Hjälp!

Jag håller på och gör nya flygblad. De ska användas när jag knackar dörr, läggas i brevlådor hos de som inte är hemma och hos de som jag ännu inte hunnit besöka.

På framsidan kommer det vara ett riktat budskap, beroende på vilken fråga jag vill lyfta fram just då, eller vilket område jag går i. Men baksidan ska vara ungefär densamma hela tiden. Där ska kärnan i mitt budskap framgå. Att jag vill vara en mer självständig riksdagsledamot.

Det är svårt att utforma ett kortfattat, slagkraftigt och samtidigt nyanserat budskap. Jag vill visa min självständighet men inte framstå som någon politisk vilde, eftersom jag inte kommer vara det.

Det är här ni kommer in!

Ni får väldigt gärna hjälpa att slipa på nedanstående budskap. Ris, ros, förslag på omformuleringar, strykningar, tillägg - och så vidare. Ju kortare - och ändå tillräckligt nyanserat - desto bättre.

Tack på förhand!

Svenska riksdagsledamöter röstar inte efter sin övertygelse – de röstar efter partipiskan.

Hade dagens riksdagsledamöter följt sin övertygelse hade vi inte haft någon FRA-lag eller värnskatt, samtidigt som våldsbrott hade straffats hårdare.

Inom politiken måste man kunna kompromissa. Det kan jag, men inte med mina grundläggande värderingar.

Jag:
… tänker stå upp mot partipiskan och vara en mer självständig riksdagsledamot.
.…jobba mot FRA-lagen, för lägre skatter och för hårdare straff för grova brott.
… söker ett personligt mandat från dig genom knacka över 10 000 dörrar i Östergötland.

En organisation som ska få miljarder?

Erik Svansbo lyfter fram hatpropagandan på palestinska myndighetens TV-kanalen:

"You shall fight the Jews and kill them ... Oh Muslim, Oh servant of Allah – there is a Jew behind me, come and kill him."

Palestinian TV preaching genocide: Jews are enemies of humanity from Palestinian Media Watch on Vimeo.

Erik ställer också den mycket relevanta frågan:

"Är det OK att vi ger miljoner i bistånd till en organisation som uppmanar till mord på judar?"

Apropå misstänkt lågt

Skrattar lite för mig själv. När jag kommenterar högt och lågt gnäller någon på det. När jag inte kommenterar hamnens dyra och våta fest tycker Widar Andersson att jag ligger "misstänkt lågt". "Pekingbo" undrar också i en kommentar vad jag tycker.

Ok, here goes:

Företagen måste kunna representera, även med alkohol, men det verkar inte ha varit någon måtta på drickandet i hamnen.

Är man ett kommunägt bolag får man helt enkelt följa policy i kommunen.

Hamnen borde inte ägas av kommunen. FP sa nej till köpet och säger ja till en försäljning.

Apropå "misstänkt lågt". Var är Hans Lundin (S)? Ja, den Hans Lundin. Samme man som körde IFK i botten. Nu rattar han, som styrelseordförande, kommunens näst största bolag. Han ansvarar för att VD följer det som ägaren bestämmer. Uppenbarligen klarar han inte den uppgiften, heller.

Bengt-Erik Bengtsson, hamnens VD, är en minst sagt bestämd herre, det vet alla som träffat honom. Det är ingen lätt uppgift för Lundin att få styr på honom. Men om han inte klarar det, sätt dit någon annan ordförande.

Stigande humör

När jag innan jul uttryckte mina starka åsikter mot snö i alla dessa former möttes jag av stort motstånd. Det är så fint, ljust, kul för barnen, härligt, romantiskt, underbart och jag vet inte vad. Nu är det annat ljud i skällan och jag noterar med stigande förtjusning och humör hur fler och fler kommer över till den rätta, snöhatande, sidan.

Det är nästan så jag gillar snö nu, bara för det. Så det kan bli.

Hade en härlig dag i går med Alexander Bards besök i länet. Två bra föredrag i Norrköping och Linköping, ett antal personer som skrev upp sig i min riksdagskampanj. Bards föredrag var riktigt intressant. Han är ju en underhållare ut i fingerspetsarna, men tankarna han för fram är också genomtänkt och tankeväckande.

CUF-ordföranden i länet, Alexander Woodhouse, har tillsammans med Christoffer Ljung bambusat föreläsningen.

Jag gillar folk som rör runt i grytan så det känns bra att officiellt ha fått Alexanders endorsement, i bästa amerikansk stil.

Nu har jag fått lite extra arbetstid på kontoret eftersom Kungsgårdsgymnasiet har stängt. Bäst att nyttja den.

Bard idag

En sista påminnelse om Alexander Bards besök i dag:

Kl. 12.15 på Campus Norrköping, sal K21 i Kåkenhus.

Kl. 18.00 på Campus Valla, sal C3, C-huset.

Dessutom ska Alexander berätta vilken riksdagskandidat han stödjer i Östergötland. Hm, vem kan det vara? =)

Grattis till Birgitta Ohlsson om medias rapportering stämmer och hon blir EU-minister. Kompetent på området och en riktigt bra valarbetare för Folkpartiet och Alliansen!

Vilken fåne

Riksdagsledamoten Göran Thingwall säger att han kanske kommer gå sin egen väg och rösta mot kärnkraftsuppgörelsen. Jag, som gillar självständiga riksdagsledamöter, borde väl applådera det, som jag gjort i fallet med centerpartisterna? Nej, verkligen inte. Göran Thingwall verkar vara en riktig fåne och är ett bra exempel på hur man INTE ska agera som politiker.

Hans anledning till en möjlig nej-röst är att Alliansen inte levererat tillräckligt bra när det gäller privattandläkarna. Thingwall själv är privattandläkare.

Det ledde också till att han för några veckor sedan hoppade av Moderaterna och gick över till SPI.

Han tänker låta sin småaktiga besvikelse göra att han röstar mot sin övertygelse i en helt annan fråga. Man kan riktigt höra hur han barnsligt njuter:

- Jag kan bli känd som han som sänkte hela skiten.

När gå sin egen väg?

Mikael Nilsson, med bloggen MiNimaliteter och riksdagskandidat för Piratpartiet, ställer en utmärkt fråga i en kommentar till mitt inlägg om de fyra trilskande centerpartisterna. Jag svarar här istället för i kommentarerna, för en sån här diskussion ska lyftas fram. Frågan:

"Vilka kriterier bör en riksdagsledamot ha för när den bör rösta med partiet och inte? Hur ska man värdera magkänsla, etik, partiprogram, ideologi, vallöften, etc."

Några kriterier är svåra att sätta upp eftersom det i huvudsak handlar om omdöme. Pratade om det med en Folkpartist i helgen på Lundsbrunn. Genom personval förändras politikerrollen från att vara väldigt fokuserad på sakfrågor - vilken kandidat driver bäst skolpolitik, skattepolitik etc - till mer vilket omdöme personen har. Hur man kommer agera i en okänd situation.

En tämligen enkel grund är väl i alla fall om det en partiledning försöker driva igenom strider både mot partiets grundläggande värderingar och dessutom saknar stöd i partiprogram eller stämmobeslut, då är motståndet tämligen enkelt. Eller borde vara. FRA-lagen tyckte jag var en sådan fråga.

De riktigt knepiga situationerna uppstår när partiet på en stämma tagit ställning för en linje och det inte råder något glasklart ideologisk läge. Det finns ibland situationer när man utifrån ens ideologi kan komma till två rakt motsatta ståndpunkter. Då kommer omdömet in.

Frågans viktighet spelar också in. Är det en liten fråga av liten betydelse, då ska det mer till för att man ska gå sin egen väg, om partiet tycker något annat.

Man får inte glömma att politik handlar mycket om att kompromissa. En del gör misstaget och går alltid precis bara sin egen väg. Inte sällan slutar de som rättshaverister, eller något däråt, och uppnår oftast inte någonting alls. Politik handlar om att påverka och förändra, då måste man alltid hitta rätt balans. Problemet i dag är att få politiker någonsin går sin egen väg och trotsar partipiskan.

Vad är ditt svar på din egen fråga Mikael, och hur resonerar man inom Piratpartiet i fråga som självständighet?

Kalenderbekymmer

Sthlm, står det i kalendern för kvällen. Anade vad det var, men kunde inte hitta klart besked någonstans. Till slut, efter ett antal sökningar i mailen fann jag ett mail med information. Föreläsning om personval och kampanj. Kan jag använda min presentation från helgen.

Jag var som sagt i Lundbrunn i helgen. Folkpartiet i väst ordnade konferens med cirka 300 deltagare. Jag pratade om kampanj och sociala medier. Riktigt mycket folk på föredragen, det är ju alltid kul.

På kvällen var det middag och dans, som brukligt är. Hade tänkte dansa lite (man är ju i den svängen nu) men fastnade i massa intressanta diskussioner. En lång en om burka, till exempel. Ett äldre par frågade om det var jag som hade träffat John McCain. Jodå, det var jag. Det har vi också, sa de. 1977! Han hade flugit turistflyg över Grand Canyon och hade berättat om tiden som fånge i Vietnam, så de mindes honom mycket väl. När han blev presidentkandidat kände de igen honom.

Nu ska jag förbereda lite ytterligare för Alexander Bards besök imorgon. Råkade skicka ut inbjudan till media utan att ange datum. Rättelse och telefonsamtal hoppas jag gör att ingen kommer på fel dag.

Ni är alla välkomna. 12.15 i Norrköping, K21 i Kåkenhus, Campus Norrköping och C3, C-huset på Campus Valla, Linköping kl. 18.00. I morgon, alltså.

Minsta möjliga besked

Har kollat på partiledardebatten. Jag brukar gillar sånt, men det var inte så värst kul. En bidragande orsak till det var nog att vänstergänget jobbade hårt på att inte berätta för mycket om den egna politiken. Att de behöver tid för att förhandla ihop sig förstår jag, men de vill inte stå för det egna partiets politik heller.

Jag antar att det är för att de vet att desto mer de redovisar av sin politik, ju mer förlorar de i opinionen.

Per Altenberg är inne på samma spår.

Ett klart besked fick vi. Med vänsterkartellen blir det kvotering av bolagsstyrelser. Dessutom att kärnkraftens dagar är räknade.

Ska knoppa nu. Har varit på föreläst på FP-konferens i Lundsbrunn i helgen. Fick jobba sent med PP-presentationen på fredagkvällen, eftersom den gamla försvunnit när jag bytte dator. Upp tidigt på lördag, i säng sent och upp hyfsat tidigt i morse. Lägg därtill ett danspass när jag kom hem till Norrköping. Jag känner mig lite trött.

Så olika man kan se det

Karin Jonsson (C) som starkt ogillar kärnkraft tycker att de fyra protesterande centernpartisterna i riksdagen ska vika ner sig. Jag som starkt tror på kärnkraft för att stärka vår konkurrenskraft gillar trots det att dom mopsar upp sig. Jag hoppas, och kommer jobba för, att regeringen får igenom överenskommelsen, för den är viktig. Men det är också viktigt att en regering, oavsett färg, inte kan göra som den vill hela tiden.

Karin skriver:

"Att enskilda riksdagsledamöter kommer i kläm är nog tyvärr ofrånkomligt. Det är bara att inse att man ibland måste rösta mot sin politiska övertygelse, annars skulle systemet inte fungera."

Det nuvarande systemet med en regering som dikterar vad riksdagen ska göra, det skulle inte funka. Istället skulle vi få ett annat system, med bättre kommunikation och förhandlingar mellan regering och riksdag. Mer makt åt det folkvalda - och därmed åt de som väljer dom.

Politik handlar väldigt mycket om att kompromissa. Mycket mer än vad debatten ofta ger sken av. Kan man inte kompromissa och förhandla händer nästan inget. Men det finns en gräns för vad man ska och kan kompromissa om. Jag tycker Folkpartiet utan tvekan är Sveriges bästa parti, men jag accepterar inte när partiet frångår sina grundläggande värderingar och röstar igenom FRA-lagen, till exempel.

Ett system med politiska vildar som inte kompromissar och som bara röstar precis efter vad de själva tycker är inte att eftersträva. Men inte heller motsatsen, som vi nästan har idag.

Halverad ledning för vänsterkartellen

För några dagar sedan rapporterade Sifo att vänsterkartellen minskade sin ledning över Alliansen. Idag kommer DN/Synovate med samma besked, men en betydligt större minskning för de rödgröna. En halvering faktiskt, på bara en månad!

Folkpartiet upp till valresultatet. Miljöpartiet tappar. Toppade de för tidigt?

Jo mer Mona Sahlin syns, ju fler fusköverenskommelser de presenterar...

Läs också Per Ankarsjö, Dick Erixon, Ann-Marie Ekström,Roger Haddad, Rasmus Jonlund, Christer Sörliden, Anna Starbrink och Seved Monke.

Detta är vad jag menar

Aktuellt avslöjar ikväll dels hur det gick till när Centerns partiledning tryckte igenom kärnkraftsuppgörelsen i Centerns riksdagsgrupp. Dels att fyra riksdagsledamöter i C kan komma att rösta mot regeringens propp som ska läggas fram i mars. Gör de det förlorar regeringens förslag.

Reportaget visar också vilka metoder som används för att tysta motståndare.

Så funkar svensk demokrati idag. Det vill jag vara med och ändra på. Detta är vad jag menar. Inte att det inte ska vara hårda tag och inte heller att partiledningarna kan vara fula ibland, det tillhör nog verkligheten nära makten. Men att riksdagsledamöter ibland säger ifrån och skapar en ökad dialog mellan regering och riksdag.

Just i denna fråga håller jag med regeringen, Sverige måste förnya kärnkraften. Det har vi inte minst lärt oss denna kalla vinter. Men det är relationen mellan regering och riksdag som är intressant i detta.

Ska bli oerhört intressant att följa och se var detta tar vägen.

Synnerligen bra förslag!

Regeringen föreslår införandet av ett nytt straff: synnerligen grov misshandel.

Lägsta straff ska vara fyra års fängelse. Idag är strafftiden för grov misshandel mellan 1 och 10 år, men i snitt döms 1,5 år ut. Jag minns själv från min tid som nämndeman hur jag reagerade mot befängt korta straff för rätt grov misshandel.

Synnerligen grov misshandel är när det är ett extra grovt brott, som "när man gett sig på en handikappad person, en äldre människa eller när man ägnar sig åt misshandel som närmar sig tortyr", säger justitieministern.

11 och 14

Inflytandemässigt bland Folkpartibloggare innehar jag plats nummer 11 och 14, med denna blogg och min blogg om amerikansk politik. Det är Politometern med Martina Lind som rankar.

Nedan nämnda Svansbo kommer i topp med en tredjeplats, efter Fredrik Malm, tvåa, och Mark Klamberg, ohotad etta. Kamrat Frykman kickar också min rumpa med en femteplats.

För övrigt är det värt att notera att Liberati dominerar bloggtoppen. Liberti-bloggen ligger sexa och inte mindre än sex av tio toppbloggar och tio av topp 20 tillhör Liberatister.

Förintelsens minnesdag

Erik Svansbo och jag har gått i fackeltåget från synagogan upp till judiska begravningsplatsen vid Folkparken i flera år nu. Det är alltid speciellt. Att stå vid gravarna och fundera över det som hände för 65-70 år sedan. I år kanske ännu mer än tidigare, med den djupa snön och det tunga snöfallet.

Jag besökte Auschwitz för snart fyra år sedan och varje 27 januari kommer minnena tillbaka. Rummen fyllda med tusen och åter tusen kammar, glasögon och resväskor.

Samma dag uttalar sig Illmar Reepalu i Skånska Dagbladet på ett vedvärdigt sätt. Han likställer sionism med antisemitism. Sionism är strävan efter en egen judisk stat. Det står inte i motsats till exempelvis en palestinsk stat. Anitsemitismen är det hat mot judar som just ledde fram till Förintelsen. Det vet såklart Reepalu men väljer ändå att blanda ihop de två begreppen. Till råga på allt på Förintelsens minnesdag. Vidrigt.

Erik med fackeltågsdeltagare i bakgrunden.

The big deal, Peter Hunt

"So what's the big deal?" frågar IFK:s ordförande Peter Hunt i Folkbladet. Det han hänvisar till är den affär som Socialdemokraterna och Moderaterna klubbade igenom i fullmäktige i måndags. Hela hans svar på frågan "varför är affären bra för skattebetalarna" är så här, och det oroar mig en hel del:

"Vem är det som betalar den nya arenan? Jo, IFK Norrköping. Kommunen subventionerar med 22 miljoner årligen och 15 miljoner om IFK spelar i allsvenskan. Innan ombyggnaden betalade kommunen 13 miljoner per år i drift och IFK stod för 500 000 kronor i hyra. ”So what´s the big deal”?"

Hans inledning är ju skrämmande felaktig. Skulle det vara IFK som betalar arenan? Den totala kostnaden idag för Parken är 28-29 miljoner. Av detta betalar skattebetalarna 22 miljoner!

Så påstår han, återigen, att innan ombyggnaden var kommunens kostnad för Parken 13 miljoner. I 24NT för ett tag sedan påstod han att det var 13-14 miljoner. Jag korrigerade honom då, men han fortsätter att komma med felaktiga siffror.

Den korrekta siffran är 10,3 miljoner kronor, eller 10,9 om man räknar in overheadkostnader, som kommunala tjänstemäns löner etc.

Och the big deal, Peter Hunt, är att skattebetalarna betalat 300 miljoner för din arena. 300 miljoner samtidigt som det varit stora, tuffa nedskärningar i skolan, äldreomsorgen, handikappomsorgen, underhållet av vägar och den övriga kultur- och fritidsverksamheten. Bara för att nämna några saker. Och dessa 300 miljoner i skulder har fortfarande kommunen kvar, trots påståenden om att IFK "tar över lånen".

Det, är the big deal, Peter Hunt.

Jag har tyckt att Hunt verkat göra ett bra jobb i IFK. Han har städat upp efter Hans Lundin. Men nu börjar jag oroa mig. Hanterar han ekonomin lika ovarsamt i IFK som han hanterar siffror i media?

Mats Willners krönika i NT inleds med dessa ord, och det är en slagkraftig beskrivning av Idrottsparksaffären, från början till nu:

"IFK Norrköping pekade och bad.
Kommunen nickade, röstade och gav."

Vågar man tro?

Saab blir Saab-Spyker. Hoppas jag. Jag vågar inte riktigt tro att affären är i hamn och att det kommer gå bra. Det har varit så många turer och Spyker känns minst sagt som ett skakigt företag. Men jag hoppas såklart, som alla andra.

Hur det än blir med den saken så kan vi väl alla minnas att om Mona Sahlin varit statsminister i november 2008 hade staten idag ägt Saab. Alla som tror att det hade varit bättre, räck upp en hand.

Mycket sjukdomar

Lasse Stjernkvist ligger på sjukhus, Karin Jonssons ena grabb har varit dålig ett tag, det finns ytterligare ett par fall av sjukdom bland politiker och deras släktingar, som jag inte behöver nämna vilka det är.

Vi pucklar på varandra ibland i KF, i media och inte minst här på bloggarna. Det gör att folk tror att vi bland hatar varandra och blir förvånade om de ser att vi sitter och snackar och verkar allmänt glada och vänliga mot varandra. Ja, politik är lite konstigt på det sättet ibland, det gäller att kunna skilja på sak och person.

Så krya på dig Lasse och ni andra nämnda men inte glömda. Och Lasse, jag lovar ha en interpellation om skolan klar så fort du är tillbaka!

Alexander Bard till Norrköping och Linköping

Nästa vecka, på tisdag, besöker Alexander Bard Norrköping och Linköping. Han ska prata om "Framtidens politik och sociala medier".

Varmt välkomna och ta med en vän eller två!

Norrköping
Klockan 12.15 i K21, Kåkenhus, Campus Norrköping.

Linköping
Klockan 18.00 i C3, C-huset, Campus Valla

Sänkt sjukförsäkring med vänsterkartellen

Oppositionen i landet körde länge hårt mot regeringens förändringar i sjukförsäkringen, utan att ha något eget alternativ alls. För ett litet tag sedan presenterades en gemensam politik. I stort verkar deras politik vara en återgång till det som gjorde ett världens friskaste folk till ett av världens mest sjukskriva. "Att sjukskriva sig" blev ett begrepp.

Men det finns fler brister i vänsterns sjukförsäkringsförslag. Cirka 1000 personer per årskull har det som kallas stadigvarande nedsatt arbetsförmåga. Det kan vara människor med allvarliga funktionshinder som cp-skador. Dessa personer ska nu inte kunna få förtidspension förrän de blir 58 år gamla.

De kommer inte kunna få sjukpenning heller eftersom de saknar sjukpenninggrundande inkomst. Då får man en annan ersättning, vilket i dagsläget uppgår till cirka 6300 kronor. Idag får dessa personer ungefär 2000 kronor mer.

Så med vänsterns varma fina politik kommer ett stort antal människor, de med allvarligast funktionshinder, få sänkt månadsersättning med ett par tusen kronor.

S och SD - samma andas barn

Det är rubriken på Alexander Bards och Jan Söderkvists, båda Liberati, inlägg på Newsmill:

"Socialdemokraterna delar sin föreställningsvärld med Sverigedemokraterna i många viktiga avseenden. De längtar båda tillbaka till ett förlorat samhälle - Folkhemmet - de värnar enhetskulturen och de är intoleranta mot avvikare."

Läs också Seved Monke, Tommy Rydfeldt, Annika Beijbom, Malin Nävelsö, Runo Johansson och Mikael Olsson.

Ingen Nato-debatt från (M)

Igår var jag med på en lunch med försvarsministern Sten Tolgfors. Han gör ett bra jobb - med ett stort undantag, FRA-lagen. Från ett försvar som kunde mobilisera en tredjedel av mannarna på två år, går vi till ett försvar som kan mobilisera alla inom två dagar. Dessutom verkar ekonomin nu vara under kontroll.

Jag ställde frågan till Sten om inte det nästa naturliga steget för Sverige säkerhetspolitiskt är att gå med i Nato. Vi har nu uttalat en solidaritetsförklaring sagt att vi inte kommer sitta med armarna i kors om våra grannländer råkar i trubbel. Men vi skickar fortfarande soldater till Afghanistan där de ställs under befäl av en organisation som vi inte ens är medlemmar i. Det känns inte helt bra.

Vi ska definitivt fortsätta att slåss för mänskliga rättigheter i världen och det gör vi bäst som medlemmar i den organisation som främst gör det, Nato.

Men Moderaterna tänker inte driva frågan, meddelade Sten Tolgfors. Trist, riktigt trist.

Minskad ledning för vänsterkartellen

Just nu är medielogiken att de rapporterar att det går bra för de rödgröna. Tidigare ett tag var det att det gick bra för regeringen. Därför gäller det att läsa ordentligt på egen hand.

Den senaste Sifo-undersökningen rapporteras som att de rödgröna leder. Det stämmer, och är knappast någon nyhet. Läser man själva undersökningen ser man att avståndet minskar. Regeringen knappar in. Inga stora rörelser i vår rikning, men ändock.

Svår balans att vara självständig

Widar Andersson, själv en fritänkare, resonerar väldigt bra om den svåra balansen i att vara en självständig politiker, samtidigt som man tar ansvar för det parti och den politiska allians man ingår i.

"Den som söker mandat i fullmäktige eller riksdag väljer frivilligt att försöka ta plats i beslutsfattarnas skara. Det ger makt att komma in där. Men man tar samtidigt på sig ett stort ansvar. Ansvaret är delat; ja närmast strimlat mellan olika intressen. Ansvaret inför sig själv – kunna se sig i spegeln utan allt för starka spykänslor. Ansvaret för valkretsen – väljarna som valt in ledamoten har förväntningar."

Min poäng är att det har kantrat över åt ena hållet. Makten för riksdagsledamöterna är för liten eftersom de aldrig någonsin kan tänka sig att rösta mot ett förslag från den egna regeringen. Ska man förändra det måste man gå före, en balansgång på slak lina.

Min ambition är inte att bli någon politisk vilde. I de flesta fall finns det kompromisser, men inte alltid. Förhandlingar mellan riksdag och regering måste vara riktiga förhandlingar. Då kan inte den ena parten, regeringen, alltid veta att den alltid kan köra över riksdagen.

När man ska välja sina egna värderingar, när man ska välja kompromiss eller när man ska välja att lägga sig, det är en mycket svår avvägning. Problemet är att få tänker att det skulle kunna vara på något annat sätt. Widar skriver:

"Den som väljer att gå sin egen väg för ofta har snart gjort sitt inom partipolitiken. Så är det. Och jag har svårt att se att det skulle kunna vara på något helt annat sätt."

Jag tror att det kan vara annorlunda och jag är övertygad om att det måste bli annorlunda. Jag lovar att försöka förändra, jag kan inte lova att jag lyckas.

Brev från Sleipners ordförande om Parken

Janne Johansson skriver på Sleipners hemsida om affären kring Nya Parken. Han skriver sina personliga tankar och har inte förankrat i styrelsen:

"Jag känner som medborgare/skattebetalare en stor olust med det som hänt. Folkvalda politiker, som ska värna om gemensamma tillgångar, sätter sig i en situation där de tappar initiativet och handlingsutrymmet.

Med en månads förberedelse tas ett historiskt beslut om att sälja ut offentligt ägda tillgångar värda flera hundra miljoner på initiativ av, och till, utomstående part. En part dessutom på obestånd.

Var finns analysen? Var finns den demokratiska förankringsprocessen? Var finns konsekvensresonemanget? Var finns distansen? Var finns debatten? Var finns den kommunala handlingskraften? Var finns det politiska initiativet? Var finns alternativen? Varför så bråttom? Ingen tror väl på allvar att klubben i fråga skulle ha gått i konkurs!

Min magkänsla signalerar att vi har politiker som springer på en boll som är sparkad av någon med sådan kraft, att ingen ser nedslaget.

Naturligtvis kan jag ha fel. Men med historien i bagaget, inte minst det senaste året, känner jag både undran och oro."

Bra M-kvinnor, men röstar ni mot?

Sofia Arklesten och ett gäng moderata kvinnor sågar Schlingmanns hojtande om att staten ska kvotera bolagsstyrelser i privata företag. Utmärkt! Men kommer deras åsikter följas av att de röstar mot ett sådant förslag i riksdagen?

Det var många som pratade vitt och brett mot övervakningssamhälle och sedan röstade för FRA-lagen. Jag ska inte döma ut M-kvinnorna i förskott, men vi vet ju hur det alltid brukar bli.

Eller är det kanske som Johan Ingerö tror?

SJ, Birgitta och Gävleuppror

Är precis på väg hem från Sundsvall. SJ såklart försenat efter ett haverat tågset, som jag tror de kallade det. Det som fascinerar mig är den totala bristen på information. Vi går ut på perrongen. Tåget står några meter därifrån. Avgångstiden kommer men tåget står still. De ber oss vänta några minuter. Sen att gå in i väntsalen. Efter 30 minuter säger de att vi kan gå ombord. Först nu berättar de att de fått byta några vagnar. Varför i h....... kan de inte berätta det på en gång? Varför bara låta oss sitta och inte veta någonting alls. Även om de inte vet något så uppskattar man att veta att de vet lika lite som vi.

Angående Birgitta som EU-minister så stödjer jag fortfarande henne. Jag köper inte Ekots resonemang att hon inte kan bli minister bara för att hon får barn på sommaren. Är det någon som har en make som kommer ta lika stort ansvar för barnet så är det Birgitta.

Som sagt, har varit i Sundsvall. Trevlig stad! Vi har träffats i nätverket Gävleupproret. Det är en samling FP-politiker från kommuner av ungefär samma storlek där vi alla är i opposition. Vi har ungefär samma förutsättningar och lätt att förstå varandra. Mötena är alltid mycket givande, precis som denna gång.

Imorrn ska jag spela in en reklamfilm till!

Om inte Birgitta, Cecilia Wikström!

Ekot spekulerar i att Birgitta Ohlsson inte kommer bli EU-minister efter Cecilia Malmström, eftersom hon kommer få barn under sommaren (grattis Birgitta och Mark!) och kommer missa stora delar av valrörelsen. Om det stämmer vet ju inte Ekot - eller jag - men de tror nu att det står mellan fyra andra kvinnor:

Helene Odenjung, andre vice ordförande i partiet och kommunalråd i Göteborg.

Cecilia Wigström, riksdagsledamot från Göteborg.

Lotta Edholm, kommunalråd i Stockholm.

Cecilia Wikström, EU-parlamentariker från Uppsala.

Jag gillar alla fyra och inte minst Helene skulle vara ypperlig som minister. En politiker som förstår hur man kommunicerar år 2010, kompetent och med väldigt bra kontakt i hela partiet.

Men måste jag välja så faller ändå min röst på Cecilia Wikström. Politiskt finns en del som skiljer oss åt, men vi har också mycket starka beröringspunkter. Inte minst vad gäller yttrandefrihet och vår beundran av Anders Chydenius.

Framförallt är Cecilia en väldigt färgstark politiker. Hon vågar ta sig fram, ta för sig, sticka ut och säga att hon gör bra saker. Det gillar jag alldeles oerhört mycket. Det var en fröjd att kampanja med henne i EU-valet när hon besökte Östergötland.

Så blir det inte Birgitta håller jag på Cecilia Wikström, men det känns bra att vi har så gott om bra val.

Ni kan glömma mitt stöd

Jag förstår att Moderaterna vill bli ett långsiktigt statsbärande parti genom att flytta från höger till center-höger. Helt OK för mig. Men någon måtta får det väl vara. Nu ska partiet in och tafsa i privata företags styrelser och kvotera dessa. Jag förstår - jag är mycket förstående! - att det skickar en signal till väljare till vänster att Moderaterna rör på sig i deras riktning. Det skickar också signalen till mig att om Moderaterna kan tänka sig in på ett sånt här område med lagstiftning så finns det ingen gräns vad man kan lagstifta om.

Kommer jag in i riksdagen kan Moderaterna glömma mitt stöd i den här frågan. Jag skulle aldrig rösta för ett sådant lagförslag oavsett om det kommer från Lars Ohly eller Per Schlingmann.

Skulle det vara lite stake i Moderata riksdagsgruppen skulle de deklarera att partiledningen kan glömma det på en gång, för jag tror knappast att det finns en majoritet för förslaget där. Men eftersom riksdagsledamöterna gör som partiledningen säger, kan ett sånt här förslag gå igenom.

Politiskt korrekt, men inga fakta

Jag skrev tillsammans med Fredrik Bergqvist en debattartikel om jordbruksmark där vi, med hjälp av fakta, visade att det inte råder - och inte kommer råda - någon brist på jordbruksmark i världen.

Bedömningen från FAO, FN:s jordbruks- och livsmedelsorgan, är att det kommer behövas cirka 120 miljoner hektar ny jordbruksmark i utvecklingsländer (samtidigt som det kommer minska med cirka 50 miljoner ha i industriländer). Det motsvarar en ökning med 12 procent.

Finns det då någon ny mark att odla på? Ja, en hel del faktiskt. Totalt 1,5 miljarder hektar. 2,8 miljarder om man räknar in mer otillgänglig, men möjlig, mark. Den nödvändiga ökningen motsvarar alltså inte mer än åtta procent av den bra marken.

Trots detta fick vi en skur av arga debattartiklar mot oss. Vi "läser FN-rapporter som Fan läser bibeln", vi har "tagit del av men ej förstått", "har ni hört talas om klimatförändringar?" var några av angreppen. Men inga bemötande av fakta.

Ett exempel: Lars Magnus Trozelli skriver just att Fredrik och jag tagit del av men ej förstått:

"Sundin och Bergqvist skriver, förmodligen oantastligt, att jordens befolkning nästan dubblades 1960-1990. Med ett befolkningsunderlag som dubblats på 30 år, hur många människor ska då mättas nästa 30-årsperiod? Om vi antar att befolkningsökningen blir lika stor nästa 30 år framstår en efterfrågeökning på livsmedel med 50 procent som helt orealistisk, 100 procent ligger nog närmare sanningen."

Detta är helt taget ur luften. Han backar inte upp det på något sätt alls. Och så har han mage att påstå att "vi tagit del av men ej förstått".

Uppenbarligen har han själv inte ens läst FN-rapporten vi hänvisar till. Jordens befolkning kommer inte öka i samma takt som tidigare. Idag är den knappt sju miljarder, om 40 år beräknas den vara nio miljarder. Det kräver en ökad matproduktion med cirka 70 procent, som är de senaste siffrorna. 50 procent, som vi angav, var en tidigare siffra.

Och dessutom, om det skulle krävas en ökning med 100 procent så blir det ändå ingen brist på jordbruksmark. En 70-procentig ökning kräver en ökad areal med 12 procent (eftersom jordbruket effektiviseras). En 100-procentig ökning skulle följaktligen kräva en ökad jordbruksareal med knappt 16 procent. Istället för att ta i anspråk åtta procent av kvarvarande bra möjlig jordbruksmark, skulle 10,4 procent tas i anspråk.

Ej tagit del av, och ej förstått.

Tyvärr lägger NT inte längre ut debattartiklar på nätet, så debatten hindras på det sättet. Vilket år var det nu igen? 2010 ja.

Change we can belive in?

För ett år sedan svor Barack Obama presidenteden (två gånger för säkerhets skull). Han approval rating var, som sig bör, hög. 68% gav i Gallup honom godkänt, bara 12% underkänt. Ett år senare ligger hans godkäntsiffror och dallrar kring, och på senare tid oftast under, 50 procent. De som ger honom underkänt har ökat till 44-45 %.

Hans genomsnittliga approval rating för första året som president landar på 57%. Det är bättre än Bill Clinton (49%), lika med Ronald Reagan men sämre än alla andra presidenter sedan Eisenhower.

Just denna jämförelse tycker jag visar två saker:

1) President Obama har haft ett tufft första år och de förväntningar som ställdes på honom har han inte levt upp till. Samt att den stora reformen av sjukförsäkringen tullar på det politiska kapitalet. Utan tvekan har det varit svåra förutsättningar, men amerikanska presidenter har oftast inte en lätt uppgift.

2) Obamas första år säger inte mycket om hur hans presidentperiod kan komma att uppfattas när den är över. Bill Clinton hade i slutet av sin period en ganska hög approval rating och även om hans presidentskap inte räknas som någon dunderhit, så anser få att den var ett fiasko. Reagan räknas av många som en av de större presidenterna i historien.

Flera möjliga anledningar till Obamas dåliga siffror har förts fram. Han har spenderat för mycket pengar, arbetslösheten ökar, kriget i Afghanistan går dåligt, och så vidare. Säkert sant alltihop, men jag tror att det är bristen på förändring som är den stora orsaken.

Barack Obama slog igenom 2004 på demokraternas konvent när han talade om att det inte finns ett blått USA och ett rött USA, bara ett United States of America. Det har varit hans stora profilfråga och hans varumärke sedan dess. Men av detta har han som president levererat nästan ingenting. Han skulle förändra Washington. Politikerna, partierna och intresseorganisationerna skulle jobba mer tillsammans. Istället har det blivit tvärtom, Washington är mer polariserat än på länge.

Att det skulle bli svårt att uppnå denna förändring rådde det ingen tvekan om, men det jag tror många känner är att president Obama knappt ens har försökt. Visst jobbade man på att få med ett par republikaner om sjukförsäkringsreformen, men så mycket mer har det ärligt talat inte varit.

Detta ansvar ligger inte på Obama enbart, men det var han som lovade att förändra det. Han lovade förändra det och visste att motståndet skulle vara stort. Folk hade nog förstått om han inte skulle lyckats bara efter ett år, men de ser att han inte ens försökt.

Men som sagt, hans första år betyder inte att han är för evigt körd. Han kan uppnå det han lovade, han kan bli en stor president, precis som att han kan misslyckas. Den som lever får se.

Det blir bara värre, sa Birro

Lyssnar med ena örat på partiledardebatten i riksdagen. Reinfeldt är på hugget och Björklund frågade Sahlin hur bra det skulle vara att helt stänga kärnkraften, med tanke på det vi nyss upplevde med energibrist när det var som kallast.

Sprang på Marcus Birro uppe hos NT igår. Han hade sett dagens tidning och att jag skulle vara med i Shall we dance.

- Hur känns det? frågade han.

- Förjäkligt, svarade jag.

- Det blir bara värre, replikerade han uppmuntrande.

Första dansträningen ikväll. Visserligen kan min partner Jill inte vara med men jag tänkte försöka lära mig grundstegen ändå. Går nog faktiskt bäst om jag inte behöver hålla reda på någon annans fötter samtidigt.

Skänkte en slant till Läkare utan gränser igår. Såg också på CNN hur folk fortfarande hittas levande i rasmassorna. En kvinna som drogs fram ur ett rasat hus fick frågan om hon hade trott att hon skulle dö.

- No, why? svarade hon och i det svaret låg nog förklaringen till att hon överlevt.

Läkare utan gränser hittar ni här.

I can jive...?

I can jive, I can jive, sjunger Jerry Williams. I can't jive, sjunger jag. Om nio veckor måste det vara ändring på det. Jag ska vara med i Shall We Dance, lokal variant av Lets Dance, och dansa jive med Jill Andersson.

Hur jive går till hade jag ingen aning om igår när jag fick reda på att det var jag skulle dansa. En snabb bugg typ, förklarade Jill. En snabb bugg som verkar svår och sjukt jobbig, förklarar jag efter lite inledande instruktioner och en titt på jive-klipp på YouTube.

Läser i NT att Jill tror att det kommer gå bra:

"Vi passar i längd och Mathias verkar vara i bra form."

Well Jill... you're in for a big surprise!

Nio veckor har vi på oss. Jive och vals ska vi dansa den 20 mars. Då är alla välkomna till Borgen för att kolla på, äta gott och dansa efteråt om man har lust. Ynka 395 kronor för en helkväll, det ska ni kosta på er! Ni kan boka på Ticnet, även det inte verkar funka just nu.

På tävlingen kommer Tony Irving och dömer. Han och två domare till utser en vinnare. Publiken får också rösta. Det gäller att få dit supporters. Valkampanj med andra ord. Här - om någonstans - ligger min enda chans till framgång. Det inser jag.

Kan Gudrun, så kan väl jag.

Vi valde det minst dåliga alternativet

Vi har precis röstat i kommunstyrelsen om Idrottsparken. De vanliga misstänkta, S, V och MP, röstade för och fick stöd av Moderaterna. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern röstade mot förslaget, som innebär en rea på den enda tillgång skattebetalarna fått i den här soppan till affär, själva Idrottsparken. SPI:s gruppledare Alf Johansson sa till mig att de också tänker rösta nej, i KS har de bara en ersättarplats och inte möjlighet att rösta.

Vi valde det minst dåliga alternativet, så känns det. Man ska komma ihåg att hade Alliansen förslag fått gälla 2007 hade vi inte suttit här idag. Vi röstade nej till att kommunen skulle bygga om Parken. Skulle det bli någon ombyggnad var det vår mening att IFK själva skulle få pröjsa den. De sa nej och hade det nejet stått sig hade det inte blivit någon ombyggnad. Inga 300-miljonerslån och inga 30 miljoner i årlig kostnad.

Men nu står vi där vi står, då måste man välja det som är bäst för skattebetalarna och det är att för tillfället behålla arenan. Vi har inget mot att sälja, men då ska vi få betalt. Nu reas Parken bort - mitt i en lågkonjunktur - till en mellandagsrea av sällan skådat slag.

Den byggdes om när allt var som dyrast, och säljs när allt är som billigast. Mer behöver man väl egentligen inte säga för att beskriva den här soppan.

Vad är skillnaden mot idag Arrelid?

Stefan Arrelid, kommunalråd (MP), kommer i sin blogg med det här påståendet:

"Jag ville bara göra liknelsen. IFK genom sitt arenabolag köper lån på 300 miljoner som ska betalas tillbaka till kommunen under 25 år och både kommunen och IFK kommer betala hyra för idrottsparken."

Det låter väl som en bra affär?
Det man dock kan fråga sig är vad skillnaden är mot idag? Kommer IFK betala något mer, kommer kommunen betala mindre? Svaret är nej.

Det enda som är skillnad i framtiden är att själva tillgången, arenan, byter ägare. Betalningen sker precis exakt som idag, 22 miljoner kronor per år för skattebetalarna och lånen köps ju inte över heller - eftersom kommunen lånar ut pengarna.

Samma kostnader och samma risk, men ingen tillgång. Kanske ändå inte en toppenaffär.

Min videobutik rånad igen

På väg hem från en fika på stan såg jag något som såg ut som en avspärrning vid videobutiken nära min bostad. Mycket riktigt, polisens blåvita band var uppspänt och en polisbil stod utanför. Inne i affären såg jag ägaren hålla ansiktet i händerna i förvivlan. Jag frågade polisen om affären hade blivit rånad igen. Ja, ett rånförsök svarade hon. Det är minst tredje gången på bara ett par år. På NT.se läser jag att det var ett knivrån.

Samtidigt läser jag om ett annat rån av en butik i Vällingby. Det utfördes tydligen också med kniv och butiksinnehavaren sköt efter de två rånarna och träffade den ena. Nu är han misstänkt för mordförsök. När jag först hörde det undrade jag om media hade fattat det fel, mord? Självförsvar låter det som i mina öron och om inte, i alla fall dråp. Men mordförsök verkar det vara eftersom han sköter efter rånarna när de var på väg därifrån.

Det kunde lika gärna ha varit här på hörnet det hade skett. Jag skulle inte ha några problem att förstå om videobutiksägaren beväpnat sig efter alla dessa rån.

90 fler poliser kommer under året till Östergötland, efter regeringens satsning. Det är bra, men det behövs uppenbarligen många fler. 3000 fler i hela landet har det blivit sedan regeringsskiftet. En satsning på 10 000 fler poliser de kommande tio åren känns vettigt. Dessutom behöver vi låsa in rånarna längre.

Ingen utredning om euron, rösta istället

En del frågar sig varför Folkpartiet inte är med på artikeln på DN Debatt där de tre andra allianspartierna skriver om euron. Svaret är enkelt tror jag, de tre andra partierna vill gå långsammare fram än Folkpartiet. De vill "utreda euron under nästa mandatperiod". Folkpartiet vill folkomrösta om euron under nästa mandatperiod.

Hur som helst en positiv utveckling, innan har framförallt inte Moderaterna velat ta ifrågan.

Ja till JAS och stärkt svenskt försvar

Jan Björklund, Allan Widman och Birgitta Ohlsson skriver i Svenska Dagbladet idag om svensk försvarspolitik. Hotet från Ryssland måste tas på allvar igen och ett svenskt försvar måste kunna försvara Sverige. Det låter ju tämligen rimligt, men så är inte fallet idag.

Jan Björklund var aktiv i debatten om försvaret även förra året då han vid samma tidpunkt fick till ett antal förbättringar i det dåvarande försvarsbeslutet. Det gällde bland annat luftförsvaret över Stockholm och pansarvagnar på Gotland. Det är som de tre skriver:

"Det är en gammal svensk militär sanning att ett oförsvarat Gotland är lätt att inta, medan ett invaderat Gotland är omöjligt för Sverige att återta."

I sex punkter pekar de på de viktiga beslut för Sveriges framtida försvar. Punkt fem är extra positiv för Linköping och Östergötland:

"5. Flygvapnet bör inte minskas mer. Dagens antal Jas-plan bör bibehållas och moderniseras utifrån svenska operativa behov."

Smått sanslöst, Widar

Widar Andersson på Folkbladet, som stöttat affären Idrottsparken hela vägen, tycker att jag agerar smått sanlöst och utan att, uppenbarligen, ha koll på siffrorna - eller vad jag sagt - påstår han att jag har fel i de siffror jag nämner:

"Sundin hävdar att Nya Parken är värd 2-300 miljoner kronor. Sanningen är att Nya Parken har lån på drygt 300 miljoner kronor. Höga skulder är inte samma sak som högt marknadsvärde."

Jag hävdar att en värdering - som är gjord av en oberoende värderare på uppdrag av kommunen - kommit fram till att Idrottsparken är värd 200 miljoner kronor.

Peter Hunts värdering är 60 miljoner kronor. Han betalar 20 miljoner för 33 procent och sa på kommunstyrelsen att de alltså därmed värderar hela bolaget till 60 miljoner.

Kommunen säljer aktierna för 3,3 miljoner kronor. Oavsett om man väljer att tro på den oberoende värderingen, eller Hunts värdering, så är det ett rejält underpris.

Men lånen då? IFK tar väl över och betalar lånen? Svar: nej.

Lånen är tagna av AB Norrköpings Idrottspark. Det bolaget ska, om det här förslaget går igenom, säljas till IFK. På det sättet är påståendet korrekt. Men kommunen kvarstår som långivare OCH betalar exakt lika mycket i framtiden per år, som idag, av den årliga kostnaden för Parken, 22 miljoner av ca 30 miljoner. Bara räntorna på lånet utgör 10 miljoner, alltså mer än IFK:s andel av den årliga kostnaden. IFK kommer inte betala en enda krona mer av några lån i det nya avtalet, jämfört med det gamla.

Risken ligger kvar på skattebetalarna, det största betalningsansvaret ligger kvar på skattebetalalarna, men själva arenan - tillgången - går över till IFK.

Det, Widar, är smått sanslöst.

För lite mer sifferexercis kan ni kolla in mitt inlägg på GoPeking.net.

Stjärnskott?

Nej, ingen drift med IFK på något sätt. TV4-nyheternas Anders Pihlblad har utsett stjärnskott från de olika riksdagspartierna:

"Valåret 2010 kommer sannolikt att innebära att vi ser nya stjärnor på det politiska firmamentet. Här listar jag sju politiker från riksdagspartierna som jag tror kommer att bli särskilt intressanta. De kommer att synas och höras under året som kommer."

För Folkpartiet *trumvirvel*: "Mathias Sundin. Kommunpolitiker i Norrköping som tänker driva en personlig valrörelse."

Jag tackar och bockar allra ödmjukast.

Andra stjärnskott är Magnus Andersson (C), Maria Abrahamsson (M), Maria Ferm (MP), Jonas Sjöstedt (V), Ebba Busch (KD) och Evin Cetin (S).

Nej till mellandagsrea på Parken

Vi hade fullmäktigegrupp igår i Folkpartiet och ägnade en lång stund åt Idrottsparken. Vi vägde saker fram och tillbaka men till slut var det ingen tvekan om att vi kommer säga nej till förslaget att sälja Parken. Det är nämligen en mellandagsrea utan dess like som är föreslagen:

*Nya Parken är värderad till cirka 200 miljoner kronor (trots att den är ombyggd för 300 miljoner, säger en del om hur lyckad den här affären är...).

*IFK ska köpa bolaget för 3,3 miljoner kronor.

*Trots det kvarstår kommunen som långivare av lånen på 305 miljoner, och därmed hela risken.

Det motsvarar en rea på 98 procent. Och vi blir inte ens av med lånen.

Alternativet att ha kvar arenan är inte bra det heller. Det var därför Folkpartiet och Alliansen sa nej till ombyggnaden från början. Men det är det minst dåliga alternativet just nu.

IFK måste visa upp att man kan få ordning på sin ekonomi och bli en stabil förening. Då kan vi börja prata om ett köp igen. Ett köp ska då såklart vara ett riktigt köp, där man faktiskt betalar vad varan är värd.

Rådjur och älgar då?

Tusentals jägare jagar några tiotal vargar. Folkstorm, debatt, "vargar har också känslor" - var är alla dessa personer när tiotusentals jägare beger sig ut för att skjuta tusentals älgar. För att inte tala om de gulliga rådjuren!

Finns nästan ingen reservenergi alls i Sverige nu. Risk för strömavbrott och rekordhöga priser. Eftersom delar av kärnkraften är avstängd. Tänk vad bra det hade varit om vi nu inte hade haft någon kärnkraft alls och varit beroende av vind och sol!

Vad har jag gemensamt med Thomas Bodström, Anders Borg, Birgitta Ohlsson och Jasenko Selimovic? Tja, inte så mycket, förutom att vi finns alla med på Makthavare.ses lista över 21 politiker man ska ha koll på 2010.

Slaktad - värt nio års fängelse

Det är inte bara vargar som skjuts här i landet. En 24-årig kvinna blev förra året skjuten med en slaktpistol av sin exsambo. För det döms han idag till 14 års fängelse, eller nio år, eftersom man släpps ut efter två tredjedelar av straffet.

Vi har precis firat att ett nytt årtionde tar vid och undrade samtidigt var det förra årtiondet tog vägen, det gick ju så snabbt. Den här mannen mördare iskallt sin tidigare sambo, troligen har han även innan dess gjort hennes liv till ett helvete också, och för det ska han sitta inte ens ett årtionde i fängelse. Det är ruttet.

The Years of Lyndon Johnson

Tre tegelstenar, 2300 sidor, månader av läsning - igår blev jag klar med den tredje boken i serien The Years of Lyndon Johnson av Robert Caro. Böckerna går - noga - igenom hela Lyndon Johnsons liv, från uppväxten på landsbygden i Texas till representanthuset, senaten och senare Vita huset som vicepresident och president.

Man kan tro att en så utförlig bokserie måste bli tråkig, men inte. Robert Caro skriver på ett fantastiskt sätt, det blir nästan lika spännande som den allra mest spännande romanen, trots att man vet hur det går.

Att det är så bra beror också på vilken fascinerande person Johnson var. Han var en oerhört skicklig politiker och uppnådde som politiker stora saker, framförallt för svarta i USA. Som person var han dock ett riktigt svin. Manipulation, lögner, korruption, valfusk, för att bara nämna något.

När Johnson dikterade brev var det inte ovanligt att han gick in på toan, drog ner brallorna och satte sig och gör det man gör på toa. Hans sekreterare, eller vem som råkade ta diktamen, fick snällt stå bredvid och fortsätta dikatamen.

Detta var en del av hans maktutövning. Men han hade fler talanger än så. Berättelsen hur han lyckades driva igenom den första rättighetslagstiftningen för svarta på 82 år i senaten, när han var majoritetsledare, är fascinerande läsning. Södern hade motsatt sig och stoppat, genom filibuster, alla sådan lagstiftning. Johnson var från södern och utan deras stöd skulle han tappa sin makt. Norr ville ha en lagstifning och Johnson insåg att han måste ha stöd även i norr om han skulle kunna bli president. Genom flera smått genialiska manövrer lyckades han få igenom lagen med bibehållet stöd i södern.

En fjärde bok är på gång. Caro är extremt noggrann med researchen, tolv år tog den senaste boken att skriva. Han är över 70 år nu så jag hoppas innerligt att han hinner skriva klart den. Den kommer handla om åren i Vita huset.

The Years of Lyndon Johnson är utan tvekan den bästa politiska biografi jag läst. Ofta har den varit så spännande att jag inte kunnat sluta läsa. Helt fantastisk, helt enkelt. Köp! Läs!

White Christmas

Som snöhatare måste jag motvilligt erkänna att det är rätt vackert ute nu. I alla fall så länge som jag måste spendera minimalt med tid utomhus.

När första bettet togs igår i den ljummet varma skinkmackan var julen officiellt invigd. Dagens stora projekt är att jag och bror ska göra äggtoddy. Tror faktiskt inte att jag druckit det någon gång, men det ser gott ut när dom gör det på film. Vi får se.

God jul!

Vems är felet för Köpenhamn?

Julen rullar sakta igång. Ska handla en sista julklapp snart och sedan blir det skinkmacka ikväll hos ömma modern. Då är det officiellt jul.

Köpenhamnsmötet blev en flopp, men vems är felet? De rödgröna försöker skylla på Fredrik Reinfeldt och så ser debatten ut i många västerländska länder. Mark Lynas var på plats under förhandlingarna och berättar hur Kina saboterade förhandlingarna (hittat hos SvD:s ledarblogg). Intressant läsning:

"China's strategy was simple: block the open negotiations for two weeks, and then ensure that the closed-door deal made it look as if the west had failed the world's poor once again. And sure enough, the aid agencies, civil society movements and environmental groups all took the bait."

Men vi kan inte helt ta bort skulden från USA. Barack Obama kunde ha kommit till Köpenhamn med ett starkt mandat från senaten. Att så inte var fallet var hans val. Han har valt att istället fokusera på sjukförsäkringsreformen på hemmaplan, än den globala klimatfrågan. Det är inte svårt att förstå, opinionen hemma bryr sig mycket mer om sjukvård än om klimatet, men det var ändå ett val. Med 60 röster i senaten kan han inte skylla på republikanerna, han har frågan i sin hand.

Att senaten nästa år skulle anta någon klimatlag med bett i, ser otroligt ut. Ett sådant beslut skulle vara impopulärt hos väljarna och sjukförsäkringsreformen har tagit precis allt politiskt kapital i anspråk. Demokraterna klarar inte av det ett valår.

Inte heller tror jag att det är troligt att någon sådan lag antas de kommande två åren efter det. Då ska Obama satsa på att bli omvald och har inte råd att ägna all kraft åt klimatfrågan.

Tar jul

Nu tar jag jul. Ska bara rensa på skrivbordet innan jag går hem. Karin Jonsson påstod idag att hon städat sitt skrivbord. Påminner om att det var hon som sa "tomt på skrivbordet, tomt i skallen". Fredrik Bergqvist avslöjade samtidigt, i ett svagt ögonblick, att han ska försöka synliggöra i alla fall delar av sin skrivbordsyta.

Under julen väntar en hel del böcker på att läsas. Överst på listan står att slutföra den tredje boken om Lyndon Johnson. Utan tvekan de bästa politiska biografierna jag läst. The Lyndon Johnson Years, av Robert Caro. Tre tegelstenar, men oerhört bra. Johnson kommer varvas med en annan rätt känd senator, Cicero. Robert Harris andra bok om honom, Lustrum, har jag påbörjat och den känns väldigt lovande. Den första, Imperium, kan jag också verkligen rekommendera. Skönlitterära, men hyfsat verklighetstrogna.

Dessutom har jag en ambition, återigen, att slutföra med egen lilla bok, om mina resor till USA förra året.

Bloggandet kommer nog inte minska, snarare öka. Men passar på att redan nu önska er en riktigt god jul.

Viiiiiby

I lördags åkte familjen som traditionen bjuder till Örebro för att gå på den senaste upplagan av Peter Flacks show med urnärkingen Hjalmar Berglund från Viiiiby. Det har vi gjort nu i 15-20 år. Peter Flack är en otrolig showman med scennärvaro som få andra.

Sitter och väntar på skjuts ut till Norsholm där Norrköpingsalliansen ska träffa Linköpingsditon. Dom har nu tre år av regerande bakom sig, ska bli kul att höra deras erfarenheter.

Efter det varvar jag ner arbetet och tänkte försöka ta så många dagar ledigt som möjligt. I sommar blir det inte mycket möjlighet till semester på grund av att det är valår, så det är sista chansen på ett tag.

I USA tar demokraterna ytterligare ett kliv mot en sjukförsäkringsreform. Det har varit fascinerande att följa processen. Enskilda senatorer har stort inflytande över slutresultatet. Vi skulle behöva mer av det i Sveriges riksdag, men det amerikanska systemet är inte bra det heller. Det är otroligt trögt och viktiga reformer - som inte alltid är speciellt populära - är svåra att genomföra. En blandning av de två systemen känns bäst.

Dagens fråga och svar

Men det är inte okej att stå i kalsongerna i riksdagshuset och banka på dörrar?
- Nej, det är väl högst olämpligt. Det kan jag tycka.

Jo, det kan man ju tycka.

Från Politikerbloggens intervju med en riksdagsledamot som fick sent besök av en annan.

Upphovsrätt och för mycket julrätter

Folkpartiet verkar ha överlevt min och Björns julmat som vi bjöd på igår kväll. Själv har jag nu ätit enbart julmat i ett och ett halvt dygn. Börjar bli lite väl...ikväll blir det fil, eller något.

Moderaterna skriver om upphovsrätt i DN. Bra! De etablerade partierna behöver börja fundera på detta. Det var vad vi sa på landsmötet också efter att partistyrelsen ville säga nej till en motion från Madeleine Sjöstedt, där hon argumenterade för ett nytt grepp, eller ett grepp överhuvudtaget, om frågan. Av någon obegriplig anledning ville inte partiledningen det, men förlorade först i utskottet där jag satt med och sedan i plenum. Så motionen gick igenom.

Läs också Mark Klamberg.

Julmat hela dagen

Det började med en skinkmacka på personalutskottet och följdes av en jullunch på Palace där föreningen Omsorgsjul varje år bjuder de hemlösa på julmat. Det är alltid lite omtumlande. Värme, glädje och skratt blandas med de oerhört tragiska förhållanden dessa människor lever under. Det svider i hjärtat när man sitter där och tittar ut över församlingen.

Nu ska jag strax bege mig och handla julmat till kvällens julavslutning med Folkpartiet. Jag och vår kanslist, Björn Börjesson, ska stå för tillredningen av maten. Ja, risken är stor att valet avgörs redan ikväll när halva Folkpartiet utraderas i matförgiftning.

Skolan åt olika håll i Norrköping och Sverige

Igår debatterade vi skolan i kommunfullmäktige. Min tidigare oro för utvecklingen här blev bara värre under debatten.

Olle Johansson, som vill ta över som skolkommunalråd, gick upp och deklarerade att skolan är bra. Detta trots att resultaten för niorna är de sämsta sedan det nuvarande betygssystemet infördes på 90-talet.

Lars Stjernkvist, nuvarande skolkommunalråd, slog å sin sida fast att deras skolpolitik ligger fast och ska den förändras något så ska den nuvarande inriktningen förstärkas.

På nationell nivå reformeras skolan i grunden. Idag presenterade Jan Björklund den nya skollagen. Likt många reformer blir den verklighet först efter valet. Vinner vänstergänget kommer de flesta reformer stoppas och flumskolan fortsätta.

Skollagen ser bra ut. Bland annat blir det mycket hårdare krav på att ha behöriga lärare anställda. Idag är var tionde lärare som är fast anställd inte behörig. En befängd situation. Bland de andra nyheterna finns:

* Ökade rättigheter för barn i behov av särskilt stöd, med större överklagningsmöjligheter. Föräldrarna blir inte längre bara i händerna på skolorna.

* Ordning och reda med möjlighet till tillfällig avstängning, kvarsittning, försittning, utvisning från klassrummet, skriftlig varning även i grundskolan.

* Muskler till Skolinspektionen som kan stänga skolor, utdela vite, dra in tillstånd för skolor, osv.

* Stärkt rätt för tillgång till kurator, sjuksköterska, SYV och psykolog.

För att nämna några saker.

Widar om borgerliga trätobröder

Widar Andersson har läst min och Staffan Danielssons debatt i Corren:

"Danielsson har rätt i att det parlamentariska systemet bygger på att partigrupperna håller ihop. Det ligger så att säga i korten att den som t ex ställer upp som kandidat för Folkpartiet också i huvudsak kommer att rösta med Folkpartiet.

Väljare som tar en FP valsedel i nästa riksdagsval får på samma sätt antas sympatisera med Folkpartiet.

Det gäller även dem som sätter sitt kryss bakom Mathias Sundins namn."

Ja, precis och det har jag försökt vara noga med att poängtera. Jag ställer upp på det mesta som Folkpartiet tycker och jag tycker att regeringen överlag gör ett väldigt bra jobb. Politik handlar väldigt mycket om att driva en åsikt, och sedan kunna kompromissa för att komma framåt. Men inte alltid, inte i hundra procent av fallen.

Idag har vi en helt strömlinjeformad riksdag. Det är illa för demokratin.

Turkiet i EU? Well...

Det kurdiska partiet DTP har förbjudits under fem år i Turkiet. 37 ledamöter av parlamentet kastas ut och förbjuds att vara politiker.

Gulan Avci skriver:

"Det är inte första gången författningsdomstolen förbjuder kurdiska partier att verka. Sist det begav sig var 2003 då Hadep förbjöds. Så länge kurderna förvägras sina mänskliga, politiska och kulturella rättigheter kommer EU-medlemskap bara vara en vacker dröm."

Fega och gråa politiker?

I mitt svar till Staffan Danielsson skrev jag att vårt nuvarande politiska system, med personvalsspärrar och stark partipiska, skapar gråa och fega politiker. Staffan gick igång på det och det kan man såklart förstå:

"Rakt av, Fredrick Federley och Birgitta Ohlsson och Karin Granbom och Karl Sigfrid och jag själv och alla andra, inget att hänga i julgranen."

Javisst låter det konstigt att kalla Fredrick Federley och Birgitta Ohlsson gråa och fega. Det är de inte. Inte Staffan Danielsson heller. Inte när det kommer till själva debatten i alla fall. Staffan har exempelvis med liv och lust gett sig in slöjdebatten och i den får man vara stryktålig och modig om man ska palla med. Som opinionsbildare är en del riksdagsledamöter vare sig gråa eller fega - men i sin huvudsakliga roll, som lagstiftare och maktutövare är de rätt fega.

Som jag skrivit tidigare:

Ger man bort sin möjlighet att rösta mot ett förslag ger man också bort stor del av sin makt. Man kan fortfarande driva sin linje genom att bilda opinion och på det sättet få makt. Men det är, återigen, inte en riksdagsledamots huvudsakliga makt, det är rösträtten i riksdagen.

2000 dörrar!

I söndags knackade jag på dörr nummer 2000. Bakom den fanns en mycket trevlig Folkpartist! Totalt blev det 82 dörrar vilket gör att jag har klarat av 2039 stycken, bara 7961 kvar till 10 000.

Det har varit krångligt att få upp själva videon, men tillslut lyckades jag, bara för att se att den var av oerhört dålig kvalité (bildmässigt alltså, jag själv var briljant). Dörr 2000-videon måste dock bara upp, så ni får stå ut. Till julklapp önskar jag mig en bättre kamera.

Förhandla inte åt mig, Danielsson

Staffan Danielsson (C) spinner igång rejält idag i Corren. Kanske för att jag kallade svenska riksdagsledamöter för fega och gråa. Nu ska jag först poängtera att Staffan Danielsson är rätt färgstark och också modig i själva debatten, dessutom en jäkligt trevlig prick. En duktig riksdagsledamot utifrån den standard som gäller idag. Men det var inte det vi avhandlade just nu, utan hur en riksdagsledamot borde fungera.

Staffan:

"Innan regeringen enas om förslag till riksdagen sker en nära dialog med riksdagsledamöter och riksdagsgrupper. Denna process, Mathias Sundin, kan vara mycket laddad och tuff och påverkar självfallet resultatet."

Tänk själva: Om två parter förhandlar med varandra och den ena parten säger till den andra, att jag kommer aldrig säga nej till det du till sist föreslår - vem tror ni har övertag i en sådan förhandling?

För så är det när regering och riksdag förhandlar. Staffan Danielsson kan inte tänka sig att rösta mot ett förslag från en borgerlig regering. När han säger det förlorar han nästan all sin makt.

Jag vet att regeringen såklart pratar med riksdagen, men jag vet också att det när det handlar om känsliga saker inte alltid går till som Staffan beskriver. Fick senast i veckan en mycket detaljerad beskrivning i hur förslag från regeringen tvingas igenom riksdagen. Och det är när frågorna är känsliga och betydelsefulla som det gäller, inte när allt är lugnt och fint och alla vill komma överens.

Fler debattinlägg i Corren mellan mig och Danielsson.

Det är ju det vi föreslår, Widar

Widar Andersson är tillbaka från semester - trevligt! - och ger sig in i matdebatten. Han menar att båda sidors argument är klena, men har tydligen missat en central del av vad vi i Alliansen faktiskt föreslår:

"Jag skulle vilja vända på kuttingen och sätta de ätande främst. Kommunen kunde t ex fastställa ett pris de är beredda att betala och sedan bjuda in hugade leverantörer. Efter ett par provsmaksrundor får sedan de ätande lista sig hos den leverantör de uppskattar. Kan vi välja vårdcentraler och skolor så borde vi väl kunna klara av att välja mat?"

Men, det är ju precis vad vi föreslår! Att de som ska äta maten också ska kunna välja varifrån. Vill man äta kyld mat från Sala - fine. Vill man äta mat från den lokale krögaren - fine.

Alla har fått det bättre, fy f-n!

Klyftorna ökar, stod det i alla rubriker igår efter att LO i en rapport kommit fram till det. Men vad är det som faktiskt har hänt? Jo, enligt LO, följande:

Arbetare inkomster har ökat med 3,46%, högre tjänstemäns med 3,47 och arbetslösas med 0,86%. Ökningarna är reella, verkliga. Folk har fått det bättre.

Alla har fått det bättre, och det lönar sig bättre att arbeta. Det är alltså, enligt LO med flera, något vi ska vara oroade över!

Som Andreas Bergh skriver:

"För att arbete ska löna sig bättre omfördelas numera aningen mindre från arbetande till dem som inte kan arbeta. Tack vare ekonomisk tillväxt har dock även den senare gruppen fått det absolut sett bättre."

Läs också Mattias Svensson och Mark Klamberg.

Svårtolkad opinionsundersökning

NT publicerar en opinionsundersökning idag som tyvärr inte säger så mycket om vad faktiskt väljarna tycker just nu. Man har frågat vilket parti de skulle rösta på, till riksdagen, definitivt eller kanske. Det gör att de definitiva siffrorna är mycket lägre än verkligt resultat, och kanske är mycket högre.

Om vi tittar på det sammantagna så är Socialdemokraterna störst, sen kommer Moderaterna, Miljöpartiet och Folkpartiet inom ett par procentenheter. Vänsterpartiet och Centerpartiet återfinns några snäpp ner, sen Kristdemokraterna och sist Sverigedemokraterna.

Undersökningen visar i alla fall att Folkpartiet har en mycket stor potential och att vi kan hamna mycket nära Moderaterna här i Norrköping.

Frifräsare i Corren

I Corren har en intressant debatt utspelat sig mellan mig och Staffan Danielsson, riksdagsledamot för Centerpartiet från Östergötland. Staffan är en mycket trevlig prick, och duktig opinionsbildare, men i synen på riksdagsuppdraget har vi helt olika åsikter. Debatten började med detta från min sida:

"En majoritet av riksdagsledamöterna var mot FRA-lagen, ändå röstades den igenom. Låter det märkligt? Det är märkligt. Anledningen att den kunde gå igenom var att de riksdagsledamöter på den borgerliga sidan som var mot lagen vek sig för partipiskan. Något är ruttet i svensk demokrati när riksdagen - Sveriges högsta beslutande församling - har blivit ett transportkompani åt regeringen."

Staffan svarade att "Frifräsare fäller regeringar":

"Skulle ett antal borgerliga riksdagsledamöter börja gå emot sin egen regering i olika viktiga frågor så skulle regeringen snart falla."

Och idag har jag svarat Staffan, "Frifräsare ger makt åt folket":

"Nej, naturligtvis blir det inte så. I stället kommer regeringen att förhandla och resonera mer med riksdagen innan den lägger fram ett förslag. Om regeringen vet att riksdagen inte bara kröker rygg och gör som den blir tillsagd kommer man att vara mån om att fånga upp åsikterna därifrån. Makten kommer närmare folket."

Intressant debatt - och mycket viktig för vår demokrati.

Vilse på Butängen

Lämnade, äntligen, in bilen på verkstad i morse. Den blev ju krockad för ett tag sen. I ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att gå från verkstaden, på Butängen, till Rådhuset. Missbedömde avståndet något och gick dessutom fel inne på området, så det blev en ännu längre promenad än väntat. Nåja.

Förutom detta har dagen börjat med ett långt morgonmöte med Alliansen. Parken och IFK har diskuteras grundligt. Inga beslut ännu, vi har inget konkret att ta ställning till, men frågan tål en hel del diskussion.

Johan Ingerö byter jobb och blir redaktör på magasinet Neo. En briljant värvning! Han är nog den bloggare jag uppskattar mest att läsa, och då läser jag många, många bra bloggar. Dessutom håller jag med honom i många åsikter och vi delar passionen för amerikansk politik. Det blir ett lyft för Neo!

Per Wirtén har skrivit en mycket bra krönika om Jan Björklund i Arena. Han gillar inte Björklunds politik men beundrar honom som politiker:

"Men det är naturligtvis inte bara Björklunds patos och hans förmåga att politisera en fråga jag gillar. Den egentliga orsaken är mer djupliggande.

Han har förmågan att identifiera faktiska problem, sedan bilda opinion att de måste förändras efter hans politiska, och ideologiska, kompassriktning och slutligen även presentera konkreta reformer.
...
Han pekar ut en riktning och sedan lyckas han få skolan att röra sig åt just det hållet. Är det inte precis så en politiker ska fungera?"

När sänkte S skatten för pensionärer senast?

Igår röstade Alliansen igenom en sänkning av skatten för pensionärer. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade mot. Senast S sänkte skatten för pensionärer var 1974.

Under denna mandatperiod har de röstat mot varje sänkning, precis som under den förra borgerliga regeringen, 91-94.

Retoriken låter så bra. PRO kör runt sina protestlistor. Men de senaste 35 åren har pensionärerna bara fått sänkt skatt när det varit borgerlig regering.

Jag var med i Nordegren i P1 igår om dörrknackning. Är med tio minuter in i klippet, men är ni intresserade av analen på en dammsugare, så lyssna även på inledningen...

Jupp, Thomas Nordegren är Elin Woods pappa.

Om dörrknackning i Expressen och DN

På sidan fyra i Expressen har jag idag en debattartikel om dörrknackning, efter DN/Synovates undersökning igår:

"Pust. I går kunde man nästan höra riksdagspartierna kollektivt andas ut. En opinionsundersökning från Synovate visade nämligen att åtta av tio svenskar inte vill att politiker kommer och knackar på hemma hos dem. Nu kan de därför med gott samvete sitta kvar vid kaffepannan i partilokalerna, lata sig och undvika att träffa väljare. Eller?
...
Det nuvarande systemet är mycket skadligt för svensk demokrati. Det gör att politikerna hamnat långt från väljarna. De vet mindre om vad folk tycker och har svårt att uppfatta deras behov. Dessutom gör beroendet av partiet att partipiskan är oerhört stark i Sverige.
...

Skoläderpolitik kallar man dörrknackning i USA. Man sliter mycket skoläder när man går från dörr till dörr. Nu är det dags att även svenska politiker använder skorna och förtjänar sina röster i stället för att förvänta sig dem.

Det är bara att börja knalla."

I DN är det en kort intervju med Henrik Brors, men den verkar inte finnas online.

Dörrknackning eller inte?

Enligt DN/Synovate säger svenska folket tydligt nej tack till dörrknackande politiker. Nedslående för en som tänker slå svenskt rekord i dörrknackning? Inte alls. Vad folk svarar i en opinionsundersökning är en sak (vem sitter där och önskar att man fick besök av en politiker?) och vad man gör när någon verkligen ringer på dörren är två helt olika saker.

Bemötandet är på topp. Folk är trevliga och öppna. Man lär sig oerhört mycket och jag får massvis med energi för att det är så bra och inte minst roligt.

Makthavare.se med Andreas Henriksson har följt upp undersökningen. Radio Östergötland intervjuade mig i eftermiddags och NT.se har skrivit lite, det kommer nog i tidningen imorgon också. Dessutom kan ni nog hitta något både i DN och Expressen imorgon.

Glöm inte heller att kolla in min lilla reklamfilm om dörrknackning:

Ditt och datt

I SvD ställer Camilla Lindberg, Adam Cwejman och Alexander Bard, alla FP, frågan om opera är finare än dataspel. Anledningen är att momsen är sex procent på opera, konserter, film och böcker men 25 procent på dataspel och dansbandl. De vill ha samma moms för all kultur. Det ställer jag upp på till hundra procent!

Alexander Bard är igång på annat håll också, Politikerbloggen närmare bestämt. Tillsammans med tre andra från Liberati skriver han om sprututbytesprogram. Jag är inte närmare insatt i frågan men en intressant och tankvärd artikel.

Människor som behöver socialbidrag ökar, men det totala utanförskapet har faktiskt gått ner (och socialbidragen är ännu på en lägre nivå än under förra lågkonjunkturen), rapporterar Den hälsosamme ekonomisten.

Andreas Bergh har hittat en intressant uträkning över hur handeln i världen skulle påverkas om EU:s jordbrukspolitik skrotades. Mindre export från EU-länder av en del produkter, mer av andra produkter och inte minst kraftiga ökningar i andra, fattigare, delar av världen.

Hushållsavdraget har gett tusentals jobb, skriver Carl B Hamilton. Det vill S ta bort om de vinner valet.

Varför så stor matfabrik?

2500 portioner per dag ska göras i den nya matfabriken, påstår vänsterkoalitionen. När vi från Alliansen undrade, i gårdagens fullmäktigedebatt, varför matfabriken byggs för en kapacitet på upp mot tio gånger så mycket, 25 000 portioner/dag, fick vi höra av vi misstänkliggjorde. Speciellt från Lars Stjernkvist.

Inte alls. Men håll med om att det låter märkligt. I alla andra sammanhang, verkligen alla andra, när kommunen planerar något försöker man bedöma behovet och planera kapaciteten därefter. Tror man man att hundra elever ska gå i en skola, bygger man den inte för tusen elever.

Men 25 000 portioner är bara om man kör två skift, svarade Stjernkvist. 10 000 portioner är vad som kan produceras på ett skift. Ok, fine. Men varför bygga en fyra gånger så stor anläggning mot vad behovet bedöms vara? På det svarade inte Stjernkvist.

Det är denna brist på svar som gör att vi såklart tror att hela anläggningen kommer utnyttjas. Därmed kommer många verksamheter som inte vill äta kyld mat tvingas in i systemet. Alliansens alternativ är en mångfald av lösningar. Vill ett äldreboende ha kyld mat - fine. Vill man ha någon annan lösning - fine. Det ska vi inte bestämmas i fullmäktige.