På väg hem från Hudik. Det var ingen vidare konferens. Eller som jag skrev i utvärderingen: Som en studiedag för lärare som ska börja jobba med elevinflytande var det en dålig konferens. Som en konferens om elevinflytande för en publik bestående huvudsakligen av elever var det en katastrof.
Konferensen bestod nästan enbart av föreläsningar på rätt hög akademisk nivå. Med på konferensen var som sagt i huvudsak högstadie- och gymnasieelever. Hur kan man planera så korkat? Extra konstigt är det med tanke på att tidigare konferenser tydligen varit väldigt bra, där eleverna kommit hem fulla av idéer. Nu kommer de hem utan det, men troligen ändå rätt stolta över att de redan är väldigt duktiga.
Som tur är var avslutningen väldigt bra. Pär Johansson från Glada Hudik-teatern pratade. Den där teatern med utvecklingsstörda och förståndshandikappade. Han var varm och rolig, så man åker ändå hem med en bra känsla i kroppen.
Apropå det. Det börjar kurra i magen. Mot bistrovagnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar