S och SD - samma andas barn

Det är rubriken på Alexander Bards och Jan Söderkvists, båda Liberati, inlägg på Newsmill:

"Socialdemokraterna delar sin föreställningsvärld med Sverigedemokraterna i många viktiga avseenden. De längtar båda tillbaka till ett förlorat samhälle - Folkhemmet - de värnar enhetskulturen och de är intoleranta mot avvikare."

Läs också Seved Monke, Tommy Rydfeldt, Annika Beijbom, Malin Nävelsö, Runo Johansson och Mikael Olsson.

Ingen Nato-debatt från (M)

Igår var jag med på en lunch med försvarsministern Sten Tolgfors. Han gör ett bra jobb - med ett stort undantag, FRA-lagen. Från ett försvar som kunde mobilisera en tredjedel av mannarna på två år, går vi till ett försvar som kan mobilisera alla inom två dagar. Dessutom verkar ekonomin nu vara under kontroll.

Jag ställde frågan till Sten om inte det nästa naturliga steget för Sverige säkerhetspolitiskt är att gå med i Nato. Vi har nu uttalat en solidaritetsförklaring sagt att vi inte kommer sitta med armarna i kors om våra grannländer råkar i trubbel. Men vi skickar fortfarande soldater till Afghanistan där de ställs under befäl av en organisation som vi inte ens är medlemmar i. Det känns inte helt bra.

Vi ska definitivt fortsätta att slåss för mänskliga rättigheter i världen och det gör vi bäst som medlemmar i den organisation som främst gör det, Nato.

Men Moderaterna tänker inte driva frågan, meddelade Sten Tolgfors. Trist, riktigt trist.

Minskad ledning för vänsterkartellen

Just nu är medielogiken att de rapporterar att det går bra för de rödgröna. Tidigare ett tag var det att det gick bra för regeringen. Därför gäller det att läsa ordentligt på egen hand.

Den senaste Sifo-undersökningen rapporteras som att de rödgröna leder. Det stämmer, och är knappast någon nyhet. Läser man själva undersökningen ser man att avståndet minskar. Regeringen knappar in. Inga stora rörelser i vår rikning, men ändock.

Svår balans att vara självständig

Widar Andersson, själv en fritänkare, resonerar väldigt bra om den svåra balansen i att vara en självständig politiker, samtidigt som man tar ansvar för det parti och den politiska allians man ingår i.

"Den som söker mandat i fullmäktige eller riksdag väljer frivilligt att försöka ta plats i beslutsfattarnas skara. Det ger makt att komma in där. Men man tar samtidigt på sig ett stort ansvar. Ansvaret är delat; ja närmast strimlat mellan olika intressen. Ansvaret inför sig själv – kunna se sig i spegeln utan allt för starka spykänslor. Ansvaret för valkretsen – väljarna som valt in ledamoten har förväntningar."

Min poäng är att det har kantrat över åt ena hållet. Makten för riksdagsledamöterna är för liten eftersom de aldrig någonsin kan tänka sig att rösta mot ett förslag från den egna regeringen. Ska man förändra det måste man gå före, en balansgång på slak lina.

Min ambition är inte att bli någon politisk vilde. I de flesta fall finns det kompromisser, men inte alltid. Förhandlingar mellan riksdag och regering måste vara riktiga förhandlingar. Då kan inte den ena parten, regeringen, alltid veta att den alltid kan köra över riksdagen.

När man ska välja sina egna värderingar, när man ska välja kompromiss eller när man ska välja att lägga sig, det är en mycket svår avvägning. Problemet är att få tänker att det skulle kunna vara på något annat sätt. Widar skriver:

"Den som väljer att gå sin egen väg för ofta har snart gjort sitt inom partipolitiken. Så är det. Och jag har svårt att se att det skulle kunna vara på något helt annat sätt."

Jag tror att det kan vara annorlunda och jag är övertygad om att det måste bli annorlunda. Jag lovar att försöka förändra, jag kan inte lova att jag lyckas.

Brev från Sleipners ordförande om Parken

Janne Johansson skriver på Sleipners hemsida om affären kring Nya Parken. Han skriver sina personliga tankar och har inte förankrat i styrelsen:

"Jag känner som medborgare/skattebetalare en stor olust med det som hänt. Folkvalda politiker, som ska värna om gemensamma tillgångar, sätter sig i en situation där de tappar initiativet och handlingsutrymmet.

Med en månads förberedelse tas ett historiskt beslut om att sälja ut offentligt ägda tillgångar värda flera hundra miljoner på initiativ av, och till, utomstående part. En part dessutom på obestånd.

Var finns analysen? Var finns den demokratiska förankringsprocessen? Var finns konsekvensresonemanget? Var finns distansen? Var finns debatten? Var finns den kommunala handlingskraften? Var finns det politiska initiativet? Var finns alternativen? Varför så bråttom? Ingen tror väl på allvar att klubben i fråga skulle ha gått i konkurs!

Min magkänsla signalerar att vi har politiker som springer på en boll som är sparkad av någon med sådan kraft, att ingen ser nedslaget.

Naturligtvis kan jag ha fel. Men med historien i bagaget, inte minst det senaste året, känner jag både undran och oro."

Bra M-kvinnor, men röstar ni mot?

Sofia Arklesten och ett gäng moderata kvinnor sågar Schlingmanns hojtande om att staten ska kvotera bolagsstyrelser i privata företag. Utmärkt! Men kommer deras åsikter följas av att de röstar mot ett sådant förslag i riksdagen?

Det var många som pratade vitt och brett mot övervakningssamhälle och sedan röstade för FRA-lagen. Jag ska inte döma ut M-kvinnorna i förskott, men vi vet ju hur det alltid brukar bli.

Eller är det kanske som Johan Ingerö tror?

SJ, Birgitta och Gävleuppror

Är precis på väg hem från Sundsvall. SJ såklart försenat efter ett haverat tågset, som jag tror de kallade det. Det som fascinerar mig är den totala bristen på information. Vi går ut på perrongen. Tåget står några meter därifrån. Avgångstiden kommer men tåget står still. De ber oss vänta några minuter. Sen att gå in i väntsalen. Efter 30 minuter säger de att vi kan gå ombord. Först nu berättar de att de fått byta några vagnar. Varför i h....... kan de inte berätta det på en gång? Varför bara låta oss sitta och inte veta någonting alls. Även om de inte vet något så uppskattar man att veta att de vet lika lite som vi.

Angående Birgitta som EU-minister så stödjer jag fortfarande henne. Jag köper inte Ekots resonemang att hon inte kan bli minister bara för att hon får barn på sommaren. Är det någon som har en make som kommer ta lika stort ansvar för barnet så är det Birgitta.

Som sagt, har varit i Sundsvall. Trevlig stad! Vi har träffats i nätverket Gävleupproret. Det är en samling FP-politiker från kommuner av ungefär samma storlek där vi alla är i opposition. Vi har ungefär samma förutsättningar och lätt att förstå varandra. Mötena är alltid mycket givande, precis som denna gång.

Imorrn ska jag spela in en reklamfilm till!

Om inte Birgitta, Cecilia Wikström!

Ekot spekulerar i att Birgitta Ohlsson inte kommer bli EU-minister efter Cecilia Malmström, eftersom hon kommer få barn under sommaren (grattis Birgitta och Mark!) och kommer missa stora delar av valrörelsen. Om det stämmer vet ju inte Ekot - eller jag - men de tror nu att det står mellan fyra andra kvinnor:

Helene Odenjung, andre vice ordförande i partiet och kommunalråd i Göteborg.

Cecilia Wigström, riksdagsledamot från Göteborg.

Lotta Edholm, kommunalråd i Stockholm.

Cecilia Wikström, EU-parlamentariker från Uppsala.

Jag gillar alla fyra och inte minst Helene skulle vara ypperlig som minister. En politiker som förstår hur man kommunicerar år 2010, kompetent och med väldigt bra kontakt i hela partiet.

Men måste jag välja så faller ändå min röst på Cecilia Wikström. Politiskt finns en del som skiljer oss åt, men vi har också mycket starka beröringspunkter. Inte minst vad gäller yttrandefrihet och vår beundran av Anders Chydenius.

Framförallt är Cecilia en väldigt färgstark politiker. Hon vågar ta sig fram, ta för sig, sticka ut och säga att hon gör bra saker. Det gillar jag alldeles oerhört mycket. Det var en fröjd att kampanja med henne i EU-valet när hon besökte Östergötland.

Så blir det inte Birgitta håller jag på Cecilia Wikström, men det känns bra att vi har så gott om bra val.

Ni kan glömma mitt stöd

Jag förstår att Moderaterna vill bli ett långsiktigt statsbärande parti genom att flytta från höger till center-höger. Helt OK för mig. Men någon måtta får det väl vara. Nu ska partiet in och tafsa i privata företags styrelser och kvotera dessa. Jag förstår - jag är mycket förstående! - att det skickar en signal till väljare till vänster att Moderaterna rör på sig i deras riktning. Det skickar också signalen till mig att om Moderaterna kan tänka sig in på ett sånt här område med lagstiftning så finns det ingen gräns vad man kan lagstifta om.

Kommer jag in i riksdagen kan Moderaterna glömma mitt stöd i den här frågan. Jag skulle aldrig rösta för ett sådant lagförslag oavsett om det kommer från Lars Ohly eller Per Schlingmann.

Skulle det vara lite stake i Moderata riksdagsgruppen skulle de deklarera att partiledningen kan glömma det på en gång, för jag tror knappast att det finns en majoritet för förslaget där. Men eftersom riksdagsledamöterna gör som partiledningen säger, kan ett sånt här förslag gå igenom.

Politiskt korrekt, men inga fakta

Jag skrev tillsammans med Fredrik Bergqvist en debattartikel om jordbruksmark där vi, med hjälp av fakta, visade att det inte råder - och inte kommer råda - någon brist på jordbruksmark i världen.

Bedömningen från FAO, FN:s jordbruks- och livsmedelsorgan, är att det kommer behövas cirka 120 miljoner hektar ny jordbruksmark i utvecklingsländer (samtidigt som det kommer minska med cirka 50 miljoner ha i industriländer). Det motsvarar en ökning med 12 procent.

Finns det då någon ny mark att odla på? Ja, en hel del faktiskt. Totalt 1,5 miljarder hektar. 2,8 miljarder om man räknar in mer otillgänglig, men möjlig, mark. Den nödvändiga ökningen motsvarar alltså inte mer än åtta procent av den bra marken.

Trots detta fick vi en skur av arga debattartiklar mot oss. Vi "läser FN-rapporter som Fan läser bibeln", vi har "tagit del av men ej förstått", "har ni hört talas om klimatförändringar?" var några av angreppen. Men inga bemötande av fakta.

Ett exempel: Lars Magnus Trozelli skriver just att Fredrik och jag tagit del av men ej förstått:

"Sundin och Bergqvist skriver, förmodligen oantastligt, att jordens befolkning nästan dubblades 1960-1990. Med ett befolkningsunderlag som dubblats på 30 år, hur många människor ska då mättas nästa 30-årsperiod? Om vi antar att befolkningsökningen blir lika stor nästa 30 år framstår en efterfrågeökning på livsmedel med 50 procent som helt orealistisk, 100 procent ligger nog närmare sanningen."

Detta är helt taget ur luften. Han backar inte upp det på något sätt alls. Och så har han mage att påstå att "vi tagit del av men ej förstått".

Uppenbarligen har han själv inte ens läst FN-rapporten vi hänvisar till. Jordens befolkning kommer inte öka i samma takt som tidigare. Idag är den knappt sju miljarder, om 40 år beräknas den vara nio miljarder. Det kräver en ökad matproduktion med cirka 70 procent, som är de senaste siffrorna. 50 procent, som vi angav, var en tidigare siffra.

Och dessutom, om det skulle krävas en ökning med 100 procent så blir det ändå ingen brist på jordbruksmark. En 70-procentig ökning kräver en ökad areal med 12 procent (eftersom jordbruket effektiviseras). En 100-procentig ökning skulle följaktligen kräva en ökad jordbruksareal med knappt 16 procent. Istället för att ta i anspråk åtta procent av kvarvarande bra möjlig jordbruksmark, skulle 10,4 procent tas i anspråk.

Ej tagit del av, och ej förstått.

Tyvärr lägger NT inte längre ut debattartiklar på nätet, så debatten hindras på det sättet. Vilket år var det nu igen? 2010 ja.

Change we can belive in?

För ett år sedan svor Barack Obama presidenteden (två gånger för säkerhets skull). Han approval rating var, som sig bör, hög. 68% gav i Gallup honom godkänt, bara 12% underkänt. Ett år senare ligger hans godkäntsiffror och dallrar kring, och på senare tid oftast under, 50 procent. De som ger honom underkänt har ökat till 44-45 %.

Hans genomsnittliga approval rating för första året som president landar på 57%. Det är bättre än Bill Clinton (49%), lika med Ronald Reagan men sämre än alla andra presidenter sedan Eisenhower.

Just denna jämförelse tycker jag visar två saker:

1) President Obama har haft ett tufft första år och de förväntningar som ställdes på honom har han inte levt upp till. Samt att den stora reformen av sjukförsäkringen tullar på det politiska kapitalet. Utan tvekan har det varit svåra förutsättningar, men amerikanska presidenter har oftast inte en lätt uppgift.

2) Obamas första år säger inte mycket om hur hans presidentperiod kan komma att uppfattas när den är över. Bill Clinton hade i slutet av sin period en ganska hög approval rating och även om hans presidentskap inte räknas som någon dunderhit, så anser få att den var ett fiasko. Reagan räknas av många som en av de större presidenterna i historien.

Flera möjliga anledningar till Obamas dåliga siffror har förts fram. Han har spenderat för mycket pengar, arbetslösheten ökar, kriget i Afghanistan går dåligt, och så vidare. Säkert sant alltihop, men jag tror att det är bristen på förändring som är den stora orsaken.

Barack Obama slog igenom 2004 på demokraternas konvent när han talade om att det inte finns ett blått USA och ett rött USA, bara ett United States of America. Det har varit hans stora profilfråga och hans varumärke sedan dess. Men av detta har han som president levererat nästan ingenting. Han skulle förändra Washington. Politikerna, partierna och intresseorganisationerna skulle jobba mer tillsammans. Istället har det blivit tvärtom, Washington är mer polariserat än på länge.

Att det skulle bli svårt att uppnå denna förändring rådde det ingen tvekan om, men det jag tror många känner är att president Obama knappt ens har försökt. Visst jobbade man på att få med ett par republikaner om sjukförsäkringsreformen, men så mycket mer har det ärligt talat inte varit.

Detta ansvar ligger inte på Obama enbart, men det var han som lovade att förändra det. Han lovade förändra det och visste att motståndet skulle vara stort. Folk hade nog förstått om han inte skulle lyckats bara efter ett år, men de ser att han inte ens försökt.

Men som sagt, hans första år betyder inte att han är för evigt körd. Han kan uppnå det han lovade, han kan bli en stor president, precis som att han kan misslyckas. Den som lever får se.

Det blir bara värre, sa Birro

Lyssnar med ena örat på partiledardebatten i riksdagen. Reinfeldt är på hugget och Björklund frågade Sahlin hur bra det skulle vara att helt stänga kärnkraften, med tanke på det vi nyss upplevde med energibrist när det var som kallast.

Sprang på Marcus Birro uppe hos NT igår. Han hade sett dagens tidning och att jag skulle vara med i Shall we dance.

- Hur känns det? frågade han.

- Förjäkligt, svarade jag.

- Det blir bara värre, replikerade han uppmuntrande.

Första dansträningen ikväll. Visserligen kan min partner Jill inte vara med men jag tänkte försöka lära mig grundstegen ändå. Går nog faktiskt bäst om jag inte behöver hålla reda på någon annans fötter samtidigt.

Skänkte en slant till Läkare utan gränser igår. Såg också på CNN hur folk fortfarande hittas levande i rasmassorna. En kvinna som drogs fram ur ett rasat hus fick frågan om hon hade trott att hon skulle dö.

- No, why? svarade hon och i det svaret låg nog förklaringen till att hon överlevt.

Läkare utan gränser hittar ni här.

I can jive...?

I can jive, I can jive, sjunger Jerry Williams. I can't jive, sjunger jag. Om nio veckor måste det vara ändring på det. Jag ska vara med i Shall We Dance, lokal variant av Lets Dance, och dansa jive med Jill Andersson.

Hur jive går till hade jag ingen aning om igår när jag fick reda på att det var jag skulle dansa. En snabb bugg typ, förklarade Jill. En snabb bugg som verkar svår och sjukt jobbig, förklarar jag efter lite inledande instruktioner och en titt på jive-klipp på YouTube.

Läser i NT att Jill tror att det kommer gå bra:

"Vi passar i längd och Mathias verkar vara i bra form."

Well Jill... you're in for a big surprise!

Nio veckor har vi på oss. Jive och vals ska vi dansa den 20 mars. Då är alla välkomna till Borgen för att kolla på, äta gott och dansa efteråt om man har lust. Ynka 395 kronor för en helkväll, det ska ni kosta på er! Ni kan boka på Ticnet, även det inte verkar funka just nu.

På tävlingen kommer Tony Irving och dömer. Han och två domare till utser en vinnare. Publiken får också rösta. Det gäller att få dit supporters. Valkampanj med andra ord. Här - om någonstans - ligger min enda chans till framgång. Det inser jag.

Kan Gudrun, så kan väl jag.

Vi valde det minst dåliga alternativet

Vi har precis röstat i kommunstyrelsen om Idrottsparken. De vanliga misstänkta, S, V och MP, röstade för och fick stöd av Moderaterna. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern röstade mot förslaget, som innebär en rea på den enda tillgång skattebetalarna fått i den här soppan till affär, själva Idrottsparken. SPI:s gruppledare Alf Johansson sa till mig att de också tänker rösta nej, i KS har de bara en ersättarplats och inte möjlighet att rösta.

Vi valde det minst dåliga alternativet, så känns det. Man ska komma ihåg att hade Alliansen förslag fått gälla 2007 hade vi inte suttit här idag. Vi röstade nej till att kommunen skulle bygga om Parken. Skulle det bli någon ombyggnad var det vår mening att IFK själva skulle få pröjsa den. De sa nej och hade det nejet stått sig hade det inte blivit någon ombyggnad. Inga 300-miljonerslån och inga 30 miljoner i årlig kostnad.

Men nu står vi där vi står, då måste man välja det som är bäst för skattebetalarna och det är att för tillfället behålla arenan. Vi har inget mot att sälja, men då ska vi få betalt. Nu reas Parken bort - mitt i en lågkonjunktur - till en mellandagsrea av sällan skådat slag.

Den byggdes om när allt var som dyrast, och säljs när allt är som billigast. Mer behöver man väl egentligen inte säga för att beskriva den här soppan.

Vad är skillnaden mot idag Arrelid?

Stefan Arrelid, kommunalråd (MP), kommer i sin blogg med det här påståendet:

"Jag ville bara göra liknelsen. IFK genom sitt arenabolag köper lån på 300 miljoner som ska betalas tillbaka till kommunen under 25 år och både kommunen och IFK kommer betala hyra för idrottsparken."

Det låter väl som en bra affär?
Det man dock kan fråga sig är vad skillnaden är mot idag? Kommer IFK betala något mer, kommer kommunen betala mindre? Svaret är nej.

Det enda som är skillnad i framtiden är att själva tillgången, arenan, byter ägare. Betalningen sker precis exakt som idag, 22 miljoner kronor per år för skattebetalarna och lånen köps ju inte över heller - eftersom kommunen lånar ut pengarna.

Samma kostnader och samma risk, men ingen tillgång. Kanske ändå inte en toppenaffär.

Min videobutik rånad igen

På väg hem från en fika på stan såg jag något som såg ut som en avspärrning vid videobutiken nära min bostad. Mycket riktigt, polisens blåvita band var uppspänt och en polisbil stod utanför. Inne i affären såg jag ägaren hålla ansiktet i händerna i förvivlan. Jag frågade polisen om affären hade blivit rånad igen. Ja, ett rånförsök svarade hon. Det är minst tredje gången på bara ett par år. På NT.se läser jag att det var ett knivrån.

Samtidigt läser jag om ett annat rån av en butik i Vällingby. Det utfördes tydligen också med kniv och butiksinnehavaren sköt efter de två rånarna och träffade den ena. Nu är han misstänkt för mordförsök. När jag först hörde det undrade jag om media hade fattat det fel, mord? Självförsvar låter det som i mina öron och om inte, i alla fall dråp. Men mordförsök verkar det vara eftersom han sköter efter rånarna när de var på väg därifrån.

Det kunde lika gärna ha varit här på hörnet det hade skett. Jag skulle inte ha några problem att förstå om videobutiksägaren beväpnat sig efter alla dessa rån.

90 fler poliser kommer under året till Östergötland, efter regeringens satsning. Det är bra, men det behövs uppenbarligen många fler. 3000 fler i hela landet har det blivit sedan regeringsskiftet. En satsning på 10 000 fler poliser de kommande tio åren känns vettigt. Dessutom behöver vi låsa in rånarna längre.

Ingen utredning om euron, rösta istället

En del frågar sig varför Folkpartiet inte är med på artikeln på DN Debatt där de tre andra allianspartierna skriver om euron. Svaret är enkelt tror jag, de tre andra partierna vill gå långsammare fram än Folkpartiet. De vill "utreda euron under nästa mandatperiod". Folkpartiet vill folkomrösta om euron under nästa mandatperiod.

Hur som helst en positiv utveckling, innan har framförallt inte Moderaterna velat ta ifrågan.

Ja till JAS och stärkt svenskt försvar

Jan Björklund, Allan Widman och Birgitta Ohlsson skriver i Svenska Dagbladet idag om svensk försvarspolitik. Hotet från Ryssland måste tas på allvar igen och ett svenskt försvar måste kunna försvara Sverige. Det låter ju tämligen rimligt, men så är inte fallet idag.

Jan Björklund var aktiv i debatten om försvaret även förra året då han vid samma tidpunkt fick till ett antal förbättringar i det dåvarande försvarsbeslutet. Det gällde bland annat luftförsvaret över Stockholm och pansarvagnar på Gotland. Det är som de tre skriver:

"Det är en gammal svensk militär sanning att ett oförsvarat Gotland är lätt att inta, medan ett invaderat Gotland är omöjligt för Sverige att återta."

I sex punkter pekar de på de viktiga beslut för Sveriges framtida försvar. Punkt fem är extra positiv för Linköping och Östergötland:

"5. Flygvapnet bör inte minskas mer. Dagens antal Jas-plan bör bibehållas och moderniseras utifrån svenska operativa behov."

Smått sanslöst, Widar

Widar Andersson på Folkbladet, som stöttat affären Idrottsparken hela vägen, tycker att jag agerar smått sanlöst och utan att, uppenbarligen, ha koll på siffrorna - eller vad jag sagt - påstår han att jag har fel i de siffror jag nämner:

"Sundin hävdar att Nya Parken är värd 2-300 miljoner kronor. Sanningen är att Nya Parken har lån på drygt 300 miljoner kronor. Höga skulder är inte samma sak som högt marknadsvärde."

Jag hävdar att en värdering - som är gjord av en oberoende värderare på uppdrag av kommunen - kommit fram till att Idrottsparken är värd 200 miljoner kronor.

Peter Hunts värdering är 60 miljoner kronor. Han betalar 20 miljoner för 33 procent och sa på kommunstyrelsen att de alltså därmed värderar hela bolaget till 60 miljoner.

Kommunen säljer aktierna för 3,3 miljoner kronor. Oavsett om man väljer att tro på den oberoende värderingen, eller Hunts värdering, så är det ett rejält underpris.

Men lånen då? IFK tar väl över och betalar lånen? Svar: nej.

Lånen är tagna av AB Norrköpings Idrottspark. Det bolaget ska, om det här förslaget går igenom, säljas till IFK. På det sättet är påståendet korrekt. Men kommunen kvarstår som långivare OCH betalar exakt lika mycket i framtiden per år, som idag, av den årliga kostnaden för Parken, 22 miljoner av ca 30 miljoner. Bara räntorna på lånet utgör 10 miljoner, alltså mer än IFK:s andel av den årliga kostnaden. IFK kommer inte betala en enda krona mer av några lån i det nya avtalet, jämfört med det gamla.

Risken ligger kvar på skattebetalarna, det största betalningsansvaret ligger kvar på skattebetalalarna, men själva arenan - tillgången - går över till IFK.

Det, Widar, är smått sanslöst.

För lite mer sifferexercis kan ni kolla in mitt inlägg på GoPeking.net.

Stjärnskott?

Nej, ingen drift med IFK på något sätt. TV4-nyheternas Anders Pihlblad har utsett stjärnskott från de olika riksdagspartierna:

"Valåret 2010 kommer sannolikt att innebära att vi ser nya stjärnor på det politiska firmamentet. Här listar jag sju politiker från riksdagspartierna som jag tror kommer att bli särskilt intressanta. De kommer att synas och höras under året som kommer."

För Folkpartiet *trumvirvel*: "Mathias Sundin. Kommunpolitiker i Norrköping som tänker driva en personlig valrörelse."

Jag tackar och bockar allra ödmjukast.

Andra stjärnskott är Magnus Andersson (C), Maria Abrahamsson (M), Maria Ferm (MP), Jonas Sjöstedt (V), Ebba Busch (KD) och Evin Cetin (S).

Nej till mellandagsrea på Parken

Vi hade fullmäktigegrupp igår i Folkpartiet och ägnade en lång stund åt Idrottsparken. Vi vägde saker fram och tillbaka men till slut var det ingen tvekan om att vi kommer säga nej till förslaget att sälja Parken. Det är nämligen en mellandagsrea utan dess like som är föreslagen:

*Nya Parken är värderad till cirka 200 miljoner kronor (trots att den är ombyggd för 300 miljoner, säger en del om hur lyckad den här affären är...).

*IFK ska köpa bolaget för 3,3 miljoner kronor.

*Trots det kvarstår kommunen som långivare av lånen på 305 miljoner, och därmed hela risken.

Det motsvarar en rea på 98 procent. Och vi blir inte ens av med lånen.

Alternativet att ha kvar arenan är inte bra det heller. Det var därför Folkpartiet och Alliansen sa nej till ombyggnaden från början. Men det är det minst dåliga alternativet just nu.

IFK måste visa upp att man kan få ordning på sin ekonomi och bli en stabil förening. Då kan vi börja prata om ett köp igen. Ett köp ska då såklart vara ett riktigt köp, där man faktiskt betalar vad varan är värd.

Rådjur och älgar då?

Tusentals jägare jagar några tiotal vargar. Folkstorm, debatt, "vargar har också känslor" - var är alla dessa personer när tiotusentals jägare beger sig ut för att skjuta tusentals älgar. För att inte tala om de gulliga rådjuren!

Finns nästan ingen reservenergi alls i Sverige nu. Risk för strömavbrott och rekordhöga priser. Eftersom delar av kärnkraften är avstängd. Tänk vad bra det hade varit om vi nu inte hade haft någon kärnkraft alls och varit beroende av vind och sol!

Vad har jag gemensamt med Thomas Bodström, Anders Borg, Birgitta Ohlsson och Jasenko Selimovic? Tja, inte så mycket, förutom att vi finns alla med på Makthavare.ses lista över 21 politiker man ska ha koll på 2010.

Slaktad - värt nio års fängelse

Det är inte bara vargar som skjuts här i landet. En 24-årig kvinna blev förra året skjuten med en slaktpistol av sin exsambo. För det döms han idag till 14 års fängelse, eller nio år, eftersom man släpps ut efter två tredjedelar av straffet.

Vi har precis firat att ett nytt årtionde tar vid och undrade samtidigt var det förra årtiondet tog vägen, det gick ju så snabbt. Den här mannen mördare iskallt sin tidigare sambo, troligen har han även innan dess gjort hennes liv till ett helvete också, och för det ska han sitta inte ens ett årtionde i fängelse. Det är ruttet.

The Years of Lyndon Johnson

Tre tegelstenar, 2300 sidor, månader av läsning - igår blev jag klar med den tredje boken i serien The Years of Lyndon Johnson av Robert Caro. Böckerna går - noga - igenom hela Lyndon Johnsons liv, från uppväxten på landsbygden i Texas till representanthuset, senaten och senare Vita huset som vicepresident och president.

Man kan tro att en så utförlig bokserie måste bli tråkig, men inte. Robert Caro skriver på ett fantastiskt sätt, det blir nästan lika spännande som den allra mest spännande romanen, trots att man vet hur det går.

Att det är så bra beror också på vilken fascinerande person Johnson var. Han var en oerhört skicklig politiker och uppnådde som politiker stora saker, framförallt för svarta i USA. Som person var han dock ett riktigt svin. Manipulation, lögner, korruption, valfusk, för att bara nämna något.

När Johnson dikterade brev var det inte ovanligt att han gick in på toan, drog ner brallorna och satte sig och gör det man gör på toa. Hans sekreterare, eller vem som råkade ta diktamen, fick snällt stå bredvid och fortsätta dikatamen.

Detta var en del av hans maktutövning. Men han hade fler talanger än så. Berättelsen hur han lyckades driva igenom den första rättighetslagstiftningen för svarta på 82 år i senaten, när han var majoritetsledare, är fascinerande läsning. Södern hade motsatt sig och stoppat, genom filibuster, alla sådan lagstiftning. Johnson var från södern och utan deras stöd skulle han tappa sin makt. Norr ville ha en lagstifning och Johnson insåg att han måste ha stöd även i norr om han skulle kunna bli president. Genom flera smått genialiska manövrer lyckades han få igenom lagen med bibehållet stöd i södern.

En fjärde bok är på gång. Caro är extremt noggrann med researchen, tolv år tog den senaste boken att skriva. Han är över 70 år nu så jag hoppas innerligt att han hinner skriva klart den. Den kommer handla om åren i Vita huset.

The Years of Lyndon Johnson är utan tvekan den bästa politiska biografi jag läst. Ofta har den varit så spännande att jag inte kunnat sluta läsa. Helt fantastisk, helt enkelt. Köp! Läs!

White Christmas

Som snöhatare måste jag motvilligt erkänna att det är rätt vackert ute nu. I alla fall så länge som jag måste spendera minimalt med tid utomhus.

När första bettet togs igår i den ljummet varma skinkmackan var julen officiellt invigd. Dagens stora projekt är att jag och bror ska göra äggtoddy. Tror faktiskt inte att jag druckit det någon gång, men det ser gott ut när dom gör det på film. Vi får se.

God jul!

Vems är felet för Köpenhamn?

Julen rullar sakta igång. Ska handla en sista julklapp snart och sedan blir det skinkmacka ikväll hos ömma modern. Då är det officiellt jul.

Köpenhamnsmötet blev en flopp, men vems är felet? De rödgröna försöker skylla på Fredrik Reinfeldt och så ser debatten ut i många västerländska länder. Mark Lynas var på plats under förhandlingarna och berättar hur Kina saboterade förhandlingarna (hittat hos SvD:s ledarblogg). Intressant läsning:

"China's strategy was simple: block the open negotiations for two weeks, and then ensure that the closed-door deal made it look as if the west had failed the world's poor once again. And sure enough, the aid agencies, civil society movements and environmental groups all took the bait."

Men vi kan inte helt ta bort skulden från USA. Barack Obama kunde ha kommit till Köpenhamn med ett starkt mandat från senaten. Att så inte var fallet var hans val. Han har valt att istället fokusera på sjukförsäkringsreformen på hemmaplan, än den globala klimatfrågan. Det är inte svårt att förstå, opinionen hemma bryr sig mycket mer om sjukvård än om klimatet, men det var ändå ett val. Med 60 röster i senaten kan han inte skylla på republikanerna, han har frågan i sin hand.

Att senaten nästa år skulle anta någon klimatlag med bett i, ser otroligt ut. Ett sådant beslut skulle vara impopulärt hos väljarna och sjukförsäkringsreformen har tagit precis allt politiskt kapital i anspråk. Demokraterna klarar inte av det ett valår.

Inte heller tror jag att det är troligt att någon sådan lag antas de kommande två åren efter det. Då ska Obama satsa på att bli omvald och har inte råd att ägna all kraft åt klimatfrågan.

Tar jul

Nu tar jag jul. Ska bara rensa på skrivbordet innan jag går hem. Karin Jonsson påstod idag att hon städat sitt skrivbord. Påminner om att det var hon som sa "tomt på skrivbordet, tomt i skallen". Fredrik Bergqvist avslöjade samtidigt, i ett svagt ögonblick, att han ska försöka synliggöra i alla fall delar av sin skrivbordsyta.

Under julen väntar en hel del böcker på att läsas. Överst på listan står att slutföra den tredje boken om Lyndon Johnson. Utan tvekan de bästa politiska biografierna jag läst. The Lyndon Johnson Years, av Robert Caro. Tre tegelstenar, men oerhört bra. Johnson kommer varvas med en annan rätt känd senator, Cicero. Robert Harris andra bok om honom, Lustrum, har jag påbörjat och den känns väldigt lovande. Den första, Imperium, kan jag också verkligen rekommendera. Skönlitterära, men hyfsat verklighetstrogna.

Dessutom har jag en ambition, återigen, att slutföra med egen lilla bok, om mina resor till USA förra året.

Bloggandet kommer nog inte minska, snarare öka. Men passar på att redan nu önska er en riktigt god jul.

Viiiiiby

I lördags åkte familjen som traditionen bjuder till Örebro för att gå på den senaste upplagan av Peter Flacks show med urnärkingen Hjalmar Berglund från Viiiiby. Det har vi gjort nu i 15-20 år. Peter Flack är en otrolig showman med scennärvaro som få andra.

Sitter och väntar på skjuts ut till Norsholm där Norrköpingsalliansen ska träffa Linköpingsditon. Dom har nu tre år av regerande bakom sig, ska bli kul att höra deras erfarenheter.

Efter det varvar jag ner arbetet och tänkte försöka ta så många dagar ledigt som möjligt. I sommar blir det inte mycket möjlighet till semester på grund av att det är valår, så det är sista chansen på ett tag.

I USA tar demokraterna ytterligare ett kliv mot en sjukförsäkringsreform. Det har varit fascinerande att följa processen. Enskilda senatorer har stort inflytande över slutresultatet. Vi skulle behöva mer av det i Sveriges riksdag, men det amerikanska systemet är inte bra det heller. Det är otroligt trögt och viktiga reformer - som inte alltid är speciellt populära - är svåra att genomföra. En blandning av de två systemen känns bäst.

Dagens fråga och svar

Men det är inte okej att stå i kalsongerna i riksdagshuset och banka på dörrar?
- Nej, det är väl högst olämpligt. Det kan jag tycka.

Jo, det kan man ju tycka.

Från Politikerbloggens intervju med en riksdagsledamot som fick sent besök av en annan.

Upphovsrätt och för mycket julrätter

Folkpartiet verkar ha överlevt min och Björns julmat som vi bjöd på igår kväll. Själv har jag nu ätit enbart julmat i ett och ett halvt dygn. Börjar bli lite väl...ikväll blir det fil, eller något.

Moderaterna skriver om upphovsrätt i DN. Bra! De etablerade partierna behöver börja fundera på detta. Det var vad vi sa på landsmötet också efter att partistyrelsen ville säga nej till en motion från Madeleine Sjöstedt, där hon argumenterade för ett nytt grepp, eller ett grepp överhuvudtaget, om frågan. Av någon obegriplig anledning ville inte partiledningen det, men förlorade först i utskottet där jag satt med och sedan i plenum. Så motionen gick igenom.

Läs också Mark Klamberg.

Julmat hela dagen

Det började med en skinkmacka på personalutskottet och följdes av en jullunch på Palace där föreningen Omsorgsjul varje år bjuder de hemlösa på julmat. Det är alltid lite omtumlande. Värme, glädje och skratt blandas med de oerhört tragiska förhållanden dessa människor lever under. Det svider i hjärtat när man sitter där och tittar ut över församlingen.

Nu ska jag strax bege mig och handla julmat till kvällens julavslutning med Folkpartiet. Jag och vår kanslist, Björn Börjesson, ska stå för tillredningen av maten. Ja, risken är stor att valet avgörs redan ikväll när halva Folkpartiet utraderas i matförgiftning.

Skolan åt olika håll i Norrköping och Sverige

Igår debatterade vi skolan i kommunfullmäktige. Min tidigare oro för utvecklingen här blev bara värre under debatten.

Olle Johansson, som vill ta över som skolkommunalråd, gick upp och deklarerade att skolan är bra. Detta trots att resultaten för niorna är de sämsta sedan det nuvarande betygssystemet infördes på 90-talet.

Lars Stjernkvist, nuvarande skolkommunalråd, slog å sin sida fast att deras skolpolitik ligger fast och ska den förändras något så ska den nuvarande inriktningen förstärkas.

På nationell nivå reformeras skolan i grunden. Idag presenterade Jan Björklund den nya skollagen. Likt många reformer blir den verklighet först efter valet. Vinner vänstergänget kommer de flesta reformer stoppas och flumskolan fortsätta.

Skollagen ser bra ut. Bland annat blir det mycket hårdare krav på att ha behöriga lärare anställda. Idag är var tionde lärare som är fast anställd inte behörig. En befängd situation. Bland de andra nyheterna finns:

* Ökade rättigheter för barn i behov av särskilt stöd, med större överklagningsmöjligheter. Föräldrarna blir inte längre bara i händerna på skolorna.

* Ordning och reda med möjlighet till tillfällig avstängning, kvarsittning, försittning, utvisning från klassrummet, skriftlig varning även i grundskolan.

* Muskler till Skolinspektionen som kan stänga skolor, utdela vite, dra in tillstånd för skolor, osv.

* Stärkt rätt för tillgång till kurator, sjuksköterska, SYV och psykolog.

För att nämna några saker.

Widar om borgerliga trätobröder

Widar Andersson har läst min och Staffan Danielssons debatt i Corren:

"Danielsson har rätt i att det parlamentariska systemet bygger på att partigrupperna håller ihop. Det ligger så att säga i korten att den som t ex ställer upp som kandidat för Folkpartiet också i huvudsak kommer att rösta med Folkpartiet.

Väljare som tar en FP valsedel i nästa riksdagsval får på samma sätt antas sympatisera med Folkpartiet.

Det gäller även dem som sätter sitt kryss bakom Mathias Sundins namn."

Ja, precis och det har jag försökt vara noga med att poängtera. Jag ställer upp på det mesta som Folkpartiet tycker och jag tycker att regeringen överlag gör ett väldigt bra jobb. Politik handlar väldigt mycket om att driva en åsikt, och sedan kunna kompromissa för att komma framåt. Men inte alltid, inte i hundra procent av fallen.

Idag har vi en helt strömlinjeformad riksdag. Det är illa för demokratin.

Turkiet i EU? Well...

Det kurdiska partiet DTP har förbjudits under fem år i Turkiet. 37 ledamöter av parlamentet kastas ut och förbjuds att vara politiker.

Gulan Avci skriver:

"Det är inte första gången författningsdomstolen förbjuder kurdiska partier att verka. Sist det begav sig var 2003 då Hadep förbjöds. Så länge kurderna förvägras sina mänskliga, politiska och kulturella rättigheter kommer EU-medlemskap bara vara en vacker dröm."

Fega och gråa politiker?

I mitt svar till Staffan Danielsson skrev jag att vårt nuvarande politiska system, med personvalsspärrar och stark partipiska, skapar gråa och fega politiker. Staffan gick igång på det och det kan man såklart förstå:

"Rakt av, Fredrick Federley och Birgitta Ohlsson och Karin Granbom och Karl Sigfrid och jag själv och alla andra, inget att hänga i julgranen."

Javisst låter det konstigt att kalla Fredrick Federley och Birgitta Ohlsson gråa och fega. Det är de inte. Inte Staffan Danielsson heller. Inte när det kommer till själva debatten i alla fall. Staffan har exempelvis med liv och lust gett sig in slöjdebatten och i den får man vara stryktålig och modig om man ska palla med. Som opinionsbildare är en del riksdagsledamöter vare sig gråa eller fega - men i sin huvudsakliga roll, som lagstiftare och maktutövare är de rätt fega.

Som jag skrivit tidigare:

Ger man bort sin möjlighet att rösta mot ett förslag ger man också bort stor del av sin makt. Man kan fortfarande driva sin linje genom att bilda opinion och på det sättet få makt. Men det är, återigen, inte en riksdagsledamots huvudsakliga makt, det är rösträtten i riksdagen.

2000 dörrar!

I söndags knackade jag på dörr nummer 2000. Bakom den fanns en mycket trevlig Folkpartist! Totalt blev det 82 dörrar vilket gör att jag har klarat av 2039 stycken, bara 7961 kvar till 10 000.

Det har varit krångligt att få upp själva videon, men tillslut lyckades jag, bara för att se att den var av oerhört dålig kvalité (bildmässigt alltså, jag själv var briljant). Dörr 2000-videon måste dock bara upp, så ni får stå ut. Till julklapp önskar jag mig en bättre kamera.

Förhandla inte åt mig, Danielsson

Staffan Danielsson (C) spinner igång rejält idag i Corren. Kanske för att jag kallade svenska riksdagsledamöter för fega och gråa. Nu ska jag först poängtera att Staffan Danielsson är rätt färgstark och också modig i själva debatten, dessutom en jäkligt trevlig prick. En duktig riksdagsledamot utifrån den standard som gäller idag. Men det var inte det vi avhandlade just nu, utan hur en riksdagsledamot borde fungera.

Staffan:

"Innan regeringen enas om förslag till riksdagen sker en nära dialog med riksdagsledamöter och riksdagsgrupper. Denna process, Mathias Sundin, kan vara mycket laddad och tuff och påverkar självfallet resultatet."

Tänk själva: Om två parter förhandlar med varandra och den ena parten säger till den andra, att jag kommer aldrig säga nej till det du till sist föreslår - vem tror ni har övertag i en sådan förhandling?

För så är det när regering och riksdag förhandlar. Staffan Danielsson kan inte tänka sig att rösta mot ett förslag från en borgerlig regering. När han säger det förlorar han nästan all sin makt.

Jag vet att regeringen såklart pratar med riksdagen, men jag vet också att det när det handlar om känsliga saker inte alltid går till som Staffan beskriver. Fick senast i veckan en mycket detaljerad beskrivning i hur förslag från regeringen tvingas igenom riksdagen. Och det är när frågorna är känsliga och betydelsefulla som det gäller, inte när allt är lugnt och fint och alla vill komma överens.

Fler debattinlägg i Corren mellan mig och Danielsson.

Det är ju det vi föreslår, Widar

Widar Andersson är tillbaka från semester - trevligt! - och ger sig in i matdebatten. Han menar att båda sidors argument är klena, men har tydligen missat en central del av vad vi i Alliansen faktiskt föreslår:

"Jag skulle vilja vända på kuttingen och sätta de ätande främst. Kommunen kunde t ex fastställa ett pris de är beredda att betala och sedan bjuda in hugade leverantörer. Efter ett par provsmaksrundor får sedan de ätande lista sig hos den leverantör de uppskattar. Kan vi välja vårdcentraler och skolor så borde vi väl kunna klara av att välja mat?"

Men, det är ju precis vad vi föreslår! Att de som ska äta maten också ska kunna välja varifrån. Vill man äta kyld mat från Sala - fine. Vill man äta mat från den lokale krögaren - fine.

Alla har fått det bättre, fy f-n!

Klyftorna ökar, stod det i alla rubriker igår efter att LO i en rapport kommit fram till det. Men vad är det som faktiskt har hänt? Jo, enligt LO, följande:

Arbetare inkomster har ökat med 3,46%, högre tjänstemäns med 3,47 och arbetslösas med 0,86%. Ökningarna är reella, verkliga. Folk har fått det bättre.

Alla har fått det bättre, och det lönar sig bättre att arbeta. Det är alltså, enligt LO med flera, något vi ska vara oroade över!

Som Andreas Bergh skriver:

"För att arbete ska löna sig bättre omfördelas numera aningen mindre från arbetande till dem som inte kan arbeta. Tack vare ekonomisk tillväxt har dock även den senare gruppen fått det absolut sett bättre."

Läs också Mattias Svensson och Mark Klamberg.

Svårtolkad opinionsundersökning

NT publicerar en opinionsundersökning idag som tyvärr inte säger så mycket om vad faktiskt väljarna tycker just nu. Man har frågat vilket parti de skulle rösta på, till riksdagen, definitivt eller kanske. Det gör att de definitiva siffrorna är mycket lägre än verkligt resultat, och kanske är mycket högre.

Om vi tittar på det sammantagna så är Socialdemokraterna störst, sen kommer Moderaterna, Miljöpartiet och Folkpartiet inom ett par procentenheter. Vänsterpartiet och Centerpartiet återfinns några snäpp ner, sen Kristdemokraterna och sist Sverigedemokraterna.

Undersökningen visar i alla fall att Folkpartiet har en mycket stor potential och att vi kan hamna mycket nära Moderaterna här i Norrköping.

Frifräsare i Corren

I Corren har en intressant debatt utspelat sig mellan mig och Staffan Danielsson, riksdagsledamot för Centerpartiet från Östergötland. Staffan är en mycket trevlig prick, och duktig opinionsbildare, men i synen på riksdagsuppdraget har vi helt olika åsikter. Debatten började med detta från min sida:

"En majoritet av riksdagsledamöterna var mot FRA-lagen, ändå röstades den igenom. Låter det märkligt? Det är märkligt. Anledningen att den kunde gå igenom var att de riksdagsledamöter på den borgerliga sidan som var mot lagen vek sig för partipiskan. Något är ruttet i svensk demokrati när riksdagen - Sveriges högsta beslutande församling - har blivit ett transportkompani åt regeringen."

Staffan svarade att "Frifräsare fäller regeringar":

"Skulle ett antal borgerliga riksdagsledamöter börja gå emot sin egen regering i olika viktiga frågor så skulle regeringen snart falla."

Och idag har jag svarat Staffan, "Frifräsare ger makt åt folket":

"Nej, naturligtvis blir det inte så. I stället kommer regeringen att förhandla och resonera mer med riksdagen innan den lägger fram ett förslag. Om regeringen vet att riksdagen inte bara kröker rygg och gör som den blir tillsagd kommer man att vara mån om att fånga upp åsikterna därifrån. Makten kommer närmare folket."

Intressant debatt - och mycket viktig för vår demokrati.

Vilse på Butängen

Lämnade, äntligen, in bilen på verkstad i morse. Den blev ju krockad för ett tag sen. I ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att gå från verkstaden, på Butängen, till Rådhuset. Missbedömde avståndet något och gick dessutom fel inne på området, så det blev en ännu längre promenad än väntat. Nåja.

Förutom detta har dagen börjat med ett långt morgonmöte med Alliansen. Parken och IFK har diskuteras grundligt. Inga beslut ännu, vi har inget konkret att ta ställning till, men frågan tål en hel del diskussion.

Johan Ingerö byter jobb och blir redaktör på magasinet Neo. En briljant värvning! Han är nog den bloggare jag uppskattar mest att läsa, och då läser jag många, många bra bloggar. Dessutom håller jag med honom i många åsikter och vi delar passionen för amerikansk politik. Det blir ett lyft för Neo!

Per Wirtén har skrivit en mycket bra krönika om Jan Björklund i Arena. Han gillar inte Björklunds politik men beundrar honom som politiker:

"Men det är naturligtvis inte bara Björklunds patos och hans förmåga att politisera en fråga jag gillar. Den egentliga orsaken är mer djupliggande.

Han har förmågan att identifiera faktiska problem, sedan bilda opinion att de måste förändras efter hans politiska, och ideologiska, kompassriktning och slutligen även presentera konkreta reformer.
...
Han pekar ut en riktning och sedan lyckas han få skolan att röra sig åt just det hållet. Är det inte precis så en politiker ska fungera?"

När sänkte S skatten för pensionärer senast?

Igår röstade Alliansen igenom en sänkning av skatten för pensionärer. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade mot. Senast S sänkte skatten för pensionärer var 1974.

Under denna mandatperiod har de röstat mot varje sänkning, precis som under den förra borgerliga regeringen, 91-94.

Retoriken låter så bra. PRO kör runt sina protestlistor. Men de senaste 35 åren har pensionärerna bara fått sänkt skatt när det varit borgerlig regering.

Jag var med i Nordegren i P1 igår om dörrknackning. Är med tio minuter in i klippet, men är ni intresserade av analen på en dammsugare, så lyssna även på inledningen...

Jupp, Thomas Nordegren är Elin Woods pappa.

Om dörrknackning i Expressen och DN

På sidan fyra i Expressen har jag idag en debattartikel om dörrknackning, efter DN/Synovates undersökning igår:

"Pust. I går kunde man nästan höra riksdagspartierna kollektivt andas ut. En opinionsundersökning från Synovate visade nämligen att åtta av tio svenskar inte vill att politiker kommer och knackar på hemma hos dem. Nu kan de därför med gott samvete sitta kvar vid kaffepannan i partilokalerna, lata sig och undvika att träffa väljare. Eller?
...
Det nuvarande systemet är mycket skadligt för svensk demokrati. Det gör att politikerna hamnat långt från väljarna. De vet mindre om vad folk tycker och har svårt att uppfatta deras behov. Dessutom gör beroendet av partiet att partipiskan är oerhört stark i Sverige.
...

Skoläderpolitik kallar man dörrknackning i USA. Man sliter mycket skoläder när man går från dörr till dörr. Nu är det dags att även svenska politiker använder skorna och förtjänar sina röster i stället för att förvänta sig dem.

Det är bara att börja knalla."

I DN är det en kort intervju med Henrik Brors, men den verkar inte finnas online.

Dörrknackning eller inte?

Enligt DN/Synovate säger svenska folket tydligt nej tack till dörrknackande politiker. Nedslående för en som tänker slå svenskt rekord i dörrknackning? Inte alls. Vad folk svarar i en opinionsundersökning är en sak (vem sitter där och önskar att man fick besök av en politiker?) och vad man gör när någon verkligen ringer på dörren är två helt olika saker.

Bemötandet är på topp. Folk är trevliga och öppna. Man lär sig oerhört mycket och jag får massvis med energi för att det är så bra och inte minst roligt.

Makthavare.se med Andreas Henriksson har följt upp undersökningen. Radio Östergötland intervjuade mig i eftermiddags och NT.se har skrivit lite, det kommer nog i tidningen imorgon också. Dessutom kan ni nog hitta något både i DN och Expressen imorgon.

Glöm inte heller att kolla in min lilla reklamfilm om dörrknackning:

Ditt och datt

I SvD ställer Camilla Lindberg, Adam Cwejman och Alexander Bard, alla FP, frågan om opera är finare än dataspel. Anledningen är att momsen är sex procent på opera, konserter, film och böcker men 25 procent på dataspel och dansbandl. De vill ha samma moms för all kultur. Det ställer jag upp på till hundra procent!

Alexander Bard är igång på annat håll också, Politikerbloggen närmare bestämt. Tillsammans med tre andra från Liberati skriver han om sprututbytesprogram. Jag är inte närmare insatt i frågan men en intressant och tankvärd artikel.

Människor som behöver socialbidrag ökar, men det totala utanförskapet har faktiskt gått ner (och socialbidragen är ännu på en lägre nivå än under förra lågkonjunkturen), rapporterar Den hälsosamme ekonomisten.

Andreas Bergh har hittat en intressant uträkning över hur handeln i världen skulle påverkas om EU:s jordbrukspolitik skrotades. Mindre export från EU-länder av en del produkter, mer av andra produkter och inte minst kraftiga ökningar i andra, fattigare, delar av världen.

Hushållsavdraget har gett tusentals jobb, skriver Carl B Hamilton. Det vill S ta bort om de vinner valet.

Varför så stor matfabrik?

2500 portioner per dag ska göras i den nya matfabriken, påstår vänsterkoalitionen. När vi från Alliansen undrade, i gårdagens fullmäktigedebatt, varför matfabriken byggs för en kapacitet på upp mot tio gånger så mycket, 25 000 portioner/dag, fick vi höra av vi misstänkliggjorde. Speciellt från Lars Stjernkvist.

Inte alls. Men håll med om att det låter märkligt. I alla andra sammanhang, verkligen alla andra, när kommunen planerar något försöker man bedöma behovet och planera kapaciteten därefter. Tror man man att hundra elever ska gå i en skola, bygger man den inte för tusen elever.

Men 25 000 portioner är bara om man kör två skift, svarade Stjernkvist. 10 000 portioner är vad som kan produceras på ett skift. Ok, fine. Men varför bygga en fyra gånger så stor anläggning mot vad behovet bedöms vara? På det svarade inte Stjernkvist.

Det är denna brist på svar som gör att vi såklart tror att hela anläggningen kommer utnyttjas. Därmed kommer många verksamheter som inte vill äta kyld mat tvingas in i systemet. Alliansens alternativ är en mångfald av lösningar. Vill ett äldreboende ha kyld mat - fine. Vill man ha någon annan lösning - fine. Det ska vi inte bestämmas i fullmäktige.

Dags för Skärblacka

Precis hemkommen från Skärblacka. Har träffat S-föreningen som har en studiecirkel om Blackas utveckling. Eftersom Folkpartiet och Alliansen varit aktiva kring Skärblacka så ville de berätta om några idéer de hade. Helt klart intressant, ska kolla upp det de hade att säga och se om vi kan agera.

Skrev om Skärblacka i Folkbladet idag, tillsammans med Åke Bjurhamn. Dom hade såklart sett artikeln och tyckte det var bra att någon drev på, trots att de är gamla gråsossar, som de själva sa.

"När senast gjorde (S) en satsning i Skärblacka? Skärblacka är inte stället som Gud glömde, men dock stället som Socialdemokraterna glömde.

Skärblackabadet ska naturligtvis inte stängas.
Vi satsar en kvarts miljon kronor på att göra badet attraktivare, med en snyggare entré (som även gynnar Blacka musik), byggandet av en altan och bubbelpool, som gör badet mer attraktivt.
Upprustning av Mosstorpsskolan för 7,5 miljoner kronor, redan nästa år.
Upprustning av brandstationen för 2,5 miljoner kronor, också redan nästa år.
42 miljoner kronor för upprustning av Vickelbygården.

Mycket mer kan göras i Skärblacka än detta, men det är en början. Vi tar tacksamt mot fler idéer."

Nu är det dags för fullmäktige! Mest debatt lär väl det bli om matfabriken som majoriteten vill bygga. Ett kontrakt på 25 år ska skrivas. 25 år! Good bye närodlat.

I morgon kopplas kablarna in till FRA

I morgon börjar FRA-lagen gälla. Kablarna kopplas in. En mycket trist dag för svensk demokrati. Att lagen kunde komma tillstånd berodde på att riksdagsledamöter inte vågade stå upp för sin egen åsikt. Om detta skriver jag idag i Corren:

"Något är ruttet i svensk demokrati när riksdagsledamöter röstar emot sin egen övertygelse. Det vill jag ändra på.
...
En majoritet av riksdagsledamöterna var mot FRA-lagen, ändå röstades den igenom. Låter det märkligt? Det är märkligt. Anledningen att den kunde gå igenom var att de riksdagsledamöter på den borgerliga sidan som var mot lagen vek sig för partipiskan.
...
Jag är Folkpartist, jag gillar de flesta av Folkpartiets åsikter och det mesta av vad regeringen gör. Men allting kan jag inte acceptera och väljarna borde få större påverkan på vad som sker i riksdagen. Svensk demokrati har problem, men de går att fixa genom att välja in fler orädda och självständiga personer i riksdagen."

Mona Sahlins logik

Mona Sahlins utspel om Saab påminner mig om ett citat från den lysande TV-serien "Yes, Prime Minister":

We must do something.
This is something.
Therefore we must do it.

Ett tydligare borgerligt Folkparti

Utlovade tidigare lite fler reflektioner kring Folkpartiets landsmöte. Kortfattat kan jag säga att jag aldrig känt mig så hemma i Folkpartiet som nu - och då har jag på intet sätt känt mig vilsen tidigare. Men FP tog på landsmötet ett kliv för att bli ett tydligare borgerligt parti, inte minst inom skatteområdet:

-Avskaffad värnskatt.
-Sänkt statlig skatt.
-Billigare att anställa.
-Fortsätta skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare.

Vi sa mycket tydligt också:

- Nej till ökad kvotering av föräldraförsäkringen.
- Nej till kvotering av bolagsstyrelser.
- Ja till gårdsförsäljning av viner.

Alkoholpolitiken är inte enkel, men de som slår allra mest vakt om Systembolaget halkar lätt över i ett förmynderi. Motståndet mot gårdsförsäljningen grundade sig i något sådant, även om tankarna kring att motverka alkoholism är sunda. Men vi måste ha balans, det hittade landsmötet nu.

- Ja till fler kärnkraftsreaktorer.

I kärnkraftsfrågan är vi fortsatt offensiva. Det finns ingen anledning att låsa fast sig vid ett visst antal reaktorer.

- Ja till att ta tag i upphovsrättsfrågan.

Upphovsrätten var partistyrelsen förvånansvärt rädda att ta i. Man ville avslå en motion från Madeleine Sjöstedt som just uppmanade till att verkligen börja jobba med frågan. Trots PS motstånd beslutade landsmötet att anta motionen. Mycket bra!

- Ja till livstidsstraff.
- Ja till längre tidsbestämda straff.
- Det ska bli svårare att komma ut ur fängelset efter två tredjedelar av straffet.

Motståndet mot livstidsstraffet var en kvarleva från snällismens dagar. Mer hänsyn till brottslingen än offret. Självklart ska kriminalvården var just vård, men i det måste skyddet för övriga samhällsmedborgare finnas. PS körde på den gamla snällism-linjen, men förlorade klart.

- Ja till euron.

Det var nog landsmötet minst kontroversiella förslag. Folk sa att vi inte skulle driva den frågan i EU-valet, det är en riksdagsfråga. Fine, så är det. Därför tänker vi driva den också i riksdagsvalet.

Egna siffror

Lars Stjernkvist har skrivit ett svar, dock utan att bemöta något i sak. Han berör detta med statistiken och menar nu att Skolverkets siffror inte duger. Han ska ta fram egna siffror till kommunfullmäktige istället. Var och en får själva bedöma trovärdigheten i det.

När resultaten har gått upp något tidigare år så fanns det tydligen ingen anledning att hänvisa till några egna siffror.

Någon reflektion över skillnaden mellan FP-styrda Stockholm och S-styrda Norrköping får vi inte, förutom en allmänt svepande och till viss del falsk kommentar:

"Dessutom kan jag dela Sundins glädje över att FP-styrda Stockholm har bättre resultat, och utesluter inte att det beror på kloka lokala beslut. Det betyder dock inte att jag tar för givet att försämringen på riksplaner är Jan Björklunds fel..."

Som jag antar att Stjernkvist känner till så är de flesta av regeringens skolbeslut ännu inte genomförda i praktiken. Det är en grundläggande förändring av svensk skolpolitik som är beslutad, men huvuddelen av genomförandet görs nästa mandatperiod. Slängen mot Björklund är med andra ord i grunden falsk, vilket Stjernkvist vet, men är typisk för hans debattstil.

Här i Norrköping har Stjernkvist och hans kompisar haft 15 år av oavbrutet styre. Här kan vi se resultat av den förda politiken.

Svepande anklagelser från Stjernkvist

Som vanligt när Stjernkvist blir pressad blir han svepande, otydlig, hittar på motståndarens argument eller vad denne sagt. Nu är det skolresultaten han ska förklara och bemöter inte ett dugg i sak, utan kommer med ett påhitt. Så här skriver han:

"Jag ska inte här lägga ut texten om alla hans svepande anklagelser och brutala retorik (Sundins alltså), bara notera att om årets resultat för niornas är det sämsta i historien, ja, då började historien 2006..."

För det första inte "det sämsta i historien". Jag har skrivit två blogginlägg och båda gångerna tydligt skrivit "det sämsta resultatet någonsin under det nya betygssystemet." Det är viss skillnad.

För det andra så var 2006 ett bättre år resultatmässigt än 2009. Här är behörigheten till nationellt program på gymnasiet 2009-1999 för de kommunala skolorna, de siffror som finns på Skolverket. Jag har markerat 2009 och det näst sämsta året:

2009 83,4
2008 88,3
2007 85,9
2006 87,5
2005 85,1
2004 88,0
2003 87,9
2002 86,9
2001 83,9
2000 87,5
1999 89,0

Om vi räknar in friskolorna i Norrköping, då finns det ett år som var sämre, men inte 2006:

2009 85,6
2008 89,9
2007 87,1
2006 88,3
2005 85,8
2004 88,7
2003 88,5
2002 87,2
2001 83,7
2000 87,6
1999 89,0

Har Stjernkvist någon kommentar till detta? Har han någon kommentar till det faktum att i FP-styrda Stockholm ökar resultaten och minskar klyftorna och i S- och Stjernkviststyrda Norrköping minskar resultaten och ökar klyftorna? Eller kommer han göra som vanligt, ignorera att kommentera eller komma med några svepande påståenden om vad jag sagt?

Helena i P1

Det är väl inte helt varje dag man får skriva det, men Horace Engdahl är helt ute och cyklar i frågan om engelskan. Vi är ett litet land som är oerhört beroende av omvärlden. Att vi redan idag är duktiga på engelska gynnar naturligtvis oss svenskar och Sverige i största allmänhet. Skulle vi fokusera mycket mer på svenska på bekostnad av engelska innebär det att vi isolerar oss mer från omvärlden.

Lyssna på Helena von Schantz i P1 i morse, hon sopar golvet med Horace!

VM i dåliga bortförklaringar

Lars Stjernkvist skyller de dåliga resultaten i grundskolan - på flyktingbarnen.

Självklart påverkar det resultatet om barn kommer in i nian eller åttan, men att förklara ett tapp på inte mindre än fem procentenheter på 20-25 barn, när vi har nästan 1400 elever i de kommunala skolorna, ja det känns mindre trovärdigt. Dessa barn utgör 1,8 procent av det totala antalet elever och kan alltså inte orsaka en minskning på 4,9 procentenheter.

Dessutom har det även tidigare år gått sådana elever i skolan.

Borde man då inte ha framhållit, under något tidigare år när resultatet gick upp, att det var på grund av att vi inte hade så många flyktingbarn i skolan?

Lars Stjernkvist har lyckats prestera det sämsta resultatet i grundskolan sedan det nya betygssystemet. Han har sagt nej till alla förslag från Folkpartiet. Visst, man ska tro på sin egen politik, men nu ser vi resultatet (igen). I Stockholm där FP styr ökar resultaten och klyftorna minskar, här i S-styrda Norrköping är det precis tvärtom.

Katastrofresultat i grundskolan i Norrköping

Idag kom siffror från Skolverket som visar att Norrköping rasar i betygsresultaten. Ja, rasar är faktiskt ingen överdrift. Ett tapp från 88,3% till 83,4 är en minskning på 4,9 procentenheter och mycket i dessa sammanhang.

Man ska komma ihåg att det alltid går upp och ner lite grann, men tappet nu är stort och det som är allvarligast är att detta är det sämsta resultatet någonsin under det nya betygssystemet.

Skolkommunalrådet Lars Stjernkvists högsta mål har dock varit att minska klyftorna mellan skolor och att föräldrarnas bakgrund ska spela mindre roll. Även detta misslyckas. Skillnaderna mellan skolor ökar och föräldrarnas utbildningsbakgrund spelar större roll i år jämfört med förra året. Klyftorna ökar.

I Stockholm, där skolpolitiken styrs av Folkpartiet genom skolkommunalrådet Lotta Edholm, går det precis åt motsatt håll. Resultaten överlag ökar, likaså resultaten för elever med respektive låg- och högutbildade föräldrar - men allra mest för de med lågutbildade föräldrar. Alla får det bättre och klyftorna minskar.

Lotta sammanfattar framgången:

"Det innebär konkret att vi är bättre i Stockholm på att samla in statistik, att vi har skriftliga omdömen och att vi satsat på speciella projekt för betyg och bedömningar. Men också att vi har haft ett väldigt fokus på de elever som behöver stöd mest. Andelen behöriga har gått upp i samtliga kategorier men bäst har de elever som har svårast förutsättningar lyckats."

Det är precis den skolpolitiken Folkpartiet har föreslagit i kommunfullmäktige gång på gång. Vi har hånats. Vi har velat stämpla barn, har det hetat. Nåja, vi ser nu resultatet.

Stigande FP-stjärna

Helena von Schantz är Folkpartist i Valdemarsvik (och lärare på Djäkneparksskolan i Norrköping) och på väg att bli en mycket framträdande sådan. Det var hon som skrev motionen till Folkpartiets landsmöte om engelska från första klass, det som nu är på väg att bli ett regeringsförslag.

Hon är också totalt orädd. Liberala Kvinnor under Birgitta Ohlssons ledning driver kvoterad föräldraförsäkring stenhårt. Helena är ordförande för Liberala Kvinnor i Östergötland - och verbal motståndare mot kvotering!

I morgon i P1 Morgon, kl 8.15, debatterar hon med självaste Horace Engdahl om engelska från ettan. Se till att lyssna då!

Folkpartiet för livstidstraff igen

I förslaget från partistyrelsen stod det i våras att livstidsstraffet skulle tas bort och istället ersättas med längre tidsbestämt straff, en åsikt partiet haft sedan länge. Niklas Frykman och jag tyckte att det verkade jäkla dumt och skrev en motion om att både bevara livstidsstraffet och inför längre tidsbestämda straff.

Vi har pumpat på med propaganda, senast i Aftonbladet, och fokus har hamnat på att bevara livstidsstraffet. Flera personer i partistyrelsen tyckte det var lika dumt som vi, däribland Birgitta Ohlsson och Torkild Strandberg, annars ofta på varsin sida i debatten.

Nu i debatten försvarade Johan Pehrson partistyrelsens linje, han som annars alltid brukar få skäll för att han bara är för hårdare straff.

Rätt snart - så snabbt att jag inte ens hann komma upp i debatten - insåg partistyrelsen och Pehrson att slaget var förlorat och gav upp. De förslog en kompromiss: Bevarat livstidsstraff - och längre tidsbestämda straff. Ja precis, nästan på kommatecknet det förslag Frykman och jag drev från början.

Förslaget gick igenom utan med klar majoritet och nu är Folkpartiet för att bevara livstidsstraffet i Sverige. Det känns riktigt, riktigt bra.

Lite synd kan jag tycka om Johan Pehrson. Som sagt, alltid nerskälld för att vara batongliberal, nu när han väl försvarar mjukare straff, ja då kör partiet över honom.

Ska sammanfatta mina övriga intryck från landsmötet, men nu, med bara tre timmar sömn i kroppen, ska jag ta en riktigt lugn kväll.

I Aftonbladet om livstidsstraffet

Niklas Frykman och jag skriver om partistyrelsens förslag att avskaffalivstidsstraff idag i Aftonbladet:

"Om förslaget blir svensk lag skulle det innebära att Lasermannen, John Ausonius, som sköt elva invandrare och dödade en, skulle bli fri igen redan 2012. Mattias Flink som en tidig morgon i Falun sköt 47 skott med sin AK5:a och dödade fem kvinnor och två män, skulle komma ut 2014.

Samma år skulle också Tommy Zethraeus bli fri som en fågel. Han sköt vilt omkring sig på Stureplan i Stockholm och dödade fyra personer i tjugoårsåldern och skadade ytterligare ett tjugotal personer.

Vill vi verkligen ha dessa personer bland oss igen i samhället?"

Förslaget att avskaffa livstidsstraffet förlorade som sagt stort i utskottet i torsdags. I morgon kommer det upp på landsmötet och jag tror det finns starkt stöd för min och Frykmans linje även där.

Idag börjar vi med arbetsmarknad och arbetsrätten tätt följt av debatt om föräldraförsäkringen.

Konspiration?

Så fort jag ska gå upp i talarstolen, så tar förhandlingspasset slut och de kvarvarande frågorna skjuts på framtiden (vilket brukar innebära lördag kväll och natten till söndag). Konspiration? Närå, taskig tur bara. Det innebär hur som helst att jag ännu inte varit uppe i talarstolen. I morgon blir det nog däremot många besök. Vi börjar med arbetsrätt på förmiddagen, sen föräldraförsäkring, kamphundar och upphovsrätt. För att nämna några.

Trots brist på talartid har jag nått en liten framgång. En motion, skriven av Birgitta Ohlsson, som jag också undertecknat, om en svensk minnesdag för Raoul Wallenberg gick igenom.

Mer talartid har det blivit för Jan Björklund. Han höll sitt anförande idag och det var som vanligt av hög klass. Tydlig framtidsoptimism, tro på globalisering, starkt stöd för Sveriges insats i Afghanistan och inte minst tydligt om att arbetsrätten behöver förändras och skatterna överlag måste sänkas. Mycket positivt!

Det finns många godbitar i talet, här är en:

Miljöpartiets mantra är ”tänk globalt – handla lokalt”. Det betyder i verkligheten ”handla inte med Afrika, men tänk gärna på dem.”

Vi liberaler tänker på Afrika. Därför säger vi ”tänk globalt, och handla globalt!”

Nu är det landsmötesmiddag. Jag och två partikamrater från Östergötland har bestämt oss för att cykla från hotellet och dit! Ingen av oss verkar vara någon friluftsmänniska direkt. Om vi kommer överleva är oklart. Ses på andra sidan - förhoppningsvis.

För er som vill hänga med i vad som händer på landsmötet så finns landsmötesbloggen.

På Makthavare.se finns en intervju med undertecknad.

Knapp förlust och storseger

Landsmötet dag ett är avklarad. Idag i huvudsak utskottsbehandling. Det innebär att alla frågor inom ett visst område hanteras av ett utskott som tar ställning till partistyrelsens förslag till beslut. Oftast vinner PS, men ibland väljer utskottet en annan linje och då finns det en stor chans att landsmötet sedan bestämmer efter den linjen också. En förfäktning, kan man kalla det.

Knapp förlust. Jag satt i heta arbetsmarknadsutskottet där LAS och turordningsregler avhandlades. Partiledningen var lite nerviga, det märktes eftersom de skickade dit partisekreterare Ullenhag med partipiskan. Nädå, han var rätt snäll men det ger tyngd när han är på plats. Trots det - och trots en mycket märklig beslutsordning, som var till min åsikts nackdel - så blev det bara 14-10 till partistyrelsen. Det kan gå precis hur som helst när landsmötet beslutar på lördag.

Storsegern kom i frågan om livstids fängelsestraff. Jag satt inte i det utskottet men kollega Frykman gjorde det och han såg till att utskottet körde över partistyrelsen så det visslade om det. PS vill avskaffa livstidsstraffet, vi vill behålla det. Endast två personer tyckte som PS. Jag tror vi vinner när frågan avgörs på söndag.

P1:s Studio Ett intervjuade bland annat mig just om arbetsrätten och livstidsstraffet.

Blev också intervjuad i Radio Östergötland, hörs här.

Artikeln i Di ligger ute på nätet nu, dock med en missvisande rubrik eftersom vi inte föreslår att avskaffa hela LAS, bara turordningsreglerna.

Mot landsmötet!

Idag börjar Folkpartiets landsmöte. Ska alldeles strax bege mig mot Växjö. Det ska bli otroligt roligt! Mitt tredje landsmöte, så nu känner jag att jag fullt behärskar mötesformen (det var inte helt lätt i början att fatta vad man faktiskt röstade om) och kommer kunna vara fullt aktiv i debatten.

Från Norrköping åker Karin Augustsson också och från Linköping bland annat Linnea Darell, som skriver om det i sin blogg. Hon ska, precis som jag, jobba för förändringar i LAS och rösta nej till att kvotera föräldraförsäkringen. Jag har dessutom motionerat mot partistryrelsens förslag att avskaffa livstidsstraffet, Folkbladet skriver om det idag.

Ska försöka blogga så mycket som möjligt där nerifrån, men ha inte allt för stora förhoppningar, det brukar vara svårt att hinna med. Ni kan följa det som händer på Twitter, #fplandsmöte.

I Dagens Industri om en ny arbetsmarknadspolitik

Alexander Bard och jag skriver idag i Dagens Industri (ej på nätet) om en ny arbetsmarknadspolitik. Frågan ska börja diskuteras på Folkpartiets landsmöte idag och jag sitter i utskottet som hanterar den frågan. Sen kommer det upp till beslut på lördag. Här är hela texten:

Dags att återupprätta den svenska modellen!

Ända sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 har arbetsmarknaden dominerats av den svenska modellen: en flexibel arbetsmarknad med få lagar och många frivilliga överenskommelser. Tryggheten för arbetstagarna låg i den stora möjligheten att få ett nytt jobb - vingarnas trygghet som LO-ekonomen Gösta Rehn uttryckte saken på 50-talet - inte att till varje pris bevara det gamla. Det gav utveckling och tillväxt. Så funkar det inte längre. De frivilliga överenskommelserna har omvandlats till lagar och de som drabbas hårdast av detta är arbetstagarna. Därför är det hög tid att plocka bort och ändra en rad lagar så att vi får fler växande företag och en ökad trygghet för arbetstagarna. Folkpartiets partistyrelse har insett detta, men tar bara ett par myrsteg i rätt riktning. Men om Sverige återigen ska bli världsledande i välstånd efter krisen duger det inte med myrsteg, då krävs sjumilakliv.

Vingarnas trygghet återlanseras nu av forskningsinstitutet Ratio. För denna trygghet i förändring krävs en reformering i flera delar. Ett självklart första steg är ett avskaffande av turordningsreglerna vid uppsägning (som baseras på principen sist in, först ut). Folkpartiets partistyrelse vill utvidga dagens möjlighet att undanta två personer från turordningen, så att den gäller alla företag, inte bara de med högst tio anställda. Man lutar också åt att öka antalet personer som får undantas från två till fyra. Samtidigt avslår man ett förslag till landsmötet som vill radera turordningsreglerna helt och hållet. Var finns logiken? Om sist in, först ut är ett så stort problem för företagen att FP vill göra undantag från principen, då måste det väl rimligen vara mest logiskt att helt ta bort turordningsreglerna? Självklart är det den linjen Folkpartiet ska driva och landsmötet har en chans att se till att det blir så.

Sverige har ett mycket starkt anställningsskydd för dem som har ett fast jobb. Forskarna påpekar dock att den typen av anställningslagar har flera negativa effekter: Det blir mycket svårare för kvinnor, ungdomar och invandrare att få jobb. Dessa grupper fastnar i tillfälliga jobb och arbetsmarknaden får ett A- och ett B-lag. Dynamiken i ekonomin minskar. Den kreativa omställningen fördröjs vilket gör att gamla, improduktiva jobb blir kvar för länge. Små- och nystartade företag har svårt att hantera de höga kostnader som lagarna medför. Dessutom blir människor räddare för att byta jobb och hamna sist i kön, vilket leder till hälsoproblem och minskar incitamenten för företagen att skapa en bra arbetsmiljö.

Minskar man detta anställningsskydd är det viktigt att skapa trygghet på annat sätt. Framförallt genom fler, växande företag, så att det finns andra jobb att få om det man redan har försvinner eller om man vill utvecklas någon annanstans. Sverige är starkt beroende av gamla, stora företag, men har oroväckande få växande företag. Grunden för framgång är naturligtvis att kunskapsskolan återupprättas. Den reformeringen driver nu Jan Björklund igenom i snabb takt. Fortsatt sänkt skatt för låginkomsttagare är bra, men vi behöver även en platt skatt genom att värnskatten och den statliga inkomstskatten tas bort. Hög utbildning och flit ska löna sig, inte bestraffas som nu. Registrering av ett nytt företag ska gå att göra på mindre än 24 timmar. När företaget är igång måste det snabbt kunna växa. För det behövs låga skatter och minimalt med regler.

Även om vi får fler växande företag kommer människor i övergångsperioder att stå utan jobb. Även då måste det finnas en rejäl trygghet. Idag saknar stora grupper av löntagare med litet högre löner en bra inkomsttrygghet, framför allt för att taken i arbetslöshetsförsäkringen är så låga. Taken borde höjas så att fler får del av denna trygghet, men då är det avgörande att försäkringen förblir en omställningsförsäkring, ingen permanent försörjning. Det finns klart forskningsstöd för att detta förkortar tiden i arbetslöshet.

Vår förhoppning och önskan är att arbetsmarknadens parter tillsammans jobbar fram en modernisering av arbetsrätten. Det ansvaret har de hittills inte klarat av att ta. För att driva på processen borde en del av den lagstiftning som finns idag tas bort. Vi kan inte ha en lagstiftning som så tydligt skapar utanförskap för stora grupper och som både försvårar rörligheten och försämrar tryggheten på arbetsmarknaden. Därför borde Folkpartiet gå i spetsen för att modernisera svensk arbetsrätt och arbetsmarknad i grunden och återupprätta den svenska modellen. Mindre justeringar kommer inte att lyfta Sverige till toppen av välståndsligan. Folkpartiets partistyrelses förslag är ett par myrsteg i rätt riktning. Mycket mer behövs. Landsmötet kan se till att det blir så.

Mathias Sundin (FP), riksdagskandidat 2010, medlem i Liberati
Alexander Bard, grundare av nätverket Liberati, företagare

Malmström wiipee II

Ok, försök till ett något mer resonerande inlägg. Cecilia är, som statsministern sa, den mest kvalificerade för uppdraget. Hon är doktor i statsvetenskap, EU-parlamentariker i sju år och EU-minister (med nästan ett helt ordförandeskap under bältet) i tre år.

Dessutom är hon en stor vän av Europasamarbetet. Det känns naturligt att Sveriges nya EU-kommissionär kommer från Sveriges mest EU-positiva parti.

Landsmötet i helgen blev plötsligt ännu mer intressant. Nu ska ju en ny minister utses. Det kommer snackas en del om det...

Malmström wiipee!

Det blev Cecilia! Är så glaaaad!

Välkommen Olle, grattis Lasse

Olle Johansson valdes igår till tredjenamn på Socialdemokraternas kommunfullmäktigelista. Jag välkomnar honom idag på morgonen i NT med en bredsida: Olle är flumskolans främste försvarare i Norrköping.

Eftersom NT numera konstigt nog inte lägger ut debattartiklar eller insändare på nätet (bra sätt att skapa debatt, NOT!) så klistrar jag in den nedan.

Passar också på att gratulera Lasse Stjernkvist till topplatsen på listan. Inte konstigt med tanke på hur synlig, välkänd och omtyckt han är bland många. Eva Andersson, som kom tvåa - igen - vet jag inte om man ska gratulera. Hon hade nog hoppats på förstaplatsen, efter att ha stått tvåa efter Mattias Ottosson under så många år. En topplats är det trots allt.

Apropå utnämningar så ska regeringen alldeles strax nominera EU-kommissionär. Det lär bli en kvinna, borgerlig sådan dessutom. Jag hoppas på Cecilia Malmström, men det finns många bra att välja på. Gunilla Carlsson från Östergötland torde ligga bra till, till exempel.

"Olle Johansson (S) ska bli nytt kommunalråd med ansvar för skolan, hoppas Socialdemokraterna. Jag har suttit ihop med Olle i kultur- och fritidsnämnden, i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Han är en av de trevligaste och bästa politiska motståndarna som finns. Men som skolkommunalråd vore han en katastrof. Olle Johansson är utan tvekan flumskolans främste försvarare i Norrköping.

Han är hårdnackad motståndare till hela den reformering som regeringen och utbildningsminister Jan Björklund (FP) genomför av svensk skola. Socialdemokraterna säger som parti nej till de största delarna av reformen, men Olle gör det med en hetta och glöd som få andra.

Olle Johansson är motståndare till betyg, speciellt ordningsbetyg. Han tycker inte att skolk ska skrivas in i terminsbetyget. Metoder mot mobbing behöver inte vara forskningsbaserade. Nationella prov i låg- och mellanstadiet för att upptäcka om det finns elever som inte hänger med, vill han stoppa. Någon garanti för stöd i läsning, skrivning och räkning i lågstadiet för elever som behöver särskilt stöd behövs inte. Ingen ökad yrkesinriktning och mindre teoretiska krav på yrkesutbildningarna i gymnasiet är behövligt, enligt Olle Johansson. Inte heller ska vi ha någon spetsutbildning, med toppelever från hela landet, i Norrköpings gymnasieskolor.

Listan kan göras mycket längre. I dessa frågor står han långt till vänster inom Socialdemokraterna. Vänsterpartiet vill avskaffa betyg och förbjuda läxor. Det är snarare den linjen Olle Johansson står för.

Skolan i Norrköping har problem. Vi har presterat sämre än övriga landet under en lång tid. Det förstår var och en hur svårt det då är att hävda sig i den globala konkurrensen. Folkpartiet har tillsammans med Allians för Norrköping (M, KD och C) lagt fram ett förslag på ny utbildningspolitik i Norrköping. Ett förslag som är kliniskt fritt från flum, eftersom vi vet hur grym flumskolan är mot eleverna. Kunskaper ska inte testas i flumskolan, det är elakt. Istället släpper man iväg eleverna utan att kunna läsa ordentligt, vilket såklart ger många problem högre upp i årskurserna. Alla är värd en andra chans, men framförallt en första. Flumskolan ger hur många chanser som helst, men aldrig en första. Olle Johansson (S) vill expandera flumskolan, han vill det mer än någon annan. Gör inte honom till skolkommunalråd."