Jag har aldrig tidigare ätit middag hos landshövdingen och trodde det skulle vara förbaskat stelt och trist. Så fel jag fick. Trevligt sällskap, lagom lättsamt - lite formellt vill jag att det ska vara - och många väldigt intressant människor. Det var bankirer, en drös VD:ar, forskare, SMHI:s generaldirektör, en museichef, Östsams ordförande och inte minst herrens ställföreträdare på jorden, biskop Martin Lind.
Vid mitt bord satt en man som representerade en intresseorganisation inom jordbruket (gissa själva). Han och jag hamnade i en diskussion om jordbruksregleringar. Han menade att dessa var nödvändiga och dessutom självklara när allt mer spannmålsproduktion går till produktion av energi. Han verkade tro att vi inte skulle producera någon mat alls om vi avreglerade jordbruket. Jag påstod att det skulle vi visst, men framförallt skulle vi börja importera mycket mer mat från fattigare länder, vilket skulle göra dom rikare. Han menade då att jag nog inte var så insatt i frågan. Alltid ett klockrent argument när man har slut på sina egna.
När översten berättade att han var pansarbefäl lyste männen kring bordet upp (det vara bara en kvinna med). De mätte kanonernas storlek och blev allmänt till sig i trasorna. Själv tyckte jag det riktigt häftiga var att här satt jag en och en halv meter från ett pansarbefäl som för bara tjugo år sedan var fi. Hans regemente skulle vid ett krig ha anfallit norra Berlin. Nu satt vi där som vänner och pratade om gemensamma NATO-övningar.
Militärattaché Zbigniew Buzalski, pansaröverste och Jan Owe-Larsson, ordförande i Östsam och pansarkapten i reserven. Vem hade vunnit om de möts på slagfältet...?
Landshövding Björn Eriksson.
Mr. Ambassador, Michal Czyz.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar