Nu är de döva i Ljungsbro

Jag ber alla ljungsbrobor om ursäkt! Min överflygning i Mach 1 var oförlåtlig och jag tar på mig fullt ansvar för att ni nu får byta fönsterrutor och trumhinnor. 

I dag har jag besökt Saab i Linköping. Det var utan tvekan ett av de bästa studiebesök jag varit på. Inte bara för att jag fick testa deras stora simulator och sitta i cockpit på en riktig Gripen, utan för att i Saab möts försvars- och säkerhetspolitik, industripolitik, utbildningspolitik, forskningspolitik och mycket annat. Sverige står inför ett beslut om vi ska investera i en ny version av Gripen, och det var mitt huvudsyfte med besöket.

Men Saab är mycket mer än Gripen. 13 000 anställda, varav 10 000 i Sverige och cirka 5000 i Linköping. 63% av försäljningen utanför Sverige. 20% av omsättningen på forskning. I huvudsak är det fyra stora länder samt Sverige som har avancerade stridsflygplan. Väljer Sverige att inte gå vidare med nya versioner av Gripen så kommer vi inte längre tillhöra den skaran. Ett beslut om Gripen handlar om mycket mer än bara Flygvapnet. Det gör inte att beslutet automatiskt blir att satsa på Gripen, men vi måste vara medvetna om konsekvenserna.

Den första versionen av Gripen, A/B, togs fram under Kalla kriget. Den är utformad för att försvara svenskt luftrum. Vi hade många flygbaser och planet behövde inte så stor räckvidd, och definitivt inte möjligheten att lufttanka. Inte heller var det så viktigt att exakt kunna identifiera vad fienden var för något. Kom det från öst var det en fiende, lite förenklat. Inte heller tänkte vi oss så särskilt offensiva uppdrag, i huvudsak handlade det om att försvara.

Efter Kalla kriget har kravspecifikationen på Gripen ändrats dramatiskt. Vi ska plötsligt kunna operera över längre avstånd, i mer offensiva uppdrag, det var avgörande att veta exakt vad vi sköt på, och så vidare. Det blev nästa generation Gripen, C/D-versionen.

Utvecklingen - som vi såg i Libyen - är ännu mer i den riktningen som vi fick med C/D-versionen. Förutom programvaruuppgraderingar vill man kunna ta mer bränsle och därmed flyga längre. Det gör att landningstället fick flytta på sig och behövde därmed också förnyas och förstärkas. Nato-samarbetet kräver större förmåga att bära mer vapen och bränsle. Därmed behövs en starkare motor. En ny radar tar kanske mindre plats, men kräver samtidigt bättre kylning, vilket tar plats. På det sättet har Saab tagit fram en demoversion av det som kallas E/F-versionen och Sverige nu funderar på om vi ska anskaffa.

Efter en tur i deras avancerade simulator - där man sitter i en riktig cockpit - inser jag att det inte handlar så mycket om att flyga som jag trodde. Det sköter flygplanet till delvis själv. Det är alla andra uppgifter man ska hålla reda på.

Det var i denna simulator jag först steg högt upp, vände ner och gjorde en lågsniffning över Ljungsbro i Mach 1. 


"Där rök alla fönsterrutor", sa simulatorsledaren kort. 


Så kan det gå när man släpper upp en norrköpingspolitiker i en Gripen över Linköping.

Jag röstade nej

En del undrar hur jag egentligen röstade igår. Avstod jag? Nej, jag röstade nej, men det ser just nu inte ut så på nätet, i det skriftliga protokollet.


Men kollar ni på videon från voteringen så ser ni att jag röstade nej. Gå in på den här länken, klicka på beslut ovanför videon och kör så ser ni hur det går.

Problemet är att jag yrkande i kammaren innan debatten på avslag på hela propositionen, som också kan ses i protokollet:

Anf. 18 MATHIAS SUNDIN (FP): Herr talman! Jag skulle vilja börja med att yrka avslag på propositionen.

Johan Pehrson yrkade efter det avslag på mitt yrkande:

Anf. 19 JOHAN PEHRSON (FP): Herr talman! Jag vill bara för tydlighetens skull yrka avslag på Mathias Sundins yrkande och klarlägga att jag yrkar bifall till propositionen.

Vanligtvis kommer yrkande i kammaren bara på sådant som redan finns från utskottet. Ingen hade i utskottet yrkat avslag på propositionen i sin helhet, som jag alltså gjorde. Därför lades en punkt 0 till som beslutspunkt. Då ställdes bifall mot avslag på hela proppen. I denna omröstning blev det 298-1.


Som man för övrigt kan se i slutet av detta inslag i Östnytt.

Sedan gick man in på övriga punkter som fanns kvar. Där avstod jag i alla omröstningar utom en där Socialdemokraterna yrkade på mer övervakning i form av registrering av kontantkort och Alliansen hade hamnat på rätt ståndpunkt, att inte registrera kontantkort.

Så om ni bara avvaktar lite så kommer ett fullständigt protokoll upp lite senare på hemsidan, med alla röstningar.

Tack Bo Lundgren

Igår hade KU utfrågning av riksgäldsdirektören Bo Lundgren. På morgonen innan kom jag att tänka på första gången jag träffade Lundgren. Det var på Alléskolan i Hallsberg, där jag 1994 hade börjat på gymnasiet.

Lundgren var då skatteminister och pratade i aulan inför valet. Han berättade bland annat om den borgerliga synen på skatter, varför han inte tyckte det var rättvist med världens högsta skatter. Det var första gången som jag hörde ett lite mer utförligt borgerligt resonemang om skatterna. Mina föräldrar hade fram tills dess alltid varit socialdemokrater och Pålsboda och Svennevad var ingen högborgerlig bygd direkt.

Så när jag hörde det klack det till i huvudet på mig. Jag tyckte det lät väldigt vettigt. Där och då tror jag min resa mot en liberal åskådning - i alla fall inom ekonomisk politik - började.

Det berättade jag för Bosse innan förhöret, och kommenterade att han trots det inte lyckades fullt ut. Jag blev ju bara folkpartist.

En lysande framtid framför dig

Jag förlorade omröstningen idag i riksdagen med 298-1.

När voteringen var klar vände sig Billy Gustafsson (S) om, han sitter precis framför mig, och sa:

"Du har en lysande framtid framför dig."

Ja, han var ironisk. Jag skrattade gott åt Billy, han sade det med glimten i ögat.

Vi hade en bra debatt i kammaren innan. Johan Pehrson (FP), Johan Linander (C) och Caroline Szyber (KD) argumenterade bra för förslaget. Det innehåller - som jag påkekat - också bra delar. Vi drar gränsen på olika ställen helt enkelt.

Gensvaret från Folkpartilandet har varit enormt. Det har rasat in mejl, sms, tweets och facebook-meddelanden med glada tillrop, i stil med: Äntligen en folkpartist som står upp i dessa frågor.

Jag känner nu starkare än någonsin tidigare att det finns ett uppdämt behov i FP av att korrigera kurs. Vi har hejjat på ny lagstiftning för länge nu. Dags att skifta balansen lite åt andra hållet.

Nu ska jag äntligen åka hem till Norrköping. Där väntar Etablering Norrköpings stämma i morgon. Hade först tänkt ta bilen ner, men insåg att risken att jag skulle somna bakom ratten var stor. Därför åker jag tåg, och kommer garanterat sova hela vägen. Det har varit 1½ väldigt rolig, men brutalt intensiv, vecka i Sveriges riksdag.

Frihet från statens eventuella vansinne

I Folkpartiets stora onlineenkät om framtidens utmaningar skriver någon som kommentar till frågorna på integritetsområdet: "Frihet från statens eventuella vansinne."

Det tycker jag sammanfattar så bra vad vårt uppdrag är som parti. Att tänka lite längre än den kommande kvartalsrapporten där polisen rapporterar om brottsligheten har gått upp eller ner.

Jag tycker inte att Sverige är på väg att bli någon fascistisk polisstat. Samtidigt funderar jag var det ska ta slut någonstans. De senaste åren har lagstiftningen varit tydlig i en riktning: mer övervakning.

Gränsdragningarna i varje enskilt fall är inte lätt, men sammantaget tycker jag att det är tydligt att vi inte har lyckats uppnå en balans.

Det som också är oroande är att Folkpartiet varit främsta påhejare av dessa nya lagar. Vår roll borde vara att anstränga oss för att hitta balansen. Det kan man inte göra om man skriker högst för den ena ståndpunkten.

Ingen har påstått att balansen är lätt att hitta. Men vi måste försöka bättre.

Jag försöker mig på ett bidrag till det genom mitt inlägg på DN Debatt idag. Där förklarar jag vad som jag tycker borde ändras i den lagstiftning som reglerar hur staten ska få tillgång till alla de uppgifter som lagras efter införandet av datalagringsdirektivet.

Det är också att bli konstruktiva i arbetet kring integritetsfrågorna. Därför arrangerar jag ett arbetsmöte i riksdagen den 16 maj, då vi spånar kring detta. Ni är alla - oavsett partifärg - välkomna! Anmälan på Facebook.

En vecka som känns som en månad

Jag har haft mitt uppdrag i riksdagen i prick en vecka. Det känns som en månad. Inte för att det är tråkigt, utan tvärtom. Det har varit så intensivt och hänt så mycket.

Just nu sitter jag och lyssnar på statsministern som utfrågas av konstitutionsutskottet, där jag sitter. Men just nu sitter jag på ersättarbänken, eftersom Liselott Hagberg representerar FP i utfrågningen. Jag har ju inte deltagit i beredningen av ärendena så det är svårt för mig att ställa några frågor.

Uppdraget i riksdagen började med debatt i kammaren. Det var nervöst innan, men skönt att nunatt ha det avklarat. Skrev lite om debatten på Newsmill.

I helgen var jag i Serbien som del av en liten FP-delegation som följde valet där. Ska skriva om det i ett separat inlägg senare.


Ni vet ju hur det är när man är ny. Mängder av information och tonvis med småsaker som ännu inte går på rutin, som att hitta i alla dessa gångar och korridorer. Det som man tänker påmsom riksdagen, huset vid riksgatan, är bara en liten del.


Trots allt detta har jag hängt med i Norrköpingspolitiken, framförallt de fortsatta turerna kring Strykbrädan. Tidigare kommentarer kring det gäller tyvärr fortfarande: Det har rått en fruktansvärd nonchalans för skattebetalarnas pengar.


 

Har hittat kammaren

Jag har ägnat del av dagen åt att leta mig runt i riksdagshuset. I morgon klockan nio ska jag debattera våldbejakande extremism i kammaren (där har ni ett syftningsfel som heter duga!) så jag tänket att det kan vara bra att hitta dit. 

Testade på att stå i riksdagens talarstol också. Då gick det verkligen upp för mig att imorgon ska jag stå där och debattera. Pirrigt, minst sagt!

Ämnet är alltså våldsbejakande extremism. Regeringen har lagt fram en handlingsplan för att motverka sådana yttringar och stärka demokratin. Det är intressant läsning. Jag hade lite tur att det var det första jag fick gripa mig an, eftersom jag läste Säkerhetspolisens och Brås rapporter 2010 redan.

I huvudsak finns det tre grupper som är våldsbejakande: vitmakt, vänsterautonoma och islamister. Det finns många bra punkter i handingsplanen, men jag tänkte framförallt hålla fram den om avhopparverksamhet.

Idag finns hjälp för de som vill hoppa av från vitmakt-grupper, men ingen specifikt riktad mot de andra två. Extra viktigt är det för islamistgruppen. Den skiljer sig nämligen från de andra eftersom det inte finns något naturligt avhopp när de blir äldre. I vitmakt- och de vänsterautonoma grupperna hoppar folk av senast vid 25 års ålder. Det sker inte hos islamisterna.

Ett stort tack vill jag rikta till Karin Granbom Ellison, vars plats jag tar under tiden hon är föräldraledig. Hon har lämnat över uppdraget på ett föredömligt sätt! Jag känner mig så väl förberedd man kan vara. Hoppas bara nu jag hittar till kammaren imorgon...

På integritetsfronten lite nytt, faktiskt

Det har faktiskt hänt ett par positiva saker på integritetsområdet.

I förra veckan skrev Roger Haddad (FP), riksdagsledamot i justitieutskottet, en debattartikel i SvD där han uppmanade regeringen att inte ge rikspolisstyrelsen möjlighet att signalspana.
Han menar helt enkelt att de inte tillräckligt väl kunant motivera varför de ska ha den förmågan.

Igår meddelade den liberala gruppen i EU-parlamentet att de säger nej till Acta-avtalet och därmed - om jag förstått rätt - så avgörs balansen i parlamentet till fördel för de som vill stoppa avtalet. Glädjande!
Här ger Cecilia Wikström (FP) sin syn på saken i ett videoklipp.

Fler söker lärarutbildningen

Av alla de reformer som genomförs inom skolan är de som är kopplade till lärare allra viktigast, tror jag. Kvalitén i undervisningen står och faller med kvalitén på lärarna.

Därför är det väldigt glädjande att läsa att antalet sökande till lärarprogrammet ökar med 20 procent.

Jan Björklund och regeringen har genomfört, och eller håller på att genomföra, flera reformer riktade just mot lärarna:

• Omfattande möjligheter till lärarfortbildning.
• Legitimationskrav med skärpta regler för behörighet att undervisa.
• Karriärreform för att ge lärare möjlighet att utvecklas i yrket.
• Tydliga befogenheter för att få studiero i klassrummen.
• Ny lärarutbildning med högre krav.

Dä swinger döh!

Det är Norrköpins nya slogan. Släng dig i väggen East Sweden. I de Geer-hallen i kväll beslutade Filip&Fredrik och tusen norrköpingsbor att Norrköpings nya slogan är: Dä swinger döh!

Jag är ett stort fan av Filip&Fredriks podcast och de påstår att vi som gillar den också skulle gilla deras show. Det gjorde jag! Jag fick biljetter i födelsedagspresent av brorsan och han gjorde mig också sällskap ikväll.

Grejen var att plocka fram det som är speciellt med Norrköping. Filip&Fredrik har en förmåga att hitta det unika, det vackra och fina i folk och platser. Det gjorde de med Norrköping också.

Dä swinger döh kom från swingersklubben Adam & Eva, och fick stå för att det svänger i Norrköping och för nytänkande. Fråga mig inte hur det blev så...

I morgon ska vi besluta på kommunfullmäktige om East Sweden. Lars Stjernkvist har nu fått Dä swinger döh-slogan inramad (han lovade ta med sig den) och bli inte förvånade om vi klubbar det istället.

Galen tunna, Jan Björklund

Jan Björklund föreslår ytterligare tvång i föräldraförsäkringen, om föräldrarna inte gör som han vill. Alltså ytterligare pappa- eller mammamånader. 

Det är fel av flera anledningar:

1) Det kokar nästan över i skallen på mig när jag tänker att staten skulle ta sig rätt att bestämma över hur jag och min fru ska fördela vår föräldraledighet. Det är inte ett dugg socialliberalt.

2) Ingen jämställdhetsfråga är rimligen så välkänd hos föräldrarna. Uttaget av föräldraförsäkringen är återkommande närvarande i nyheterna och problem kring det torde vara överväldigande kända. Trots det väljer alltså folk att göra så här. De gör aktiva och medvetna val, ännu större anledning att staten ska hålla sina tassar borta!

3) Problemen med bristande jämställdhet på arbetsmarknaden är verkliga och orsakas till viss del av att kvinnor är hemma så pass mycket mer med barnen. Men det finns andra lösningar på de problemen än tvång. Niklas Frykman skrev en utmärkt motion till landsmötet om det och vi skrev också en debattartikel (riktad till några centerpartister som ville kvotera).

4) Folkpartiets medlemmar har med överväldigande majoritet - gång på gång - sagt nej till mer kvotering i föräldraförsäkringen. Förra året försökte Jan Björklund med detta förslag i partistyrelsen och fick nej. Sedan sa landsmötet tydligt nej. Det finns en grupp som driver mer kvotering - och de ska ha en eloge för sitt hårda arbete - men de förlorar stort varje gång. Vi snackar 80-90%. Trots att Bengt Westerberg senast gav sig in i debatten röstade 70-80% mot ökad kvotering.

5) Folkpartiet traskar långsamt ner mot 4%-spärren. Då känns det inte direkt som raketforskning att föreslå ett så oerhört impopulärt förslag. Endast 16% vill att staten bestämmer fördelningen av dagarna, enligt en undersökning förra året. Av FP-väljarna är det 14%. 86% av FP-väljarna tycker att föräldarna ska bestämma själva.

Dåligt förslag ideologiskt, det finns andra lösningar som inte prövats, interndemokratiskt haveri och opinionsmässigt skott i foten.

Inget festande på Strykbrädan

Vad jag kan se i media så skippade man festandet på Strykbrädan. Bra! 

Som jag skrev häromdagen är det inget fel i att visa upp verksamheten - tvärtom, det är viktigt att visa att det finns något i huset - men att dricka bubbel och festa hade jag tyckt varit olämpligt.

Jag kunde själv inte vara på plats. Har spenderat dagen i Stockholm på uppdraget i SKL i samhällsbyggnadsberedningen.

Nu har jag landat i soffan med lite handlingar och hockeyfinalen på radion. Läser på om våldsbejakande extremister. Ska debattera regeringens handlingsplan det första jag gör i riksdagen.

En viktig sak i arbetet mot dessa extremiströrelser är att se till att det kommer på plats avhopparverksamhet vänster de autonoma vänstergrupperna och för islamistgrupperna. Det finns avhopparorganisationer och hjälp riktat mot vitmaktgrupper, men inte mot de andra två.

Lekskola

I slutet av förra året antog kommunfullmäktige budgeten för 2012. Vad har hänt i världsekonomin sedan dess? Har skatteintäkterna fallit kraftigt? Nej.

Sedan kommunfullmäktige antog budgeten har ingenting hänt. Osäkerheten i omvärlden är stor. Ekonomiska utveckling är inte stark. Men faktiskt har skatteintäkterna blivit högre än prognostiserat. Ändå ska kommunen på nästa kommunfullmäktige anta en tilläggsbudget med mer pengar till skolan.

Jag gillar mer pengar till skolan. De har det riktigt tufft. Men det enda som har hänt är att det S, V och MP beslutade förra året har förverkligats. Ingenting annat. Den budget de antog genomförs nu i verkligheten. Då får de panik och ska komma med tilläggsbudgetar.

Det är verkligen amatörernas afton. Lars Stjernkvist och Olle Johansson bedriver lekskola. Nej, det var orättvist. Lekskolor bedrivs seriöst.

Jobbskatteavdraget har gett 100 000 jobb

Jobbskatteavdraget - och alla andra åtgärder regeringen har vidtagit - har gett ökat sysselsättningen och minskat utanförskapet med 200 000 personer. 

Antalet jobb kopplat till jobbskatteavdraget bedöms enligt empiriska studier långsiktigt öka sysselsättningen med mellan 70 000 och 140 000 personer. Hittills, 2006-2011, kan vi se effekter på cirka 100 000 personer, som inte kan förklaras av andra faktorer.

Den tidigare relationen mellan BNP-tillväxt (som vi hade under S-regeringarna) och jobbtillväxt har brutits. Nu är den högre.

Detta har skett under den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet!

Stefan Löfven har signalerat en gradvis återgång till den gamla S-politiken. Bland annat med höjda skatter på 20-25 miljarder kronor, varav ett 15-tal av dessa på ungdomar. Det kommer inte ge fler jobb, utan färre.

Utvärderingen av jobbskatteavdraget hittar ni här.

Rimligt med Persson och Björklund till KU

Jag håller så smått på att sätta mig in i Saudi-affären. KU, som jag ska sitta i, kommer granska affären under året. 

Min partikamrat Allan Widman, som också sitter i KU men i huvudsak i försvarsutskottet, har anmält Göran Persson och Leni Björklund för KU-granskning.
Det känns rimligt tycker jag. Många frågetecken verkar finnas kvar just kring avtalets ingång 2005. Persson och Björklund har inte kommenterat i media, men de sitter rimligen inne med kunskap som kan räta ut en del av frågetecknen.

Fokus - en verkligen utmärkt svensk samhällstidning - har en bra artikel om affären i senaste numret. Där blir just en del av dessa frågetecken tydliga.

Mycket spagetti, mycket politik

Att erbjuda sig att laga lunch till 25 personer fredagen den 13:e är att utmana ödet. Och det blev nästan katastrof. 

Det går åt en del spagetti till 25 personer, så jag hade införskaffat en rejäl gryta. Tyvärr tog det evigheter innan den lilla plattan fick fart på vattnet. Men vår underbara kanslist Björn Börjeson ryckte in och kokade klart spagettin (jag tror även NT:s fotograf stod för lite moraliskt stöd), så vi andra kunde börja mötet i tid.

Foto: Niklas Hidenius

Jag hade bjudit in folk för att få veta vad som förväntas av mig i riksdagen. Det dök upp alla möjliga människor, och skickade med mig en hel bunt idéer och tankar:

Turism, flyktinginvandring, miljöfrågor, spelmonopolet, behörigsregler inom estetisk verksamhet i gymnasiet, folkbildning, FRA, datalagringsdirektivet, IPRED, personlig integritet i form av olika sorters offentliga uppgifter, forskning inom vård & omsorg - och så vidare.

Jag kommer laga mat och bjuda på även i Linköping den 23 april, och efter sommaren på lite andra ställen i länet. Varmt välkomna då!

Hur tänker de på Strykbrädan?

När jag häromdagen fick inbjudan till öppet hus på Strykbrädan: 
"För att höja feststämningen serveras snittar och bubbel till minglet. Efterföljande festlighet kl 18 med mat och underhållning." 

Det känns olämpligt - för att uttrycka sig diplomatiskt - att "höja feststämningen" med "bubbel" och "festlighet" på kvällen.

Att visa vad det finns för verksamhet i huset är naturligtvis bra. Att festa och glamma i ett bygge som blivit symbolen för total nonchalans för andras pengar är omdömeslöst.

Jag uppmärksammade Lasse Stjernkvist på detta. Han delade min uppfattning och pratade med berörda parter. Hoppas de ändrar upplägget.

Välkomna på Spagetti & Politik

Det är tio år sedan Folkpartiet i Norrköping hade en riksdagsledamot. Jag ska hoppa in med början i maj, och har funderat på vad jag ska försöka uträtta under tiden jag sitter där. En del egna idéer har jag alltså, men vill också veta vad norrköpingsborna förväntar sig av mig.

Därför tänkte jag mig ett utbyta: Jag bjuder på spagetti och köttfärssås, och ni bjuder mig på era åsikter. 
Nu på fredag (den trettonde!) är ni välkomna till FP-lokalen på Nya Rådstugug. 11, kl 12. Då har jag svängt ihop lite spagetti (ni äter alltså på egen risk) och hoppas att vi kan prata lite politik i en timme. 

Det går bra att anmäla sig genom att mejla norrkoping@liberal.se eller göra det på Facebook.

Varmt välkomna! Och ni behöver inte vara folkpartister.

Påskläsning

Det har varit en riktigt skön påskledighet. Det har varit intensiva månader hittills i år och det kommer bli ännu mer intensivt resten av året (1 maj börjar jag i riksdagen) så påsken var en välbehövlig andningspaus. 

Jag har hunnit läsa lite och tänkte lämna några korta omdömen om böckerna.

In The President's Secret Service av Ronald Kessler
Betyg 2 

En beskrivning av Secret Service som skyddar presidenten, hans familj och andra makthavare i USA.
Inte så mycket substans och fylld av skvaller om presidenterna. Kanske kul, men jag jag trott att det var en seriös och utförlig bok, vilket det inte var.

The Fear Index av Robert Harris 
Betyg 3

Harris är en av mina favoritförfattare och The Fear Index gjorde mig inte besviken.
Någon bryter sig in i en hedgefondsägares bostad, troligen för att kidnappa honom. Men vem har egentligen beställt kidnappningen?
Spänning genom hela boken, bra karaktärer och en lite udda intrig. Den kommer inte upp i klass med Harris böcker om Cicero, men är klart läsvärd. En stark trea.

The Lost Majority av Sean Trende 
Betyg 4 

Sean Trende har ett passande namn, han analyserar väljartrender. Vilket är precis vad boken handlar om. Det finns gott om böcker i USA som förutspår en permanent demokratisk eller republikansk majoritet. Trende slår ner dessa påståenden och visar genom en rejäl historisk genomgång att sådana förutspåelser är så gott som omöjliga att göra.
Älskar när någon lyckas lyfta blicken från den gängse uppfattningen. Enda felet med boken var väl egentligen att den var för kort.

Inside the Circus av Mike Allen och Thomas Evan
Betyg 2 

Tack vare eböckerna har vi detta presidentval fått ett nytt fenomen. Tidigare fick man vänta till efter kampanjerna innan man kunde läsa skildringarna från insidan. Nu kommer de ut under pågående kampanj. 

Det här är andra eboken från Politico under detta presidentval. Den första var helt okej, den andra är tyvärr rätt dålig. Nackdelen att rapportera under pågående kampanj är att det är svårt att få folk på insidan att verkligen säga något. Det gör att Allen och Evan får nöja sig med de lirare som inte har tagit sin djupt in i kampanjerna och utifrån ägnar sig åt mer eller mindre löst tyckande. Ingen höjdare.

Hoppas ni haft en skön påsk! Nu är det åter till politikfabriken.

Varmt på Parken

Jag är väl en av stans största kritiker till ombyggnaden av Idrottsparken. Inte för att arenan byggdes om, utan för kostnaderna.

Men igår höll jag nästan på att ändra åsikt. Istället för att frysa arslet av sig i minusgrader ute på läktaren satt jag inomhus, i värmen i restaurangen, åt mat, drack öl och kaffe och kollade på underbar allsvensk fotboll.
Nåja, jag tycker fortfarande ombyggnaden blev alldeles för dyr för skattebetalarna (och för IFK), men det tänkte jag inte mycket på när jag såg hur Snoka spelade ut svenska mästarna.

Det varvades med bilder från Örebro där Åtvid sparkade in fyra bollar, bara i första halvlek.

Djupt imponerad över IFK i går. 1-0 var verkligen i underkant. Det höll nog till och med de charmiga HIF:are med om som satt vid bordet bakom. "Hollywood nästa" sa de på bred skånska varje gång domaren blåste till IFK:s fördel. När speakern upprepade Thorvaldssons namn tre gånger efter målet muttrade de "ja ja sluta tjata".

Mycket kvar kring Strykbrädan

Vi har precis avslutat pressträffen om Strykbrädan - 1½ timme! - men turerna kring bygget är långtifrån avslutade.

Först måste jag säga hur rent stötande det har känts när man under de senaste veckorna gått runt på föräldramöten om skolnedläggningar och sedan sätter sig och läser hur pengarna fullkomligt bara runnit genom händerna på folk i projektet Strykbrädan. Det har inte ens funnits en budget! 

Vad som kom fram i KPMG:s rapport var bland annat hur många bristande rutiner det finns i kommunen. Dessa har bidragit till att det gått så illa. Exemeplvis hade VD rätt att teckna avtal både för 1 miljon och 5 miljoner. Vilket gäller? Omöjligt att säga.
Eftersom många av rutinerna är gemensamma för hela bolagskoncernen och i vissa fall hela kommunen så finns det mycket som måste granskas och rättas till.

I fallet Strykbrädan har dessutom de rutiner, lagar och regler som finns brutits, så bra rutiner är ingen garanti mot felaktigheter, men det minskar riskerna.

Nu vidtar en ovanstående granskning av rutiner, men också ansvarsutkrävande. Därför är det väldigt bra att ledamöterna i Etablering AB ställer sina platser till förfogande, vilket öppnar för en prövning av förtroendet. Revisorerna i Etablering beviljar inte ansvarsfrihet för VD, men för styrelsen. Det är dock något som kommunfullmäktige måste ta ställning till, vilket kommer göras den 23 april.

Dessutom måste vi gå vidare med processen mot byggkonsulten Niras och eventuellt andra som varit inblandade i bygget.

Affären Strykbrädan - nu uppe i 58 miljoner! - är tyvärr inte på långa vägar avslutad. Jag ska göra vad jag kan för att alla kort ska upp på bordet och att kommunen verkligen granskar och upptäcker fel och brister i rutinerna. 

Låt mig till sist också påpeka att min kritik om att den försenade rapporten var riktad mot Lars Stjernkvist. Den kritiken kvarstår, men ingen skugga ska falla på KPMG. De har utfört sitt uppdrag helt enligt instruktion, och dessutom gjort ett mycket bra jobb.

Det möjligas konst

Man kan bli glad över konstiga saker i politiken ibland. Jag är allergisk mot skattehöjningar. Blir rent av förbannad när jag tänker att stat, kommun eller landsting ska ta mer av mina och andras pengar.

Det betyder ju inte att jag logiskt kan förstå att det ibland är ett sådant läge att det behövs, eller att vi överhuvudtaget betalar skatt. Men ändå, känslorna är något annat, jag blir upprörd.

Därför kan det kännas konstigt att bli glad över att skattehöjningen maximalt blir 50 öre. Men politik är det möjligas konst. Eriks yrkande om max 50 öre vann omröstningen mot ett friare mandat till höjning med 21 röster mot 17. Det fanns också ett yrkande om att inte höja skatten alls, vilket renderade en del röster, men inte tillräckligt för att bli ett av de två kvarvarande huvudalternativen.

Hade noll i skattehöjning ställts mot fritt mandat att höja så hade fritt mandat vunnit. Jag hade personligen föredragit noll i höjning, men 50 öre var det bästa som kunde uppnås.

Därför är jag glad över en maximal höjning på 50 öre, men samtidigt upprörd över att den ska höjas överhuvudtaget.
Det möjligas konst, som sagt.

Max 50 öre skattehöjning, alltid något

Att höja skatten med 50 öre skulle svida rejält. Det är för en normalinkomstfamilj runt 3-4000 kronor per år. För de utan jobb, som inte fått del av jobbskatteavdrag, innebär det kanske en tusenlapp om året, men det är en tusenlapp de inte har.

Rejält surt alltså. Men en skattehöjning på 50 öre är ändå bättre än 70 öre, vilket Alliansen i landstinget pratat om.

Nu blir det maximalt 50 öre. Det har Folkpartiet i Östergötland beslutat på ett förbundsmöte ikväll, efter ett yrkande från Erik Svansbo.

50 öre är surt, men det är 20 öre bättre än 70 öre, och för det är jag väldigt glad!

Ska IFK ta över Parken?

Sedan 2010 finns ett avtal mellan kommunen och IFK Norrköping, där några krav ställs upp för att de ska få ta över Idrottsparken. Från Rådhus AB, där jag är vice ordförande, håller vi nu på med en värdering av de krav som ställs upp i avtalet.
Peter Hunt och IFK har ju sedan tidigare gått ut och sagt att de vill gå vidare i affären och ta över hela ägandet. Idag äger de 1/3 av Parken.

Jag skulle kunna säga ja till en sådan affär om IFK samtidigt tog över lånen. Alltså lånade i en bank istället för en hos kommunen. Nu sitter skattebetalarna med risken i form av lånet, men skulle hela affären gå igenom, förlorar man tillgången, själva Parken. Så det är mitt förslag i den här affären. 

IFK vill gärna äga hela Parken och har intressanta planer för utvecklingen av den. Ur den aspekten vore det bra om de fick äga hela arenan. Men kommunen måste få ut något av affären också och minska risken för skattebetalarna.

Det var av den anledningen Folkpartiet röstade nej till förslaget 2010. Att kommunen fortfarande lånade ut pengarna. Kan det blir ändring på det, kan vi ändra vår inställning till IFK:s ägande.

Folkbladet skriver om det idag, men tyvärr med en dålig rubrik på framsidan (rubriken på nätet har ett frågetecken efter sig, vilket är mer korrekt) om att kommuen kommer säga nej, eftersom IFK inte uppfyller kraven. Det vet vi ännu inte, men min gissning är att det blir så. Därför vill jag hitta en annan lösning.

Nytt uppdrag kunde fått börja tidigare

Jag hade befunnit mig i riksdagshuset 5 minuter och redan fått frågan från två ledamöter när jag började, följt av ett litet leende och kommentaren att vi röstar om datalagringsdirektivet i morgon. 

Inför valet skapade jag och Camilla Lindberg ett väljarkontrakt mot datalagringsdirektivet. Alla som skrev under, över 100 kandidater, lovade att rösta nej till det om de kom in.

Från 1 maj till 31 december ska jag tjänstgöra som riksdagsledamot då Karin Granbom Ellison är föräldraledig. Som jag önskar att det kunde varit lite tidigare, så jag idag kunnat trycka på nej-knappen.

All heder åt de centerpartister som kommer göra det. Och samtidigt är det riktigt sorgset att det inte verkar finnas en några sådana tendenser inom Folkpartiets riksdagsgrupp. Jag träffade lite folk i riksdagen igår, framförallt Karin, för att sätta mig in i arbetet. Johan Pehrson, gruppledaren, har meddelat att jag tar hennes plats i KU, så det blir till att grotta ner sig i Saudivapen-affären.

Ni får gärna komma med input på vad jag ska jobba med under de här månaderna. På min egen agenda står bland annat forskningsproppen, förbifart Söderköping, dubbelspår Norrköping-Linköping, våld mot kvinnor - och kanske främst: integritetsfrågorna.

Dagens omröstning om datalagringsdirektivet visar att det krävs omgruppering och en seriös motoffensiv.

Meddelarskyddet

NT:s ledare skriver i dag om meddelarskyddet, Märkligt aningslöst:

"Som NT rapporterade i går frågade miljöpartisten Hildegard Jarskog, ledamot i vård- och omsorgsnämnden, under ett möte med nämnden om folkpartisten Gunnar Asserhed var den som "läckt" uppgifter till pressen. Det är ett brott mot den grundlagsskyddade meddelarfriheten att efterforska källor.

Kanske är det på sin plats att kommunens och landstingets politiker får sig en lektion om grundlagarna?" 

Ja, det låter inte som någon dum idé. Kanske också i kommunens policy rörande misstänkt lagbrott. I höstas klubbade att vi att kommunens ska polisanmäla alla misstänkta lagbrott. Nu skjuter man över frågan på Folkpartiet och säger att Gunnar Asserhed att göra det. Borde inte kommunens policy även gälla politiker i majoritetspartierna?

Vi beslutade på vårt gruppmöte i måndags att själva gå vidare med en JK-anmälan om kommunen inte gör det. Gör kommunen inte det skickar det en stark signal till alla kommunanställda att källor kan efterforskas och om någon koms på med att göra det så händer ingenting.

Till sist vill jag ändå säga att det är bra att Hildegard Jarskog är ångerfull och ber om ursäkt. All heder för det. Nu gäller det bara att hennes parti och Norrköpings kommun ska agera hedervärt.

Meddelarfrihet en axelryckning?

I dag berättar NT om det som hände på vård- och omsorgsnämndens presidiemöte tidigare i år. En man hade trillar ur sin säng och dött, och det hade NT rapporterat. På presidiemötet ställs frågan till vår politiker om det var hans som hade läckt detta till NT. 

Enligt 3 kap 4 § tryckfrihetsförordningen och 2 kap 4 § yttr frihetsgrundlagen är det olagligt att efterforska källa.

Politikern som ställde frågan har erkänt att hon gjorde det, men trots det gör ansvarigt kommunalråd, Kerstin Hildebrand (V), och politikerns gruppledare Mattias Stenberg (MP) ingenting. De säger att hon är ångerfull och inte visste. Det är bra att hon är det, men ett lagbrott är ett lagbrott.

Jag meddelade Hildebrand och Stenberg för över en månad sedan om detta och har sedan dess väntat på en reaktion. Stenberg återkopplade till mig, men Hildebrand har inte hört av sig, trots att hon lovade det när jag gav henne informationen.

Från Folkpartiets sida tycker vi att kommunen ska följa sin egen policy och polisanmäla, eller i detta fall då JK-anmäla. Under utredningens tid borde politikern i fråga ta ett paus från sitt uppdrag. Är det inte otroligt märkligt? Vi vet att ett brott mot en grundlagsskyddad rättighet har begåtts, och åtgärden är ingenting. Jag tycker det är häpnadsväckande.

I dag har kommunstyrelsen sammanträde och jag tänker ta upp frågan där.

Maktlöshet på Långtorp och Bitbocken

Jag var med på föräldramötena igår kväll angående nedläggning av Långtorpsskolan och Bitbocken. Stor uppslutning från föräldrarna och väldigt många bra frågor, varav bara en del fick svar.

Vi kommer bevaka så att alla dessa frågor svaras på i utredningen. Tjänstemännen har precis bara börjat så har förståelse för att allt inte är färdigtänkt.

Från Folkpartiets sida kommer vi att driva att de 20 miljoner kronor som S&M vill ge till Linköpings universitet ska gå till grundskolan. Kommunala överskott ska i första hand gå till kommunal verksamhet.

Det garanterar inte Långtorp och Bitbockens överlevnad, men det lättar på besparingstrycket och det möjliggör att alla beslut inte måste tas, eller genomföras, så snabbt.
Jag upplevde att föräldarna på båda skolor kände maktlöshet. Men det finns alltså alternativa sett att fördela pengar än det sätt som S&M vill.

Tack till Louise och Jenny för inbjudningarna till mötena.

Är skolorna ett svart hål?

Diskuterade nedskärningarna i skolan med Olle Johansson i Radio Östergötland idag.

Från förra året finns ett överskott. 20 miljoner av dessa vill Socialdemokraterna och Moderaterna ge till Linköpings universitet. Det är visserligen ingen dålig satsning, men borde inte kommunens pengar gå till kommunal verksamhet?

Det tycker vi i Folkpartiet angående dessa miljoner. Vi vill att de går till grundskolan. Men Olle vill inte det.

"Vi ska inte kasta in pengarna i ett svart hål", sa han i radion.

Ett svart hål? Är Norrköpings skolor ett svart hål? Jag tror inte riktigt lärare och skolledare känner igen sig i den bilden. De har sparat vartenda år i snart tio år. Och om skolan verkligen vore ett svart hål, vem är i så fall ansvarig för det? Rimligtvis det parti som styrt skolan under hela 1900- och 2000-talet.

20 extra miljoner in i skolan är inte en långsiktig lösning på problemen, det har Olle rätt i. Men det är defintivt inte 20 miljoner till Linköpings universitet heller.

Minns ni geniet som skulle stoppa Borg?

Sossarnas nya ekonomisk-politiske talesperson, Magdalena Andersson, har beskrivits som likvärd med Anders Borg, personen som till slut skulle kunna utmana honom. 

Well, problemet är bara att hon inte kan räkna:

"Socialdemokraternas nya skuggfinansminister Magdalena Andersson har börjat med att gå till attack mot regeringen för att utanförskapet inte har brutits. Men det avslöjas nu som ett nytt S-klavertramp. Utanförskapet har minskat."

FP stopppade två försvarsavtal med diktaturer

I dag måste jag citera rätt ur Jan Björklunds nyhetsbrev, för sånt här gör mig stolt att vara folkpartist:

"2005 ingick den dåvarande socialdemokratiska regeringen ett militärt samarbetsavtal med just Saudiarabien, där det uttryckligen ingår skrivningar om att främja vapenproduktion i länderna." ... 

"Avtalet var konstruerat så att det automatiskt förlängdes efter fem år, 2010, om inte endera parten beslutade att avbryta det hela. Folkpartiet krävde i regeringen att avtalet skulle hävas 2010, men Moderaterna och Centern motsatte sig detta. Avtalet förlängdes då med automatik."

"När det gäller två andra liknande avtal har Folkpartiet stoppat dessa; dels ett med Jordanien och dels ett med Förenade Arabemiraten. Detta har handlat om nya avtal som skulle ingås, och alltså inte befintliga som skulle förlängas."

Välkommen på seminarium om fristadsförfattare

En del svenska kommuner har blivit fristäder för författare som trakasserats och förföljts i sina hemländer. Vi tycker att Norrköping också ska bli det och anordnar därför ett seminarium om vad det innebär att bli fristad.

Vi gästas av Ola Larsmo, ordförande i Svenska PEN, som är den organisation som i Sverige och internationellt driver fristadsprojektet. Dessutom medverkar Cecilia Wikström, EU-parlamentariker, som varit drivande i frågan, inte minst i Uppsala, en av Sveriges första fristäder.

Så varmt välkomna i morgon fredag, Nya Rådstugug 11, kl 12-13. Vill ni ha sallad så mejla norrkoping@liberal.se eller ring 011-164905.

Millenniemål redan uppnått?

FN:s Millenniemål är åtta till antalet, men det troligen viktigaste av dem torde vara målet att halvera antalet människor som lever i extrem fattigdom, 1990 jämfört med 2015.

Enligt preliminära siffror från Världsbanken uppnåddes det redan 2010:

"Those preliminary estimates, which are based on a smaller sample size than in the global update, indicate that by 2010 the $1.25-a-day poverty rate fell to less than half of the 1990 rate. That means the developing world has achieved, ahead of time, the United Nation’s first Millennium Development Goal of cutting the 1990 extreme-poverty rate in half by 2015."

Tack till Johan Norberg som uppmärksammade mig på rapporten, han skriver också om fler positiva punkter i den.

Pinsamt var ordet, Stjernkvist

I NT i dag säger Lars Stjernkvist att det är pinsamt att vi inte har ett enda vindkraftverk i Norrköping.

Ännu mer pinsamt är väl att han inte vet att vi har vindkraft i Norrköping. På Åby gård. 42 meter högt är det, så det syns bra.

Från Alliansen besökte vi vindkraftverket redan förra året, vilket Lasse kunde ha vetat bara han hade läst tidningen. Vi klättrade till och med upp i det.



Angående hans förslag, att kommunen ska ge sig in i vindkraftsbranschen är jag väldigt skeptisk.

Lite kungabebisyra ändå

Jag är inte mycket till rojalist. Jag är faktiskt republikan, men bryr mig inte så värst mycket om frågan. Den typen av hysteri som pågår nu har jag svårt för. Men nu måste jag erkänna att det känns väldigt roligt att lilla Estelle är hertiginna av Östergötland.

Frågan är bara, vad tycker hertiginnan av Östergötland att länet ska göra i regionfrågan?! Och nu måste ju bara Ostlänken byggas!

På Twitter har Muharrem Demirok, kommunalråd för C i Linköping, och jag diskuterat lämplig doppresent. Jag föreslog att de skulle ge henne Linköpings slott, och vi Löfstad slott. Sofia Geite, på TV4, kom med det ypperliga förslaget att ge henne Idrottsparken.

Rea på böcker och hyror

Jag svängde förbi bokrean i morse innan jobbet. Inte så värst imponerad över utbudet men ett tiotal böcker slank med hem.
Bokrean är härlig på det sättet att man både hittar böcker man gått och tummat på ett tag, fast till mycket billigare pris och att man vågar chansa och köpa lite udda grejor utan att plöja ner två-trehundra spänn.

En annan rea är på hyran för Idrottsparken, som NT rapporterar idag. Ett sinnrikt upplägg för bokslutet gör att IFK Norrköpings hyra reduceras med ett par miljoner kronor. Har inget mot att de kan få sänkt hyra, men i det här fallet kunde det lika gärna varit kommunen så fått sänkningen. Eller så kunde man delat lika på pengarna, vilket inneburit ungefär en miljon lägre hyra för kommunen och skattebetalarna, några hundratusen för de föreningar som är på Parken, några hundratusen för Parken Event (IFKs bolag) och några hundratusen för IFK.

Vi ska träffa IFK om några minuter och diskutera ett framtida övertagande av hela arenan. De äger i dag 1/3 och kommunen 2/3. Folkpartiet röstade - som enda parti - mot övertagandet, men nu är det beslutat och vi måste sakligt titta på om villkoren för fullt övertagande uppfyllts. Vad jag förstått så har de inte gjort det, men vi får se vad IFK säger.

Vad tar man med sig om det brinner?

Fick anledningen att fundera över det igår. Satt i soffan och läste när något stort fordon med saftblandare på taket körde in på gatan utanför. Hämtar de sopor på kvällen numera?
Efter en stund tittade jag ut. Det var blåljus som hade blinkat. Lite längre ner på gatan stod ett par brandbilar.

Jag öppnade fönstret och lutade mig ut för att se. Rök bolmade ut från en lägenhet i samma hus som mitt.

Tänkte att någon ringer väl på om man behöver evakuera, men jag höll ett vaknade öga på vad som hände. Samtidigt började jag fundera på vad som skulle ta med mig om det var dags att evakurera. Dator, iPad och telefon samt något fotoalbum var det jag kom på. Annars har jag inte så mycket prylar som är mig speciellt kära. Llite trist, samtidigt som det ju uppenbarligen kan vara smidigt.

Apropå kära. Jag ska fira Alla hjärtans dag på årsmöte i Motala. Sånt brukar vara väldigt trevligt, så det går verkligen ingen nöd på mig.

Ha en skön Alla hjärtans dag. Jag tänker lyssna på Hearts of Fire =)

Göta Petter(sson)!

Låt mig först säga att jag tycker det är ett jädra otyg att stjäla papper ur en skrivare. Hur fungerar en sådan person? Det skapar en stark misstro i landstingets ledning och sluter organisationen.
Men med det sagt så satte jag morgonkaffet i vrångstrupen när jag såg Lasse Pettersson (VL) i 24NT och sedan läste vad han sagt i NT.

"...ni har ju befattat er med stulet material så ni är i princip hälare. Är det inte så definitionen är på en hälare, eller?"
...
"Meddelarfriheten är grundlagsskyddad och i lagtexten står det att man får lämna ut normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering i massmedier. Tycker du det är fel på grundlagen?

"Nej, det tycker jag inte. Jag tycker meddelarfriheten är viktig, men jag tycker inte att man ska befatta sig med stulet material."

Detta säger han till Norrköpings Tidningar.

Men hur tror karln att meddelarfriheten skulle fungera om det var brottsligt för tidningarna att ta mot materialet. Själva grejen är ju att det oftast rör sig om icke offentligt material. Just därför är det skyddat i grundlagen, eftersom det kan vara riskabelt att lämna ut sådant.

Jag tycker det här är allvarligt. Dels att Lasse Pettersson har så dålig koll, dels att han med sina uttalanden sänder en farlig signal till personal och andra som skulle kunna använda sig av meddelarfriheten i framtiden.

Skippa straffbeskattningen

Det har varit lite debatt, men betoning på lite, om AstraZenecas nedläggning. Jämför spaltkilometrarna kring Saab.

Jag förstår mediedramatiken, jag förstår känslan i ett bilmärke och jag förstår konsekvenserna för Trollhättan och Sverige - men när vi säger att det är jobb som de på AstraZeneca vi ska konkurrera om borde beskedet från företaget också rendera stora debatt.

Därför är det bra att Jan Björklund presenterar Folkpartiets ingångsvärden i diskussionen inför höstens forskningsproposition.

Jag tror mycket på den sista punkten: 12 Skatter för bättre innovationsklimat.

Det är många faktorer som gör ett land attraktivt. Sverige ligger högt upp på många sådana listor. Vi toppar tyvärr också listan över marginalskatter. Jobb av typen de på AstraZeneca är jobb som kräver hög utbildning och som renderar hög lön. Det beskattar vi alltså hårdare än något annat land. Inte direkt en konkurrensfördel.

Wolodarskis tur att tagga ner

I går gick Carl B Hamilton över gränsen i DN när han på drog paralleller mellan Raoul Wallenberg och EU:s finanspakt. I dag går Peter Wolodarski för långt i samma tidning när han indirekt kallar Hamilton för Hitler.

"För att travestera chefredaktören och antinazisten Torgny Segerstedt, en av Wallenbergs samtida: Herr Hamilton är en förolämpning."

Torgny Segerstedt skrev ju som bekant i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1933: "Herr Hitler är en förolämpning."

Möjligen gick jag själv för långt när jag kallade Carl B:s inlägg för osmakligt. Jag fick en sån där klump i magen och en olustig känsla att jag tagit i för hårt. Möjligen ska även jag alltså tagga ner, men jag tycker i alla fall att Carl B går över gränsen och jag blir illa berörd över hur han använder Wallenbergs minne.

Läs gärna också Widar Andersson.

Tagga ner Carl B!

Raoul Wallenberg är en av de största svenskarna i historien. Hans insatser är ett föredöme i hela världen. På den punkten är jag och Carl B Hamilton helt överens. Vi är också överens om att Sverige ska ansluta sig till EU:s finanspakt. Vi är däremot inte ett dugg överens om att dra några som helst paralleller mellan de två.

Det gör Carl B på ett osmakligt sätt idag i DN:

"Samtidigt skäms jag över hyckleriet och känner äckel inför de dubbla budskapen. Vi svenska politiker hyllar år 2012 vid tillfälle efter tillfälle den svensk som under 1900-talet mer än de flesta stått för solidaritet med andra i Europa – samtidigt som vi vill minimera svenska åtaganden och maximera svenska krav. Det är för mig motsatsen till ett agerande i Raoul Wallenbergs anda."

Osmakligt är hårt att kalla det Carl B skriver, men det är faktiskt rätt ord. Jag blir illa berörd när man skriver något sådant, för det förminskar Wallenbergs insatser något alldeles oerhört.

Jag håller med om att Sverige i Europa ofta har en feg inställning. Vi vill att andra ska gå före, testa om det håller och sedan ansluta oss om det går bra, hålla oss utanför om det går dåligt. Det tycker jag gott vi kan debattera, men verkligen på det sätt Carl B gör.

Läs gärna också Adam Cwejman.

Hur vågar S?

Det ytterst lilla jag vet om Stefan Löfvén är positivt. Har uppfattat honom som en vettig fackföreningsledare.

Men jag häpnar över hur Socialdemokraterna vågar välja någon totalt oprövad på den politiska arenan. Om han hade gått igenom en öppen process och prövats hade det varit en sak, men efter ett par-tre dagar i slutna rum så känns det som en chansning som är helt obegriplig.

Karln är ju inte alls granskad. Rent teoretiskt kan det börja trilla skelett ur garderoben om några timmar och cirkusen vara igång igen. Hur kan ett parti agera så? Varför denna extrema stress? Jag förstår inte.

Återigen, det lilla jag vet om honom är positivt. Exempelvis kanske detta öppnar för en blocköverskridande sansad överenskommelse om kärnkraften.

Roligast av allt är ju att det var Västerbottens Folkblad som avslöjande nyheten sent igår kväll. Där har all elitmedia stått och häckat utanför Sveavägen 68 och så knäcker en liten lokaltidning det. Tidningen var dessutom så otroligt skön att de länge idag toppade hemsidan med "Hjulstöld i Umeå". Underbart!

Bok- och filmtips: Moneyball

I Karl Roves självbiografi, som jag läste i somras, tipsade han om en bok: Moneyball. Ett antal personer i president Bushs strategi-team fick order att läsa boken inför presidentvalet 2004. Lite udda kan tyckas eftersom boken inte alls handlar om politik, utan om baseball.

Egentligen är det inte en bok om baseball heller. Det är en bok om hur några personer börjar ifrågasätta hur alla andra ser på något och bestämmer sig för att göra på ett annat sätt. Baseball är området som de förändrar.

Boken är inte skönlitterär, utan är skriven av Michael Lewis som följt Oakland Athletics general manager Billie Beane. Han chefar över ett fattigt lag som aldrig klarar att konkurrera med New York Yankees, Boston Red Sox och de andra med enorm plånbok.
Men genom att ifrågasätta det konventionella sättet att bedöma spelare och istället använda statistik på ett nytt sätt - så kallad sabermetrics - vänder de upp och ner på baseball-världen. Det var just sättet att använda statistik på som Bushs team var intresserade av.

Jag älskar verkligen när människor klarar att bryta blicken från det invanda sättet att testa något annat. Både boken och filmen fångar det underbart.

SOPA

Nej, inget om Håkan Juholt. 

(Ja, det var lågt. Tycker faktiskt synd om många socialdemokrater - ala Kikki Liljeblad - som är seriösa, vågar tänka nytt och totalt blockeras i sitt arbete av Juholt. Men jag tycker inte så synd om dom att jag vill att han avgår.)

SOPA är förkortningen på Stop Online Piracy Act. Ett amerikansk anti-piratlag med långtgående förslag. Och något av det häftigaste som hänt. Inte själva förslaget, men reaktionen mot det.

Förslaget märktes inte mycket i vanliga media förrän Wikipedia, Google och hundratals andra sajter uppmärksammade det i onsdags.

Wikipedia släcktes helt och man lade istället upp information om lagen. Google-loggan målades över med svart och man länkade till SOPA-information och uppmanade folk att kontakta sin lokale senator eller kongressledamot.

Tänk er själv om Google la ert telefonnummer på förstasidan och uppmanade folk att ringa. Så hade ledamöterna i kongressen det. 

Protesterna hade effekt. En enorm effekt. De som hade ställt sig bakom förslaget - och dess motsvarighet PIPA i senaten - hoppade av i klasar. I dag drogs förslaget tillbaka. På två dagar föll det! 

Och detta är (var) ett lagförslag som har en enormt stark lobby bakom sig - hela film- och skivindustrin. Hollywood pumpar in miljontals dollar i politiken varje år, och de lånar ofta ut sin stjärnstatus för att stödja enskilda politiker. Men de var ingen match när människor via internet samlade sig.

Det är så helt otroligt häftigt!

En Sverige-vän i kongressen

Dags att åka hem efter två väldigt bra veckor i USA. Jag har efter New Hampshire bilat ner längst östkusten och åker hem från Washington DC. Avslutade mitt USA-besök genom att träffa en riktig Sverige-vän i kongressen. 

För ett par år sedan träffade jag en kandidat till representanthuset som hette Hultgren i efternamn. Det visade sig att hans farfars far hade utvandrat från Småland. Hultgren - Randy i förnamn - vann och sitter nu sin första mandatperiod i representanthuset. 

Men han är inte bara svensk-ättling, han är Sverige-vän också. I kongressen har de, likt riksdagen, nätverk, eller caucuses. Hultgren har nu startat Friends of Sweden Caucus.

Enligt vår USA-ambassadör Jonas Hafström, som jag träffade igår, så är det väldigt betydelsefullt för Sverige-USA-relationerna. De annars ganska svårttillgängliga kongressledamöterna kan nu blir klart mer åtkomliga. Och det är inte bara svensk-ättlingar som är med i nätverket, utan även ledamöter som har stora svenska väljargrupper hemmavid. Det finns 14 miljoner svensk-ättlingar i USA. Han planerar en resa framöver för nätverket till Sverige och jag bjöd såklart in honom till Norrköping.

På hemmaplan läser jag om eländet med den hårda kritiken från Socialstyrelsen och ökande arbetslöshet i Norrköping. Men jag ska försöka låta bli att tänka på det tills jag kommer hem.

Over there

Ser att Jonas Sjöstedt tagit över ordförandeklubban i Vänsterpartiet. Känns som Socialdemokraterna kommer utsättas av hård konkurrens från V och MP.
Vänsterpartiet har följt den senaste trenden (som jag hoppas blir kvar) att partiledare väljs i en öppen process.

Jag följer just nu en annan öppen valprocess. Den i New Hampshire. Republikanerna ska välja en kandidat som ska utmana president Obama.

Igår lyssnade jag på Rick Santorum. Idag har jag hunnit med Newt Gingrich och Ron Paul och nu ska jag snart på spagetti-middag med Mitt Romney. Jag tror att det möjligen inte blir på tu man hand.

Ni kan läsa om det på amerikanskpolitik.se.

Newt Gingrich väntar på att tala i Lebanon, NH.

Boktips: Jag vill förändra världen

Det blev nyår i sjuksängen. Min trerätters middag fanns kvar även i dag, meddelade grabbarna, men den var kanske inte lika god nu, gissade de. Jag testade inte.
Jag är lite ensamvarg så det gjorde inget, och nyårsfirandet gick tydligen att genomföra ändå.

Istället hade jag chansen att läsa klart Percy Barneviks självbiografi. Såg den i julhandeln och hajade till av titeln: Jag vill förändra världen.
Percy har ju gett sig in i biståndsvärlden de senaste tio åren. Jag själv är väldigt intresserad av denna biståndsvärld som växer fram med mikrolån och hjälp till självhjälp.

I början var boken lite stolpig. Känsloyttringarna bestod av träiga kommentarer i stäl med "den upplevelsen har betytt mycket för mig". Men det tog sig efterhand - eller så vande jag mig bara - och vad jag tror är Barneviks torra humor kom fram. Det blir en komisk effekt när han beskriver ett investeringsbeslut lika formellt som när han berättar hur han som oerfaren vid skogsarbete sågade sig i knät när han skulle avverka träd.

Han ger sin syn på skandalen kring den stora pensionsersättningen, ger en känga åt Peter Wallenberg och berättar även inside information från sammanslagningen mellan Asea och Brown Boveri.
Han ångrar för övrigt att han betalde tillbaka den största delen av pengarna - som enligt honom var helt korrekt juridiskt - eftersom han idag skulle kunnat använda pengarna till bistånd. Dit hans övriga pensionspengar gått.

Mest intressant är hur han griper sig an biståndsarbete efter att han i huvudsak lämnade den svenska ankdammen. Samma fokus på effektivtet och resultat som i företagen. Han har nu byggt upp organistionen Hand in Hand och behöver inte delta i de dagliga operativa besluten där. Istället ägnar han tiden åt att försöka övertyga politiker och beslutsfattare att satsa lite mer av de 120 enorma miljarder dollar i bistånd varje år på hjälp till självhjälp.
Enligt hans egen beräkning skulle den extrema fattigdomen kunna vara borta inom tio år om 4 procent av biståndsbudgeten styrdes över till hjälp till självhjälp. 


Percy Barnevik har ett enormt brett kontaktnät. Bill Clinton, George Bush, Donald Rumsfeld, Hamid Karzai, Henry Kissinger, Thabo Mbeki, Kofi Annan, Manmohan Singh - bara för att nämna några få.
Det här en resurs som Sverige nästan helt har mist. Men det spelar kanske inte så stor roll. Percy Barneviks kunskaper, kontakter och drivkraft kommer världens fattigaste till del istället.

Nyår på Arlanda, eller i sängen?

Nyårsafton för fyra år sedan utgjorde jag en sorglig figur. Jag åt ensam nyårsmiddag i en hotellrestaurang på ett hotell vid Arlanda och gick och lade mig innan tolvslaget.
Det var inte dugg synd om mig. Nyårsfirandet var självvalt eftersom jag skulle åka till New Hampshire svintidigt morgonen därpå. Att bevaka primärvalet på plats - Obama vs Clinton, McCain vs Romney - var den roligaste resa jag varit på. Så det var värt en ensam nyårsafton.

Det här året väntar jag ett par dagar innan jag åker. På torsdag - från Linköpings flygplats! - bär det av till Boston och därifrån hyrbil till Manchester, New Hampshire.

Risken är att det denna nyårsafton inte blir någon fest heller. Jag är förkyld och det verkar inte gå över trots att jag plundrat apoteket. Vi får se om jag kommer på fötter.

Jag tycker nyår är fascinerande. Människor över hela världen samlas och firar att ett nytt år börjar. Vilken optimism!

2011 har varit ett häftigt år. Den arabiska våren står såklart för det. Vi får ser var det tar vägen. Egypten verkar inte alls vara på spikrak väg mot demokrati, till exempel.

Det var då det.

Utöya kommer alltid finnas i minnet. När jag vaknade morgonen efter Utöya och rapporterna sa över 40 döda. Jag var övertygad om att det var media som drog iväg i rapporteringen. Och så var det så mycket värre.

På hemmaplan har Håkan Juholt underhållit till den milda grad att han till och med blivit ett av årets ord. MP har nya partiledare och V väljer ny sådan om några dagar. Det stora gamla partiet är allvarligt hotat.

För Folkpartiets del gäller det att 2012 tydligt börja styra i en riktning. 2011 lade vi fast ny ekonomisk politik, som till stor del är väldigt bra. Men vi driver inte det i media och mot väljarna. Det måste vi börja göra. I senaste mätningarna är vi nere i 5,5%.

Lokalt har politiken tagit ett steg mot att minska det mycket långvariga problemet med Norrköpings höga arbetslöshet. Jag sträckte ut handen till de rödgröna under fullmäktige i våras. Det blev till ett samarbete mellan alla politiska partier, näringsliv, fack och utbildning i form av Jobbkommissionen. Vi delar nu problembild och har gjort upp om vuxenutbildeningen. Bra start, men fler steg behöver tas 2012.

Blåst

Nä, det inte mig själv jag referar till, utan Dagmar. Spenderade värsta stormdygnet utanför Finnerödja i skogen. Det friskade i duktigt mot nattkröken och jag gick ut och flyttade bilen, bort från träden och bredvid carporten. Tänkte att nu blåser väl carporten omkull istället.

När vi på morgonen inspekterade skadorna var detta resultatet:

På vägen hem låg det dock pepprat med träd som fallit över vägarna. Snabbt avsågade av någon, så inga problem att komma fram.

Har ägnat förmiddagen åt Strykbrädan, med stort S. Bygget som dragit över kostnaderna med 20-25 miljoner kronor.

Nu ska jag ta lite ledigt från det och ägna mig åt amerikansk politik. Har några blogginlägg att skriva och även ett par-tre artiklar som ska publiceras innan jag åker. Den femte januari drar jag till New Hampshire för att bevaka primärvalet. Men redan om vecka går väljarna i Iowa till val.

Innan USA-resan tänkte jag slutföra det sista utkastet av mitt bokmanus. Ett flertal personer har läst och lämnat synpunkter och jag ändrar en del.

Men allra först ska jag svara på frågorna till NT:s sportpanel. Bland annat vilket nyårslöfte jag inte tänker ge.

Folkpartister emot FRA

Vi var många som jobbade mot FRA-lagen 2008. Då utlovades, av försvarsministern, att FRA-shoppen var stängd. Nu är den öppen igen. Säpo ska få använda FRA.

Därför skriver Niklas Frykman, Staffan Werme, Adam Cwejman och jag på SvD Brännpunkt i dag och ber att Folkpartiet ska förklara sig. Beslutet är dåligt, och ännu så länge har vi inte ens fått en förklaring från FP.

Jag twittrade med partisekreteraren Nina Larsson när justitieministern meddelade regeringens åsikt. Bad om en förklaring. Det tyckte hon var en bra idé. Men ännu så länge inget.

Jag hoppas därför att vi får ett seriöst svar på artikeln.

Börjar bli rejält sur på Jan Björklunds hantering av integritetsfrågorna. Framförallt att han vid två tillfällen i tal till partifolket sagt att nu räcker det med integritetskränkningar. Efter det har Folkpartiet röstat för datalagringsdirektivet och nu detta med. Jag respektera såklart att folk har andra åsikter i sakfrågan. Men att försöka slå ljusblå dunster i ögonen på partimedlemmarna och sedan göra tvärtom, det gillar jag inte.

Boktips inför jul - Steve Jobs-biografin

Funderar du på några kvarvarande julklappar? Eller har du inte kommit på vad du önskar dig själv än? Tänkte bidra med ett boktips, eller kanske två, innan jul.

Det säger en hel del om Steve Jobs att han själv kontaktade Walter Isaacson och bad honom skriva en biografi om Jobs själv. Isaacson har tidigare skrivit biografier om bland andra Albert Einstein och Benjamin Franklin.
Det väckte onda aningar i mig att det var Jobs själv som gett honom uppdraget, men de kom på skam. Det är en nästan brutal beskrivning av Steve Jobs. Ofta bemöter Isaacson det Jobs säger i de över 40 intervjuer som han genomför med honom. Visar att det Jobs säger inte stämmer. Och det är i många stycken ingen smickrande bild som växer fram.

Jag hade innan boken ingen särskilt tydlig bild av Jobs. Har inte varit något Apple-fan och bara noterat att Jobs är en framgångsrik marknadsförare. Min bild av honom var positiv. Därför blev jag förvånad när jag läste en nyhetsartikel kort efter hans död som berättade att han varit väldigt jobbig som chef. Oh boy! Det är bara förnamnet.

Steve Jobs var ett asshole av stora mått (för att använda ett av hans egna favorituttryck).

Han kunde vara totalt skoningslös mot folk. Vid ett tillfälle meddelade en av Apples underleverantörer att de inte kunde leverera i tid. Det måste de göra, sa Jobs kort. Företaget återkom och sa att det inte var möjligt. Jobs blev då så förbannad att han hoppade i en bil, åkte över till företaget, stövlade in mitt under ett pågående möte och vrålade: "You fucking dickless assholes - ni ska leverera!". Följt av en längre utskällning.

De levererade i tid. Och efter bedriften tryckte de upp jackor med Team FDA på ryggen: Team Fucking Dickless Assholes.

Det förmildrande i hans beteende var att han var lika dan mot alla, oavsett position i samhället. Han svor och skrek lika mycket åt Disney-chefen Michael Eisner som en underhuggare på Apple.

Jag tror att det grundade sig i en besatthet. Han var besatt av bygga upp ett företag och skapa produkter som förändrade världen. Inget fick komma mellan det. Denna drivkraft gjorde att Apple (och hans andra företag) ibland presterade sådant de själva inte trodde var möjligt. Det var grunden till framgångarna.

Nåväl, ni får läsa själva och bilda er egen uppfattning. För det tycker jag verkligen ni ska göra. Jag har läst rätt många biografier om fascinerande personer. Det här är nog den bästa - och Jobs är nog den mest fascinerande.

 

 

Flink borde aldrig bli en fri man

Mattias Flink kommer ut ur fängelset om drygt två år, 2014. Då har han suttit i fångenskap sedan 1994. En lång tid, men är den tillräcklig?

För att avgöra det måste vi såklart titta på hans brott. Det var fruktansvärt. Han sköt ihjäl sju personer och skadade tre. Sex av de sju var under trettio år gamla. De hade hela livet framför sig.

Det spelar för mig ingen roll hur han har skött sig i fängelset (enligt uppgift, väldigt bra). Hans brott är så fruktansvärt att han aldrig ska släppas ut. Jag är ledsen, men mördar man sju personer så har man förverkat rätten att leva som en fri man.

Nu blir hans strafftid per mord alltså mindre än tre år. Mindre än tre år!

Dessutom har jag förstått att i de tester man genomförde på honom så såg man hur han påverkades av alkoholen. Vad är det som säger att han inte kommer bråka med en ny flickvän och supa till om fem år?

En del brott är så fruktansvärda att man aldrig ska gå fri igen, detta är ett av dem.

Dreamhack i Norrköping

Jag skrev för några veckor sedan om Starcraft II-tävlingen jag var på i Kinnarps Arena i Jönköping. 3-4000 personer i publiken, stjärnor från hela världen och efter recensioner som sa att detta var årets bästa live-event.

I helgen var Dreamhack i Norrköping och arrangerade en av åtta kvaltävlingar till eSport-SM som går av stapeln på Dreamhack Summer. När jag fick höra att de skulle komma till stan tog jag kontakt med Mattias Stenberg, kommunalråd för MP och gammal CounterStrike-spelare. Det visade sig att han och näringslivsdirektören tidigare pratat om Dreamhack och tog omedelbart chansen att träffa dom.

Vi visade runt i Loius de Geer, Flygeln, Värmekyrkan och Visualiseringscentret. Lokalerna lämpar sig väldigt bra för eSport-tittande och det centrala läget mitt i stan gör det ännu attraktivare. Dessutom är avståndet till Stockholm behagligt.

Tror att DH blev sugna. Hoppas vi kan få till något framöver.

Helena von Schantz bakom studentexamen

Först ut med att förespråka en ny, modern studentexamen i Sverige var Helena von Schantz, Folkpartiets starka kvinna i Valdemarsvik. Hon gjorde det bland annat på DN Debatt i juni. Nu blir det verklighet, meddelar utbildningsminister Jan Björklund.

Helena har de senaste åren haft stort inflytande över Folkpartiets utbildningspolitik - och därmed Sveriges.

Jag tycker det tydligt visar vilken möjlighet en enskild medlem med drivkrafter och bra idéer kan åstadkomma. Man måste inte vara toppolitiker i Stockholm för att förändra, det går bra från Vika också.

Gullenhag i stan

Erik Ullenhag, eller Gullenhag som en av våra lokala folkpartister kallar honom, har nyss begett sig hemåt Stockholm för att hämta barnen på dagis.

Han talade i förmiddags på en konferens om romer som Norrköping, Linköping och Länsstyrelsen har ordnat. Lennart Rhodin (också folkpartist) från Länsstyrelsen i Stockholm inledde med att berättta om romers och andra minoriteters flera hundra år lång historia i Sverige.

Sedan käkade Erik lunch med ett gäng folkpartister på Sams krog, därefter tog vi oss ner till reklambyrån Social Media Support. En intressant blandning människor med olika livsöden bakom sig. Mest känd av dem är Norrköpings favoritnorrman Reidar Svedahl, som är VD.

Väldigt intressant diskussion blev det om hur unga ska få jobb och såklart väldigt mycket om sociala medier. Finns Facebook kvar om tio år? Ingen vet, inte ens experterna. De som är giganter i dag kan vara utkonkurrerade nästa år. Det är det som är så häftigt!

Nu ska jag hoppa i bilen och styra den mot Linköping.

Ny sorts fabriker i Industrilandskapet

I går bjöd Företagarna in kommunal- och oppositionsråd till Effektfabriken, som ganska nyligen flyttat in i lokaler mittemot Visualiseringscentret. 

När jag pluggade på Campus tyckte jag lokalerna var så häftiga, eftersom man i väggarna kunde se en stads och ett samhällets utveckling. Fortfarande finns urgröpningarna kvar i fönsterkarmarna, där vattnet skulle rinna ner på den tiden det tillverkades textilier där. I dag är det vetenskap, utbildning och kunskap som ryms inom samma väggar.

Fabrikerna tillverkade då textiler. I dag tillverkar Effektfabriken rörlig bild. Har ni varit på Olearys har ni sett deras arbete i form av en tavlor med rörlig bild där sportnyheter blandas med erbjudanden i restaurangen. Eller för den delen när ni ser reklamfilmer från Stadium, då är det producerade av Effektfabriken.

Himla bra träffar vi har haft under året med Företagarna. Några luncher, en kväll på Bagarstugan och nu ett företagsbesök.
I går förde de återigen fram problemen med de höjda P-avgifterna i centrum. Det var inget bra beslut som KF fattade. Dessutom tog de upp problemen med tillgång på kapital när en ny generation företagare ska köpa företagen (som de ofta jobbar på) från den nuvarande ägaren som är på väg att gå i pension. Ligger inte på kommunpolitisk nivå, men vi har ju kontakter i riksdag och regering.

Högtflygande Linköping och Östergötland

Väldigt glädjande att läsa om Schweiz order av 22 JAS Gripen. Vet inte om insatsen i Libyen har spelat roll, men det kan inte ha varit negativt i alla fall. Gripen fick mycket beröm för sina förmågor där nere. 

Nu är ju Schweiz inte ett helt lättstyrt land och kanske blir det folkomröstning om köpet. Men vi får hoppas att det går vägen.

Det som är bra för Linköping är också bra för Norrköping. Många norrköpingsbor jobbar på Saab, företaget driver upp tillväxt i hela länet. Linköping är Sveriges flyghuvudstad, men även Norrköping har en hel del att erbjuda på området med utbildningar, Luftis och vår allmänt starka ställning som transport- och logistiknod, där flygplatsen spelar stor roll.

För övrigt ska väl flygplatsutredningen presenteras på fredag. Direktiven till den var luftiga (höhö), vi får se om slutprodukten blir skarpare.

Är inte Snecker kommunist?

Jag gillar politiker som Linda Snecker (V). Hon är ambitiös, framåt och verkar tro på sig själv. Men åsikterna? Not so much.

Men kanske har jag fel i hur extrem hon är. Till en partikamrat till mig har hon sagt - som svar på en direkt fråga - att hon är kommunist. Så när NT frågade mig om Snecker i går svarade jag just det, att jag gillar hennes stil, men inte hennes åsikter. Att det vore illa med en kommunist som kommunalråd.

I tidningen säger hon att hon är socialist och feminist. Så vad menade hon när hon sa till min partikamrat att hon är kommunist?

Men varför gjorde hon som Reinfeldt sa?

När Anne-Marie Pålsson meddelade att inte kandidera för en ny period i riksdagen skrev hon att det var meningslöst att vara ledamot för Moderaterna. Nu har hon skrivit en bok om åren i riksdagen och är inte snäll mot Fredrik Reinfeldt och den moderata partiledningen. 

I denna kritik håller jag med henne. Min kampanj till riksdagen grundade sig i att jag lovade väljarna att vara en mer självständig riksdagsledamot. Så på det sättet uppskattar jag det Pålsson gör. Men det jag inte förstår är varför hon inte ändrade på den rådande kulturen?

Så här skrev jag i ett svar till hennes debattartikel då hon meddelade att hon slutar i riksdagen:

"...trots allt har de [riksdagsledamöterna] ett vapen i sin hand som ingen kan ta ifrån dom - rösträtt i Sveriges högsta beslutande församling. Anne-Marie Pålsson och hennes kollegor kan använda sin röst i riksdagen för att rösta mot regeringen och partiet. Om Pålsson är missnöjd med att 'baxa något genom riksdagen', som hon skriver, så kan hon faktiskt låta bli att göra det." 

Ingen kan tvinga en riksdagsledamot att rösta på ett visst sätt. Man kan sätta hård press, piska slå, locka och pocka - men inte tvinga. Om Anne-Marie Pålsson hade använt den möjligheten hade hon förändrat dynamiken i riksdagen. Plötsligt hade regeringen insett att de inte alltid kan köra över. De måste lyssna och förhandla mer. Varför gjorde hon inte det?