Låt mig först säga att jag gillar Sakine Madon. Hon är bra att ha och göra med, väldigt duktig som debattredaktör på Newsmill och skriver bra och ofta tankvärt. Jag vill poängtera det, eftersom jag nedan tänker såga hennes resonemang.
Sakine Madon har förklarat sitt resonemang till varför hon tyckte det var fel av mig att kritisera utställningen på stadsbiblioteket. Så här
skriver hon:
"I fallet med FP-Sundin och fallet med utställningen i Norrköping kokar det hela ner till att vi inte är överens i grunden: Enligt Sundin är jämförelsen Gaza och Förintelsen per definition antisemitisk och rasistisk. Jag tycker inte att den nödvändigtvis är det. Att vidriga antisemiter förminskar och förnekar Förintelsen är klart. Men när vanliga palestinier jämför kan det helt enkelt bero på att de 1) tror att jämförelsen fungerar för europeisk publik samt 2) vill lyfta lidandet i Gaza. Det är skillnad på det, och på antisemitism med udden riktad mot judar. Min poäng är att det inte är en slump att Sundin, vanligtvis en principfast förespråkare av yttrandefrihet, drar till med en vid definition av antisemitism."
Sista meningen känns som nyckeln. Kritiken är alltså att jag "drar till med en vid definition" av antisemitism, medan jag i andra fall tydligen har en annan standard.
I hennes
första inlägg i debatten skrev hon:
"I rimlighetens namn kan inte subjektiva åsikter och känslor diktera var gränsen ska gå."
Låt oss då konstatera att kärnan i Sakines resonemang är hennes subjektiva åsikt om att det jag kritiserade inte är antisemitism. I alla fall inte så tydligt, som hon tycker krävs.
Om jag försöker sammanfatta:
- Jag kritiserar det jag tycker är antisemitism.
- Min åsikt finns stöd för i ett dokument om vad som är antisemitism, från en expertgrupp inom EU.
- Min åsikt backas upp av forskare inriktade på antisemitism.
- Jag hänvisar inte till någon av mig subjektiv åsikt, utan forskning och experter.
- Sakine tycker inte nödvändigtvis att det är antisemitism.
- Sakine tycker att min definition av antisemitism i det här fallet är för vid.
- Sakine har inte sett utställningen.
- Sakine tycker inte att gränsen för vad som är antisemitism och rasism ska avgöras av subjektiva åsikter och känslor.
- Sakine förklarar, med subjektiva åsikter, varför just detta inte behöver vara antisemitism.
- Sakine hänvisar inte till någon forskning, experter eller forskare som stöd för hennes ståndpunkt.
- Sakine anser att jag har dubbla måttstockar.
- Sakine för inte fram några exempel där jag har en annan måttstock.
Det riktigt allvarliga är att Sakine inte ser jämförelser mellan Gaza och Förintelsen som antisemitism. Inte per definition i alla fall. Hon skriver att "vidriga antisemiter förminskar och förnekar Förintelsen", men att det kan bero på helt andra saker när palestinier gör det. Ja, självklart kan antisemitism bero på massa olika saker. Det spelar ingen roll. Mycket antisemitism som jag hör beror på okunskap. Man tror på myterna. Tror att judar är en mycket mäktig grupp, en väldigt rik grupp, kontrollerar stora delar av media, och så vidare. Dessa åsikter förs fram av folk som inte alls har något mot judar eller Israel, som inte har en aning om att deras åsikter är en del av den klassiska mytbildningen kring judar.
Visst spelar syftet roll så till vida att jag tycker det är allvarligare om en nazistisk judehatare som vill ha Förintelsen 2.0 sprider antisemitism, än om någon omedvetet och utan ont uppsåt sprider antisemitiska myter. Men antisemitism är det likväl. Det vanligaste är att just denna jämförelse sprids i den offentliga debatten i huvudsak av personer som inte är antisemiter, utan starkt kritiska till Israel.
Att påstå att situationen i Gaza liknar den i förintelseläger är en lögn. Det tror jag Sakine håller med om. Det är att förminska betydelsen av judeutrotningen. Det betyder inte att man måste påstå att situationen i Gaza är bra. Jag menar inte att man ska underdriva problem i Gaza. Men att förminska betydelsen av Förintelsen är antisemitism. Det är väletablerat inom forskningen kring antisemitism och bland anti-rasistiska organisationer som Svenska Kommittén mot Antisemitism.
Henrik Bachner, svensk antisemitismforskare vars doktorsavhandling granskar antisemitismen i Sverige efter 1945, har skrivit
en bra text om jämförelser mellan Gaza och Förintelsen. Han menar att det i något fall kan bero på historielöshet att jämförelsen plockas fram. Att okunskap om vad Förintelsen innebar gör att någon tror att situationerna går att likställa. Men, påpekar han, så duger inte det som någon generell förklaring. Detta är en ökande form av antisemitism och den håller nu på att normaliseras. Fler och fler debattörer lyfter fram liknelsen. En normaliseringsfälla som uppenbarligen Sakine Madon också fastnat i.
Till sist, och det är viktigt att komma ihåg: Jag tycker att man har rätt att föra fram antisemitism. Det ingår i yttrandefriheten. Jag kommer att kritisera om jag ser det, men tänker inte förbjuda det. I det aktuella fallet handlade det om antisemitism i en offentlig byggnad som har en regel om att inte ställa ut rasistiskt material. Hade biblioteket inte haft någon regel som förbjöd rasism i utställningarna hade jag fortfarande kritiserat, men inte krävt att något skulle plockas ner.
