Blev precis intervjuad av Östnytt om det här med att slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet.
Karin Jonsson och hennes kollega Murre Demirok från Linköping var med i radion i morse i samma ämne.
Debatten var ju hetast för ett tag sen. Jag tänkte skriva något. Men valde att ägna mig åt det jag tycker är mycket viktigare: idéutveckling.
Men nu när jag ändå uttalat mig kan jag kort sammanfatta min ståndpunkt:
Vi behöver lägga all kraft och energi på idéutveckling. Det farligaste för regeringen är att vi stagnerar idémässigt. Ska FP och C bli större behöver vi lösa väljarnas problem med nya idéer.
Om vi då väljer att slå ihop partierna kommer vi ägna de närmaste 4-5 åren bara åt det praktiska. Slå ihop organisationerna.
Tänk ett ögonblick på vad det innebär: överallt i landet ska två partilokaler ska bli en, två styrelser ska bli en, två ordförande ska bli en, två kommunalråd ska bli en - och så vidare. Det är klart att det går. Självfallet. Men det kommer ta oerhört mycket tid och kraft.
Ingen vid sina sinnens fulla bruk tror att vi samtidigt kommer orka med någon sprudlande idéutveckling.
Men om belöningen är stor så kan det ju ändå vara värt det. Ja, men vad talar för det? Väldigt lite.
För det första kommer vi omedelbart efter en sammanslagning tappa minst 1-2 procentenheter. Varför? Jo, för att så många väljare stödröstade på C i valet. De kommer, när vi gemensamt blir större, gå tillbaka till M.
Samtidigt som M fortsätter att lägga sin kraft på att lösa väljarnas problem jobbar vi med organisationen. Talar det för att vi under den perioden kommer vinna väljare? Risken är stor att M därmed tar ännu fler väljare.
Ett troligt scenario är att vi, när vi kommer ut på andra sidan, är ett gemensamt parti med 7-8 procent av väljarna. Mot två partier med sammantaget runt 12 procent idag.
Ska man göra så här ska man vara rätt säker på att 1+1 = 3. Jag tror inte ens att 1+1 blir 2.
Men dör vi inte om vi inte gör något? Nej. Om partierna inte växer, utan ligger runt 4 procent, tror ni då att stödröstning kommer upphöra? Det är ju faktiskt först om man trillar ur riksdagen som partierna verkligen riskerar att dö. Stödröstningen är inte kul att leva på, men det gör att vi inte behöver frukta för våra politiska liv.
Det var lite kortfattat min syn på saken. Nu återgår jag till idéutvecklingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar