Tidningarna skriver om Newcastle-sjukan som om det vore något dåligt. Tydligen har den kommit till Norrköping. Jag har den och mår utmärkt.
Eller, vid närmare eftertanke är det frukansvärt jobbigt att hålla på Newcastle. Det kan alltid bli värre, är min inställning efter 15-16 år som Newcastle United-anhängare.
Som nyligen. Efter typ 40 000 miljarder tränare de senaste åren så verkade vi äntligen hittat en lugn och stabil typ i Chris Hughton. Han fick ta över tillfället efter att tränaren innan honom fått kicken. Den tränaren var till råga på allt min stora idol, Alan Shearer. Temporär lösning blev permanent och Chris vann the Championship. Han värvarde billiga och bra spelare. Det gick det hyfsat i Premier League, vi låg ofta topp tio - då får han såklart också sparken!
Mitt största fotbollsminne är Alan Shearers sista tävlingsmatch på St James' Park. Han gjorde mål och jag fick sjunga "Ooooooh Alan Shearer! Oh! Ah! How did you scoooore that goal!"In kom en snubbe som hunnit bli sparkade från flera klubbar innan, Alan Pardew. Men det har gått över förväntan med honom. Och nyss fick klubben sjuka 35 miljoner pund för Andy Caroll. En talang visst, som vi naturligtvis kan komma att sakna, men 35 miljoner pund! Det var i någon timme engelskt transferrekord (tills Torres såldes).
Så just nu känns det bra. Men det kan alltid bli värre.
I kväll ska jag gå på Hylands hörna som vår kära centerpartist Håkan Thornell anordnar. Det är ett flera veckors firande som inleds. Min kära mor fyller 60 år. Vi ska nämligen åka till Indien nästa fredag. Egentligen skulle det ha blivit Egypten, men det fick ändras av någon anledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar