Jag hatade Peter Forsberg. Det var sådant tjat om honom. Han höjdes inte till skyarna, han höjdes över skyarna. Även innan han var så bra.
Av naturlig anledning gillade jag Mats Sundin mest. Men innan Foppa ens uträttat något större hyllades han mer än Sudden. Det störde tonåringen mig något enormt. Och det har aldrig riktigt gått ur.
Försöker jag se objektivt på det så beundrar jag nog Peter Forsberg. Han älskar verkligen sin sport och han har en tuff spelstil som jag gillar. Kroppen hans klarade bara inte riktigt av den.
Visst har alla hans comebacker blivit lite tjatiga, men det är uppenbart att han älskar vad han gör och har försökt gång på gång att fortsätta. Nu verkar det som han definitivt sätter stopp. Det sista försöket varade bara två matcher. Han förstod nog egentligen att det inte skulle gå. Men så fort det kändes lite bättre försökte han i alla fall. Det måste man gilla.
En skönt tjurskallig typ. Inser att jag nästan kommit över mina hatkänslor. Men han blir aldrig större än Sudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar