När jag pratar om självständiga riksdagsledamöter möts jag ofta av åsikten att det går inte. Det är omöjligt grabben. Så funkar det inte, höhö. Precis som om det jag vill ha vore en omöjlighet i en demokrati.
Ändå har vi i Sverige parlamentariker som jobbar precis på det sätt jag förespråkar. Dom sitter i Europaparlamentet.
Ett par bloggposter, från två Cecilia, gör det väldigt tydligt. Båda kommenterar att EU-parlamentet röstade nej till SWIFT-avtalet. Malmström från kommissionen (regeringen) beklagar och Wikström från parlamentet (riksdagen) hurrar.
Wikström framhåller stödet från de konservativa som avgörande. Detta är vad parlamentariskt arbete handlar om. Att bilda koalitioner för att få igenom sin politik. Skickligast vinner.
"Man räknar inte ut demokratiskt folkvalda ledamöter av detta hus i fortsättningen," deklarerar hon kaxigt.
Och den andra Cecilia får gilla läget:
"Men med nej-rösten får vi omedelbart inleda samtal med USA om hur vi ska gå vidare."
Ja, det är skillnad på EU-parlamentets uppgifter och EU-kommissionens uppgifter kontra Sveriges riksdag och regering - men kan någon ändå förklara för mig varför detta vore omöjligt i Sverige?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar