En gång till, lååångsaamt

Jag vet inte vad det är med Fredrik Segerfeldt. Att påstå att han är korrekt med fakta, det är i klass med att påstå att Hosni Mubarak är demokratiskt vald.

Ni ska snart få läsa vad han skriver, men först vill jag bara påpeka att jag har pratat med honom och förklarat vad som har hänt. Jag har skrivit flera blogginlägg (här, här, här). Jag har skrivit en Newsmillartikel (här) som svar på hans. Och om han inte tror mig, så är fakta just i det här fallet väldigt enkla att kolla. (Detta har alltså med Segerfeldts kritik av en konstutställning att göra, som han krävde skulle plockas ner, vilket tidigare gjorde mig till hycklare. Se här.)

Men först - det här skriver han:

"De paralleller som dras till frågan om Mattias Sundin och hans beslut att dra in en teckning på ett bibliotek som jämförde Israels politik i Gaza med nazisterna haltar därför rejält.

I min liberala världsbild är begreppet tvång det centrala. Mattias Sundin är politiker och utövar offentlig makt. Han kan gå in på biblioteket och ta ned en teckning, alternativt beordra att den tas ned. Om någon spjärnar emot kan ha tillkalla polis som tar ned teckningen med våld."

Kära Fredrik Segerfeldt, nu tar jag det en gång till, riktigt, riktigt låååånsaaamt (och med fetstil):

Jag .... är ... i ... opposition.

Jag ... kan ... inte .... ta ner ... teckningar ... på bibliotek.

Jag ... har ... inte .... tagit ner ... teckningar ... på bibliotek.

Jag ... kan ... inte ... beordra.

Jag ... har ... inte ... beordrat.

Jag ... kan ... inte ... tillkalla ... polis.

Jag ... har ... inte ... tillkallat ... polis.

Jag ... har ... lika ... mycket ... offentlig ... makt ... som ... Segerfeldt.

Ingen.

Jag... har ... sagt ... min mening.

Det ... är .... allt.

Allt detta har jag alltså sagt till Fredrik och skrivit upprepade gånger. Om du tror att jag hittar på. Att jag egentligen inte är i opposition så går det bra att gå in på www.val.se och kolla (valet 2006). Jag länkar direkt till rätt sida så du kan se. Klicka här <---.

Det enda Fredrik Segerfeldt har rätt i är att jag är politiker. Det erkänner jag. Jag är politiker. Det är mycket möjligt att mitt ord därmed har större tyngd än Segerfeldts ord. I alla fall i Norrköping. Men det kan ju knappast vara hans argument. Att jag, utan formell makt, inte får uttala mig för det kan bli så att folk lyssnar på vad jag säger. Ett sådant argument vore alltför imbecillt.

Så vad är egentligen Segerfeldts argument? Nu när fakta (för femtioelfte gången) är utrett.

PS. Inte heller handlade det om en teckning. Det var flera bilder på en hel utställning. Vilket jag också tidigare påpekat. DS.