egen fråga Mikael, och hur resonerar man inom Piratpartiet i fråga som självständighet?
2 kommentarer:
Intressant läsning Mathias!
Vad är din förklaring till att så få (en) ledamot lyckades stå upp för partiprogram & egen övertygelse i FRA-fallet, under omröstning juni 2008?
Politiken är oftast svart eller vit. Är du eller mot? Den pragmatiska politikern hamnar ofta i frågeställningar kring vad kan jag sucka på (sälja ut) till förmån för vilka eftergifter motparten kan köpa.
Man kan säga - vilka röstade mot FRA - Basta. Eller kan man titta på de som konstruktivt förändrade FRA-lagstiftningen som den såg ut från början till de 12 punkter som fördes in. Hade man bara sagt nej, nej, nej så kanske regeringen fallit eller FRA-lagstiftningen varit mycket värre än den ser ut i dag.
Skicka en kommentar