Tårar vid diskmaskinen

Jag minns tydligt när Olof Palme dog, trots att jag bara var sju år, skulle precis fylla åtta.

På TV visade de inte barnprogram. Det var något annat. Jag tror det var Fredrik Belfrage - hur jag nu kan komma ihåg det - som var progamledare. Efter ett tag förstod jag att Olof Palme hade blivit dödad. Om jag förstod att han var statsminister vet jag inte, men jag kände till honom.

Nere vid diskmaskinen stod mamma. Jag gick ner och sa att Olof Palme är död. Sen började jag gråta.

Vi har gjort första dagen i Indien i dag. Vi landade ett par timmar försenade på förmiddagen i går lokal tid. Sen åkte vi buss hela dagen från Delhi till Jaipur. Så i dag var första dagen vi hann se något specifikt. Jag återkommer med lite intryck senare.

Nej, nu drar jag!

Ska alldeles strax bege mig till Norrköpings flygplats för vidare resa till Helsingfors och sedan Delhi i Indien. Där ska jag spendera de kommande två veckorna.

Vi får se hur mycket internet jag kommer åt därborta.

Vi hörs, förr eller senare!

Barack Obama håller käften

Världen kan vara inne i den största omvälvningen och den största rörelsen mot frihet sedan Östeuropa skakade av sig kommunism och diktatur i slutet på 1980-talet.

Vad gör den fria världens ledare då? Håller käften.

Obama svor presidenteden - och blev den fria världens ledare.

Vita husets presstalesman Jay Carney meddelade att president Obama inte kommer uttala sig om det som händer i Libyen. Det blir utrikesminister Clinton som gör det.

Jag har gnällt på Bildt, men ärligt talat spelar det ingen som helst roll vad han gör eller säger. Det som spelar roll är vad USA och president Obama säger.

Det är vid sådana här tillfällen agnarna skiljs från vetet. Det är vid sådana här tillfällen personer som Winston Churchill har klivit fram. De riktiga ledarna förstår när världen behöver ledarskap.

President Obama har världens förtroende. Han är inte längre lika populär i USA, men han är populär och respekterad runt om i världen. Hans presidentkampanj gav hopp till en hel värld. Nu har han chansen att verkligen göra nytta. Att hjälpa till att befria människor från tyranni. Kliver han fram nu och gör det rätt åker jag gladeligen och kampanjar för hans omval.

Men i stället för att vara den fria världens ledare, så åker han till Ohio och pratar om sitt budgetförslag - som ironiskt nog han kallar Winning the Future.

Bra Fridolin!

Gustaf Fridolin kräver att Carl Bildt förtydligar sig:

"Det framstår som att Sverige är neutralt mellan demokrati och diktatur", skriver han i en fråga till utrikesministern.

Bra att Fridolin (som jag tidigare en gång kallade Frigolit, men det slipper han idag) pressar på. Det här är, som jag skrev igår, inte ett tillfälle där man inte väljer sida.

Det är nu man väljer sida!

Carl Bildt säger i SVT att "det handlar inte om att välja den ena eller andra" utan att man fördömer allt våld och vill förhindra situationen från att bli värre i Libyen.

Jag börjar bli så oerhört trött på Carl Bildt. Ja, han har massa kontakter runt om i världen. Men hur vore det om han hade någon ryggrad också! Det enda land han ständigt fördömer är Israel, alla andra ska man vara balanserad mot.

Herregud, Khadaffi använder stridsflyg mot demonstranterna! När i helvete ska man välja sida, om inte då?

Jag är fullt medveten om att verkligheten inte är svart eller vit, eller så himla enkel. Jag är också fullt medveten om att Carl Bildt är mer insatt i detaljerna än jag. Men utrikespolitik är inte bara realpolitik, den politiken har vi prövat. Den politiken har hjälpt alla dessa tyranner att sitta kvar vid makten. Vi behöver en utrikespolitik baserad på värderingar.

Och var håller resten av regeringen hus? Står Folkpartiet bakom allt det som kommer ur Bildts mun?

Och var fan håller Barack Obama hus? Det duger inte att bara snacka om hopp. Nu har du chansen att göra skillnad i världen. Gör det!

Inte Bara Borg

Jag har argumenterat för att Folkpartiet verkligen måste sätta tänderna i ekonomifrågorna. Partiledningen tillsatte en ekonomigrupp - och tio andra grupper! - som ska spruta ur sig förslag på några månader. Kass!

Men Libereko är ett spännande initiativ av Per Altenberg, nationalekonomi, och Martina Lind, Female Economist of the Year på Handelshögskolan i Stockholm.

De kör igång ikväll med ekonomiprofessor Magnus Henrekson som talar om "En ny liberal ekonomisk agenda."

Per skriver i dag på SvD Brännpunkt om Libereko och ger en annorlunda syn på framtidens ekonomiska agenda än vad Anders Borg gör. Till exempel kan inte regeringens ekonomiska politik begränsas av vad LO tycker. Det finns ingen anledning att mucka gräl i onödan, men LO får inte ha vetorätt.

En annan ekonomiprofessor är på hugget i dag. Carl B Hamilton skriver i Dagens Industri om sänkt kapitalinkomstskatt och lägre ränteavdrag:

"Mitt förslag om en sänkning av kapitalskatten och ränteavdragen och den därtill kopplade reavinstskatten på bostäder får en neutral eller positiv effekt på nettoinkomsten för alla grupper, tvärtemot vad kritikerna påstår", skriver han.

Det är inte så att Anders Borg helt plötsligt ha blivit dålig. Självfallet inte. Men det behövs fler röster i debatten och det är viktigt att lyfta fram vilka politiska låsningar som finns när Moderaterna har flyttat sig mot mitten.

Näst yngst på Hylands hörna

Jag har aldrig sett så här många gamla människor på samma ställe, sammanfattade min lillebror kvällen på Loius de Geer i lördags, där Hylands hörna återuppstod.

Min lillebror var yngst där. Jag var näst yngst.

Även om jag inte upplevde någon nostalgi, som alla övriga i publiken, var det en kul kväll. Artisterna som var där har varit underhållare i 40-50 år och vet vad de pysslar med. Stefan Demert blev en favorit med "SJ, SJ, gamle vän", som han lagt till några nya verser till, efter de senaste vintrarnas kaos. Han körde också klassikern "Balladen om den kaxiga myran".
En annan favorit blev Arne Qvick, han med "Rosen". Han hade ett obegränsat lager av vitsar och de hade svårt att få honom av scenen innan pausen.

Håkan Thornell är hjärnan bakom föreställningen, och han ledde också kvällen tillsammans med Magnus Höijer från SVT.

Tage Erlander var på de Geer och berättade sin vits igen. Den här gången fanns en viss likhet med Göran Gabrielsson.

Satt och tänkte på vilket annorlunda land Sverige var då, på 60- och 70-talet. En TV-kanal. Totalt genomslag. Hyland fick halva Sverige och släcka och tända ljuset samtidigt. Ett framträdande i Hylands hörna och du var omedelbart rikskändis. Siv Malmkvist, Sylvia Vrethammar och de andra som var med fick sina genombrott i hörnan.

Det är inte så länge sen, men Sverige är nog ganska annorlunda nu. Det var kul att få se en liten del av det förgångna.

Jag har Newcastle-sjukan

Tidningarna skriver om Newcastle-sjukan som om det vore något dåligt. Tydligen har den kommit till Norrköping. Jag har den och mår utmärkt.

Eller, vid närmare eftertanke är det frukansvärt jobbigt att hålla på Newcastle. Det kan alltid bli värre, är min inställning efter 15-16 år som Newcastle United-anhängare.
Som nyligen. Efter typ 40 000 miljarder tränare de senaste åren så verkade vi äntligen hittat en lugn och stabil typ i Chris Hughton. Han fick ta över tillfället efter att tränaren innan honom fått kicken. Den tränaren var till råga på allt min stora idol, Alan Shearer. Temporär lösning blev permanent och Chris vann the Championship. Han värvarde billiga och bra spelare. Det gick det hyfsat i Premier League, vi låg ofta topp tio - då får han såklart också sparken!

Mitt största fotbollsminne är Alan Shearers sista tävlingsmatch på St James' Park. Han gjorde mål och jag fick sjunga "Ooooooh Alan Shearer! Oh! Ah! How did you scoooore that goal!"

In kom en snubbe som hunnit bli sparkade från flera klubbar innan, Alan Pardew. Men det har gått över förväntan med honom. Och nyss fick klubben sjuka 35 miljoner pund för Andy Caroll. En talang visst, som vi naturligtvis kan komma att sakna, men 35 miljoner pund! Det var i någon timme engelskt transferrekord (tills Torres såldes).

Så just nu känns det bra. Men det kan alltid bli värre.

I kväll ska jag gå på Hylands hörna som vår kära centerpartist Håkan Thornell anordnar. Det är ett flera veckors firande som inleds. Min kära mor fyller 60 år. Vi ska nämligen åka till Indien nästa fredag. Egentligen skulle det ha blivit Egypten, men det fick ändras av någon anledning.

Öh, fyra förslag till partiledare?

Sossarna i länet föreslår fyra personer till ny partiordförande. Antingen vill de ha språkrörsmodellen in absurdum, eller så vore det nog bättre att föreslå en person.

Men när jag tittar på listan - Damberg, Löfvén, Hultén och Johansson - så inser jag att bara en av kandidaterna är valbar. Så Östergötlands val är Damberg.

Ser ju att Liljeblad, Carvalho med flera backar upp honom. Jag tycker också han verkar vettig. Kul också att han våga ta bladet lite från munnen och säga att han vill. Eller nästan vill. Mer än så vore väl att förhäva sig.

Same procedure as every year

Jag hade hoppats på något nytt. Men icke. Läste i Tidningen NU i går att Folkpartiet har utsett elva grupper som ska ta fram förslag till landsmötet i höst och kanske några förslag till efter landsmötet.

Gud va nyskapande!

Det är precis som vanligt. Tonvis med arbetsgrupper ska hosta fram förslag på kort tid, varav 80-90 procent kommer bli sådant vi redan tycker.

Jag hade hoppats att vi denna gång skulle fokusera lite. Det viktigaste hade varit en arbetsgrupp kring ekonomifrågor. Den borde ha fått resurser att verkligen tränga ner i frågorna..

Sen kanske ett par-tre grupper till med liknande uppdrag. Det finns inte pengar till att ha personal i alla grupper som jobbar, men med färre grupper kan man gå mer på djupet i dessa frågor.
Dessutom ska ett par ministrar leda varsin grupp. Det är inget fel på vare sig Ullenhag eller Ohlsson, men de har fullt upp att vara ministrar och har dessutom svårare att ta ut svängarna eftersom de sitter i regeringen.

Jag får hoppas att artikeln i NU inte berättade allt, att det finns något nytänkade i upplägget som kommer fram senare. Håll inte andan.

Jag hade hoppats på mycket mer från vår nya partisekretare Nina Larsson.

Det som verkar hyfsat är i alla fall jobbet med nytt partiprogram. Två deltagare från varje län (vilket i och för sig blir lite många) och där ska det tydligen finnas personella resurser.

När det inte finns något nytänkade i partiledningen, så finns det i alla fall hos några medlemmar. Per Altenberg och Martina Lind har startat Libereko. Målsättningen är att öka kunskapen och den ekonomiska debatten inom Folkpartiet (och liberala bihang). Moderaterna har nu monopol på den frågan i svensk politik. De har ett första seminarie på måndag. Gå dit!

Ringaren i Rådhustornet

Om ni tycker er se ringaren i Notré Dame och tror han är på studiebesök i Rådhuset i dag, så är det bara jag. Ryggen/nacken är om möjligt ännu stelare, så jag går framåtlutad och puckelryggig.

Är det inte lite lustigt att när Mikael Damberg skriver "att han vill vara med och ta ansvar" på Facebook så tolkas det som att han i det närmaste vrålat rätt ut att han vill bli partiledare. Det är en väldigt osund kultur tycker jag när man ska vara så oerhört blyg och nästan falsk med vad man vill.

Det gäller även andra än Socialdemokraterna. Det gäller samtliga andra partier utom Miljöpartiet och till viss del Vänsterpartiet, där Jonas Sjöstedt har talat om att han vill.

Min idé om primärval för att utse partiordförande i Folkpartiet borde införas i andra partier också.

Talmannen John Boehner (R) och president Obama (i fall ni inte känner igen honom).

Det pågår en intressant batalj i Washington DC nu, mellan demokraterna och republikanerna över budgeten. Den 4 mars måste nya pengar röstas igenom, annars stängs staten ner. Pengarna räcker bara så länge. Det är ett chickenrace av stora mått vi ser.

Republikanerna vill få ner underskottet snabbare än president Obama. Som det artar sig nu kommer det hära vara en stor fråga i presidentvalet. Mycket står på spel alltså.

Ont, det gör ont, det gör ont

Brottningsträning är verkligen hur kul som helst, men sjukt jobbigt och det gör rätt ont efteråt. Jag vet inte exakt vad stället på kroppen heter, men högt upp på ryggen eller långt ner på nacken - där gör det som mest ont just nu.

Men det gör inte så mycket. Känns verkligen att man har gjort något annat än att häcka på ett kontor eller på ett möte.
Skrev ju om Alexander Karelin tidigare. Min brottartränare, Eddie Svensson, har faktiskt träffat honom. Han är inte så dålig han heller, Eddie alltså. Svensk mästare i fristil 2009 och svensk mästare i submission wrestling 2010.

Eddie äger Primate Lounge. Kan verkligen rekommendera att ni tränar där. De har gym och flera grupper som kör thaiboxning, brasiliansk jiu-jitsu, MMA pch så brottning då. Introkurser och förtsättningskurser.

Eddie och jag på träningen i dag. Eller så var det från SM. Same same.

Så för oinvigda jag kan säga lite nonchalant att jag tränas av svenska mästaren. Helst på telefon. För då ser de inte bukfettet.

Nu ska jag krascha i säng. Kommer sova som en litet barn.

Norrköping snart kommunistutopi

Hans Stigsson Michajlov tjongar på i bloggen om de "nya" spårvagnarna som är tillverkade på kommunisttiden i Tjeckoslovakien så jag skrattar högt:

"De nya inhyrda vagnarna har fel färg och är fula som stryk. Tillsammans med dåligt gatuunderhåll har Norrköping på en och samma gång tagit ett stort steg österut och bakåt i historien."

Med stark risk för en P3-övergång så ska jag på alldeles strax på brottningsträning (en ny ovana jag lagt mig till med sedan någon månad tillbaka). Det, tillsammans med Michajlovs blogginlägg, fick mig att tänka på Alexander Karelin.

Jag på brottarträning.

Den ryska bjässen som vann tre OS-guld och nio VM-guld i brottning. Han är numera politiker med plats i den ryska duman, deras riksdag.
Om vi importerar honom som ny kommunstyrelseordförande, lägger till ett gatuunderhåll värdigt Östberlin innan murens fall, kycklinggula kommunistspårvagnar - och en politisk redaktör som heter Michajlov, då är den kommunistiska utopin snart biff.

Norrköpings nya kommunstyrelseordförande.

Terror var tredje dag

I snitt var tredje dag genomförs en terror-relaterad aktivitet i närheten av säkerhetsbarriären mot Gaza. I natt stoppade israeliska militären några som försökte placera en bomb vid barriären.

Att bygga barriärer och murar är verkligen inget att sträva efter. I det här fallet finns ett tydligt syfte. Om den inte funnits på plats hade det varit lättare för dessa terrorister att ta sig in i Israel och placera ut sina bomber där.

Ungefär 100 sådana här aktiviteter genomfördes av terrorister förra året. Lägg där till cirka 200 raketer och granater som sköts in i Israel under förra året. Siffran är en uppskattning, det finns statistik fram till oktober 2010, då 163 attacker genomförts.

Så är situationen hela tiden, dag ut och dag in, år ut och år in i Israel. Det kan vara lätt att glömma bort det, för väldigt få av incidenterna rapporteras i svensk media.

Norrköping på dekis? Nä, men det finns problem

När jag flyttade till Norrköping, för typ tio år sedan, trodde jag att Norrköping var en stad på dekis. Kan ju tyckas dumt att flytta hit då - jag har inte påstått att jag är smart! - men jag hade hört att det fanns en bra lärarutbildning här.

Mina fördomar besannades inte. Inte alls. Det var en stad på gång. Optimisim och framtidstro. Som finns kvar i dag i lika stor utsträckning.
Men vi har trots det ett par stora problem: arbetslösheten och de dåliga resultaten i skolan.

I går kom siffror över arbetslösheten för januari. 9,3%, eller 7740 personer. I Östergötland är snittet 7,9% och i riket 6,8%.

Om vi begagnar oss av lite enklare matematik kan man få fram att om vi hade samma arbetslöshet som i länet skulle cirka 1000 fler personer ha jobb, och om vi hade som i riket cirka 2000 fler personer ha jobb.

Detta är inget nytt fenomen. På kommunens hemsida kan ni se statistik sedan januari 2006. Vi rör oss upp och ner som länet och landet, men vi ligger hela tiden över.

Jag kommenterar dessa siffror och lite vad man kan göra i Folkbladet i dag.

Hopp om framtiden

Spenderade en del av eftermiddagen på Hagagymnasiet.

Lasse Stjernkvist hade bjudit in sig till klassen där Alexandra Ramstedt går. Klassen som var på fullmäktige och förfasades över vår dåliga attityd mot varandra. Hon skrev sedan en insändare, och så var det igång i media. Så Lasse tyckte det vore bra att prata med dem direkt, och jag hakade på. Kan ju vara bra med en från varsin sida.

Deras allvarligaste kritik är mot minerna, hånleendena, huvudskakningarna, med mera, som i bland förekommer när någon står i talarstolen. Den ena sidan är inte värre än den andra.

Att folk sitter och knappar på mobilen, läser något, löser korsord och så vidare har jag inte så stort problem med. Vi sitter där i sex-sju timmar och man är inte delaktig i alla debatter - och det går rätt bra att lyssna ändå.

Men det där andra får vi se till att kapa bort.

En mycket trevlig timme hos eleverna. De satt som tända ljus. Hade kloka frågor. Blir vi för otrevliga för norrköpingsborna, så finns det goda krafter som kan ta över.

Primärval för partiledarval

Folkpartiets partiledare borde i framtiden utses genom primärval.

Jan Björklund väljs till partiledare. Han kan vara ganska säker på min röst även i ett primärval.

Det kan ske i tre steg:

Provval i länsförbunden - varje länsförbund genomför ett provval där varje medlem får chans att rösta på vem man vill se som partiledare. Provvalet är rådgivande till ett förbundsmöte inom länsförbundet.

Nomineringen på förbundsmöte - efter att provvalet genomförts nominerar varje länsförbund sin kandidat till landsmötet på ett förbundsmöte (medlemsmöte i länet med ombud från varje kommunförening).

Landsmötet utser partiledare - varje länsförbund har nominerat sina kandidater och det är nu upp till ombuden på landsmötet att rösta fram en partiledare.

I dag utser vi partiordförande på två år, jag tycker med detta system att man istället kan öka till fyra år. Förslagsvis väljs partiledaren året efter ett valår.

Det här skulle väcka rejält liv i partiledarvalet. I praktiken kommer det att gå till så att kandidaterna åker runt i landet, deltar på medlemsmöten, svarar på frågor, debatterar och förankrar sin kandidatur. Även om det vid vissa tillfällen redan finns en populär partiledare så kommer denne ändå att behöva genomföra en sådan förankring. Annars är risken att stödet eroderar.

Vi får en öppen och demokratisk process där vi får prata politik. Vi blir öppnare mot väljarna. Media kommer säkert finns det högst intressant att följa ett primärval.

Vi får också ett sundare maktförhållande i partiet, där partiledaren grundar sitt stöd i medlemskåren och länsförbunden, inte i en partiledning. I utvärderingen av dataintrångsskandalen togs just toppstyrningen upp. Jag märkte inte så mycket av det, men den risken finns alltid i ett parti.

Detta kommer bli en motion till landsmötet. Så jag tar gärna mot synpunkter medan jag formulerar de exakta förslagen. Så, vad tycker ni?

Bizarro world

Överallt i kommunens sparas det. Bråviksskolan ska spara en miljon. Till exempel. Det finns en enda del av kommunen så får hjälp att täcka sina förluster. Är det skolan? Är det äldreomsorgen? Är det kollektivtrafiken? Nej - det är symfoniorkestern. Lever jag i bizarro world?

Nej, jag lever i en rödgrönt styrd kommun.

Till Folkbladet säger Eva Andersson (S) att förutom att täcka SON:s förluster så ska pengar "göra kulturen tillgänglig för våra barn och unga".

Vore det inte kanske bättre att låta skolorna själva avgöra om det är "mer tillgänglig kultur" eller nya läroböcker, eller nya datorer till barnen som de vill satsa stålarna på? Närå.

Det hela handlar om kommunens överskott. Det blev på mellan 170-180 miljoner på hur man räknar. 170 miljoner var den summa Norrköping fick från staten, för övrigt.

Jag tycker inte att man ska pytsa ut pengar lite hit och lite dit. Det är viktigt att verksamheterna klarar de sparbeting de får. Annars funkar det inte. Ekonomin havererar på sikt då. Men en enda verksamhet kan inte gå fri. Alla måste hjälpa till. För samma sak hände 2008. Då sparade hela kommunen. Men SON fick tre miljoner extra.

Det är bisarrt, jag hittar inget annat ord.

Motionerande inför landsmötet

De kära kalmariterna Björn Brändewall och Sebastian Hallén har börjat snickra på motioner till landsmöte, som går av stapeln i höst.

Vi står inför två viktiga landsmöten. 2013 ska ett nytt partiprogram klubbas, och besluten 2011 kommer såklart få stort inflytande i det arbetet.

Björn och Sebastian lägger ut sina motioner på bloggarna, innan de är helt klara, så fler kan vara med och fila på dem. Bra initiativ, jag ska göra samma sak snart. Har en på gång om primärval inom Folkpartiet.

Björns motion handlar om ett nytt valsystem med skiljda valdagar för kommun, landsting och riksdag. Att räkna personvalskryss från alla län. Lägre personvalsspärrar, med mera. Speciellt detta med kryss på alla län är intressant. Frågan är vilken praktiskt lösning man kan hitta på det.

Sebastian motionerar om den så kallade Manga-domen. Där en man dömdes för barnpornografibrott eftersom han hade teknade bilder på yngre barn i sexuella situationer. Inte riktiga barn alltså, utan teknade.

Snabb-spårväg

Spårväg mellan Norrköping och Söderköping är något Alliansen skrev in i vår vision för Norrköpings kommun för ett par-tre år sedan. 590 millar skulle det gå på enligt en idéutredning tillsammans med Sörping.

3000 söderköpingsbor pendlar in till Norrköping varje dag, och 1000 pers åt andra hållet. Det är mycket folk. Alla skulle inte välja spårvagn om det fanns, men det borde rimligen finnas tillräckligt underlag.

70 km/h i snitt på sträckan. Det är lite för långsamt, även om topphastigheten blir högre, när man tänker in stoppen. 30 minuter mellan stadskärnorna är för lång tid. Man skulle behöva komma ner i 15-20 minuter. Då blir det riktigt attraktivt.

Sen ser jag gärna en fortsättning till Linköping. En kombination mellan spårvagn och pendeltåg alltså. Ni kanske kommer ihåg duo-spårvagnen som var här 2006?

Kommunikationerna är viktigast i arbetet att få Norrköping och Linköping att bli en arbetsmarkandsregion. Me thinks.