Tårar vid diskmaskinen

Jag minns tydligt när Olof Palme dog, trots att jag bara var sju år, skulle precis fylla åtta.

På TV visade de inte barnprogram. Det var något annat. Jag tror det var Fredrik Belfrage - hur jag nu kan komma ihåg det - som var progamledare. Efter ett tag förstod jag att Olof Palme hade blivit dödad. Om jag förstod att han var statsminister vet jag inte, men jag kände till honom.

Nere vid diskmaskinen stod mamma. Jag gick ner och sa att Olof Palme är död. Sen började jag gråta.

Vi har gjort första dagen i Indien i dag. Vi landade ett par timmar försenade på förmiddagen i går lokal tid. Sen åkte vi buss hela dagen från Delhi till Jaipur. Så i dag var första dagen vi hann se något specifikt. Jag återkommer med lite intryck senare.

Nej, nu drar jag!

Ska alldeles strax bege mig till Norrköpings flygplats för vidare resa till Helsingfors och sedan Delhi i Indien. Där ska jag spendera de kommande två veckorna.

Vi får se hur mycket internet jag kommer åt därborta.

Vi hörs, förr eller senare!

Barack Obama håller käften

Världen kan vara inne i den största omvälvningen och den största rörelsen mot frihet sedan Östeuropa skakade av sig kommunism och diktatur i slutet på 1980-talet.

Vad gör den fria världens ledare då? Håller käften.

Obama svor presidenteden - och blev den fria världens ledare.

Vita husets presstalesman Jay Carney meddelade att president Obama inte kommer uttala sig om det som händer i Libyen. Det blir utrikesminister Clinton som gör det.

Jag har gnällt på Bildt, men ärligt talat spelar det ingen som helst roll vad han gör eller säger. Det som spelar roll är vad USA och president Obama säger.

Det är vid sådana här tillfällen agnarna skiljs från vetet. Det är vid sådana här tillfällen personer som Winston Churchill har klivit fram. De riktiga ledarna förstår när världen behöver ledarskap.

President Obama har världens förtroende. Han är inte längre lika populär i USA, men han är populär och respekterad runt om i världen. Hans presidentkampanj gav hopp till en hel värld. Nu har han chansen att verkligen göra nytta. Att hjälpa till att befria människor från tyranni. Kliver han fram nu och gör det rätt åker jag gladeligen och kampanjar för hans omval.

Men i stället för att vara den fria världens ledare, så åker han till Ohio och pratar om sitt budgetförslag - som ironiskt nog han kallar Winning the Future.

Bra Fridolin!

Gustaf Fridolin kräver att Carl Bildt förtydligar sig:

"Det framstår som att Sverige är neutralt mellan demokrati och diktatur", skriver han i en fråga till utrikesministern.

Bra att Fridolin (som jag tidigare en gång kallade Frigolit, men det slipper han idag) pressar på. Det här är, som jag skrev igår, inte ett tillfälle där man inte väljer sida.

Det är nu man väljer sida!

Carl Bildt säger i SVT att "det handlar inte om att välja den ena eller andra" utan att man fördömer allt våld och vill förhindra situationen från att bli värre i Libyen.

Jag börjar bli så oerhört trött på Carl Bildt. Ja, han har massa kontakter runt om i världen. Men hur vore det om han hade någon ryggrad också! Det enda land han ständigt fördömer är Israel, alla andra ska man vara balanserad mot.

Herregud, Khadaffi använder stridsflyg mot demonstranterna! När i helvete ska man välja sida, om inte då?

Jag är fullt medveten om att verkligheten inte är svart eller vit, eller så himla enkel. Jag är också fullt medveten om att Carl Bildt är mer insatt i detaljerna än jag. Men utrikespolitik är inte bara realpolitik, den politiken har vi prövat. Den politiken har hjälpt alla dessa tyranner att sitta kvar vid makten. Vi behöver en utrikespolitik baserad på värderingar.

Och var håller resten av regeringen hus? Står Folkpartiet bakom allt det som kommer ur Bildts mun?

Och var fan håller Barack Obama hus? Det duger inte att bara snacka om hopp. Nu har du chansen att göra skillnad i världen. Gör det!

Inte Bara Borg

Jag har argumenterat för att Folkpartiet verkligen måste sätta tänderna i ekonomifrågorna. Partiledningen tillsatte en ekonomigrupp - och tio andra grupper! - som ska spruta ur sig förslag på några månader. Kass!

Men Libereko är ett spännande initiativ av Per Altenberg, nationalekonomi, och Martina Lind, Female Economist of the Year på Handelshögskolan i Stockholm.

De kör igång ikväll med ekonomiprofessor Magnus Henrekson som talar om "En ny liberal ekonomisk agenda."

Per skriver i dag på SvD Brännpunkt om Libereko och ger en annorlunda syn på framtidens ekonomiska agenda än vad Anders Borg gör. Till exempel kan inte regeringens ekonomiska politik begränsas av vad LO tycker. Det finns ingen anledning att mucka gräl i onödan, men LO får inte ha vetorätt.

En annan ekonomiprofessor är på hugget i dag. Carl B Hamilton skriver i Dagens Industri om sänkt kapitalinkomstskatt och lägre ränteavdrag:

"Mitt förslag om en sänkning av kapitalskatten och ränteavdragen och den därtill kopplade reavinstskatten på bostäder får en neutral eller positiv effekt på nettoinkomsten för alla grupper, tvärtemot vad kritikerna påstår", skriver han.

Det är inte så att Anders Borg helt plötsligt ha blivit dålig. Självfallet inte. Men det behövs fler röster i debatten och det är viktigt att lyfta fram vilka politiska låsningar som finns när Moderaterna har flyttat sig mot mitten.

Näst yngst på Hylands hörna

Jag har aldrig sett så här många gamla människor på samma ställe, sammanfattade min lillebror kvällen på Loius de Geer i lördags, där Hylands hörna återuppstod.

Min lillebror var yngst där. Jag var näst yngst.

Även om jag inte upplevde någon nostalgi, som alla övriga i publiken, var det en kul kväll. Artisterna som var där har varit underhållare i 40-50 år och vet vad de pysslar med. Stefan Demert blev en favorit med "SJ, SJ, gamle vän", som han lagt till några nya verser till, efter de senaste vintrarnas kaos. Han körde också klassikern "Balladen om den kaxiga myran".
En annan favorit blev Arne Qvick, han med "Rosen". Han hade ett obegränsat lager av vitsar och de hade svårt att få honom av scenen innan pausen.

Håkan Thornell är hjärnan bakom föreställningen, och han ledde också kvällen tillsammans med Magnus Höijer från SVT.

Tage Erlander var på de Geer och berättade sin vits igen. Den här gången fanns en viss likhet med Göran Gabrielsson.

Satt och tänkte på vilket annorlunda land Sverige var då, på 60- och 70-talet. En TV-kanal. Totalt genomslag. Hyland fick halva Sverige och släcka och tända ljuset samtidigt. Ett framträdande i Hylands hörna och du var omedelbart rikskändis. Siv Malmkvist, Sylvia Vrethammar och de andra som var med fick sina genombrott i hörnan.

Det är inte så länge sen, men Sverige är nog ganska annorlunda nu. Det var kul att få se en liten del av det förgångna.

Jag har Newcastle-sjukan

Tidningarna skriver om Newcastle-sjukan som om det vore något dåligt. Tydligen har den kommit till Norrköping. Jag har den och mår utmärkt.

Eller, vid närmare eftertanke är det frukansvärt jobbigt att hålla på Newcastle. Det kan alltid bli värre, är min inställning efter 15-16 år som Newcastle United-anhängare.
Som nyligen. Efter typ 40 000 miljarder tränare de senaste åren så verkade vi äntligen hittat en lugn och stabil typ i Chris Hughton. Han fick ta över tillfället efter att tränaren innan honom fått kicken. Den tränaren var till råga på allt min stora idol, Alan Shearer. Temporär lösning blev permanent och Chris vann the Championship. Han värvarde billiga och bra spelare. Det gick det hyfsat i Premier League, vi låg ofta topp tio - då får han såklart också sparken!

Mitt största fotbollsminne är Alan Shearers sista tävlingsmatch på St James' Park. Han gjorde mål och jag fick sjunga "Ooooooh Alan Shearer! Oh! Ah! How did you scoooore that goal!"

In kom en snubbe som hunnit bli sparkade från flera klubbar innan, Alan Pardew. Men det har gått över förväntan med honom. Och nyss fick klubben sjuka 35 miljoner pund för Andy Caroll. En talang visst, som vi naturligtvis kan komma att sakna, men 35 miljoner pund! Det var i någon timme engelskt transferrekord (tills Torres såldes).

Så just nu känns det bra. Men det kan alltid bli värre.

I kväll ska jag gå på Hylands hörna som vår kära centerpartist Håkan Thornell anordnar. Det är ett flera veckors firande som inleds. Min kära mor fyller 60 år. Vi ska nämligen åka till Indien nästa fredag. Egentligen skulle det ha blivit Egypten, men det fick ändras av någon anledning.

Öh, fyra förslag till partiledare?

Sossarna i länet föreslår fyra personer till ny partiordförande. Antingen vill de ha språkrörsmodellen in absurdum, eller så vore det nog bättre att föreslå en person.

Men när jag tittar på listan - Damberg, Löfvén, Hultén och Johansson - så inser jag att bara en av kandidaterna är valbar. Så Östergötlands val är Damberg.

Ser ju att Liljeblad, Carvalho med flera backar upp honom. Jag tycker också han verkar vettig. Kul också att han våga ta bladet lite från munnen och säga att han vill. Eller nästan vill. Mer än så vore väl att förhäva sig.

Same procedure as every year

Jag hade hoppats på något nytt. Men icke. Läste i Tidningen NU i går att Folkpartiet har utsett elva grupper som ska ta fram förslag till landsmötet i höst och kanske några förslag till efter landsmötet.

Gud va nyskapande!

Det är precis som vanligt. Tonvis med arbetsgrupper ska hosta fram förslag på kort tid, varav 80-90 procent kommer bli sådant vi redan tycker.

Jag hade hoppats att vi denna gång skulle fokusera lite. Det viktigaste hade varit en arbetsgrupp kring ekonomifrågor. Den borde ha fått resurser att verkligen tränga ner i frågorna..

Sen kanske ett par-tre grupper till med liknande uppdrag. Det finns inte pengar till att ha personal i alla grupper som jobbar, men med färre grupper kan man gå mer på djupet i dessa frågor.
Dessutom ska ett par ministrar leda varsin grupp. Det är inget fel på vare sig Ullenhag eller Ohlsson, men de har fullt upp att vara ministrar och har dessutom svårare att ta ut svängarna eftersom de sitter i regeringen.

Jag får hoppas att artikeln i NU inte berättade allt, att det finns något nytänkade i upplägget som kommer fram senare. Håll inte andan.

Jag hade hoppats på mycket mer från vår nya partisekretare Nina Larsson.

Det som verkar hyfsat är i alla fall jobbet med nytt partiprogram. Två deltagare från varje län (vilket i och för sig blir lite många) och där ska det tydligen finnas personella resurser.

När det inte finns något nytänkade i partiledningen, så finns det i alla fall hos några medlemmar. Per Altenberg och Martina Lind har startat Libereko. Målsättningen är att öka kunskapen och den ekonomiska debatten inom Folkpartiet (och liberala bihang). Moderaterna har nu monopol på den frågan i svensk politik. De har ett första seminarie på måndag. Gå dit!

Ringaren i Rådhustornet

Om ni tycker er se ringaren i Notré Dame och tror han är på studiebesök i Rådhuset i dag, så är det bara jag. Ryggen/nacken är om möjligt ännu stelare, så jag går framåtlutad och puckelryggig.

Är det inte lite lustigt att när Mikael Damberg skriver "att han vill vara med och ta ansvar" på Facebook så tolkas det som att han i det närmaste vrålat rätt ut att han vill bli partiledare. Det är en väldigt osund kultur tycker jag när man ska vara så oerhört blyg och nästan falsk med vad man vill.

Det gäller även andra än Socialdemokraterna. Det gäller samtliga andra partier utom Miljöpartiet och till viss del Vänsterpartiet, där Jonas Sjöstedt har talat om att han vill.

Min idé om primärval för att utse partiordförande i Folkpartiet borde införas i andra partier också.

Talmannen John Boehner (R) och president Obama (i fall ni inte känner igen honom).

Det pågår en intressant batalj i Washington DC nu, mellan demokraterna och republikanerna över budgeten. Den 4 mars måste nya pengar röstas igenom, annars stängs staten ner. Pengarna räcker bara så länge. Det är ett chickenrace av stora mått vi ser.

Republikanerna vill få ner underskottet snabbare än president Obama. Som det artar sig nu kommer det hära vara en stor fråga i presidentvalet. Mycket står på spel alltså.

Ont, det gör ont, det gör ont

Brottningsträning är verkligen hur kul som helst, men sjukt jobbigt och det gör rätt ont efteråt. Jag vet inte exakt vad stället på kroppen heter, men högt upp på ryggen eller långt ner på nacken - där gör det som mest ont just nu.

Men det gör inte så mycket. Känns verkligen att man har gjort något annat än att häcka på ett kontor eller på ett möte.
Skrev ju om Alexander Karelin tidigare. Min brottartränare, Eddie Svensson, har faktiskt träffat honom. Han är inte så dålig han heller, Eddie alltså. Svensk mästare i fristil 2009 och svensk mästare i submission wrestling 2010.

Eddie äger Primate Lounge. Kan verkligen rekommendera att ni tränar där. De har gym och flera grupper som kör thaiboxning, brasiliansk jiu-jitsu, MMA pch så brottning då. Introkurser och förtsättningskurser.

Eddie och jag på träningen i dag. Eller så var det från SM. Same same.

Så för oinvigda jag kan säga lite nonchalant att jag tränas av svenska mästaren. Helst på telefon. För då ser de inte bukfettet.

Nu ska jag krascha i säng. Kommer sova som en litet barn.

Norrköping snart kommunistutopi

Hans Stigsson Michajlov tjongar på i bloggen om de "nya" spårvagnarna som är tillverkade på kommunisttiden i Tjeckoslovakien så jag skrattar högt:

"De nya inhyrda vagnarna har fel färg och är fula som stryk. Tillsammans med dåligt gatuunderhåll har Norrköping på en och samma gång tagit ett stort steg österut och bakåt i historien."

Med stark risk för en P3-övergång så ska jag på alldeles strax på brottningsträning (en ny ovana jag lagt mig till med sedan någon månad tillbaka). Det, tillsammans med Michajlovs blogginlägg, fick mig att tänka på Alexander Karelin.

Jag på brottarträning.

Den ryska bjässen som vann tre OS-guld och nio VM-guld i brottning. Han är numera politiker med plats i den ryska duman, deras riksdag.
Om vi importerar honom som ny kommunstyrelseordförande, lägger till ett gatuunderhåll värdigt Östberlin innan murens fall, kycklinggula kommunistspårvagnar - och en politisk redaktör som heter Michajlov, då är den kommunistiska utopin snart biff.

Norrköpings nya kommunstyrelseordförande.

Terror var tredje dag

I snitt var tredje dag genomförs en terror-relaterad aktivitet i närheten av säkerhetsbarriären mot Gaza. I natt stoppade israeliska militären några som försökte placera en bomb vid barriären.

Att bygga barriärer och murar är verkligen inget att sträva efter. I det här fallet finns ett tydligt syfte. Om den inte funnits på plats hade det varit lättare för dessa terrorister att ta sig in i Israel och placera ut sina bomber där.

Ungefär 100 sådana här aktiviteter genomfördes av terrorister förra året. Lägg där till cirka 200 raketer och granater som sköts in i Israel under förra året. Siffran är en uppskattning, det finns statistik fram till oktober 2010, då 163 attacker genomförts.

Så är situationen hela tiden, dag ut och dag in, år ut och år in i Israel. Det kan vara lätt att glömma bort det, för väldigt få av incidenterna rapporteras i svensk media.

Norrköping på dekis? Nä, men det finns problem

När jag flyttade till Norrköping, för typ tio år sedan, trodde jag att Norrköping var en stad på dekis. Kan ju tyckas dumt att flytta hit då - jag har inte påstått att jag är smart! - men jag hade hört att det fanns en bra lärarutbildning här.

Mina fördomar besannades inte. Inte alls. Det var en stad på gång. Optimisim och framtidstro. Som finns kvar i dag i lika stor utsträckning.
Men vi har trots det ett par stora problem: arbetslösheten och de dåliga resultaten i skolan.

I går kom siffror över arbetslösheten för januari. 9,3%, eller 7740 personer. I Östergötland är snittet 7,9% och i riket 6,8%.

Om vi begagnar oss av lite enklare matematik kan man få fram att om vi hade samma arbetslöshet som i länet skulle cirka 1000 fler personer ha jobb, och om vi hade som i riket cirka 2000 fler personer ha jobb.

Detta är inget nytt fenomen. På kommunens hemsida kan ni se statistik sedan januari 2006. Vi rör oss upp och ner som länet och landet, men vi ligger hela tiden över.

Jag kommenterar dessa siffror och lite vad man kan göra i Folkbladet i dag.

Hopp om framtiden

Spenderade en del av eftermiddagen på Hagagymnasiet.

Lasse Stjernkvist hade bjudit in sig till klassen där Alexandra Ramstedt går. Klassen som var på fullmäktige och förfasades över vår dåliga attityd mot varandra. Hon skrev sedan en insändare, och så var det igång i media. Så Lasse tyckte det vore bra att prata med dem direkt, och jag hakade på. Kan ju vara bra med en från varsin sida.

Deras allvarligaste kritik är mot minerna, hånleendena, huvudskakningarna, med mera, som i bland förekommer när någon står i talarstolen. Den ena sidan är inte värre än den andra.

Att folk sitter och knappar på mobilen, läser något, löser korsord och så vidare har jag inte så stort problem med. Vi sitter där i sex-sju timmar och man är inte delaktig i alla debatter - och det går rätt bra att lyssna ändå.

Men det där andra får vi se till att kapa bort.

En mycket trevlig timme hos eleverna. De satt som tända ljus. Hade kloka frågor. Blir vi för otrevliga för norrköpingsborna, så finns det goda krafter som kan ta över.

Primärval för partiledarval

Folkpartiets partiledare borde i framtiden utses genom primärval.

Jan Björklund väljs till partiledare. Han kan vara ganska säker på min röst även i ett primärval.

Det kan ske i tre steg:

Provval i länsförbunden - varje länsförbund genomför ett provval där varje medlem får chans att rösta på vem man vill se som partiledare. Provvalet är rådgivande till ett förbundsmöte inom länsförbundet.

Nomineringen på förbundsmöte - efter att provvalet genomförts nominerar varje länsförbund sin kandidat till landsmötet på ett förbundsmöte (medlemsmöte i länet med ombud från varje kommunförening).

Landsmötet utser partiledare - varje länsförbund har nominerat sina kandidater och det är nu upp till ombuden på landsmötet att rösta fram en partiledare.

I dag utser vi partiordförande på två år, jag tycker med detta system att man istället kan öka till fyra år. Förslagsvis väljs partiledaren året efter ett valår.

Det här skulle väcka rejält liv i partiledarvalet. I praktiken kommer det att gå till så att kandidaterna åker runt i landet, deltar på medlemsmöten, svarar på frågor, debatterar och förankrar sin kandidatur. Även om det vid vissa tillfällen redan finns en populär partiledare så kommer denne ändå att behöva genomföra en sådan förankring. Annars är risken att stödet eroderar.

Vi får en öppen och demokratisk process där vi får prata politik. Vi blir öppnare mot väljarna. Media kommer säkert finns det högst intressant att följa ett primärval.

Vi får också ett sundare maktförhållande i partiet, där partiledaren grundar sitt stöd i medlemskåren och länsförbunden, inte i en partiledning. I utvärderingen av dataintrångsskandalen togs just toppstyrningen upp. Jag märkte inte så mycket av det, men den risken finns alltid i ett parti.

Detta kommer bli en motion till landsmötet. Så jag tar gärna mot synpunkter medan jag formulerar de exakta förslagen. Så, vad tycker ni?

Bizarro world

Överallt i kommunens sparas det. Bråviksskolan ska spara en miljon. Till exempel. Det finns en enda del av kommunen så får hjälp att täcka sina förluster. Är det skolan? Är det äldreomsorgen? Är det kollektivtrafiken? Nej - det är symfoniorkestern. Lever jag i bizarro world?

Nej, jag lever i en rödgrönt styrd kommun.

Till Folkbladet säger Eva Andersson (S) att förutom att täcka SON:s förluster så ska pengar "göra kulturen tillgänglig för våra barn och unga".

Vore det inte kanske bättre att låta skolorna själva avgöra om det är "mer tillgänglig kultur" eller nya läroböcker, eller nya datorer till barnen som de vill satsa stålarna på? Närå.

Det hela handlar om kommunens överskott. Det blev på mellan 170-180 miljoner på hur man räknar. 170 miljoner var den summa Norrköping fick från staten, för övrigt.

Jag tycker inte att man ska pytsa ut pengar lite hit och lite dit. Det är viktigt att verksamheterna klarar de sparbeting de får. Annars funkar det inte. Ekonomin havererar på sikt då. Men en enda verksamhet kan inte gå fri. Alla måste hjälpa till. För samma sak hände 2008. Då sparade hela kommunen. Men SON fick tre miljoner extra.

Det är bisarrt, jag hittar inget annat ord.

Motionerande inför landsmötet

De kära kalmariterna Björn Brändewall och Sebastian Hallén har börjat snickra på motioner till landsmöte, som går av stapeln i höst.

Vi står inför två viktiga landsmöten. 2013 ska ett nytt partiprogram klubbas, och besluten 2011 kommer såklart få stort inflytande i det arbetet.

Björn och Sebastian lägger ut sina motioner på bloggarna, innan de är helt klara, så fler kan vara med och fila på dem. Bra initiativ, jag ska göra samma sak snart. Har en på gång om primärval inom Folkpartiet.

Björns motion handlar om ett nytt valsystem med skiljda valdagar för kommun, landsting och riksdag. Att räkna personvalskryss från alla län. Lägre personvalsspärrar, med mera. Speciellt detta med kryss på alla län är intressant. Frågan är vilken praktiskt lösning man kan hitta på det.

Sebastian motionerar om den så kallade Manga-domen. Där en man dömdes för barnpornografibrott eftersom han hade teknade bilder på yngre barn i sexuella situationer. Inte riktiga barn alltså, utan teknade.

Snabb-spårväg

Spårväg mellan Norrköping och Söderköping är något Alliansen skrev in i vår vision för Norrköpings kommun för ett par-tre år sedan. 590 millar skulle det gå på enligt en idéutredning tillsammans med Sörping.

3000 söderköpingsbor pendlar in till Norrköping varje dag, och 1000 pers åt andra hållet. Det är mycket folk. Alla skulle inte välja spårvagn om det fanns, men det borde rimligen finnas tillräckligt underlag.

70 km/h i snitt på sträckan. Det är lite för långsamt, även om topphastigheten blir högre, när man tänker in stoppen. 30 minuter mellan stadskärnorna är för lång tid. Man skulle behöva komma ner i 15-20 minuter. Då blir det riktigt attraktivt.

Sen ser jag gärna en fortsättning till Linköping. En kombination mellan spårvagn och pendeltåg alltså. Ni kanske kommer ihåg duo-spårvagnen som var här 2006?

Kommunikationerna är viktigast i arbetet att få Norrköping och Linköping att bli en arbetsmarkandsregion. Me thinks.

Batman (S)

PJ Anders Linder twittrar från presskonferensen med sossarnas kriskommission:

@PJSvD Batman: "Det måste bli slut på självplågeriet inom socialdemokratin."

Några sekunder senare:

@PJSvD "Batman" ska alltså vara "Baylan"...

Batman som nästa S-ledare? Robin som partisekreterare?

Foppa-hat

Jag hatade Peter Forsberg. Det var sådant tjat om honom. Han höjdes inte till skyarna, han höjdes över skyarna. Även innan han var så bra.

Av naturlig anledning gillade jag Mats Sundin mest. Men innan Foppa ens uträttat något större hyllades han mer än Sudden. Det störde tonåringen mig något enormt. Och det har aldrig riktigt gått ur.

Försöker jag se objektivt på det så beundrar jag nog Peter Forsberg. Han älskar verkligen sin sport och han har en tuff spelstil som jag gillar. Kroppen hans klarade bara inte riktigt av den.

Visst har alla hans comebacker blivit lite tjatiga, men det är uppenbart att han älskar vad han gör och har försökt gång på gång att fortsätta. Nu verkar det som han definitivt sätter stopp. Det sista försöket varade bara två matcher. Han förstod nog egentligen att det inte skulle gå. Men så fort det kändes lite bättre försökte han i alla fall. Det måste man gilla.

En skönt tjurskallig typ. Inser att jag nästan kommit över mina hatkänslor. Men han blir aldrig större än Sudden.

Underbara dagar framför oss

Nu är jag inte ordförande för Folkpartiet i Norrköping längre.

Efter sex år kände jag att det var dags att lämna över till en yngre förmåga. Jag är 32 år. Andreas Nilsson, som tar över klubban, är 31 år.

I fem år har jag haft dubbla roller i partiet, både som ordförande och oppositionsråd. Det har fungerat bra tycker både jag själv, och föreningen. Jag har haft tid att lägga på att utveckla partiet och vi har förändrat mycket i vårt arbetssätt.

Vi bestämde oss 2006 för att få större genomslag för vår politik. Då måste man ha fler väljare på valdagen. Vi gjorde därför ett grundligt arbete och lade upp en långsiktigt strategi. Delmål var bland annat EU-valet 2009 och valet 2010.

I EU-valet ökade vi i Norrköping med 90 procent. Mer än dubbelt så mycket än någon annan stor kommun.

I kommunvalet 2010 ökade vi ett mandat, vilket inte någon annan stor kommun i landet klarade.

Vi har alltså börjat röra oss i rätt riktning. Vi behöver inte lägga en ny grund kommande mandatperiod, utan istället finslipa, noggrannt analysera och förbättra det vi redan gör.

Där kommer Andreas Nilsson in. Han är projektledare på Norstat, ett marknadsundersökningsföretag, kursetta på Handels, läst på high school i USA ett år, jobbat på en PR-byrå i New York ett halvår, talar sex språk, är ekonom och statistiker. Han har lett strategiarbetet i föreningen och tar nu vid för att finslipa och utveckla den grund vi gemensamt har lagt.

Som tack för min tid som ordförande hade Linda Lundqvist, vår vice ordförande, köpt en bok. Hon hade tänkt köpa biljetter till symfoniorkestern - jag kan behöva lite finkulturell bildning tycker hon! - men istället blev det en politisk biografi. Jag gillar ju sådana.

Den heter "Underbara dagar framför oss" och handlar om Olof Palme. Jag har fingrat på den i bokhandeln ett par gånger och själv gett bort den i present två gånger. Så det var verkligen ett bra val.

Det sammanfattar också vad jag tror om Folkpartiets utveckling i Norrköping. Vi har underbara dagar framför oss.

Hela sitt liv med Mubarak

Jag hörde precis en kvinna intervjuas på Al Jazeera. Hon föddes samma vecka som Hosni Mubarak tog makten. Hela sitt liv under samma tyrann. Det är omöjligt att ens förstå hennes känslor just nu.

Nu håller vi tummarna för att hon slipper fler tyranner och får uppleva glädjen i att gå och rösta fram sin egen ledare. Eller bli en själv.

Därför ordningsbetyg

Närvaro, ordning och uppförande och personliga egenskaper vägs in när elever får betyg, slår Skolverket och Skolinspektionen fast. Trots att detta inte ingår i betygskriterierna. Just därför ska vi ha ett ordningsbetyg, där man just betygsätter närvaro och uppförande, så det i mindre utsträckning spelar in på de andra betygen.

Varenda gång vi har debatterat ordningsbetyg i Norrköping drämmer vänstern till med att uppförande inte ska vägas in i betygen. Nej, precis, brukar jag svara. Men så är det i dag. Om man beter sig dåligt i klassrummet på engelsklektionerna så riskerar man att få lägre betyg i engelska, även om man enligt kriterierna skulle få MVG.

Ett ordningsbetyg skulle sätta fokus på ordningsfrågorna och hur en elev uppför skulle betygsättas där. Inte i engelskbetyget.

Helt skulle problemet så klart inte försvinna, vi är inte mer än människor, men problemet skulle bli mindre. Precis som ordningsproblemen.

Vem styr Örebro?

Fortfarande vet ingen hur min kära gamla hemstad Örebro ska styras. Just nu har man ett märkligt system där Moderaterna och Socialdemokraterna turas om att varannan månad vara ordförande i kommunstyrelsen.

Valprövningsnämnden har ännu inte tagit ställning till de överklaganden som lämnats in ända sedan förtidsröstningen börjat.

Det är, utan tvekan, skandal.

Staffan Werme (FP), som förra mandatperioden var KS-ordförande i Örebro, skriver i dag på DN Debatt om situationen och hur föreslår ett antal ändring i vallagen. Väl värt att läsa och begrunda.

I förmiddags var det alltså besök på BRIS och BRIS-rapport. Statistiken kan vara svårt att ta till sig, men att läsa vad barnen och skriver och säger till BRIS, det förstår man. Tyvärr. För det är hemska saker.

När jag var lärare förundrades jag i bland över att en del barn ens orkade gå till skolan. De hade det så jävligt i sina liv. Men ofta var skolan andningshålet för dem.

Jag frågade om vad som hade blivit bättre och fick väl inget egentligt svar, men de hade en lista över lagförändringar senaste 40 åren. Och en del positivt har hänt.

Frågade också om anti-mobbingarbete i skolorna och det BRIS uttalat är att de vill se evidensbaserade metoder. Där är vi helt överens. Vi har flera gånger lagt det förslaget här i Norrköping, men fått nej varje gång från S, V och MP. Olle Johansson (S), kommunalråd med ansvar för skolan, var på plats nu och hörde BRIS åsikt. Kanske dags att föreslå det igen?

Har något blivit bättre?

BRIS fyller 40 år i dag. Jag ska strax ge mig iväg för att höra en presentation av en rapport de lanserar i dag. En del av innehållet finns redan ute. Det ringer mer i nödtelefonen än någonsin tidigare står att läsa i DN och på flera andra ställen.

Ska bli intressant att höra vad som inte står rätt till och vad de har för förslag på förbättringar. Jag tänker också fråga, om ingen berättar det självmant, vad som blivit bättre under de 40 åren. Det måste vara en hel del. Betyder ju inte att fortsätta orättvisor inte ska rättas till, bara att vi kan lära av vad vi redan gjort som är bra.

Men innan måste jag ringa rörmokaren. Det är stopp i diskmaskinen och jag lyckas inte få ordning på det själv.

I Chydenius finns liberalismens uppdrag

Jag och Niklas Frykman skriver på Newsmill i dag om borgerlighetens uppdrag. Allt finns samlat i Anders Chydenius gärningar och värderingar:

"Detta är liberalismens och borgerlighetens uppgift. Att ta bort hindren som ligger i vägen för människornas frihet. För att se vad dessa hinder är och förstår hur man tar bort dem, behöver man alla fyra av Anders Chydenius egenskaper: Människokärlek, idéutveckling i världsklass, principfasthet och politisk handlingskraft."

Vi gör upp både med snällister och kravställare. Läs gärna.

Vad är LO arga över? Det minskar ju

LO är jättearga. Det skriver de på DN Debatt idag. Jätte, jättearga.

För vad är väldigt svårt att utröna. De presenterar statistik som visar att skillnande i inkomst mellan VD och arbetare i företagen minskar. Ändå är det jätte, jättearga över att klyftorna ökar. Fast de inte gör det. Hm.

2009 gick det 15 industriarbetarlöner på en VD-lön. 2008 var det 17.

När jag läser artikeln undrar jag hur många vårdbiträdanden det går på Wanya Lundby-Wedins lön?

Och hur många vårdbiträden det går på alla miljoner hon delade ut i AMF.

Nåja. En sak håller jag med LO om. Inte att välutbildade person på höga positioner har höga löner. Utan att en del direktörer, utan eget finansiellt risktagande, får ut helt groteska löner. Nyligen inom Wallenberg-sfären.

Att människor som startar och äger företag - och därmed tar stora risker - tjänar grova slantar om deras företag går bra (som Kamprad) det blir jag glad av. Att direktörer som inte riskerar något tjänar hundratals miljoner, det tycker jag är rubbat.

Israel före vänsterfrasmaskiner i väst

Widar Andersson är i sitt esse i dag i söndagskrönikan på Folkbladet.se:

Sandberg tog upp ett perspektiv på saken som fick programmets klockor att stanna. Han påminde om att det endast fanns ett land i regionen – möjligen med undantag för Libanon – där araber öppet kan kräva regeringens avgång utan minsta risk för repressalier och polisbrutalitet. Det landet är Israel.
...
De arabländer likt Egypten som nu av allt att döma är på väg att befria sig från sina diktatorer bör således kolla in Israel mer än vänsterfrasmaskiner i väst. Att bygga en demokrati är på många sätt en Sisyfosarbete¸ det blir aldrig färdigt. Grundstenarna måste läggas stabilt. Demokratiska institutioner, medborgerliga fri- och rättigheter, ekonomiska institutioner, rättsliga institutioner och institutioner för val och öppenhet kan aldrig hoppas över.

Arbetarkamp och klasskamp är dock överhoppningsbara storheter.

Läs hela!

Ett annat litet lästips i all ödmjukhet är mitt inlägg om Ronald Reagan på amerikanskpolitik.se. Denne skulle ha fyllt 100 år i dag. Reagan drar vitsar från Sovejtunionen och håller briljant tal 1964.

Det nya borgerliga uppdraget

PJ Anders Linder på SvD startade i november en serie i SvD som han kallade det borgerliga uppdraget. Många av er har säkert läst flera av artiklarna. Jag har läst de flesta. Nu avslutar han serien, även om debatten fortsätter.

Hela listan över alla 34 inlägg i serien hittar ni på Ledarbloggen.

Själv kommer jag i veckan med en debattartikel om liberalismens och borgerlighetens uppdrag i Sverige.

Skönt att Lennart är OK

Lennart Berggren är frilansjournalist från Linköping och en bekant till mig. I 24NT berättar han om hur han greps i Kairo. Som tur var släpptes han så småningom och är nu tillbaka på hotellet.

Andra journalister, som Bert Sundström på SVT, har det gått ännu värre för. Han är tydligen svårt knivskuren och ligger på sjukhus.

Situationen i Egypten för något dygn sedan var för bra för att vara sann. Nu verkar det vara en krigszon.

C + FP = osedvanligt dålig idé

Blev precis intervjuad av Östnytt om det här med att slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet.

Karin Jonsson och hennes kollega Murre Demirok från Linköping var med i radion i morse i samma ämne.

Debatten var ju hetast för ett tag sen. Jag tänkte skriva något. Men valde att ägna mig åt det jag tycker är mycket viktigare: idéutveckling.

Men nu när jag ändå uttalat mig kan jag kort sammanfatta min ståndpunkt:

Vi behöver lägga all kraft och energi på idéutveckling. Det farligaste för regeringen är att vi stagnerar idémässigt. Ska FP och C bli större behöver vi lösa väljarnas problem med nya idéer.

Om vi då väljer att slå ihop partierna kommer vi ägna de närmaste 4-5 åren bara åt det praktiska. Slå ihop organisationerna.

Tänk ett ögonblick på vad det innebär: överallt i landet ska två partilokaler ska bli en, två styrelser ska bli en, två ordförande ska bli en, två kommunalråd ska bli en - och så vidare. Det är klart att det går. Självfallet. Men det kommer ta oerhört mycket tid och kraft.

Ingen vid sina sinnens fulla bruk tror att vi samtidigt kommer orka med någon sprudlande idéutveckling.

Men om belöningen är stor så kan det ju ändå vara värt det. Ja, men vad talar för det? Väldigt lite.

För det första kommer vi omedelbart efter en sammanslagning tappa minst 1-2 procentenheter. Varför? Jo, för att så många väljare stödröstade på C i valet. De kommer, när vi gemensamt blir större, gå tillbaka till M.

Samtidigt som M fortsätter att lägga sin kraft på att lösa väljarnas problem jobbar vi med organisationen. Talar det för att vi under den perioden kommer vinna väljare? Risken är stor att M därmed tar ännu fler väljare.

Ett troligt scenario är att vi, när vi kommer ut på andra sidan, är ett gemensamt parti med 7-8 procent av väljarna. Mot två partier med sammantaget runt 12 procent idag.

Ska man göra så här ska man vara rätt säker på att 1+1 = 3. Jag tror inte ens att 1+1 blir 2.

Men dör vi inte om vi inte gör något? Nej. Om partierna inte växer, utan ligger runt 4 procent, tror ni då att stödröstning kommer upphöra? Det är ju faktiskt först om man trillar ur riksdagen som partierna verkligen riskerar att dö. Stödröstningen är inte kul att leva på, men det gör att vi inte behöver frukta för våra politiska liv.

Det var lite kortfattat min syn på saken. Nu återgår jag till idéutvecklingen.

Kammarforum

Östsvenska Handelskammaren - med ordförande Bengt Assarsson och VD Jonas Sjöbom - är på G! De pumpar på i tidningar och media med åsikter om hur regionen ska utvecklas. Jag håller inte med om allt, men en del. Framförallt tycker jag det är oerhört bra att näringslivet finns med i samhällsdebatten. Det saknas i Sverige. Jag är visserligen gammal företagare, men jag räknas inte som näringsliv längre.

Igår invigde de Kammarforum.

Jag var där (snott från Widar Andersson, som också var där).

Kammarforum finns i gamla Bomulls lokaler. Kändes lite konstigt att inte mötas av hög musik och partyklädda människor, men stämningen var god ändå. Och lite dans blev det. En snubbe gick loss på en trumma medan en tjej, med mycket hög energinivå, dansade loss.

Om jag förstått rätt ska Kammarforum vara en mötesplats för företagare. De ska verkligen få valuta för medlemsavgiften i handelskammaren. Forumet ska funka som en katalysator för fler affärer. Himla roligt att ett sådant ställe hamnar så centralt i Norrköping.

Jag hoppas - är faktiskt rätt säker på - att politiker också är välkomna dit.

En gång till, lååångsaamt

Jag vet inte vad det är med Fredrik Segerfeldt. Att påstå att han är korrekt med fakta, det är i klass med att påstå att Hosni Mubarak är demokratiskt vald.

Ni ska snart få läsa vad han skriver, men först vill jag bara påpeka att jag har pratat med honom och förklarat vad som har hänt. Jag har skrivit flera blogginlägg (här, här, här). Jag har skrivit en Newsmillartikel (här) som svar på hans. Och om han inte tror mig, så är fakta just i det här fallet väldigt enkla att kolla. (Detta har alltså med Segerfeldts kritik av en konstutställning att göra, som han krävde skulle plockas ner, vilket tidigare gjorde mig till hycklare. Se här.)

Men först - det här skriver han:

"De paralleller som dras till frågan om Mattias Sundin och hans beslut att dra in en teckning på ett bibliotek som jämförde Israels politik i Gaza med nazisterna haltar därför rejält.

I min liberala världsbild är begreppet tvång det centrala. Mattias Sundin är politiker och utövar offentlig makt. Han kan gå in på biblioteket och ta ned en teckning, alternativt beordra att den tas ned. Om någon spjärnar emot kan ha tillkalla polis som tar ned teckningen med våld."

Kära Fredrik Segerfeldt, nu tar jag det en gång till, riktigt, riktigt låååånsaaamt (och med fetstil):

Jag .... är ... i ... opposition.

Jag ... kan ... inte .... ta ner ... teckningar ... på bibliotek.

Jag ... har ... inte .... tagit ner ... teckningar ... på bibliotek.

Jag ... kan ... inte ... beordra.

Jag ... har ... inte ... beordrat.

Jag ... kan ... inte ... tillkalla ... polis.

Jag ... har ... inte ... tillkallat ... polis.

Jag ... har ... lika ... mycket ... offentlig ... makt ... som ... Segerfeldt.

Ingen.

Jag... har ... sagt ... min mening.

Det ... är .... allt.

Allt detta har jag alltså sagt till Fredrik och skrivit upprepade gånger. Om du tror att jag hittar på. Att jag egentligen inte är i opposition så går det bra att gå in på www.val.se och kolla (valet 2006). Jag länkar direkt till rätt sida så du kan se. Klicka här <---.

Det enda Fredrik Segerfeldt har rätt i är att jag är politiker. Det erkänner jag. Jag är politiker. Det är mycket möjligt att mitt ord därmed har större tyngd än Segerfeldts ord. I alla fall i Norrköping. Men det kan ju knappast vara hans argument. Att jag, utan formell makt, inte får uttala mig för det kan bli så att folk lyssnar på vad jag säger. Ett sådant argument vore alltför imbecillt.

Så vad är egentligen Segerfeldts argument? Nu när fakta (för femtioelfte gången) är utrett.

PS. Inte heller handlade det om en teckning. Det var flera bilder på en hel utställning. Vilket jag också tidigare påpekat. DS.

Skyll oss själva

Det är lätt hänt att tidningar, inte minst Expressen och Aftonbladet, överdriver, men det verkar ändå vara så att Maud Olofsson (C) och Acko Ankarberg (KD) riktar kritik mot Moderaterna och tycker att de borde vara mer generösa. Det är en farlig väg att vandra, när det är upp till oss själva att se till att våra partier är stora. NT:s ledare är inne på samma spår.

Jag noterar också en hel del kritik mot fler jobbskatteavdrag från alla tre mindre allianspartier. Har läst några folkpartister som är mot det femte jobbskatteavdraget och verkar tro att det enbart är ett moderat förslag. Hallå! Vi gick gemensamt som Allians till val på ett femte jobbskatteavdrag. Sedan dess har jag uppfattat att Fredrik Reinfeldt flaggat för ett sjätte, och det har också Jan Björklund kritiserat för han anser att andra skattesänkningar kommer före.

Jag är väldigt positiv till jobbskatteavdrag. Det ger vanligt folk, i huvudsak låg- och medelinkomsttagare med kvar i plånboken. 1500 kr i månaden hittills. Nu när vi ser klagomål på höga elpriser ska vi komma ihåg hur tufft det hade varit för folk utan dessa 1500 kr.

Men sen är det alltid en avvägning. Jag instämmer med Björklund att det kan vara så att andra skattesänkningar, i huvudsak riktade mot företagande, kommer före ett sjätte. Men som ekonomin utvecklar sig nu kanske vi inte ens behöver välja.

Vi ska inte fokusera på Moderaterna och att de ska "släppa fram" oss andra. Med ett undantag. Moderaternas linje i regeringsförhandlingarna hade varit helt förödande för Allianssamarbetet om den gått igenom. Nu vägrade de andra tre ge sig och Moderaterna fick ändra sig. Men när det gäller väljarnas förtroende kan vi inte tro att Moderaterna ska fixa det oss.

Men jag har själv syndat. Igår på fullmäktige sa jag angående gratis kollektivtrafik för pensionärer att det inte kommer komma med i en Alliansbudget så länge Folkpartiet finns med i samarbetet (några moderater ville utreda frågan). Det var onödigt hårt. Jag tycker att det finns väldigt mycket annat att prioritera innan det skulle komma till "gratis" bussresor, men att ställa ut den typen av ultimativa krav är aldrig bra.