Jag har aldrig sett så här många gamla människor på samma ställe, sammanfattade min lillebror kvällen på Loius de Geer i lördags, där Hylands hörna återuppstod.
Min lillebror var yngst där. Jag var näst yngst.
Även om jag inte upplevde någon nostalgi, som alla övriga i publiken, var det en kul kväll. Artisterna som var där har varit underhållare i 40-50 år och vet vad de pysslar med. Stefan Demert blev en favorit med "SJ, SJ, gamle vän", som han lagt till några nya verser till, efter de senaste vintrarnas kaos. Han körde också klassikern "Balladen om den kaxiga myran".
En annan favorit blev Arne Qvick, han med "Rosen". Han hade ett obegränsat lager av vitsar och de hade svårt att få honom av scenen innan pausen.
Håkan Thornell är hjärnan bakom föreställningen, och han ledde också kvällen tillsammans med Magnus Höijer från SVT.
Tage Erlander var på de Geer och berättade sin vits igen. Den här gången fanns en viss likhet med Göran Gabrielsson.Satt och tänkte på vilket annorlunda land Sverige var då, på 60- och 70-talet. En TV-kanal. Totalt genomslag. Hyland fick halva Sverige och släcka och tända ljuset samtidigt. Ett framträdande i Hylands hörna och du var omedelbart rikskändis. Siv Malmkvist, Sylvia Vrethammar och de andra som var med fick sina genombrott i hörnan.
Det är inte så länge sen, men Sverige är nog ganska annorlunda nu. Det var kul att få se en liten del av det förgångna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar