Igår spenderade jag större delen av dagen i Jönköping. Jag var inbjuden av länsförbundet där för att hålla en ideologiutbildning. Vi pratade mycket om mänskliga rättigheter. Dessa rättigheter är inte något som uppstått av sig själva, det är många års liberal idéutveckling och blodspillan som till slut resulterade i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
I Sverige finns liberalismens kanske mest tydliga avtryck i offentlighetsprincipen, som drevs igenom av den svenska liberalismens fader Anders Chydenius 1766 - och i den allmänna och lika rösträtten. Den drevs igenom av en folkpartistisk statsminister 1919, Nils Edén.
Man får ju säga att Fredrik Reinfeldts Kina-resa håller på att utvecklas till en succé. Först lämnar han över 13 namn, inte fem som Mona Sahlin ville, på fångar som borde släppas, direkt till Kinas president. Idag meddelar han att Sverige finansierar en professur i mänskliga rättigheter på Pekings universitet.
En mycket relevant fråga ska nu ställas till Mona Sahlin.
Hon har inför Reinfeldts resa upphetsat krävt att han ska meddela om han tänker lämnar över någon lista. Det är inte så man jobbar i utrikeskretsar.
Men så till frågan: Är det så klumpigt Mona Sahlin skulle sköta sin sysslor som statsminister?
Jag trodde hon hade lång erfarenhet, men tydligen har det utrikespolitiska fältet inte varit något hon studerat så vidare noggrannt. Jag förstår att hon försöker ta poäng i inrikespolitiken, men jag förutsätter också att hon kommer agera så om hon blir statsminister som hon nu kräver av andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar