2006-01-03

Om mig


Kort version
Namn: Mathias Sundin
Politisk åskådning: Liberal
Sysselsättning: Oppositionsråd
Bakgrund: Gymnasieekonom, entreprenör med två företag - sålde tvättmedel mm och IT-företag inom dataspelsbranschen. Lagerarbetare, kokosbollsförsäljare, vårdbiträde på äldreboende, arbetsledare på jordbruk, lärare på högstadiet och lärarstudent.

Lång version
Jag heter Mathias Sundin och är oppositionsråd för folkpartiet liberalerna i Norrköping. Det betyder att jag jobbar heltid med politik.

Jag växte upp i Svennevad, drygt halvvägs mellan Norrköping och Örebro. Det är en liten by med 500 innevånare och en telefonkiosk, som numera är borttagen. I järnvägsknuten Hallsberg (som jag åkte buss till) gick jag i gymnasiet på det ekonomiska programmet. Under gymnasietiden drev jag ett företag och sålde bland annat tvättmedel, och jobbade åt ett annat företag med kokosbollsförsäljning. Ett kort tag innehade jag faktiskt svenskt rekord i kokosbollsförsäljning!

Efter studenten flyttade jag till Stockholm där jag arbetade på ett VVS-lager. Det inte alltför stimulerande arbetet fick mig studiemotiverad igen och jag flyttade till Örebro där jag påbörjade en utbildning mot civilekonom. Efter kurser i marknadsföring och bokföring var det dags för nationalekonomi, vilket snabbt visade sig att det inte var min grej. Inte för att ämnet i sig är tråkigt, utan för att det är överbelamrat med matematik, vilket inte är min favorit, så jag hoppade av.

Jag fick jobb på min gamla högstadieskola i Pålsboda som lärare i engelska och sedan även svenska och tyska. Där jobbade jag ett och ett halvt år samtidigt som jag drog igång ett internetföretag. För att inte behöva tänka tillbaka och ångra mig senare i livet tog jag chansen och beslutade mig för att satsa rejält på företaget. Jag sa upp mig från skolan och på nyårsdagen drog flyttlasset till Stockholm.

Några turbulenta år senare hade jag lärt mig enormt mycket, jobbat i Korea, USA och Storbritannien med stora spelföretag som Electronic Arts, Microsoft och Pan Vision. Jag fick både uppleva slitet att vara småföretagare och leva utan pengar, och kontakterna och samarbetet med investerare där summorna räknades i miljoner.

Efter äventyret i Stockholm och företagsvärlden bestämde jag mig för att bli lärare, som jag hade trivts otroligt bra med under åren i Pålsboda. Därför gick flytten nu till Norrköping och livet som student. Jag har läst inriktning mot SO och NO och är därför (nästan färdig) SO- och NO-lärare.

Politiken började jag på allvar med under eurovalrörelsen då jag kom i kontakt med liberala ungdomsförbundet och folkpartiet. Eftersom jag sedan jag fick en tydlig politisk åskådning hade sett mig som liberal och alltid röstat på folkpartiet så var valet av parti lätt, men steget kändes ändå stort, att nu bli medlem. Betydde det att jag måste hålla med Lars Leijonborg om allt? Nej, så funkade det inte, märkte jag snart.

Efter ett halvår blev jag ordförande för liberala ungdomsförbundet i Norrköping efter min goda vän Erik Svansbo. Jag blev också framröstad som vice ordförande i folkpartiets lokalavdelning, mest för att ingen annan ville. Det skulle de aldrig ha gjort för nu fick jag blodad tand och blev mer och mer engagerad. Framåt sommaren 2004 fick jag mitt första politiska uppdrag i form av andre vice ordförande-posten i kultur- och fritidsnämnden.
Året därpå, i februari 2005 tyckte tidigare ordföranden Kurt Thelin att det var dags att trappa ner lite och jag röstades fram till ny ordförande på årsmötet. Framåt våren meddelade så dåvarande oppositionsrådet Kristin Lundberg att hon skulle avgå och på ett medlemsmöte i november röstades jag enhälligt fram att bli hennes efterträdare. Ett av de stoltaste ögonblicken i mitt liv.

Resten av historien fortsätter här och min tanke är att låta er följa med på den resan här på bloggen. Hur ser vardagen ut för en politiker i Norrköping, är vi värda vår lön? Jag kommer försöka förklara hur jag och partiet resonerar i olika frågor, och hoppas att ni kommer följa med mig på resan med era kommentarer, åsikter och idéer. Häng med, nu kör vi!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Som politiker borde du skaffa dig en personlig efarenhet av hur det är att vara arbetslös och leva på A-kassan.

Mathias Sundin sa...

Jag har ingen erfarenhet av att vara arbetslös, men däremot att leva på nästan inga pengar alls.

Anonym sa...

Mattias,

ang. skolskjutsar Vikbolandet

Jag är utsedd av föräldrar runt om på Vikbolandet för att kontakta politiker i samtliga partier rörande skolskjutsarna.
Vi önskar ni tar upp denna för oss viktiga fråga på den allmän politiska debatten som hålls på måndag den 28 augusti!

Ett möte hölls ute på Kättingeskolan den 22 augusti vilket gick att läsa om i både NT och Folkbladet igår. Jag har därefter tillskrivit Leif Lindberg, chef på Tekniska kontoret och meddelat hur vi går vidare. Han får åtta dagar på sig från dags dato att se till att skolskjutsarna på Vikbolandet fungerar på ett för oss föräldrar och barn tillfredställande och säkert sätt. Ett nytt möte är utsatt till torsdagen den 31 ds för att då se om/hur skolskjutsarna fungerar. En skrivelse kommer att lämnas in till Tekniska kontoret. Problemen i korthet:

Det måste finnas en gräns för hur lång tid det ska få ta för en elev från hemmet till skolan. Det finns elever som har 10-12 timmars bussresa dvs. 2 timmar/dag, inte skall väl dem i rimlighetens namn behöva gå 2-4 km efter den långa bussresan. För ett barn i åldern 6-15 år tar denna sträcka ca 50-60 minuter att gå. Att vi vuxna väljer att pendla är en sak, men våra barn som kommunen bestämmer skola för har inget val.
Vi anser att denna punkt är ytterst viktig. Eleverna lämnar då sina hem strax efter kl. 06.00 och är inte hemma förrän efter 17.00 då pratar vi om grundskoleelever 6-15 år. Det är mycket trafik vid den tidpunkten eftersom de flesta pendlar till städerna dessutom är det mycket tung trafik i form av grusbilar, timmerbilar osv. Större delen av läsåret är det kolsvart! På vintrarna är det inte plogat så dags på morgonen utan barnen tvingas gå i hjulspåren efter bilarna. Man kan inte bara gå på avståndsreglerna!


Tekniska kontoret har gjort denna försämring och hänvisar till att det ska vara lika inom kommunen och att landsbygdens elever inte ska ha några privilegier.
Om nu Vikbolandets barn har haft det lite bättre - enligt tekniska kontoret - än andra barn/elever strävar man inte efter att göra det bättre för de andra barnen istället för att försämra då man inte har för syfte att spara några pengar på detta?
I Finspångs kommun tar man bort skolbarn från linjetrafiken och sätter in skolskjutsar vilket gick att läsa om i NT förra veckan, de sparar 1 miljon kronor på detta. Det är också helt i linje med NTF. Linjetrafiken är inte lämpad som skolskjuts åt grundskoleelever på landsbygden.
Vi kan inte jämföras med stan då det saknas all tillstymmelse av trafiksäkerhet här ute på Vikbolandet. Inga väggrenar, inga trottoarer, inga trafikljus, inga övergångsställen, inga busskurer, inga busshållplatser, inga refuger, listan kan göras hur lång som helst.

Jag kan tala om varför det är så stora protester just här på Vikbolandet. Vikbolandet består av ett enormt stort vägnät och elever är utspridda överallt, varför den förändring och nerdragning av skolskjutsar resulterar i kaos. I dagsläget fungerar ingenting, barn kommer för sent till skolan, bussarna går överfulla med barn som sitter 3-4 stycken på ett säte och står i gångarna på 90-väg!

Nu är det upp till Er politiker att säga Ert på måndag. Många Vikbolänningar kommer att lyssna och på alla sätt försöka ta del av debatten.

Vänligen,

Sofie Ljungberg

Anonym sa...

Tja. Verkar som kokosbollsförsäljning pågick i de flesta delar av landet. Jag sålde också kokosbollar i halland och göteborg. Vad var ditt rekord? Mitt var 141 lådor på en dag men den bästa killen sålde drygt 200 som bäst hos oss. Detta var 1999 på sommaren nån gång.