Ship to Hamas

Det är fel på den båt som svenskarna ska åk med till Gaza. Naturligtvis är även detta Israels fel! Torbjörn Björlund, Mattias Gardell och andra menar att staten Israel saboterat deras båt. Jag hoppas de har bevis för sådana påståenden.

Jag har frågat Torbjörn på hans blogg, men inget svar. Han har för övrigt inte svarat på mina frågor efter att han ställde frågor till mig som jag svarade på. Men det kanske är några judar som snott hans dator, vad vet jag?

Det har skrivits en del bra saker de senaste dagarna om detta farliga jippo.

Mattias Olsson skrev på ledarsidan i NT i går:

"Det är ironiskt när Ship to Gazas svenska talesperson överläkaren Victoria Strand i TV4 i torsdags talar om att palestinierna i Gaza saknar "mänskliga rättigheter". Det är helt rätt, men det är inte Israels fel. Hamas styr Gaza-remsan med järnhand. Journalister trakasseras och mördas, summariska avrättningar av meningsmotståndare är vanligt, homosexualitet bestraffas med fängelse eller avrättning och de planerade valen i januari 2010 ställdes in."

Israels ambassadör Benny Dagan skrev i DN i går:

"Ett samstämmigt världssamfund har avrått från en ny flottilj som obehövlig och oansvarig. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon ser med ”oro på...potentiella nya flottiljer till Gaza som kan provocera fram en onödig konfrontation”. Även EU har deklarerat att de är emot ett nytt Ship to Gaza.

Sverige ansluter sig fullt ut till världssamfundets ståndpunkt. Sveriges regering konstaterar att AHLC, samordningsorganet för bistånd till palestinierna, ”uppmanat alla som vill bidra till att förbättra situationen i Gaza att använda existerande landövergångar för att leverera stöd och avstå från provokationer”. "

Och Svensk Israel-information har svarat på tolv frågor om Ship to Gaza och blockaden:

"6) Får Israel hejda och visitera fartyg på väg till Gaza på internationellt vatten?
7) Är den marina blockaden laglig?

Svaret är ja på båda frågorna – om man anser att det föreligger en väpnad konflikt mellan Israel och Hamas, som styr Gazaremsan. Mycket talar för detta, och i så fall är både blockaden och bordningen på internationellt vatten lagliga."

Dags för hårdhandskar mot gängen

Ruggig skottlossning i Norrköping igår. Extra ruggig för mig eftersom min bror bor i ett av husen i korsningen, femtio meter från där det sköts.

Polisen lovade för ett par år sedan att Östergötland skulle vara fritt från gäng. Sedan dess har utvecklingen gått åt motsatt håll. Vi diskuterade detta på en gruppledarträff och vi är överens om att bidra med vad vi kan från kommunens sida för att få fart på arbetet igen.

Jag hatar tanken på att vårt vackra Norrköping ska tas över och folk ska behöva vara rädda för att några fånar i ett kriminellt gäng ska ha sin uppgörelser där. Hela den här gänggrejen känns så otroligt barnslig. Stora barn med tyvärr stora vapen.

När ska vi förstå att de onda inte är dreglande monster?

Journalisten Staffan Lindberg har följt Röda khmeren, Khieu Samphan, under hans sista tid i friheten. Nu ställs han inför domstolen i Haag anklagad för brott mot mänskligheten.

Lindberg beskriver mötena så här:

"Det var oerhört märkligt. Han levde helt öppet i frihet, i ett ganska enkelt och anspråkslöst hus. Han var som vilken äldre man som helst, ganska trevlig och charmerande och välformulerad."

Vad är det som är så oerhört märkligt med det? Om onda, känslokalla, människor vore dreglande monster vore de ganska lätta att identifiera och snabbt låsa in. De riktiga monstrena är naturligtvis väluppfostrade, trevliga och charmerande. Sen har de en annan sida, den hänsynslösa, som kan tas fram när det behövs.

Gång på gång när någon ny våldtäktsman eller mördare avslöjas får vi läsa "Oj, han! Det kunde vi aldrig tro. Han som är så vanlig!".

Jag förstår att människor i den personens närhet blir förvånade. Man tror ju inte att den trevlige grannen våldtar eller styckar folk på fritiden. Men att övriga samhället, som inte känner personen, blir lika förvånad varje gång någon "vanlig" visar sig vara ett monster, det förstår jag inte.

"Men, han jobbar ju på en bilverkstad som vilken person som helst." Suck.

Idol-möte

I fredags för en dryg vecka sedan träffade jag en av mina allra största idoler. Mohammad Yunus, grundare av Grameen Bank och Nobels fredspristagare år 2006.

I vintras skrev jag om två av hans böcker som jag läst, Banker to the Poor och Creating a World Without Poverty.

Nu fick jag dem signerade!

Det var SIDA som bjudit in Yunus för att prata om det hans senaste bok, Creating a World Without Poverty, handlar om. Där förespråkar han att använda företagsformen för att uppnå sociala mål. Han berättade, och skiver i boken, om ett samarbete med franska matföretaget Danone. Tillsammans med dem har Yunus tagit fram en mycket billig yoghurt som innehåller flera av de näringsämnen som barnen i Bangladesh saknar när de växer upp.

Företagsformen gör projektet oberoende av pengar och gåvor utifrån. Företagen måste göra vinst, annars kan det inte utvecklas och/eller expandera. Men ägarna ska inte ta någon avkastning förutom insatt kapital.

Inledningen i det han sa fick mig att tänka på den svenska liberalismens fader, Anders Chydenius, min största politiska förebild. Yunus sa att fattiga människor är inte fattiga för att de är dumma i huvudet, lata och slöa, som en del hävdar. De är fattiga för att systemet tillåter dem inte att bli rika. Exakt samma sak sa Chydenius i Sverige på 1700-talet.

I Bangladesh hade folk hamnat i händerna på lånehajar eller folk som utnyttjade deras arbetskraft nästan som slavar. Yunus mikrolån gav dem frihet att bli sin egen lyckas smed. Vilket många av dem blev.

Tyvärr pågår en maktkamp i Bangladesh där de styrande känner sig hotade av Yunus, som för ett tag sedan hade planer på ett politiskt parti. Därför har man lyckats peta honom från banken och sprider allmöjlig smörja om honom. Det var skönt att se att han stod på benen och var lika stridslysten som tidigare.

Dags för Obama att börja stödja samkönade äktenskap

Jag älskar USA på många sätt, men när det kommer till en del politiska åsikter befinner de sig årtionden efter Sverige. Synen på abort, dödsstraff, homosexuellas rättigheter, till exempel.

Fast, när det kommer till homosexuellas rättigheter genomgår USA nu tämligen snabb förändring.

Visserligen är det bara sjätte delstaten som tillåter samkönade äktenskap, nu när New York gör det lagligt. Men åsikterna hos befolkning utvecklas, för att låna ett ord från president Obama.

Barack Obama, som hyllats i Sverige likt ingen annan amerikansk politiker, är motståndare till samkönade äktenskap. Han tycker det räcker med registrerat partnerskap. Men, inför en fundraiser med HBTQ-aktivister meddelade Vita huset att hans åsikt i frågan "is evolving". En liten testballong.

Ballongen lyfter nog relativt ostört, i alla fall om vi tittar på de breda väljargrupperna i mitten av den politiska skalan.

1996, när Defense of Marriage Act - som definerar äktenskap som mellan man och kvinna - röstades igenom i amerikanska senaten, och signerades av president Clinton, stödde bara 25 procent av befolkningen samkönade äktenskap.

I maj 2011 uppmätte Gallup för första gången att en majoritet av amerikanerna stödde samkönade äktenskap, 53 procent.

Obama har uppnått en stor framgång när det gäller gayfrågor. Han lyckades tillsammans med kongressen avskaffa den bisarra "Don't ask, don't tell"-lagstiftningen för militären. Man fick vara homosexuell i militären, bara man inte talade om det. Kom det fram, fick man foten.

En principstark politiker var Barry Goldwater. Republikanernas presidentkandidat 1964, som fick storstryk av Lyndon Johnson. Han sa:

"You don't need to be straight to fight and die for your country. You just need to shoot straight."

Men Goldwater är ett av få ljus i det republikanska mörkret, och dessutom död sedan länge. Bland de nuvarande presidentkandidaterna finns det ingen som stöder samkönade äktenskap. Och bara Jon Huntsman och Gary Johnson stödjer registrerat partnerskap.

Det är dags för politikerna och de republikanska presidentkandidaterna att komma ifatt väljarna i USA, och det är dags för president Obama att ta ledningen i frågan om homosexuellas rättigheter.

Jag är rädd för samma sak som FN:s generalsekreterare

Torbjörn Björlund frågar mig, aningen retoriskt, ett antal frågor. Jag svarar gärna. Och hoppas Torbjörn gör detsamma med mina frågor.

"Vad är Du rädd för Mathias Sundin? Våra båtar som tänker ta sig till Gaza innehåller inga vapen. Vi har med oss cement, teaterrekvisita och fotbollar. Lasten är kontrollerad flera gånger. Varför kan inte Israel släppa igenom last som bevisligen inte innehåller några som helst vapen....? Jo för att de behöver visa sin makt."

Varför kan inte Israel släppa igenom lasten, frågar Torbjörn. Men det är ju precis vad Israel tänker göra. Om skeppen åker till en israelisk hamn kommer varenda pinal som de har med sig transporteras in i Gaza. Varför kallar du hundratusentals ton för "en rännil". Hur mycket ska i så fall transporteras in för att du ska vara nöjd?

Syftet med Ship to Gaza är i huvudsak inte att skicka förnödenheter. Syftet är att bryta sjöblockaden.

Det kommer leda till ökade vapentransporter till Gaza. Varför ska det vara så Torbjörn? Varför ska vapen lättare kunna transporteras till terrororganisationen Hamas?

I sitt inlägg hittar Torbjörn på lite egna fakta också. Han påstår, vilket stämmer, att cirka 1400 människor dog i Gaza-kriget 2009, men så lägger han till: "de flesta kvinnor och barn". Vilket inte stämmer. Tyvärr dog många civila, men majoriteten som dog var terrorister eller andra stridande tillhörande Hamas eller andra organisationer. Det bekräftas av Hamas.

Kom också ihåg att Hamas ofta beskjuter Israel från skolor, sjukhus och andra liknande byggnader. Skjuter Israel tillbaka riskerar många civila att dö.

Björlund skriver också att palestinierna och deras vapen i Gaza består av "stenkastande ungdomar och hemmagjorda raketer". Han vet att det inte är så.

Nyligen besköts en skolbuss med en laserguidad anti-tankmissil. En 16-årig pojke dödades. De andra hade klivit strax innan. Hamas tog på sig dådet. De siktade och sköt med flit på en skolbuss.
Dessa personer skulle vara välkomstkommitté om Björlund fick lägga av med sina båtar i Gaza.

Så till sist, svaret på Björlunds första fråga: Vad är du rädd för Mathias Sundin?

Att fler vapen ska smugglas in i Gaza. Att dessa vapen kommer användas för en ökad beskjutning av civila i Israel. Vilket Israel såklart inte kommer tolera och vi får en eskalering av konflikten.
Precis samma sak som FN:s generalsekretare är rädd för. Därför rekommenderar även han att Ship to Gaza använder landvägen.

127 000 ton är en liten rännil

"En liten rännil", kallar Torbjörn Björlund i Östnytt de förnödenheter som kommer in landvägen till Gaza. Han ska åka med Ship to Gaza.

Ursäkta att jag upprepar mig. Men i maj transporterade 6000 lastbilar in över 127 000 ton förnödenheter in i Gaza. Maj är inget undantag. Så ser det ut varje månad.

Tyvärr kom det inte med i Östnytt. Som klippte bort alla fakta jag sa i intervjun.

I andra riktningen har 338 raketer, granater och missiler skjutis.

Juholt utnyttjar Saab-arbetarna

Håkan Juholt skickar ut ett pressmeddelande om den senaste Saab-krisen.

"En ansvarsfull regering agerar snabbt, klokt och handfast när kriser uppstår som påverkar tiotusentals arbetstillfällen."

Hur då?

"Vi socialdemokrater är som alltid redo att bidra till insatser och investeringar som ökar framtidsmöjligheterna för svensk fordonsindustri."

Hur då?

Nej, det får vi inget svar på. Han pekar bara på att "att andra länders regeringar varit betydligt mer aktiva än den svenska regeringen och försökt att hitta konstruktiva lösningar i samarbete med sin fordonsindustri".

Vad i dessa lösningar som svenska regeringen borde göra är hans pressmeddelande kliniskt fritt från. Det är pinsamt att läsa. Juholt passar på att försöka ta några poäng på regeringen och utnyttjar arbetarna på Saab för sina ändamål.

När jag läser om de senaste turerna i Saab-krisen känner jag uppgivenhet. Det måste kännas förjävligt att ständigt slitas mellan hopp och förtvivlan. Självklart hoppas jag att det ska lösa sig, men någon gång måste det vara bättre att Saab läggs ner och alla människor får möjlighet att gå vidare.

Ship to Gaza ingen humanitär aktion

Torbjörn Björlund (V) är en av de som ska åka med Ship to Gaza. En humanitär aktion kallar han det. Det humanitära antar jag består i att transportera förnödenheter till folket i Gaza.

Men det är ett falskt syfte. Om Torbjörn och de andra verkligen var intresserade av förnödenheter till befolkningen skulle de ta in dessa landvägen. Det är vad FN och FN:s generalsekretare förespråkar.

Men varför inte vattenvägen? Jo, för att om Israel skulle lyfta blockaden skulle risken för vapentransporter till Gaza ökat kraftigt. Vapen som används för att skjuta in i Israel. De senaste tio åren har cirka 9000 raketer, missiler och raketer skjutitis in i Israel från Gaza.

Senast i mars stoppades ett skepp som försökte smuggla in tre containrar med vapen till Gaza. Men mycket kommer tyvärr även idag igenom.

Men går det att ta in förnödenheter landvägen, stoppar inte Israel det? Nej. Bara i maj transporterade cirka 6000 lastbilar in cirka 127 000 ton mat, medicin, cement, annat byggmaterial, ambulanser och så vidare, in i Gaza. Flera tusen palestinier lämnade också under samma period Gaza för vård på israeliska sjukhus.

Det Torbjörn borde fokusera på det jag och många andra med mig fokuserar på: demokrati och mänskliga rättigheter i Gaza. Hamas är en terrororganisation som inte bara vill utplåna Israel, de förtrycker också sitt eget folk. Det råder inte mänskliga rättigheter i Gaza. Skulle vi få demokrati där skulle få också få en fredlig lösning på konflikten.

Men istället väljer sig han att liera sig med dessa antidemokrater och terrorister

I en demokrati har väljarna yttersta ansvaret

"I demokratier har väljarna ansvar. Väljarna i Grekland har i åratal valt politiker som låtit ineffektivitet och korruption frodas. Och nu får samma väljare betala priset."

Olle Wästberg i hans senaste nyhetsbrev, om dramat i Grekland.

Skrattar bäst som skrattar sist

Helgen inleddes på bästa tänkbara sätt. Karin Jonsson har två underbara stugor nere vid vattnet, varav jag ockuperade den ena. Född och uppvuxen på landet behöver jag då och då en dos lantluft. Mer ofta ju äldre jag blir.

På fredag kväll satt jag beundrade skådespelet när åska och regn drog in över vattnet. Tidigt på lördag morgon satt jag ute med en kopp kaffe och studerade djurlivet. Ett par harar hoppade förbi. Några sädesärlor trodde att de var kolibries och försökte vara still i luften när de flög. En svan paddlade förbi. Något ankdjur kom inflygandes och förde ett jäkla liv, landade i vassen och höll sedan tyst. Till sist kom kossorna och såg ungefär så intelligenta ut som de brukar.

På söndag var det dags att vara hundvakt åt mammas hund. Trots ösregn tjatade vovven ut mig på en promenad. Jag svor tyst om hämnd. Den kom på kvällen. Jycken hade kurat ihop sig i soffan bredvid mig och snarkade högt. Dags för kvällspromenad!

Men, skrattar bäst som skrattar sist. Klockan 03.40 väckte hon mig och tyckte det var en utmärkt idé att gå på nattpromenad.

Idag kommunfullmäktige, imorgon kommunstyrelse. Sen: semester.

Gripen av Gripen

Käkade lunch på Max i Linköping. Det började mullra rejält. Ett Gripen-plan vrålade förbi över huvudet. Jag kollade upp. Det flög upponer. Coolt, tänkte jag, och fortsatte kolla.

Plötsligt sticker flygplanet rakt uppåt. Långt uppåt. Snabbt. Det vänder och åker ännu snabbare mot marken. Börjar bli orolig, när det planar ut och nästan stannar i luften. Flyger med nosen snett uppåt, väldigt långsamt. Så drar det iväg igen, snurrar runt, far hit och dit. Kraftiga svängar, inbromsningar, uppåt, neråt.

Jag blev grymt imponerad! Linköping-Norrköping är verkligen Sveriges främsta flygregion. Förutom allt imponerande som SAAB har i Linköping finns det tung kompetens även i Norrköping, kopplat till LFV till exempel.

Skillnader på akutmottagningarna

Folkbladets artikel om de stora ekonomiska skillnaderna mellan akuten i Linköping och akuten i Norrköping förra veckan gjorde mig förbannad, vilket jag bloggade om.

Jag har pratat med Folkpartiets landstingsråd Anita Jernberger, som rapporterade till kommunfullmäktigegruppen i går. Det har inte varit helt lätt för henne att få tydliga svar och det verkar lite osäkert om Folkbladets artikel är korrekt.

Anita kommer fortsätta jaga på i frågan och har krävt en ordenlig genomlysning. Det är bra, och det måste till. Och om den visar orimliga skillnader måste det till förändringar.

Höger är bättre än vänster, men vänster tar sig

Min knäskada har blivit bättre och bättre. Jag har kastat den ena kryckan och känner i dag att jag nog inte behöver den andra heller.

Läkaren sa att jag skulle komma tillbaka om det inte blivit bättre nu. Men vad göra om det har blivit bättre? Det sa hon inte. På vårdcentralen fick blev jag rekommenderad att besöka Mikael Svensson på Rehab, som är duktig på knän.

Väl där, alldeles nyss, började han undersöka mitt högra knä. Vad är detta för lirare tänkte jag. Det är ju vänster jag har ont i! Så jag påpekade det. Jodå, det hade han förstått, han ville kolla hur mitt bra knä var så han kunde jämföra. Mitt påpekande kändes aningen pinsamt.

Hur som helst. Han kan inte vara riktigt säker, men det är en lättare skada. Jag kan börja träna försiktigt snart och förhoppningsvis ska det vara helt läkt i augusti.

Riktigt proffsig kille, Mikael Svensson.

Jag är ingen festivalkille (hatar tält och hatar lera), men helt fantastiskt roligt med jättefestivalen som är på gång till Norrköping. 40-50000 människor, all marknadsföring, alla jobbtillfällen (även om de kortvariga) och all turism i övrigt det kan leda till.

Och nu när jag tänker på saken, kanske det inte vore så dumt att gå på festivalen. Jag kan ju ändå sova i min egen säng.

Att fela är mänskligt, att framhärda djävulskt

Jag vet inte om ni har försökt någon gång, få in en debattartikel på DN Debatt? Det är inte lätt kan jag meddela. Inte ens om man tillhör den politiska toppen. Ska någon person med mindre prestigefullt uppdrag komma in där måste man verkligen ha något bra att säga.

Därför är det extra imponerande att folkpartisten och läraren på Djäkneparksskolan, Helena von Schantz, skrev på DN Debatt igår. Helena är en imponerande person, men hon kan inte luta sig mot någon prestigefull titel (om man nu inte räknar ledamot i Valdemarsviks kommunfullmäktige dit).

Debattartikeln handlar om den fråga hon brinner mest för, att införa en studentexamen.

"I Finland har man knappt någon Skolinspektion, där har lärarna mycket frihet och hög status, men det är inte för att man litar på sina lärare. I stället utvärderas skolan varje år genom studentexamen.

Proven, som först rättas av undervisande lärare och sedan centralt, ger underlag för jämförelser mellan lärare, skolor och kommuner och fungerar samtidigt som ett mätinstrument när det gäller utvecklingen över tid."

Ja, läs hela artikeln. Den är mycket övertygande. (Och så förstår ni kanske min rubrik.)

Fint beröm i Economist

The Economist är utan tvekan den bästa tidning jag läst och en av världens mest respekterade.

I veckans nummer skriver de om Sverige, "North star":

"ANNUAL growth as high as 6.4% in the first quarter. Unemployment falling fast. The budget in surplus this year. Public debt heading to below 40% of GDP. How did the Swedes do it?

Without dumping the generous Swedish social model, the government has tweaked it in the direction of lower taxes and smaller welfare benefits.

The results have been spectacular. After long being a case study in jobless growth (except in the bloated public sector), Sweden has become a big creator of private-sector jobs."

Economists omdöme om Håkan Juholt? "Lacklustre". Betyder: "lacking brilliance or vitality"

Förbannad

Det som går att läsa idag i Folkbladet om resurser till akuterna i Norrköping och Linköping gör mig förbannad.
Trots lika många patienter har akuten i Linköping en budget på 35 miljoner kronor mer.

Det verkar basera sig på ett större upptagningsområde i Linköping. Då låter det inte konstigt att de ska ha mer pengar. Men om det faktiska antalet patienter är lika många blir det bisarrt.

Jag ska kolla med vårt landstingsråd hur det här ligger till. Om det inte finns någon vettig förklaring som inte kommer fram i tidningen måste det bli en förändring.

En himla massa invigningar

På tre timmar invigdes tre saker i eftermiddags: Inseglingsrännan till och från Norrköpings hamn, containerhamnen och kombiterminalen. Invigaren infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd gjorde ett mycket bra intryck.

Stora satsningar som jag tror kommer betyda mycket positivt för Norrköping. Vi åkte runt i hamnen både med båt och buss. Det är mycket aktivitet där ute. Fartygen som bygger gasledningen i Östersjön lägger till där för att lasta och lossa. Tusentals containrar. Och inte minst sågat virke.

Jag invigde också mina kryckor. Visserligen var det premiär igår, men idag fick de en rejäl genomkörare. Händerna och armarna värker lite. Har också insett att det är väldigt svårt att handla med kryckor.

Läser lite nyhetsrubriker: "Pannbiff och köttbullar återkallas", "Skyddstillsyn efter fårsex", "Miljarder till franska bönder". Jag vet inte vilket som är värst.

Full rulle i Stadium arena

Det gick helt klar över förväntant med rullstolsbasket. Svårt att styra såklart, men en väldigt bra rullstol underlättade rejält.

Foto: Sven Åke Molund.

Lyckades sätta två skott på uppvärmningen. Det är rekord, både sittande och stående.

Det påstods att IFK vann matchen, men jag är övertygad om att det blev lika. När det stod 6-4 till oss brölade speakern ut att det var lika och att sista målet vinner. IFK gjorde poäng och fick därmed segern.

Jag ska lämna in en formell protest.

Gamla IFK-spelaren Magnus "Sama" Samuelsson lirade med oss. Knackade på hans dörr en gång förra året inför valet. Han var lika trevlig nu. Dessutom en hejjare på basket. Bra bollkontroll.

Lasse Stjernkvist gjorde en bra insats också. Tog en smäll för laget när Petru Racu rusade in i honom.

En annan bloggkändis från NT.se är Johan Bergerfalk (på hans blogg kan ni se hela superlaget). Även han stod för en stabil insats.

Kul arrangemang i Stadium arena. Sverige utklassade Norge, men Reidar Svedahl verkade nöjd ändå. Han är en av personerna bakom det hela. Då blir det som vanligt proffsigt. Likaså när Anders Gummesson är inblandad, vilket även han var.

Rullstolsbasket

Det blir basketmatch - i rullstol.

Passar mig utmärkt. Dels har jag något att skylla på när jag missar skotten och så ska det bli kul att prova hur svårt det är.

Satt och tänkte på att det gälller liksom att släppa själva rullandet om någon passar, och hinna få upp händerna, så man inte får bollen i fejset. Så ska man försöka passa eller skjuta utan att ramla omkull. Det lär inte bli lätt.

Extra kul också eftersom rullstolskillarna är bättre än de andra basketspelarna i Dolphins. De tog SM-guld även i år.

Mycket oroväckande för säkerhetspolitiken

Håkan Juholt var en doldis när han plötsligt blev partiledare. Inget fel i det. Han har spenderat åratal som försvarspolitiker. Är det något han borde kunna är det försvars- och säkerhetspolitik.

Att saker och ting kan gå lite snett i början förstår jag. Men inte inom säkerhetspolitiken. Därför är Juholts agerande fullständigt obegripligt. Och det är skadligt för Sverige.

Man kan ju tycka att regeringen borde dumpa honom och prata med Miljöpartiet som verkar mer mogna. Men det finns en poäng i en bred majoritet i säkerhetspolitiska frågor. Poängen är stabilitet och långsiktighet. Så det finns en gräns. Att samarbeta med Juholt nu är inte det minst stabilt eller långsiktigt. Jag hoppas det ändrar sig.

Men karln verkar ju inte lära heller. Nu när de gjort elva piruetter och två halvfinter och en uppgörelse är klar, då dundrar han ut i DN och funderar på om Sverige ska skicka trupper till Syrien och Sudan.

Jag utesluter inte sådana insatser - lika lite som jag uteslöt en marin insats - men det verkar obegipligt korkat att börja babbla offentligt om det nu.

Jan Björklund är väldigt kritisk.

Mark Klamberg undrar om Juholt vill att Sverige ska delta i en militär intervention mot Syrien.

Nyheter24 listar alla olika S-besked.

Vänstervridet knä

Tränade brottning igår. Vi joggade upp till Himpa-fältet, spelade fotboll och brottades. När det var fem sekunder kvar hade jag hamnat i underläge i matchen jag håll på med. Dum som jag är gav jag mig inte utan vi åkte i backen på ett sätt som gjorde att jag fick min motståndare över mitt vänsterknä. Det knakade till så där som när man knäcker med fingrarna, fast mycket högre. Ett inte helt angenämt ljud.

Har varit hos läkaren nu som inte tror att något är av i alla fall. Så det blir kryckor några dagar så får vi se om det blir bättre.

Med andra ord blir det ingen basketmatch ikväll. Brottarkompisarna skojade om att det blir rullstolsbasket istället. Kanske ingen dum idé?

I morgon ska jag göra bort mig

Ja, jag vet, det gör jag varje dag, tycker en del.

Men mer än vanligt då. Jag ska spela basket. Den sport i världen jag är sämst på. Defensiven är nog i och för sig hyfsad, men skjuta kan jag inte. I alla fall inte så bollen trillar ner i korgen.

Det går bara inte. Kan stå precis bredvid. Den studsar alltid fel. Jag är inget bollgeni i övrigt, men inte så dålig heller. Men basket, det är omöjligt.

Trots det tackade jag ja till att delta i en uppvisningsmatch i morgon i Stadium Arena. Som tur är huvudnumret inte min match, utan EM-kvalet mellan Sverige och Norge.

Programmet är igång från kl 17 med världsrekordförsök, världens största basketmatch, underhållning från Chopp Event, Elin König Andersson, och så vidare.

Vid 18.45 drar basketmatchen igång och i pausen spelar Norrköping All Stars (där jag ironiskt nog alltså ingår) mot IFK Norrköpings A-lag.

Med i All Star-laget har vi också Lasse Stjernkvist. Om detta kommer innebära ytterligare fördjupat samarbete, eller att jobbkomissionen spricker redan nu, återstår att se.

Här hittar ni eventet på Facebook och på StadiumArena.se.

Inte bara nationaldag

Det är också den längsta dagen, Dagen D. För 67 år sedan, 6 juni 1944, landsteg de allierade trupperna i Normandie.

Ett av mina starkaste minnen alla kategorier är krigskyrkogården ovanför Omaha beach. Jag var tonåring, minns inte exakt men runt femton år. Var intresserad av andra världskriget och hade läst mycket om alla de stora slagen, inklusive landstigningen i Frankrike.

Men det var när jag gick där som jag för första gången förstod. Varje kors representerade en människa som hade dött på stranden. Raderna av vita kors sträckte sig så långt jag kunde se. Överallt man gick, vart man än vände sig: vita kors.

Och, insåg jag. Detta var bara de som hade dött här. Här på Omaha beach. Hur ofantligt många var det då inte som hade dött överallt annars?

De var en nästan fysisk känsla och den kommer alltid tillbaka när jag ser bilder som den ovan.

6 juni är också Sveriges nationaldag. Jag är en stolt svensk. Jag gillar Sverige och det svenska. Det jag gillar mest är vår tolerans. Jämför vi oss med andra folk runt om i världen är vi väldigt toleranta. Det är lättare att vara olik i Sverige, än någonstans i världen tror jag. Vi har en del kvar såklart, men vi har kommit långt.

Trevlig avslutning på nationaldagen - och skänk en tanke till de som dog på stranden för vår frihet, och vår möjlighet att vara toleranta.

Världens bästa stå-upp

Som jag har sett fram mot det: Jerry Seinfeld live i Globen.

Jag är ett Seinfeld-fan av stora mått. Har sett tv-serien säkert tio gånger. Den blir aldrig sämre, bara bättre. Det är perfekt humor.

Publiken värmdes upp av George Wallace, som man ser på stora billboards i Las Vegas, där han har en stående show. Han var helt okej, men skämten kändes inte alltid helt uppdaterade. Att ungdomar har säckiga byxor var väl roligt att skämt om för tio år sedan kanske.

Wallace går av scenen. Tio sekunders väntan. Jerry Seinfeld springer ut på scenen: "Oh! My! God!" ropar han, och ger sig in en beskrivning över hur svårt det har varit för alla att komma dit ikväll. Alla små saker som ska klaffa och allt som ska organiseras mellan personer. Jag drar liksom en suck av lättnad och glädje: Det är precis så bra som jag hoppats. Det är världsklass.

Några gånger under den en och en halv timme han håller på fastnar jag i sådana där skrattanfall som inte går att ta sig ur. En otrolig känsla. Du skrattar så mycket att du knappt kan andas och du kan inte sluta.

Jag älskar hans små observationer av alla de otroligt dumma frågor vi ställer till varandra, om exempelvis vädret:

"Vilket fantastiskt väder vi har idag! Tror du att det kommer fortsätta?"

Seinfeld slår ut med armarna och stirrar tyst på publiken: "No. I do not." Paus. "Temperaturer på den här planeten brukar variera."

Hans leverens av dessa skämt är han absolut bäst på i världen.

Det har kommit upp en video på YouTube från föreställningen igår. Jerry har precis berättat en hemlighet för alla de som planerar att gifta sig. En hemlighet som ingen annan kommer berätta för dem: Ingen vill gå på ditt bröllop.

Nu ska jag fira nationaldag med att tvätta, skriva och senare kanske kolla på ett par avsnitt Seinfeld. Om ni vill se honom så kanske det finns biljetter kvar till föreställningen i Köpenhamn ikväll.

Pony up Vita hästen

Läser i NT att Vita hästen (igen) har struntat i att betala hyra till kommunen under senare delen av våren. Känner igen det där från när jag satt i kultur- och fritidsnämnden.

Vita hästen var en av flera föreningar som hade skulder till kommunen. Ser i NT att den gamla skulden för Vita hästen fortfarande inte är betald.

Samtidigt värvar de spelare, tränare och andra personer till klubben. Det är just ofta ambitionen som sätter föreningarna i klistret. De ska uppåt i seriesystemet och satsar. Sen går det inte riktigt som de hade tänkt, och kvar står de med skulderna.

Jag vill gärna se framgångsrika idrottslag i Norrköping, men vägen dit kommer inte genom att chansa. Alla måste rätta munnen efter matsäcken.

Kan politiker vara lediga?

Jag skrev nyss på Facebook att jag bara hade ett telefonmöte kvar i kväll, därefter är jag ledig till på tisdag. Det dröjde 30 sekunder innan någon hade skrivit att politiker aldrig är lediga.

Det är ju sant, på ett sätt. Vi har ingen reglerad arbetstid eller semester, vi har inte lön utan ett arvode och inte heller ett jobb, utan ett uppdrag. Händer det något ska vi alltid stå till tjänst.

Men ledig kan man ju faktiskt vara utan att ha allt det där. Och jag tänker försöka vara det de kommande dagarna. Börjar känna mig lite trött. Det har varit väldigt mycket ett tag och kommer nya grejor hela tiden.

Han som skrev på Facebook skrev senare att man som politiker möjligen kan vara frånvarande. Om det även gäller mentalt frånvarande, så är jag det nu.

God natt.

Inget Ship to Gaza tycker FN

FN:s generalsekretare, FN:s särskilde samordnare för Mellanöstern, EU:s utrikesminister Cathrine Ashton, de kvarvarande två i kvartetten USA och Ryssland - alla är de överens om att ett nytt Ship to Gaza är en dålig idé.

Det går istället att föra in varorna via landövergångarna in i Gaza. Ta bara den senaste veckan: 1248 lastbilar passerade med 34 000 ton förnödenheter och bränsle. Dessutom 340 lastbilar med byggmaterial. 826 ton gas som används för matlagning fördes också in.

Samtidigt passerade ca 430 patienter ut från Gaza och behandlades på israeliska sjukhus.

Tro inte heller att Ship to Gaza är något för fredliga aktivister. Visst finns det flera sådana, men de beblandar sig med riktiga mörkermänniskor. Den turkiska organisationen IHH besökte i februari Irans president och sa att de eftersträvar ett "Mellanöstern utan Israel".

Jag tycker att de svenskar som är aktiva i Ship to Gaza istället borde fokusera på att skapa demokrati i Palestina. Nu kontrolleras Gaza av terrororganisationen Hamas och det råder varken demokrati eller finns mänskliga rättigheter för folket som bor där. Får vi demokrati i Palestina, får vi fred.