Det värsta tar alltid fram det bästa

Alltid när vi ser det värsta hos mänskligheten - den här gången i form av massmördaren och terroristen i Norge - så ser vi samtidigt det bästa.

Alla politiska partier har fått många nya medlemmar, Jens Stoltenberg har visat hur fint och bra ledarskap kan vara, norrmännen går man ur huse för att visa sin sympati med offren och ta avstånd från våldet, och solidariteten i Sverige och andra länder är överväldigande. Och framförallt - beskrivningarna hur människor har offrat sig för att rädda andra på Utöya.

Det som glädjer mig - mitt i alla denna sorg - är att den samlade godheten hos mänskligheten alltid övervinner ondskan.

Svårt att släppa

Inte sedan 11 september jag haft lika svårt att släppa något. Inte för att jag egentligen vill, men det går inte att bara grubbla och tänka på Utöya och Oslo. Det går inte att bara läsa de hjärtskärande vittnesskildringarna. Livet måste fortsätta.

Mina dagar ägnas i övrigt åt att läsa och skriva. Läste i går ut min andra bok med David Ignatius, Body of Lies. Som också blivit film tydligen. Storyn är helt okej, men det som är riktigt bra i båda böckerna är hans stora förståelse av den muslimska/arabiska världen.

Ignatius är i grunden journalist och skriver mycket initierade krönikor, i huvudsak just från arabvärlden. Krönikor som det sägs att även CIA läser med största intresse. Ignatius har insidekunskaper som få andra.

Nu har jag gett mig på Karl Roves självbiografi.

Ägnar en del tid åt att hänga med vad som händer på andra sidan ankdammen också. Spelet i Washington just nu mellan Obama, demokraterna och republikanerna är intressant att följa. Sidorna har oerhört svårt att ta sig samman och komma överens. Men spelet är oerhört intressant att följa.

Alldeles för overkligt

Det går knappt att skriva något om Oslo och Utöya. Jag skriver några ord, raderar dem, skriver några andra, men alla känns otillräckliga.

Om någon hade skrivit ett film- eller bokmanus där en personer skjuter ihjäl åttio människor på en ö hade troligen filmbolagen och förlagen förkastat det som overkligt. Alldeles för overkligt. Sådant händer inte.

Tänk om det ändå vore så. Att det som hänt på Utöya var alldeles för overkligt.

En mardröm omöjlig att vakna ur

Det ryser i hela kroppen när jag läser om Utöya. Människor som har sprungit för sina liv, försökt gömma sig, blivit hittade och skjutna. Tio bekräftade döda. Det talas i rapporterna om många, många fler.

Jag klarar knappt att läsa om det. Vilken fullständig mardröm.

Ali Esbati har klarat sig. Han skriver på Facebook om hur nära han var gärningsmannen och hur han hoppade i vattnet för att komma undan.

Obehagligt och nära

Följer med ökad intensitet rapporteringen från Norge. Plötsligt, mitt i flödet, ser jag något som gör det ännu närmare.

Ali Esbati, framstående vänsterpartist, skrev för några timmar sedan på Twitter, innan bombattentatet:

"@aliesbati På väg till #utoya för att hålla inledning hos AUF. Ser mycket fram mot det, trots regnet, och trots att jag missat Gro."

Senare, efter bomben men innan skottlossningen på Utöya skriver han:

"@aliesbati Hej alla som undrar. Jag mår ok. Är på infomöte på AUFs sommarläger nu."

Sedan dess inget.

Jag känner inte personligen Ali, men vi har debatterat några gånger över nätet och han är vän och bekant med många av mina vänner och bekanta.

Jag hoppas för allt i livet att han har klarat sig.

Det känns inte troligt att Norge skulle utsättas för ett bombattentat och en masskjutning och att dessa två inte skulle ha med varandra och göra. Dessutom, i båda fallen, riktade mot politiska mål.

Knasiga Knesset

Dumma förslag går ofta att försvara med patriotism. Så försvarade många den lag som röstade igenom i Knesset i går. Att näringsidkare ska kunna stämma folk som uppmanat till bojkott av deras produkter.

Bojkott av israeliska produkter förekommer inte bara i utlandet, utan även i Israel.

Förhoppningsvis kommer Högsta domstolen finna att lagen strider mot grundlagen och därmed inte tillåta att den införs. Det är vad många tror. Och vore såklart bra. Men del av skadan är redan skedd.

En demokrati försvarar sig inte bäst genom att begränsa yttrandefrihet. Tvärtom.

Stolthet sammanfattar Almedalen

Jag har återhämtat mig efter Almedalen, och när jag funderar lite över veckan är det ordet stolthet som sammanfattar den bäst.

Jag kände en oerhörd stolthet när jag lyssnade på överstelöjtnant Stefan Wilson, chef för den svenska insatsen i Libyen, när han hos Fjärde Storstadsregionen berättade om Sveriges uppdrag de senaste tre månaderna.

Det Sverige bidrar med i Libyen räddar liv. Wilson visade exempel på just det. Det svenska förbandet har fått mycket beröm och har stått för trettio procent av den taktiska spaningen.

Maud Olofsson höll ett känslosamt avskedstal. När hon pratade om invandring och om att vi måste sluta att ständigt ladda invandring med negativa ord brast rösten för henne. "Vi har ju bara varandra", sa hon med sprucken röst.

Svenska politiker har inte gett efter för billig populism när det kommer till invandringsfrågor. När en självmordsbombare sprängde sig pratade statsministern och andra om tolerans. Jan Björklund föreslog i Almedalen utökad arbetskraftsinvandring.

Det gör mig stolt.

Vi får inte glömma bort att hitta lösningar för att minska arbetslösheten för invandrare, men det gör vi bäst genom att stå upp för tolerans och genom att se fördelarna med invandringen.

Förmågelyft för mig och Gripen

Det är Folkpartiets dag i Almedalen i dag. Så idag blir det verkligen hålligång. Och jag är redan sliten. Tidiga morgnar, sena nätter.

Lite sovmorgon i dag och första seminariet kl 11, med Ohlininstitutet - Vem vinner valet 2014? Tja, på det fick vi inget svar. Men som vanligt finns det en mängd osäkerheter. Nya partiledare, små partier som slåss för sin överlevnad, sverigedemokrater, och så vidare.

I går åkte jag ut till Visby flygplats och fick se en JAS Gripen 39D (som Norrköpings kommuns kommunikationschef Heidi Berger talade om att det var) som var på besök från Linköping.

Folk och Försvar bjöd in till diskussion om Gripens framtid. Alla verkar överens om ett så kallat förmågelyft. Modernisering kan man väl kalla det. Frågan är hur mycket. En CD-version eller en EF-version. Mer eller ännu mer modernisering. EF är nästan ett nytt flygplan.

Lite förvirrat hur det kommer att bli, och väl värt för en östgötapolitiker att hålla koll på.

Nu är det lunchpaus. Kanske följt av ett förmågelyft i form av en kort tupplur. Sedan fler seminarier, Jan Björklund tal, middag på Donners och så får vi väl se vad natten ger.

MP: Återställ flumskolan

Kul att MP snackade så mycket skola igår, när de inledde Almedalsveckan. Trist bara att Fridolin och Romson lyckades pricka in precis allt som varit fel och flum i svensk skola - som nu regeringen reformerar - och ville återställa det.

Hobbykurser i drinkblandning ska tillbaka på gymnasiet, antagningskraven ska sänkas och särlösningar ska hittas efter gymnasiet för de som inte pluggat klart.

Jag har lyckats pricka in riktigt bra (om än lite långa) seminarer så här långt. Först Svenskt Näringsliv om utbildningspolitik, där de ju hade en intressant mediestrategi innan. Därav fullsatt och en riktigt kul debatt med många vassa inlägg. Humaniora-Sverige hade mobiliserat.

I morse diskussion om liberalism och konservatism är fiender och ska så vara, eller om vi bara behöver lite parterapi. Per Gudmundson berättade om de hot han utsatts för där en satirteckning menat att han ska skjutas.

JK tyckte inte det var olagligt, och det kanske det inte är. Men att heja på sådant beteende gillar jag inte. Minns skotten mot kongressledamoten Giffords i USA. Både demokrater och republikaner satte hårkors eller gjorde måltavlor av motståndarna. Det räcker inte för att någon ska skjutas, men det är onödigt att öka risken.

I dag också ett seminarie med YouGov. Politiker, fastighetsmäklare och journalister har lägst förtroende. Men regeringen har högt...

Till sist i dag, Svenskt Näringsliv återigen. Nu om globaliseringen med Johan Norberg. Han och gästerna Hans Stråberg, tidigare Electrolux, och Jens Henriksson tidigare statssekreterare och nu börschef tittade bakåt trettio år. Det har hänt mycket! Tänk Sällskapsresan, som hade premiär 1980.

Packad och glad

"Du är där på skattebetalarnas bekostnad och så sitter du i lägenheten klockan 10 på förmiddagen!"

En upprörd journalist sa det till mig för ett par år sedan, då hon ringde för att kolla vad jag hade för mig på Gotland under Almedalsveckan.

"Jag betalar allting själv", svarade jag.

Jag har ingenting mot att kollegorna på sidan blockgränsen får resa och uppehälle betalt. Det är fullt rimligt. Många är de kontakter jag skapat och odlat i Almedalen. Kontakter som är värdefulla i arbetet som politiker i Norrköping.

Därför är det på ett sätt konstigt att betala själv. Men jag tycker det känns bäst. Ingen kan ställa krav på mig att jag måste gå på det ena eller andra. Jag går på de evenemang som jag själv tycker är intressanta och värdefulla.

På onsdag är det Folkpartiets dag i Almedalen.

Har packat ihop det mesta. En tröja hänger fortfarande på tork från lampan i taket. Några kavajer ska ner också. Sen är det nog klart. Det ska bli så kul. Packad och glad.

Vi åker redan i morgon. Då har vi en lugn kväll i huset och är på plats när det börjar på söndag. Vi, det är åtta liberaler som delar en villa i en vecka. Ett liberalt kollektiv, som vi kallar det.

Nu ska jag be till vädergudarna om fint väder och sedan knyta mig.

"En jude gömmer sig bakom mig, kom och döda honom"

'The Day of Judgment will not come about until Moslems fight Jews and kill them. Then, the Jews will hide behind rocks and trees, and the rocks and trees will cry out: 'O Moslem, there is a Jew hiding behind me, come and kill him.'

Ett utdrag ur Hamas stadgar.

Ship to Hamas

Det är fel på den båt som svenskarna ska åk med till Gaza. Naturligtvis är även detta Israels fel! Torbjörn Björlund, Mattias Gardell och andra menar att staten Israel saboterat deras båt. Jag hoppas de har bevis för sådana påståenden.

Jag har frågat Torbjörn på hans blogg, men inget svar. Han har för övrigt inte svarat på mina frågor efter att han ställde frågor till mig som jag svarade på. Men det kanske är några judar som snott hans dator, vad vet jag?

Det har skrivits en del bra saker de senaste dagarna om detta farliga jippo.

Mattias Olsson skrev på ledarsidan i NT i går:

"Det är ironiskt när Ship to Gazas svenska talesperson överläkaren Victoria Strand i TV4 i torsdags talar om att palestinierna i Gaza saknar "mänskliga rättigheter". Det är helt rätt, men det är inte Israels fel. Hamas styr Gaza-remsan med järnhand. Journalister trakasseras och mördas, summariska avrättningar av meningsmotståndare är vanligt, homosexualitet bestraffas med fängelse eller avrättning och de planerade valen i januari 2010 ställdes in."

Israels ambassadör Benny Dagan skrev i DN i går:

"Ett samstämmigt världssamfund har avrått från en ny flottilj som obehövlig och oansvarig. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon ser med ”oro på...potentiella nya flottiljer till Gaza som kan provocera fram en onödig konfrontation”. Även EU har deklarerat att de är emot ett nytt Ship to Gaza.

Sverige ansluter sig fullt ut till världssamfundets ståndpunkt. Sveriges regering konstaterar att AHLC, samordningsorganet för bistånd till palestinierna, ”uppmanat alla som vill bidra till att förbättra situationen i Gaza att använda existerande landövergångar för att leverera stöd och avstå från provokationer”. "

Och Svensk Israel-information har svarat på tolv frågor om Ship to Gaza och blockaden:

"6) Får Israel hejda och visitera fartyg på väg till Gaza på internationellt vatten?
7) Är den marina blockaden laglig?

Svaret är ja på båda frågorna – om man anser att det föreligger en väpnad konflikt mellan Israel och Hamas, som styr Gazaremsan. Mycket talar för detta, och i så fall är både blockaden och bordningen på internationellt vatten lagliga."

Dags för hårdhandskar mot gängen

Ruggig skottlossning i Norrköping igår. Extra ruggig för mig eftersom min bror bor i ett av husen i korsningen, femtio meter från där det sköts.

Polisen lovade för ett par år sedan att Östergötland skulle vara fritt från gäng. Sedan dess har utvecklingen gått åt motsatt håll. Vi diskuterade detta på en gruppledarträff och vi är överens om att bidra med vad vi kan från kommunens sida för att få fart på arbetet igen.

Jag hatar tanken på att vårt vackra Norrköping ska tas över och folk ska behöva vara rädda för att några fånar i ett kriminellt gäng ska ha sin uppgörelser där. Hela den här gänggrejen känns så otroligt barnslig. Stora barn med tyvärr stora vapen.

När ska vi förstå att de onda inte är dreglande monster?

Journalisten Staffan Lindberg har följt Röda khmeren, Khieu Samphan, under hans sista tid i friheten. Nu ställs han inför domstolen i Haag anklagad för brott mot mänskligheten.

Lindberg beskriver mötena så här:

"Det var oerhört märkligt. Han levde helt öppet i frihet, i ett ganska enkelt och anspråkslöst hus. Han var som vilken äldre man som helst, ganska trevlig och charmerande och välformulerad."

Vad är det som är så oerhört märkligt med det? Om onda, känslokalla, människor vore dreglande monster vore de ganska lätta att identifiera och snabbt låsa in. De riktiga monstrena är naturligtvis väluppfostrade, trevliga och charmerande. Sen har de en annan sida, den hänsynslösa, som kan tas fram när det behövs.

Gång på gång när någon ny våldtäktsman eller mördare avslöjas får vi läsa "Oj, han! Det kunde vi aldrig tro. Han som är så vanlig!".

Jag förstår att människor i den personens närhet blir förvånade. Man tror ju inte att den trevlige grannen våldtar eller styckar folk på fritiden. Men att övriga samhället, som inte känner personen, blir lika förvånad varje gång någon "vanlig" visar sig vara ett monster, det förstår jag inte.

"Men, han jobbar ju på en bilverkstad som vilken person som helst." Suck.

Idol-möte

I fredags för en dryg vecka sedan träffade jag en av mina allra största idoler. Mohammad Yunus, grundare av Grameen Bank och Nobels fredspristagare år 2006.

I vintras skrev jag om två av hans böcker som jag läst, Banker to the Poor och Creating a World Without Poverty.

Nu fick jag dem signerade!

Det var SIDA som bjudit in Yunus för att prata om det hans senaste bok, Creating a World Without Poverty, handlar om. Där förespråkar han att använda företagsformen för att uppnå sociala mål. Han berättade, och skiver i boken, om ett samarbete med franska matföretaget Danone. Tillsammans med dem har Yunus tagit fram en mycket billig yoghurt som innehåller flera av de näringsämnen som barnen i Bangladesh saknar när de växer upp.

Företagsformen gör projektet oberoende av pengar och gåvor utifrån. Företagen måste göra vinst, annars kan det inte utvecklas och/eller expandera. Men ägarna ska inte ta någon avkastning förutom insatt kapital.

Inledningen i det han sa fick mig att tänka på den svenska liberalismens fader, Anders Chydenius, min största politiska förebild. Yunus sa att fattiga människor är inte fattiga för att de är dumma i huvudet, lata och slöa, som en del hävdar. De är fattiga för att systemet tillåter dem inte att bli rika. Exakt samma sak sa Chydenius i Sverige på 1700-talet.

I Bangladesh hade folk hamnat i händerna på lånehajar eller folk som utnyttjade deras arbetskraft nästan som slavar. Yunus mikrolån gav dem frihet att bli sin egen lyckas smed. Vilket många av dem blev.

Tyvärr pågår en maktkamp i Bangladesh där de styrande känner sig hotade av Yunus, som för ett tag sedan hade planer på ett politiskt parti. Därför har man lyckats peta honom från banken och sprider allmöjlig smörja om honom. Det var skönt att se att han stod på benen och var lika stridslysten som tidigare.

Dags för Obama att börja stödja samkönade äktenskap

Jag älskar USA på många sätt, men när det kommer till en del politiska åsikter befinner de sig årtionden efter Sverige. Synen på abort, dödsstraff, homosexuellas rättigheter, till exempel.

Fast, när det kommer till homosexuellas rättigheter genomgår USA nu tämligen snabb förändring.

Visserligen är det bara sjätte delstaten som tillåter samkönade äktenskap, nu när New York gör det lagligt. Men åsikterna hos befolkning utvecklas, för att låna ett ord från president Obama.

Barack Obama, som hyllats i Sverige likt ingen annan amerikansk politiker, är motståndare till samkönade äktenskap. Han tycker det räcker med registrerat partnerskap. Men, inför en fundraiser med HBTQ-aktivister meddelade Vita huset att hans åsikt i frågan "is evolving". En liten testballong.

Ballongen lyfter nog relativt ostört, i alla fall om vi tittar på de breda väljargrupperna i mitten av den politiska skalan.

1996, när Defense of Marriage Act - som definerar äktenskap som mellan man och kvinna - röstades igenom i amerikanska senaten, och signerades av president Clinton, stödde bara 25 procent av befolkningen samkönade äktenskap.

I maj 2011 uppmätte Gallup för första gången att en majoritet av amerikanerna stödde samkönade äktenskap, 53 procent.

Obama har uppnått en stor framgång när det gäller gayfrågor. Han lyckades tillsammans med kongressen avskaffa den bisarra "Don't ask, don't tell"-lagstiftningen för militären. Man fick vara homosexuell i militären, bara man inte talade om det. Kom det fram, fick man foten.

En principstark politiker var Barry Goldwater. Republikanernas presidentkandidat 1964, som fick storstryk av Lyndon Johnson. Han sa:

"You don't need to be straight to fight and die for your country. You just need to shoot straight."

Men Goldwater är ett av få ljus i det republikanska mörkret, och dessutom död sedan länge. Bland de nuvarande presidentkandidaterna finns det ingen som stöder samkönade äktenskap. Och bara Jon Huntsman och Gary Johnson stödjer registrerat partnerskap.

Det är dags för politikerna och de republikanska presidentkandidaterna att komma ifatt väljarna i USA, och det är dags för president Obama att ta ledningen i frågan om homosexuellas rättigheter.

Jag är rädd för samma sak som FN:s generalsekreterare

Torbjörn Björlund frågar mig, aningen retoriskt, ett antal frågor. Jag svarar gärna. Och hoppas Torbjörn gör detsamma med mina frågor.

"Vad är Du rädd för Mathias Sundin? Våra båtar som tänker ta sig till Gaza innehåller inga vapen. Vi har med oss cement, teaterrekvisita och fotbollar. Lasten är kontrollerad flera gånger. Varför kan inte Israel släppa igenom last som bevisligen inte innehåller några som helst vapen....? Jo för att de behöver visa sin makt."

Varför kan inte Israel släppa igenom lasten, frågar Torbjörn. Men det är ju precis vad Israel tänker göra. Om skeppen åker till en israelisk hamn kommer varenda pinal som de har med sig transporteras in i Gaza. Varför kallar du hundratusentals ton för "en rännil". Hur mycket ska i så fall transporteras in för att du ska vara nöjd?

Syftet med Ship to Gaza är i huvudsak inte att skicka förnödenheter. Syftet är att bryta sjöblockaden.

Det kommer leda till ökade vapentransporter till Gaza. Varför ska det vara så Torbjörn? Varför ska vapen lättare kunna transporteras till terrororganisationen Hamas?

I sitt inlägg hittar Torbjörn på lite egna fakta också. Han påstår, vilket stämmer, att cirka 1400 människor dog i Gaza-kriget 2009, men så lägger han till: "de flesta kvinnor och barn". Vilket inte stämmer. Tyvärr dog många civila, men majoriteten som dog var terrorister eller andra stridande tillhörande Hamas eller andra organisationer. Det bekräftas av Hamas.

Kom också ihåg att Hamas ofta beskjuter Israel från skolor, sjukhus och andra liknande byggnader. Skjuter Israel tillbaka riskerar många civila att dö.

Björlund skriver också att palestinierna och deras vapen i Gaza består av "stenkastande ungdomar och hemmagjorda raketer". Han vet att det inte är så.

Nyligen besköts en skolbuss med en laserguidad anti-tankmissil. En 16-årig pojke dödades. De andra hade klivit strax innan. Hamas tog på sig dådet. De siktade och sköt med flit på en skolbuss.
Dessa personer skulle vara välkomstkommitté om Björlund fick lägga av med sina båtar i Gaza.

Så till sist, svaret på Björlunds första fråga: Vad är du rädd för Mathias Sundin?

Att fler vapen ska smugglas in i Gaza. Att dessa vapen kommer användas för en ökad beskjutning av civila i Israel. Vilket Israel såklart inte kommer tolera och vi får en eskalering av konflikten.
Precis samma sak som FN:s generalsekretare är rädd för. Därför rekommenderar även han att Ship to Gaza använder landvägen.

127 000 ton är en liten rännil

"En liten rännil", kallar Torbjörn Björlund i Östnytt de förnödenheter som kommer in landvägen till Gaza. Han ska åka med Ship to Gaza.

Ursäkta att jag upprepar mig. Men i maj transporterade 6000 lastbilar in över 127 000 ton förnödenheter in i Gaza. Maj är inget undantag. Så ser det ut varje månad.

Tyvärr kom det inte med i Östnytt. Som klippte bort alla fakta jag sa i intervjun.

I andra riktningen har 338 raketer, granater och missiler skjutis.

Juholt utnyttjar Saab-arbetarna

Håkan Juholt skickar ut ett pressmeddelande om den senaste Saab-krisen.

"En ansvarsfull regering agerar snabbt, klokt och handfast när kriser uppstår som påverkar tiotusentals arbetstillfällen."

Hur då?

"Vi socialdemokrater är som alltid redo att bidra till insatser och investeringar som ökar framtidsmöjligheterna för svensk fordonsindustri."

Hur då?

Nej, det får vi inget svar på. Han pekar bara på att "att andra länders regeringar varit betydligt mer aktiva än den svenska regeringen och försökt att hitta konstruktiva lösningar i samarbete med sin fordonsindustri".

Vad i dessa lösningar som svenska regeringen borde göra är hans pressmeddelande kliniskt fritt från. Det är pinsamt att läsa. Juholt passar på att försöka ta några poäng på regeringen och utnyttjar arbetarna på Saab för sina ändamål.

När jag läser om de senaste turerna i Saab-krisen känner jag uppgivenhet. Det måste kännas förjävligt att ständigt slitas mellan hopp och förtvivlan. Självklart hoppas jag att det ska lösa sig, men någon gång måste det vara bättre att Saab läggs ner och alla människor får möjlighet att gå vidare.

Ship to Gaza ingen humanitär aktion

Torbjörn Björlund (V) är en av de som ska åka med Ship to Gaza. En humanitär aktion kallar han det. Det humanitära antar jag består i att transportera förnödenheter till folket i Gaza.

Men det är ett falskt syfte. Om Torbjörn och de andra verkligen var intresserade av förnödenheter till befolkningen skulle de ta in dessa landvägen. Det är vad FN och FN:s generalsekretare förespråkar.

Men varför inte vattenvägen? Jo, för att om Israel skulle lyfta blockaden skulle risken för vapentransporter till Gaza ökat kraftigt. Vapen som används för att skjuta in i Israel. De senaste tio åren har cirka 9000 raketer, missiler och raketer skjutitis in i Israel från Gaza.

Senast i mars stoppades ett skepp som försökte smuggla in tre containrar med vapen till Gaza. Men mycket kommer tyvärr även idag igenom.

Men går det att ta in förnödenheter landvägen, stoppar inte Israel det? Nej. Bara i maj transporterade cirka 6000 lastbilar in cirka 127 000 ton mat, medicin, cement, annat byggmaterial, ambulanser och så vidare, in i Gaza. Flera tusen palestinier lämnade också under samma period Gaza för vård på israeliska sjukhus.

Det Torbjörn borde fokusera på det jag och många andra med mig fokuserar på: demokrati och mänskliga rättigheter i Gaza. Hamas är en terrororganisation som inte bara vill utplåna Israel, de förtrycker också sitt eget folk. Det råder inte mänskliga rättigheter i Gaza. Skulle vi få demokrati där skulle få också få en fredlig lösning på konflikten.

Men istället väljer sig han att liera sig med dessa antidemokrater och terrorister