Tvillingstäderna Norrköping-Linköping

Inom marknadsbolaget Fjärde Storstadsregionen pågår ett arbete där man ser över varumärket. Namnet är tämligen okänt utanför länsgränsen (och även i länet), och vem vill vara den eviga fyran Sven Nylander? Inte heller säger namnet något var regionen finns.

Därför föreslår Folkpartiet i Norrköping och Linköping att vi döper om oss till det vi redan heter på engelska, Twin Cities, eller Tvillingstäderna på svenska. Tvillingstäderna Norrköping-Linköping.


Det är ett internationellt etablerat begrepp som inte behöver förklaras. Alla förstår vad det är. Men säger du på släktmiddagen i Örebro att du kommer från Fjärde Storstadsregionen fattar de nada. Jag tror det kan börja användas av folk som bor här också. Fjärde Storstadsregionen används av några tjänstemän, lite företag, då och då i media och av politiker.

Just tvilling är symboliskt för våra städer. Vi är inte enäggstvillingar, vi är tvåäggs. Vi hör ihop, har starka band, men är inte identiska. Och som alla tvillingar bråkar vi ibland. Men vår historia och vår framtid är gemensam.

Lantligt lugn

Det blir värre för varje år. Behovet för mig att komma ut i bushen. Lugnet som finns på landet pumpas liksom in i kroppen när jag är här ute. Just nu i pappas sommarstuga utanför Finnerödja.

Just precis nu är det visserligen inte så lugnt. Farsan åker runt på gräsklipparen. Men annars har det varit tyst och stilla mest hela tiden. Perfekt väder dessutom. I morse, innan någon annan hade vaknat, satte jag mig i en solstol med en bok. Omkring mig vaknade världen långsamt till liv, samtidigt som solen steg på himlen. Ekorren - döpt till Kenny av min bror - syntes inte till i morse. Han har skuttat runt i träden varje annan morgon.

Jag hänger med i sporten härifrån. Törs knappt tänka det. Rädd att jinxa. Men tänk om det blir ett andra SM-guld på raken för Dolphins. Toppenstart också för IFK. Ser fram emot matcher i båda sporter när jag kommer hem.

Aldrig hundens fel. Bara ibland

Jag var en sväng i Stockholm i går. Bland annat satt jag två timmar i studion på Radio1 tillsammans med Robert Aschberg och Irene Westerholm. Den senare är etolog. Vi pratade farliga vovvar.

Radio1 är pratradio. Bara. Ja, reklam, men ingen musik alls. Bara prat. Sånt är stort i USA, men här finns det typ bara i P1. Fast här får folk ringa in nästan hela tiden. Riktigt kul! Jag tycker det är utmärkt att de gör ett försök i Sverige.

Irene höll med mig i mycket av problembeskrivningen kring dessa hundraser. Men hon menar att det enbart är ett ägarproblem. Det är ett ägarproblem - också. Hundraserna spelar också roll. Vad man ska göra åt ägarproblemet saknar hon förslag på. Liksom alla andra som har hennes inställning.

Min lösning? En licens för de farligaste hundraserna, som gör att de inte blir tillåtna som sällskapshundar. Skrev om det i Aftonbladet för ett par år sedan, även om jag på senare tid mer är inne på tre kategorier.

Vi hade i alla fall ett par trevliga timmar i radion.

Apropå farliga vovvar så läser jag om en hundexpert som blev biten så allvarligt av en rottweiler att armen gick av. Hon kommenterade det så här:

"Det är inte ägarens fel i det här fallet."

Liksom min poäng. Vissa raser och vissa hundar är så farliga att det spelar ingen roll hur mycket expert du är.

En himla många bolag

Från klockan åtta till klockan 18 satt vi i sessionssalen i Rosen i går och hade årsstämmor för de kommunala bolagen. För första gången öppet för allmänheten.

Det är en himla många bolag med stor omsättning och stort värde. Jag blev vald till vice ordförande i moderbolaget, Rådhus AB.

Folkpartiet var enda parti som röstade mot att bilda en kommunkoncern med bolag. Frågorna hamnar längre från den allmänna debatten. Nu har FP inte majoritet i fullmäktige så det bidde en koncern i alla fall. Då är vi självklart med och tar ansvar för att styra bolagen.

Egentligen skulle vi - också som enda parti - vilja sälja de kommersiella bolagen. Sådant sköts bäst i det privata näringslivet. Men återigen är det en fråga om majoritet i fullmäktige. Efter nästa val kanske?

Nu ska jag pipa i väg till Linköping en stund. Sen tillbaka för vår återkommande Folkparti-lunch på fredagar. Sen i eftermiddag måste jag försöka byta däck. Blir väl köande några timmar antar jag.

Apropå det långa mötet i går. Med på mötet fanns flera fritidspolitiker. För Folkpartiet bland annat Göran Weber, Alexander Nejdemo, Daniel Collin, Pia Gustafsson, Anders Magnusson och Fredrik Österberg. De flesta av dem fick ingen som helst ersättning. De satt där ändå. De har inte uppdrag i bolagen, utan de sitter i fullmäktige. Det förtjänas att uppmärksammas.

9,2% är mycket värre, Carvalho

Teresa Carvalho skriver:

"Jodå, Sundin, jag har läst den- om än översiktligt. Jag läser bland annat att 'Sammantaget bedöms arbetslösheten bli 7,3 procent 2011'. En förhoppning om 7,3 procent och ett dagsläge enligt SCB på 7,9 procents arbetslöshet tycker jag är allt för höga siffror. Jag vidhåller att med så pass hög arbetslöshet är det angeläget att lägga fokus på att bekämpa den. I ett så pass allvarligt läge på arbetsmarknaden bör statens överskott gå till reformer på det området."

Vilket ju är precis det som sker. Det blir mer lönsamt att arbeta, det blir billigare att anställa. Arbetslösheten sjunker och prognoserna är mycket positiva.

Men låt oss rikta blicken mot Norrköping ett ögonblick. Där Socialdemokraterna styrt i sexton raka år. Hur är läget där?

I Norrköping är arbetslösheten 9,2 procent, enligt Arbetsförmedlingen. Den sjunker även här, konstigt vore väl annars när den sjunker så kraftigt i hela landet - men långsammare!

Andel öppet arbetslösa plus andel i program med aktivitetsstöd har i hela riket minskat med 0,7 procentenheter sedan mars förra året. I Norrköping har motsvarande siffra minskat med 0,2 procentenheter.

Chefen på arbetsförmedlingen i Norrköping sa i går på Alliansseminariet att Norrköping klarar sig inte sämre än andra i nedgång, men vi hänger inte med i uppgång.

Av jämförbara kommuner plus Stockholm, Göteborg och Malmö, har Norrköping sedan både 1990 och 2000 haft sämst utveckling på arbetsmarknaden.

Här är jobben, för fasen!

Teresa Carvalho (S), som jag hade nöjet att debattera med i förmiddags då samordningsförbunden i landet hade möte i Flygeln, skriver i sin blogg:

"...när nu regeringen presenterar vårbudgeten undrar jag var fasen jobben är?"

Teresa kan ju omöjligen ha läst budgeten - vilket ju få gör - eller ens tagit del av rapporteringen kring den. Eller så har möjligtvis råkat läsa den socialdemokratiska budgeten. För då är det en berättigad fråga.

Så här är nämligen prognosen för jobb:

Om två år bedöms arbetslösheten vara nere i cirka fem procent. Med det gamla sättet att räkna (som man gjorde på S-tiden) motsvarar det en arbetslöshet på 3,3 procent.

Men vi behöver inte bara titta på prognoser. Vi kan titta bakåt. Ett år till exempel. Arbetsförmedlingen kom med sin senaste rapport i går: Minskad arbetslöshet med en procentenhet, jämfört med ett år tillbaka. Så här skriver de:

"Uppgången på arbetsmarknaden är nu märkbar. Arbetslösheten sjunker påtagligt, inte minst för de yngre."

Är allt frid och fröjd? Nej, det finns grupper som det inte går lika bra för:

"Personer med kort utbildningsbakgrund, utomeuropeiskt födda och personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga."

Vi har även problem med matchningen som Tommy Wadelich tog upp i debatten i dag, och som Stefan Fölster tog upp på Alliansseminariet i går. Det finns jobb, men ändå har många företag svårt att få tag i arbetskraft.

Här har vi verkligen jobb att göra! Vuxenutbildning, riktade arbetsmarknadsinsatser, göra det lättare och billigare att anställa.

Skit i hockeyn, kolla på Starcraft

Tydligen någon hockey-final på teve. Hockey är så 2007. Kolla Starcraft 2 istället. Världens bästa Starcraft-spelare är i Stockholm och spelar.

Min polare Jonathan Liberman rattar med sändningen som sänds på Aftonbladet.

De släppte 500 biljetter till tävlingen. De sålde slut på några timmar. eSport är stort nu. Större kommer det bli.

Jobbskatteavdrag mer än bara jobb

Det gnälls från höger och vänster på att jobbskatteavdraget inte skapar tillräckligt många nya jobb.

Det alla tycks glömma bort är friheten.

En person som har 20 000 kr/mån före skatt har sedan 2006 fått sänkt skatt med nästan 17 000 kr/år. Det är, efter skatt, en hel månadslön extra om året.

20 000 kr i månaden. Inte höginkomsttagare direkt. Det är de som jobbar på förskolor och äldreboenden. De har fått en månadslön extra om året.

Det har gett människor ökad makt över sina egna liv. Det har minskat barnfattigdomen. Folk har fått det lite lättare att få livet att gå ihop.

Jobbskatteavdraget skapar också jobb, men det ser jag nästan som positiv bieffekt.

Det femte jobbskatteavdraget ger en undersköterska 1200 kronor mer om året.

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne

Bildbeviset!

Yes! Det bidde en fika i solen på Campus Valla i Linköping. Jag blev så uppåt att jag poppade alldeles för hög musik och vevade ner rutorna när jag åkte hem.

Då ska vi se. Jag ska ta och kolla på Agenda-intervjun med Juholt på SVT Play. Har svårt att få det att gå ihop. Svarade inte nyss hans ekonomisk politiske talesman, Waidelich, tvärtom på flera frågor? Måste försöka reda ut vad de egentligen tycker.

Och hörrni - varmt välkomna i morgon eftermiddag. Alliansen har en "Spåning & Spaning". En ny serie träffar där vi tänkte diskutera olika utmaningar i Norrköping. Först ut är jobben. Vi har länge plågats av hög arbetslöshet, högre än övriga landet. Sossarna trummar på med samma gamla medicin. Delar av det är säkert inte fel alls, men det behövs uppenbarligen mer än.

Gösta Landgren, chef på Arbetsförmedlingen i stan, ger en bild av läget. Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv, funderar på åtgärder. Dessutom är såklart publiken välkomna att delta i diskussionen

På Rosen, Trädgårdsgatan 21, i morgon tisdag. Klockan 15 är det kaffe. 15.30-17.00 är själva mötet.

Välkomna!

Nu måste jag ut i solen!

Klockan ringde men jag vaknade inte till speciellt mycket. Slog på teven i alla fall. Dvalade mig genom nyhetssändningen. Inga uttalanden som gjorde att jag vaknade. Så kom vädret. Normalt sett ett sömnpiller. Men så hör jag att meterologen utlovar 20 grader. Klarvaken!

Nu har jag inte temperaturen kommit dit än. Men det rör på sig! Och nu när jag gick tillbaka från Renströmmen efter lunchen så sken solen.

Lite solbränna skulle inte sitta fel.

Jag ska till Linköping på ett möte. Sen ut till universitetet. Där hoppas jag kunna ta en fika i solen. Om solen skiner över den kära grannstaden?

Vi i Alliansen har i dag träffat vår fjärde generaldirektör, Staffan Widlert från Transportstyrelsen. En myndighet som bildades för drygt två år sedan då fyra tidigare myndigheter slogs ihop. 1600 anställda varav 450 i Norrköping, där huvudkontoret ligger. Det är dom som snart flyttar in i Lundbergs nya hus i kvarteret Lyckan.

Nej, nu måste jag pila väg mot Linköping.

Mer kateder!

För några veckor skrev Jan Björklund på DN Debatt: "Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder."

Det blev, på ren svenska, ett jävla liv. Speciellt på Twitter där hashtaggen #merkateder blev samlingspunkt. 4709 tweets skrevs på en vecka med den taggen. Merkateder.se startades och sammanställde debatten.

Björklund undervisar?

Hur som helst. Det jag skulle komma fram till är dagens artikel i DN Kultur av Maciej Zaremba. Han har begett sig till Minerva-skolan, där de - ve och fasa! - bedriver katederundervisning, lär barnen var länder ligger och annat omodernt! Jag klistar in ett långt stycke, men läs gärna hela. Zaremba skriver njutningsfullt bra:

Men läraren vill att de skall hitta rötterna. "Vad finns det för genrer?" Händerna flyger upp: "Horror, dikter, epos, drama, romaner, fabler ..." "Och action!" Det är klassens manlighet som gör ett nytt försök. "Är allt som skrivs litteratur?" "Nej, inte läroböckerna ..." Lång diskussion, läraren fördelar ordet. Så säger plötsligt någon: "Litteratur är bara när det uppstår bilder i huvudet."

Det måste vara sådana ögonblick som får en lärare att gå sjungande hem från jobbet. Nu ber han om tystnad, det skall läsas högt. "Moder till Torstein röd var Aud den djuptänkta, dotter till Kettil flatnäsa, som var son till Björn Buna, son till Grim Herse från Sogn. Hoskuld bodde på Hoskuldsstad..."

"Vad är det, jättetråkigt, bara en massa namn!" Men läraren fortsätter och snart är vi framme vid Gunnars sista strid, den brustna bågsträngen och hämnden för örfilen. Pojkarna lystrar till. Nu vill läraren veta varför de som tusen år tidigare lyssnade till historien inte tråkades ut av alla namnen.

Det var fint turnerat. En stund senare har klassen listat ut att det var förfäder och grannar det handlade om, förstås. Och så, med hjälp av "Njals saga", bevittnade vi litteraturens födelse vid lägerelden. Inte en lärobok i sikte.

Jag skildrar detta så utförligt för att belysa det kanske mest bisarra inslaget i svensk skoldebatt. Denna lektion fick mig nästan att längta tillbaka till skolbänken. Men den anses vara helt förkastlig av många pedagoger, i synnerhet de som utbildar vår lärarkår. Det var ju "katederundervisning"! Ledd av läraren från början till slut. Sådant anses omodernt och auktoritärt, det kväver barnens lust att lära själva. Det hade varit mer "elevaktivt" och demokratiskt om de i grupper besvarade frågorna ur läroboken.

En lördag bland andra

Läser om Karin Jonssons lördag. Jag önskar att jag hade en sommarstuga att åka till. Trivs bra i stan, men en stuga som andningshål vore fint. Är man uppvuxen på landet så är man. Det lugna susandet i träden behöver jag då och då.

Fick i alla fall gå runt lite i en trädgård i dag, även om det var inne i stan. I Arboga närmare bestämt. Vi hälsade på mormor som ville fira att lilla jag blivit trettiotre år. Förkylningen är inte helt bra, men det gick utan några större problem.

På vägen dit och hem lyssnade jag på Giganternas fall av Ken Follett. Han låter oss följa ett antal människoöden med start strax före första världskrigets utbrott. Det är de adliga som leder länderna och arbetarna som dör i skyttegravarna. Kampen för att kvinnor ska få rösta i England, och kampen för att någon över huvud taget ska få rösta i Ryssland. Finns inget bättre sätt att lära sig historia än genom skönlitteratur.

Inspirerad satte jag mig och började skriva när jag kom hem. Inser nu att jag inte ätit något och att jag suttit försjunken i det amerikanska och svenska pensionssystemet den senaste timmen. Behövs ju en del faktakoll när man skriver skönlitterärt.

Dags att bryta upp. Kolla på någon film. Black Hawk Down kanske?

Bättre att exportera kärnkrafts-el och Juholt trampar på vänsterut

Miljöpartiet vill lägga ner två reaktorer eftersom de säger att det enligt en prognos kommer bli elöverskott. Är det inte då lämpligt att istället exportera den betydligt koldioxidssnålare kärnkraftselen till - säg Tyskland - och konkurrera ut kolkraft? Var det inte planetne vi skulle rädda, eller är det viktigare att slå kraftfulla hål i luften?

Regeringen vill satsa 800 miljoner kronor extra på järnvägsunderhåll i år. Total summa 6,1 miljarder. Upp 40 procent sedan 2006. Det är bra, men räcker det? Jag är tveksam.

Håkan Juholt trampar på vänsterut och skyller tågproblemen på "avregleringen". Seriöst? Om han ska få - som han lovade - alla tåg att gå i tid så kommer han nog bli rätt överraskad när elledningar ramlar ner på den helt reglerade tågmarknaden också.

Först var det halsont. I går med snuva. I dag mest hosta. Finns det något kvar av förkylningen i morgon? Jag hoppas inte det. På planeringen står att hälsa på mormor som ska bjuda på lite födelsedagsmat.

Goldstone ändrar sig

"If I had known then what I know now, the Goldstone Report would have been a different document."

Det skrev Richard Goldstone i Washington Post för några dagar sedan. Goldstone-rapporten har varit ett av de flitigaste slagträna mot Israel efter Gaza-kriget. Men nu ändrar sig författaren om dess innehåll. Gör debattörerna det också? Tillåt mig tvivla.

Det Goldstone nu lyfter fram är att Israel inte medvetet dödat eller siktat på civila. Israel har också efteråt undersökt och utrett samtliga fall där något fel kan ha begåtts. Hamas, å andra sidan, inte gjort ett dugg och deras försök att döda civila var medvetna.

Nu ser vi återigen en upptrappning från Hamas sida i Gaza. Det är dagliga attacker från Gaza in i Israel nu. I går sköt Hamas en anti-tank-missil på en skolbuss. Barn skadades, och det är ett rent mirakel att ingen dödades. I svensk media får detta rubriken "Israel sköt ner raketer", eftersom man lyckades skjuta ner två raketer som därmed inte träffade några civila.

Hamas terrordåd mot skolbussen har fördömts av flera länder. Carl Bildt, som alltid är snabb att fördöma Israel, håller tyst.

Erik Svansbo har i flera inlägg granskat vad svenska medier skriver - och inte skriver - om konflikten vid gränsen till Gaza.

Kom, till sist, ihåg att Israel lämnade Gaza för ett antal år sedan. Det som omvärlden - och Carl Bildt - krävde. Då skulle vi få fred, sades det.

Men sluta! Snälla sluta!

Alltså. Jag vet inte var jag ska börja. Det handlar om de nya sedlarna i alla fall. Ur ett jämställdhetsperspektiv. Eller något sånt.

"Genom att göra 'varannan damernas' tror sig Riksbanken kunna uppnå någon form av jämställdhet. Och ändå blev det fel värre. Summan av alla valörer som kvinnor pryder, blir mindre än hälften av valörerna med män. 1250 kr för män mot 620 kr för kvinnorna. Den hierarkiska ordningen kan därmed sägas vara symboliskt bekräftad."

Det är pinsamt att medge det, men det är en folkpartist som skrivit det. Ordföranden för Liberala kvinnor, Bonnie Bernström.

Jag vet inte var jag ska börja, som sagt. Det här har ingenting, absolut ingenting med bättre jämställdhet att göra. Man måste ha en mycket konstig verklighetsuppfattning om valörerna på sedlarna är en jämställdhetsfrågan. Dessutom när det nu blev fifty-fifty män och kvinnor på dem.

Sur förkylning

I dag är schemat egentligen fullproppat. Höjdpunkten skulle vara Handelskammarens årsmöte med flera intressanta seminarier. Men en sur förkylning ger inte med sig. Det är inte så där att jag är däckad. Kan jobba hemifrån. Men det är tillräckligt mycket för att jag inte kan kuska runt på möten i hela länet.

Det finns ju ingen brist på saker man kan göra hemifrån. Men ändå. Surt är det.

Tänker på Lars Stjernkvist uttalande när han ville satsa fem miljoner på SON istället för skolan. Skolan har så stor budget att fem miljoner ändå inte gör någon skillnad. Ungefär så.

Är det inte häpnadsväckande? Fråga några skolor som sliter med att spara. Skulle fem miljoner göra skillnad?

Självklart löser inte fem miljoner hela underfinansieringen av skolan - den är alldeles för stor för det - men det skulle göra svedan något lindrigare.

Säg som det är i stället. SON är viktigare.

Splittra Östergötland?

Det hettar till i regionfrågan. Jag vet att många medborgare inte bryr sig, men frågan måste hanteras nu.

Lars Stjernkvist och Fredrik Bergqvist säger i Radio Östergötland att om Norrköping måste välja mellan att tillhöra en region som angränsar direkt till Stockholm - alltså med Sörmland - eller tillhöra en region som vänder sig söderut mot Småland, då väljer de norrut.

Jag tror ju inte att vi kommer behöver välja och jag tycker det är viktigt att hålla ihop Östergötland och Norrköping-Linköping. Men jag vill också ha med Södermanland i vår region.

Sörmlänningarna vill gifta sig med Stockholm. Stockholmarna verkar vilja vara för sig själva, men ger inga klara besked. Därför har Sörmland officiellt frågat chansen på Stockholm, med deadline 15 maj. De tror att Stockholm tackar nej och då vill de i andra hand ha en region där bland andra Östergötland ingår.

En bra region skulle säkert bli med Jönköping, Kalmar, Östergötland och Södermanland.

Ett annat alternativ är såklart utan Jönköping och Kalmar, men kanske med Uppsala och Västmanland. Varför inte Örebro också?

Som ni förstår är det rörigt just nu. Det är viktigt att markera för Norrköping att vi vill norrut. Men också, tycker jag, att vi vill fortsätta hänga ihop i Östergötland och med Linköping.

Bockfesten av Mario Vargas Llosa

Julklappsboken Bockfesten lästes ut i går kväll. En sann njutning.

Liberalen Vargas Llosa skriver vackert - som sig bör när man är Nobelpristagare - men också så det är lättläst. Inte alltför vanligt. Dessutom var boken gripande, speciellt upplösningen, och behandlade dessutom ett väldigt intressant ämne.

Bockfesten utspelar sig i Dominkanska republiken. I huvudsak medan diktatorn Rafael Trujillo - Chefen, el Generalisimo, Ers Excellens - styrde, men också ett antal år senare då en kvinna återvänder till ön. Hon konfronterar sin pappa. Nu en gammal, svag man, då en av Trujillos närmaste.

Vargas Llosa för oss nära in i diktaturen och beskriver dess funktion. Det är ruggigt att skåda vilken makt en människa kan skaffa sig över så många andra. Allt det där vet man på ett sätt, men i Bockfesten får man nästan uppleva det själv.

Helt klart läsvärd!

Mötesmåndag avklarad

Nu är mötesmåndagen avklarad.
Sista mötet var det bästa.

Fem folkisar hälsade på fastighetsbolaget LE Lundbergs där VD Peter Whass (th) och vice VD Roger Ekström tog emot.

Vi avhandlade en himla massa frågor. Allt från skyskrapor till nedgrävda parkeringar, Lyckan, Spinnrocken, visioner och små detaljfrågor. Nyttigt, och jag fick med mig ett par saker jag ska kolla upp och någon riktigt god, och konkret idé, som är värd att granska närmare.

Dessutom hann jag byta några ord med Peter Whass om marknadsbolaget Fjärde Storstadsregionen där han är ordförande. De jobbar med sitt varumärke och Folkpartiet har lite tankar som jag bollade med honom.

Nu ska jag läsa det sista i Mario Vargas Llosas Bockfesten. Jag läser oftast minst tio böcker parallellt. Därför har jag hållit på med den här sedan i julas. Slutet är rejält spännande, så nu blir det sträckläsning.

SON före skolan, igen

Jag har precis yrkat på att skolan så tillföras fem miljoner kronor från förra årets överskott. Majoriten röstade istället att pengarna skulle gå till SON, eller "till kulturen", som man skrev i beslutet. Och så blev det alltså. Igen.

För ett par-tre år sedan var det samma sak. Extra pengar till SON, inte till skolan.

SON är viktigt för Norrköping. De har därför fått högt anslag (för att klara ökade löner, kostnader etc) i år även i Alliansens budget, men när det nu ska till extra pengar, då tycker vi de ska gå till skolan.

2011 är troligen det största reformåret i svensk skola sedan införandet av folkskolan 1842. Är det något år det behövs extra pengar så är det nu.

Mötesmåndag

Måndag innehåller ofta väldigt många möten. Så även i dag.

Har klarat av morgonmöte med Alliansen. Nu ska vi om några minuter träffa kommundirektören. I eftermiddag är det kommunstyrelse - med ett par tunga beslut: matfrågan och bokslutet - och efter det ska ett gäng folkpartister träffa Lundbergs. Vi vill höra hur de ser på Norrköpings utveckling.

Det är vi som är Norrköping!

En underbar söndag börjar närma sig sitt slut.

Först brunch med Andreas och Lampan. Sen med tröja och halsduk upp till Parken. Alltid en så stark känsla att gå genom staden och se halsdukarna överallt.

Det regnade, spelet var - rent objektivt - inte så värst bra, men det spelade ingen som helst roll. Det var stämningsfullt, mysigt och roligt på matchen.

Efteråt älgfärsbiff på Munken. Det är alltid så skön och mysig stämning där. Verkligen det perfekta "efter match"-stället.

Jag tänkte på hemvägen hur otroligt bra jag trivs i Norrköping. Jag älskar folket, husen, gatorna och den optimism som finns överallt.

Igår höll jag till i Finspång. Där var det också trevligt. Jag tog över stafettpinnen från Karin Granbom Ellison som ordförande för länsförbundet. Ett hedrande uppdrag med tanke på historien. Det är i Östergötland rösträttsrörelsen har sitt ursprung. Folkpartiets har sitt ursprung i rösträttsrörelsen. Vår partiblomma, blåklinten, är Östergötlands landskapsblomma.

Nu ska vi lägga stort fokus på idéutvecklingen. Nytt partiprogram ska antas 2013 och tills dess gäller det att spruta ur sig idéer.

Nu ska jag kolla sportsändningarna. Norrköping är åter i allsvenskan. Det känns så gött!

Björklund ökar näst med i förtroende

Jan Björklunds kraftiga ökning i väljarförtroende drunknar i Juholts och Reinfeldts siffror.

DN har tittat på väljarns förtroende för ett år sedan och idag.

Reinfeldt landar på 60 procent som har stort eller mycket stort förtroende. Han går upp med 10 procentenheter.

Den som ökar näst mest är Jan Björklund, från 23 till 32 procent, upp 9 procentenheter.

Detta var Jan Björklunds första riksdagsvalrörelse som Folkpartiledare. Väljarna har nu fått granska honom på närmare håll och gillar uppenbarligen vad de ser.

Jan och jag har inte samma uppfattning i alla frågor - i integritetsfrågor tycker jag han och Folkpartiet är helt fel ute - men på många tunga områden som ekonomi, skola och utrikespolitik ligger vi nära varandra. Jag uppskattar också hans ledarskap i partiet. Folk tror kanske att han pekar med hela handen. Det gör han inte. Han är en lyssnade partiledare, väldigt lättåtkomlig. Att han är tydlig är inte samma sak som att han inte kan lyssna.

Det är en välförtjänt ökning av väljarförtroendet vi ser och vi folkpartister måste inse att utan hans insatser i valet hade minimala förlusten av väljare kunnat bli klart större.

Kolla gärna in Jannes utspel idag också. Skolgården ska äntligen bli kaserngård!

Bjers är som vanligt igen

Precis tillbaka från Vrinnevisjukhuset. Åke Bjerselius hade ont i revbenen, men annars var han i prima form. Vi fick inte en syl i vädret. Precis som vanligt alltså.

Kändes underbart att se honom på benen igen. Annars var min senaste minnesbild när han sitter i stolen på fullmäktige och precis har fått infarkten.

Åke hade redan fått ihop en lång lista över vad som kunde förbättras på sjukhuset. Personalen var toppen, men dusch, toalett och fikadelen behövde rustas, slog han fast. Landstingspolitiken nästa?