Framgångsstoryn East FM

Lunchade med Johan Alsö igår. Vi dansade ihop i Shall We Dance (lokal verison av Let's Dance) förra året. Eller ja, vi dansade inte med varandra, vi var båda med i tävlingen. 

Johan är VD på Radio & Co som bland annat äger East FM. När Johan kom in var det en ganska liten kanal. Eller väldigt liten, med tanke på att den bara sändes i Norrköping-Linköpingsområdet. Och inte heller i det området var de speciellt stora jämfört med konkurrenterna. Johan och de andra i personalen utvecklade kanalen och är nu nästan ifatt de stora kanalerna som i många fall nästan är rikstäckande.

Själv började jag alltmer lyssna på East FM för ett par år sedan ungefär. När jag åkte runt i länet och knackade dörr blev det en del radio i bilen. Oftare och oftare fastnade jag på East FM när jag klickade runt med kanalerna. Numera lyssnar jag nästan alltid på dom. De är snabba med ny musik och duktiga på att plocka upp kommade hits. I Mix och Rix blir jag ofta så fruktansvärt trött på låtvalet. Samma gamla dängor kommer gång, på gång, på gång.

Dessutom är jag imponerad av programledarna - Hugo, Julle, Juicy J. De sänder typ alltid och lyckas undvika det meningslösa staplandet av klyschor som jag spyr på i andra kanaler.

Har precis varit och hälsat på hos SCA Packaging. Om ni sett några ställ i papp för DVD-filmer, kryddor, godis, you name it, så kommer det sannolikt från dom.

Nu ska jag snart hoppa på tåget till Stockholm. Folkpartiets miljöarbetsgrupp har möte ikväll och imorgon. Visste ni att Sverige subventionerar kol, naturgas och olja med drygt 20 miljarder kronor per år? Illa.

Stort kliv norrut för Östergötland!

Jag kan inte låta bli att fascineras av demokrati. Trots ganska olika åsikter i början av mötet, lyckades partierna enas om ett beslut i regionfrågan.

"De undertecknande politiska partierna från Östergötland har en positiv inställning till att ingå förhandlingar med Sörmland, Örebro och Västmanland gällande en ny regionkommun." 

Vi lade också till att vi vill ha en tydlig, skriftlig avsiktsförklaring från de tre länen, så det inte ställs några restrioktioner som vi inte kan gå med på, till exempel. Men om inget sådant kommer ivägen går Östergötland in med 100 procent i förhandlingarna.

Marie Morell, landstingsstyrelsens ordförande, höll ihop mötet på ett föredömligt sätt. Jag är imponerad.

De undertecknade partierna är alla partier utom SD (som inte vill ha några regioner alls) och Vrinnevilistan (som inte vill gå norrut).

Majoritet Newcastle-supporters

Det händer ju inte varje dag att Newcastle-supportrarna är i majoritet (utanför Newcastle dårå). I NT-sportens nya panel utgör vi 67 procent! Kvalificerad majoritet! Nog för att ändra stadgarna!

Tidigare Dolphinsspelaren Mikael Stenbom är glädjande nog "stor Newcastle-supporter", enligt presentationen i tidningen.

Under några veckor ska vi tre tycka till en gång i veckan om sport. I dag var det Vinterstudion, vargarna och världens bästa liga som klarades av.

Östergötland bör gå norrut

Om någon timme kör mötet mellan de politiska partierna i länet igång här i Rådhuset i Norrköping. Vi ska försöka komma överens om vad Östergötland ska göra i regionfrågan.

Folkpartiet inställning är klar. Vi vill tacka ja till den inbjudan vi fått från Södermanland, Örebro och Västmanland. 

Samtidigt stänger vi inga dörrar söderut. Vi vet inte hur samtalen med de tre norra länen kommer falla ut, vi vet inte hur regeringen kommer behandla en eventuell ansökan från våra fyra län, vi vet inte hur Jönköping kommer ställa sig om fyra år och vi vet inte vad som händer med den stora sydliga regionen dit Kalmar är på väg. Det vore med andra ord dumt att smälla igen någon dörr.

Som ordförande i Folkpartiets länsförbund har jag senaste dagarna förankrat vår linje i länets kommunföreningar. De flesta vill norrut, ett par-tre stycken vill söderut men accepterar att vi inledar samtal norrut. Vi har alltså en gemensam linje i länet, vilket känns skönt.

Sluta upphandla äldreboenden

Det finns en väldigt massa att säga kring skandalerna kring Carema. Låt mig bara kommentera en sak: Sluta upphandla äldreboenden.

Att upphandla ett äldreboende innebär att kommunen ber privata intressenter komma med bud på att driva ett nytt eller befintligt boende. Det innebär att priset blir väldigt viktigt. Den som uppfyller grundkraven (på pappret) men lyckas prestera det lägsta priset (alltså lägsta kostnaden för kommunen) vinner upphandlingen. Då kommer kunderna - de boende - på köpet. Man behöver inte locka till sig några boende, de kommer automatiskt. 

I början, när allt var i kommunal regi, var det säkert bra. Det minskade konstnaderna utan att för den delen minska kvalitén. Men nu är kostnaderna hårt pressade och en del, som i fallet Carema, tar till helt bisarra sparåtgärder.

Det var därför Lagen om valfrihet (LOV) infördes av alliansregeringen. Den innebär att kommunen sätter upp kriterier som krävs för att bli certifierad. När man blivit det får man öppna exempelvis ett äldreboende. Men - och det är detta som är poängen - några kunder, boende, kommer inte automatiskt. Den som startar ett äldreboende måste locka till sig de boende. Har du dålig kvalité kan det blir svårt att få några kunder.

Med upphandling är det i huvudsak det låga priset som blir avgörade för att tjäna pengar. 
Med LOV är det kvalitén som blir avgörande för att tjäna pengar. 

LOV är ingen mirakelmedicin. Naturligtvis kommer vi kunna se vårdskandaler även där. Precis som vi kan se det inom kommunala boenden (som nyligen i Norrköping). Men om främsta incitamentet är hög kvalité kommer problem i alla fall minska.

Tyvärr, i Norrköping, vägrar Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att införa LOV. Vi får hålla oss till kommunala boenden och upphandlade boenden.

Stan kryllar av kommunpolitiker

Snart kommer stan krylla av kommun- och landstingspolitiker. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har kongress i Norrköping till på torsdag. 

Jag sitter till vardags med i SKL:s beredning för samhällsbyggnad, men är inte ombud på kongressen. Ska såklart vara med en del ändå. Bland annat tänkte jag köra en snabb guidning av Rådhuset för folkpartisterna och släpa upp de som orkar i Rådhustornet för att se Norrköping by night.

I morgon kommer Jan Björklund och besöker kongressen. Ska säga till honom hur mycket jag uppskattar hans och parties agerande när det kommer till turerna kring Palestina och FN.

Nu ska jag åka en sväng till Linköpings universitet för att träffa Liberala studenter och se vad de har på gång. Ett par LS-medlemmar från Uppsala skriver förresten i SvD i dag om ranking av universiteten och utbildningarna. Spontant låter det som en bra idé.

Drop in-röntgen

Det finns saker jag gnäller så mycket över som vården. Oflexibelt, osmidigt och ofta (i mitt fall) dålig vård. Nu har ett lysande undantag skett. 

I somras knäckte jag till mitt knä på brottningen. Därefter har det varit flera värdelösa vårdmöten där läkare sagt att det är bara att ta det lite lugnt, trots att knät inte har blivit bra.

Till slut lyckades jag få komma till en specialist, som skickade mig till röntgen och sa att en operation troligen är nödvändig.

Hur som helst, röntgen. Läkaren skickade remiss till röntgenavdelningen där man inte bokar tid. Istället får man vänta ett par veckor och sedan bara knalla dit på deras drop in-tider. Klockan 9-15 tre dagar i veckan är det bara att gå dit, anmäla sig i receptionen och sedan sätta sig ner och vänta.
Väntan blev väldigt kort. Efter fem minuter ropades jag upp, fick vänta ytterligare några minuter och totalt tjugo minuter efter att jag anlänt till sjukhuset hade de tagit fem röntgenbilder av mitt knä.

Nu skickas de tillbaka min läkare och jag får gå dit om ett par veckor.

Fantastiskt smidigt! Istället för att behöva boka och passa en exakt tid, var det bara att knalla in och ut. De lär hinna med fler patienter och för mig blev det mycket bättre. Tänk om hela vården vore lika smidig.

Okunnigt om FP:s historia och Israel

Peter Wolodarski visar på tämligen djupa brister i kunskap om situationen Israel-Palestina när han i dag skriver att FP ska läsa sin historia. Han menar att vi var bland de första partierna i världen att kräva en tvåstatslösning. Det stämmer utmärkt. Per Ahlmark var först ut med det kravet och FP var första parti i Europa att förespråka en sådan lösning.

Men var, eller är, vi för en ensidigt utropad palestinsk stat via FN där Israel inte får säkerhet och fred i utbyte. Nej! (Speciellt inte via Unesco...) I vartenda av de israeliska fredsavtalet - exempelvis med Egypten - så har Israel lämnat från sig land i utbyte mot säkerhet. Det vill man göra återigen.

Det har varit grunden i alla de tänkta fredsförslagen och det kommer bli grunden i det fredsavtal som jag tror kommer bli av någon gång i framtiden.

Om FN gör Palestina till medlem och utropar ett landområde som palestinsk nation kommer inte Israel garanteras någon säkerhet för sitt folk. Palestinerna har uppnått sitt mål och har sluppit erkänna nationen Israel eller garantera dess fortsatt existens. Det finns därmed inget att förhandla om. Ni som ropar efter fredsförhandlingar; detta är en lösning utan några som helst förhandlingar. Från en ny nation kan de bygga upp kraften att ännu hårdare attackera Israel. Så är tyvärr läget där nere.

När Wolodarski uppmanar FP att läsa historien är det nog istället han som borde sitta med näsan i en bok om Israel-Palestina, förutom Folkpartiets förstås.

Läs gärna Jan Björklunds nyhetsbrev från igår.

Ja till - förhandlad - tvåstatslösning

Många gnäller på att regeringen borde röstat ja till palestinskt medlemskap i Unesco. Hans Stigsson Michajlov tycker att Carl Bildt ensam ska få utforma svensk utrikespolitik (vilket han ju i övrigt verkar göra, när han helt på egen hand tillåter palestinska ambassadörer till Sverige).
Själv tycker jag att det är rimligt att det är regeringen som helhet som fattar beslut när man inte kan lösa det på departementsnivå. I sådana fall är det partiledarna som förhandlar fram en lösning. Som i detta fall.

Jan Björklund förklarar i ett nyhetsbrev varför det inte är klokt med palestinskt medlemskap i Unesco:

Ja till en tvåstatslösning 

Palestinierna har ansökt om fullt medlemskap i FN, vilket ska behandlas i säkerhetsrådet. Parallellt har de ansökt om medlemsstatus i andra FN-organ, bl a Unesco.
I går röstade Unescos generalförsamling ja till denna ansökan. EU splittrades på alla tre linjerna; ja, nej och avstår. Fem EU-länder, däribland EU:s största land Tyskland samt Sverige röstade nej.

Det finns två skäl till Sveriges ställningstagande; det ena är formellt, det andra reellt.
Först det formella; det är konstigt att FN:s olika underorgan vart och ett för sig ska ta ställning till palestiniernas medlemskap. Först bör naturligtvis ansökan prövas av säkerhetsrådet och sedan får alla acceptera att palestinierna behandlas likadant i alla olika FN-institutioner. Det blir märkligt om Palestina erkänns som stat i vissa FN-organ men inte i andra. Sverige agerade, tillsammans med många andra länder, för att skjuta upp omröstningen i Unesco. Men det fanns en stor majoritet som ville driva fram omröstningen redan nu. 

Men reellt är den viktigaste invändningen mot beslutet att fred mellan israeler och palestinier måste förhandlas fram dem emellan. Det är två folk med flera miljoner människor på en liten yta som skall leva som grannar i århundraden framåt. De måste själva komma överens om spelreglerna. Alla verkar vara överens, världssamfundet, Israel och PLO att lösningen ligger i ett fredsavtal där palestinierna får en egen stat men där palestinierna garanterar Israel att det palestinska territoriet inte används för väpnade attacker mot Israel. 

Det är detta allt i grunden handlar om; palestinierna får sin stat mot att israelerna får säkerhet inom sina gränser. Båda sidor begår övertramp idag; Israel genom expanderande bosättningar på Västbanken, Hamas i Gaza genom upprepade terrorangrepp mot civila israeler. 

PLO-ledningen står inte bakom Hamas-angreppen, men det är en fullt förståelig israelisk synpunkt att man inte kan släppa fram en statsbildning så länge stora grupper i denna nya stat vill använda våld för att utplåna Israel och där PLO inte har tillräcklig auktoritet att stävja denna terror. 

Kvartetten har ställt tre rimliga krav på Hamas; erkänn Israels rätt att existera, respektera ingångna fredsavtal och ta avstånd från terrorism.
Världssamfundet och kvartetten måste utöva både påtryckningar och uppmuntran på båda parterna att vara konstruktiva. Detta tryck måste upprätthållas på båda parter. Ena sidan får en stat - den andra får säkerhet.  

Om världssamfundet nu försöker votera fram en stat utan fredsavtal, så är risken att man tappar den nödvändiga balansen. Den ena parten i denna konflikt får plötsligt det den vill - utan att den andra parten får något.

Det är häri riskerna ligger med Unescos beslut. Risken är uppenbar att denna typ av beslut kan leda fram till mer våld. Jag menar att det vore mycket olyckligt om säkerhetsrådet skulle gå på samma linje som Unesco. 

Däremot bör man inte i dag utesluta att processen kan sluta i en kompromisslösning, där den palestinska myndigheten ges en något uppgraderad representation i FN-organen. Det olyckliga steget är att sända signalen att Palestina numera betraktas som en fullvärdig stat - utan att de behöver leverera sin del i ett fredskontrakt.

Palestinierna har i åratal försökt bli medlemmar i Unesco. Detta har alltid avvisats. Även den tidigare socialdemokratiska svenska regeringen har haft exakt samma linje som vi har nu. När Urban Ahlin kritiserar den svenska regeringens linje verkar han vilja glömma att detta hela tiden i modern tid även varit socialdemokraternas linje. Den linjen - ett starkt stöd till en framförhandlad tvåstatslösning - men inte ensidigt stöd till ena eller andra parten - var klok förut. Och den är klok nu.

En dåres budgetanförande

Det var utan tvekan det mest märkliga jag upplevt i Norrköpings kommunfullmäktige. 

I budgetdebatten i måndags debatterade vi friskt i tre-fyra timmar. Varje parti har ett begränsat antal minuter debattid utifrån hur många mandat man har i fullmäktige. Efter fyra timmar var debattiden nästan slut för alla partier. Sverigdemokraternas gruppledare, Markus Wiechel, hade gått upp och på ett par minuter sagt att det var jättedumt av oss andra partier att vi inte sökt upp SD och bett dem stödja vår budget - och att de själva för sjätte gången på raken inte hade något eget förslag. Därför hade SD ungefär 15 minuter kvar.

När talarlistan var tom tryckte Cornelia Dahlberg (SD) in sig och började gå igenom de rödgrönas budget sida för sida. Hon raljerade över skrivningar, hånade tjänstemän, beskyllde de rödgröna för att driva igenom den ideologi de tror på (vilket jag i min enfald trodde politik handlade om). Hon höll på i alla femton minuter. I femton minuter raljerade hon över innehållet i ett annat budgetförslag - samtidigt som hon helt saknade ett eget!

Trots en kvarts talartid hann hon inte klart. Hon hann inte reflektera kring huruvida diktatorer och/eller rödgröna skulle avrättas eller avsättas, en efter en. Därför la hon ut även den delen på bloggen (som nu NT har tagit bort). 

Det är här man ser det riktigt sjuka i Sverigedemokraterna. Det är inte bara åsikter kring invandrare som är otrevliga, det där var en dåres verk. Ingen normalt funtad människa beter sig så där. 

Vi andra partier är inte befriade från dårar vi heller. Men när någon sådan poppar upp hanterar vi det i partierna. Vi tar avstånd, tar ifrån folk uppdrag om de råkat få sådana, om det behövs utesluter vi. Men i SD tar de sådana i försvar.
Markus Wiechel försvarar hennes blogginlägg. Kanske menade hon inte alls som det framstod. Men i så fall ber man om ursäkt. Partiet markerar att det här är totalt oacceptabelt. Men det sker inte. SD står bakom henne. Det är sjukt.

UPPDATERING: 
Allting är en konspiration. Vi andra sju partier samarbetar med NT om att motarbeta SD, säger Dahlberg till 24NT. Intressant analys. Och om det vore så kan man ju undra varför NT lät henne blogga till att börja med? Sektbeteendet är tydligt. Alla är mot oss. Vi ser sanningen.

Host och hack

Sedan torsdagen förra veckan har jag haft en förkylning i kroppen. Landsmöte var inte ett optimalt sätt att kurera den på. Den bröt ut på allvar i onsdags och jag fick vara en av Fredrik Reinfeldts förebilder under en dag - en lyssnade politiker (kunde inte prata).
Befann mig då i Stockholm för SKL, men kunde på torsdagen återigen upphäva min stämma lagom till beredningen. Där jag bråkade lite om min kära gamla jordbruksmark.

Jag känner mig makaber, men det är faktiskt tillfredställande att se bilderna på en blodig och svettig Khaddafi. Min sympati med sådana massmördare är noll. Visst hade det varit bra med en rättegång, men jag gråter inte direkt över att han är död.

Stort grattis till NT! Vilken bedrift, årets dagstidning. I hård konkurrens, minst sagt. Har på känn att det var bloggarna som tippade över till en seger...
Att de skrek: "Det är vi som är Norrköping", när de vunnit måste man ju bara älska!

Håller mig hemma i dag pga förkylningen. Därför missar jag tyvärr invigningen av spårvägen till Navestad. Men de klarar sig säkert utan mig.

51:an, IFK och ÅFF

Vilken kväll för östgötalagen i fotboll! IFK kvar i Allsvenskan och ÅFF gör oss sällskap. 


Nu ska jag och övriga Alliansen strax bege oss till Finspång för att prata riksväg 51 med våra allianskamrater i Hallsberg, Kumla och Örebro. 

51:an är ju en riktig rishög till väg. Mellan Norrköping och Finspång är den numera riktigt bra, efter Sköllersta (i Hallsbergs kommun) och in till Örebro är den också hyfsad. Resten är rätt kass.

Som gammal Svennevads-bo var 51:an alltid "stora vägen". Det var så vi barn benämnde den. Så stor är den ju tyvärr inte. Det är egentligen inte särskilt långt mellan Norrköping och Örebro, typ 11 mil. Ändå tar det lång tid att köra. Vägen är smal och krokig. Därför känns Örebro så långt bort. Det är nästan 17 mil till Jönköping, men tack vare E4:an känns det mycket närmare. Det är sedan länge hög tid att fixa till 51:an.
Vi hoppas kunna putta på lite i den riktningen i dag.

Plus och minus på landsmötet

PLUS 

• Ny arbetsmarknadspolitik med kompetens istället för "sist in, först ut". Ny ekonomisk politik med sänkta marginalskatter och en bred skattereform. 
• Nej till flera pappamånader, och till partistyrelsens märkliga kompromissförslag där man sa att man kan tänka sig flera pappamånader om folk inte gör som vi tycker att de borde göra. 
• Nej till "frivilliga" drogtester av barn i skolan. 
• Ett bra möte med miljöarbetsgruppen (som tar förslag inför nästa landsmöte). Fortsätter vi så här blir det en klockren liberal miljöpolitik. 
• Liberala ungdomsförbundet, som både hade många väldigt bra motioner och dessutom försvarade dem lysande.
• Starboys som underhöll på landsmötesmiddagen. 
• Lördagen, då jag kände att nu jädrar är vi på väg i rätt riktning. 

HELGENS HÖJDPUNKT 

• Hyllandet av Per Ahlmark, som fick Karl Staaff-medaljen i guld, och den otroligt fina hälsning jag fick när han signerade sina memoarer till mig. Det var tårar i ögonen vid båda tillfällena. Per är den svenska politiker som påverkat mitt politiska engagemang allra mest. 

MINUS 

• Sosseinvasionen, då folk helt plötsligt tyckte att visionen för skattepolitiken var att vi skulle behålla världens högsta marginalskatter, eller i alla fall ligga i topp fem. Det rättade till sig efter insatser från partiledningen, men ändå väldigt oroväckande signal. 
• Nej till motionen om licens för farliga hundraser. När man är så nära - PS och utskottet sa ja - blir det extra surt att förlora. Dessutom mot märkliga argument. Men sånt är livet, politik är ett maratonlopp som Birgitta Ohlsson sa. 
• Att vara justerare. Jag justerade protokollet vartannat pass, vilket innebär att man ska antecka alla som talar och alla yrkanden. Man kan inte slappna av några minuter och slösurfa lite, eller gå ut och ta en kopp kaffe. Med lite sjukdom i kroppen blir man rätt trött efter ett tag. 
• Nej till gårdsförsäljning känns bakåtsträvande. 
• Att vi inte tog några steg i rätt riktning angående FRA-lagen eller datalagringsdirektivet.
• Söndagen, efter inledande förlust i ekonomisk politik och vovvelicens, då jag kände att detta var det sämsta landsmötet hittills. 

SAMMANFATTNING 

• Som vanligt går inte allt ens egen väg, men överlag rörde sig partiet i många frågor i en bra riktning. Tycker att Jan Björklund nu tydligt visade i förslag som lades fram inför mötet och i talet på mötet att han jobbar på att bredda partiet. Det är väldigt, väldigt bra.

Landsmöte i bakgrunden?

Folkpartiets landsmöte, som börjar i morgon, riskerar såklart att dränkas av vissa andra händelser. Men lite uppmärksamhet blir det nog.

Jag har hyfsad framgång inför mötet i mitt motionerande. Motionen om att införa licens för farliga hundraser är bifallen av partistyrelsen, likaså en motion jag undertecknad - skriven av Per-Åke Fredriksson i Gävle - om en liberalisering av skuldsaneringslagen har fått bifall.

Från Östergötland har vi skickat in en motion om ökade satsningar på underhåll och reinvesteringar i infrastrukturen - ursprungligen skriven av Kjell Fransson, Motala - och den har också fått bifall från PS.

Under flera år är vi några stycken som drivit på för liberaliseringar i turordningsreglerna i LAS. Det gick åt motsatt håll 2007, men 2009 flyttade landsmötet i vår riktning. Nu landar de helt på vår ståndpunkt och föreslår att "sist in, först ut" ska avskaffas och att det istället ska vara kompetens som är grunden.

Jag kommer också driva på för min motion om att säga nej till datalagringsdirektivet. Den har fått nej från PS. 2009 lyckades Niklas Frykman och jag vinna över PS när vi fick landsmötet att ställa sig bakom att livstidsstraffet skulle vara kvar (något FP tidigare ville avskaffa). Så det finns hopp.

Samarbete med SD?

24NT ringde igår och ville boka en intervju till idag, och jag fick dra ur reportern vad hon ville prata om. Det visade sig vara Sverigedemokraterna. 

24NT gör en grej om att vi har röstat för en del motion från SD. Hur kan ni stödja SD, var en av frågorna. Svaret var såklart att det gör vi inte. Vi tittar på vad SD:s motioner handlar om, är de bra röstar vi för, är de dåliga röstar vi mot.

SD gör så att de går in på andra partiers hemsidor och laddar ner motioner. Sedan skriver de om dem lite och lämnar in dem i fullmäktigeförsamlingar i hela landet i sitt eget namn. Till exempel har Folkpartiet länge drivit att vi vill ha en äldreombudsman. Denna motion har SD tagit och lämnat in. Skulle vi då rösta nej till det bara för att det är SD som lämnat in motionen? Nej, det tycker vi inte.

Samarbete har vi bara med de tre andra borgerliga partierna. Ett samarbete kommer inte av att man röstar för någon annans förslag. Vi röstar för många förslag som kommer från S, V och MP också, vi har inget samarbete med dem heller.

Självklart röstar vi nej till alla deras skumma invandringskritiska motioner, som senast på fullmäktige om folkomröstning om flyktingmottagande och förbud mot burka i kommunala byggnader. Jag gick dessutom hårt åt dem i debatten, något som bland andra Widar Andersson på Folkbladet uppmärksammade:

"Mathias Sundin (FP) strimlade Sverigedemokraternas folkomröstningsförslag precis på det sätt som sådana här saker bör strimlas."

Viktigt med bred skattereform

Inom Folkpartiet har jag argumenterat för - bland annat i partiets valanalysgrupp - att vi ska driva på för en stor skattereform. Nuvarande arbetslinjen och balans i budgeten är några av grundbultarna i svensk ekonomi framöver, men vi behöver se över hela skattesystemet för att skapa en ekonomin som står stark i dagens hårda globala konkurrens. 

Det har inte varit särskilt svårt att få gehör för idéerna och nu rör sig partiet också i den riktningen. Jan Björklund presenterade i dag idéer för en skattereform:

• Sverige behöver på sikt en bred skattereform. En central del i en sådan är att göra den svenska inkomstbeskattningen internationellt konkurrenskraftig. Den svenska högsta marginalskatten bör därför sänkas ner mot genomsnittet inom OECD, som i dagsläget ligger runt 40 procent. 
• Förutom att avskaffa värnskatten bör alltså den statliga inkomstskatten i princip halveras. En rimlig tidshorisont är att en sådan skattereform kommer till stånd inom två mandatperioder. 
• För att skapa ett långsiktigt hållbart skattesystem bör den vara blocköverskridande. 

Folkpartiet medverkade till "århundradets skattereform" då marginalskatterna pressades ner till maximalt 50%, hälften kvar. Nu är det dags att ta nästa steg.

Överens om vuxenutbildningen

I våras sträckte vi ut handen till de rödgröna och satt vi måste slå våra (kloka) huvuden ihop för att sänka arbetslösheten. Jag sa att ni har haft rätt om vuxenutbildningen. De tog mot handen och resultatet blev Jobbkommissionen.

I dag var första riktiga provet för samarbetet. Vi presenterade Alliansbudgeten och lägger exakt lika mycket pengar till vuxenutbildningen som S, V och MP gör. Därmed får vuxenutbildningen långsiktiga förutsättningar och en viktig signal skickas till näringslivet att vi kan samarbeta över blockgränsen.

Mycket arbete kvarstår såklart, vuxenutbildningen är bara en del. Nu måste vi ge oss på företagsklimatet. Pratade en del om det igår när Företagarna bjöd in till trevligt möte på Bagarstugan (en av stans mest framgångsrika företagare).

I övrigt är det en mycket stram budget vi lägger fram. Det vi i huvudsak prioriterar pengar till är underhåll och reparationer av fastigheter och vägar. Om vi inte satsar pengar där kommer det bli mycket dyrt att rusta fastigheterna i framtiden. Se bara på Åbymoskolan. Bristande underhåll tvingar nu en investering på över 100 miljoner kronor. Kapitalförstöring på hög nivå.

Vallöfte - check!

Tack till Sebastian Hallén som påminde om detta vallöfte =)

Tar av mig slipsen

Folk undrar idag varför jag har slips. Har det med att göra att du börjat skriva böcker och väntar på 13-slaget undrade Olle Johansson.

Nu är klockan slagen, Tomas Tranströmer tog hem det och dags att ta av sig slipsen.

Närå, det är för en middag med Studieförbundet Vuxenskolan ikväll.

Och ja just ja, stort grattis till Tranströmer!

En sorgsen dag

Det var ledsamt att vakna upp till en värld utan Steve Jobs. Ett sant geni som har förändrat världen. Prylar som förändrar hur vi beter oss och lever, hur vi kommunicerar. En oerhört imponerande person.

Den här filmen, där Steve Jobs pratar, fångar just vem han själv var. Om de människor i världen som inte gör som alla andra. De som förändrar världen.

Licens även på bananflugor?

Jag debatterade licens för farliga hundraser i P1 morgon i morse. Debatten föregicks av Vetenskapsradion som berättade om forskning på bananflugor. En del bananflugor är aggressivare än andra, har man kommit fram till, och det är tydligen genetiskt.
Därav mitt försökt till ett skämt, om licens på bananflugor, i början av debatten.

Hur som helst. Hans Rosenberg, som jag debatterade med - och många med honom - har som huvudargument att tycker man annorlunda än de gör så är man okunnig. Jag har påpekat det någon annan gång, att det faktiskt är den enda fråga jag upplevt att det argumentet förekommer så frekvent.

De har väldigt svårt att respektera en annan åsikt. Därför skulle jag vilja lyfta fram en person som rimligen har bra kunskap på området. Chefen för polisens djurskyddsgrupp i Stockholm, Håkan Anderssson.

Förra året diskuterade vi i Studio Ett och jag berättade då om det förslaget som Folkpartiets partistyrelse ställt sig bakom. Håkan fick frågan från programledaren vad han tyckte om det och han sa:

"Den här åsikten måste jag säga, så delar jag den till 100 procent". 

Det är denna grupp inom polisen som Hans Rosenberg framhåller som ett föredöme i debatten.

Peter Kjällkvist, som jag skrivit förslaget tillsammans med, är tidigare ordförande i en rasklubb inom Svenska Brukshundsklubben, utbildad till hundinstruktör och har ägt och drivit ett hunddagis.

Som i de flesta frågor så kan kunniga människor komma fram till olika ståndpunkter. Hans Rosenberg är mycket kunnig, men landar i en annan slutsats. Kan vi inte bara respektera det och istället diskutera sakfrågan?

Oseriöst av Kennelklubben

Jag har debatterat med Hans Rosenberg på Kennelklubben i snart fyra år om farliga hundraser. Sällan är det så många argument i sak, men i dag i Aftonbladet tar han priset.

Han påstår att 99% av hundattackerna kommer från blandrashundar. För det första - faktaunderlag till det påståendet! För det andra, vi hanterar blandrashundar i vårt förslag.

Han påstår att förslaget är ogenomarbetat. Vi har som sagt jobbat med det i fyra år.

Han påstår att vi ropar på förbud. Lite läskunnighet hade kunnat åtgärda det felaktiga påståendet.

Han påstår att vi tror "att vi löser alla problem". Något sådant dumt har vi naturligtvis inte påstått.

I övrigt inget. Inget varför det i sak är fel.

Det han vill är att polisen ska utbilda djurpoliser och hänvisar till polisen i Stockholm. Bra exempel - eftersom chefen för polisens djurskyddsgrupp i Stockholm sagt att han gillar vårt förslag.

FP stödjer licens för farliga hundraser

Jag och Peter Kjällkvist har drivit frågan om farliga hundraser ett tag. Därför var det riktigt kul när jag för ett tag sedan fick höra av Folkpartiets partistyrelse har ställt sig bakom vår motion om licens.

Svenska Dagbladet skriver om det i dag:

"Folkpartiets partistyrelse tycker att förslaget är både 'nödvändigt och balanserat', och bifaller motionen rakt av."

 Jag både tror och hoppas att motionen nu också blir bifallen på landsmötet om ett par veckor. Att en enig partistyrelse står bakom är ett mycket bra första steg.

Så här lyder hela motionen:

Förslag till landsmötesbeslut:
1. Folkpartiet verkar för att ett licenskrav införs för de farligaste hundraserna.
Kaukasisk ovtjarka är en hundras som är framavlad för att skydda boskap från varg och björn. En åttio kilos hund som har lätt för att bita, är misstänksam mot främlingar och har stor aggressivitet. Ska sådana hundar helt fritt få finnas i vårt samhälle som sällskapshundar? Det gör de idag i Sverige. 

De allra farligaste hundraserna ska inte förbjudas, men de borde regleras genom en licens. En licens som inte gör det tillåtet att ha en sådan hund som sällskapshund. För att få licens för en hund som tillhör en farlig hundras ska hunden användas i någon sorts yrkesutövning. Exempelvis så är kaukasisk ovtjarka en herdehund. Den kan behövas för att skydda boskap i Norrland. Den kan också användas som vakthund. Andra farliga hundraser kan ha andra använingsområden. 

Vilka raser som ska regleras måste avgöras i en lagstiftningsprocess. Raserna ska bedömas utifrån sina fysiska egenskaper (storlek, styrka etc) och de mentala egenskaperna (aggressivitet, benägenhet att bita etc). Totalt kommer det maximalt att handla om 10-15 raser, varav flera av dem är ovanliga i Sverige. 

Men är det inte hundägaren som det är fel på, inte hunden? Ägaren spelar en oerhört stor roll. En bra ägare gör en farlig hundras mindre farlig. Men dels så finns det gott om dåliga ägare, som idag får köpa dessa de allra farligaste hundarna. Dels så är det inte bara ägaren det beror på. Olika hundraser har olika egenskaper. En del är små och gör inte en fluga förnär, andra är stora och aggressiva. Dessa egenskaper försvinner inte även om ägaren är väldigt bra. 

Det finns en stor oro hos många människor, framförallt hos hundägare, för dessa stora farliga hundar. Människor och hundar blir angripna och tyvärr väntar vi bara på att någon ska bli ihjälbiten. Risken är då att alla partier svänger 180 grader i frågan och vill förbjuda flera raser. Lagstiftningen kan bli slarvig och snabbt ihopkastad. Det har vi sett i andra länder. Därför bör Folkpartiet gå före och införa en balanserad reglering av de allra farligaste hundraserna.

Nu kör vi norrut!

Kalmar dissar Östergötland och går mot Skåne. Jönköping och Kronoberg har redan dissat oss. Regionbildning söder ut är dött. Dags att fokusera norrut.

I juni fattade Folkpartiet i Östergötland beslut om att vi i första hand vill ha en region tillsammans med Södermanland, Örebro och Västmanland. Vi har också haft möten med dessa län och uppfattat positiva tongångar.
 Men nu gäller det att göra en ordentlig framstöt från länet. De är i huvudsak fokuserade på att bilda region med varandra. Östergötland har sagt till dem att vi vill söder ut. Nu måste vi säga att det inte längre är aktuellt och vi gärna vill norrut. Annars riskerar vi att stå där ensamma en dag.

Fridolin gick bra för TV4, men inte Birro

2006 gick Gustav Fridolin direkt från uppdraget som riksdagsledamot till att bli grävande reporter på TV4:s Kalla fakta.

I dag fick Marcus Birro sparken som programledare för TV4:s Kvällsöppet eftersom han ett kort tag kastade sig in i leken för att bli Kristdemokraternas partiledare.
Att kandidera kan jag förstå att det inte går att kombinera med programledaruppdraget, men när han fick det klart för sig drog han snabbt tillbaka kandidaturen. Då sparkar TV4 honom ändå!

Riktigt märkligt. Inte bara på grund av det tidigare fallet med Fridolin utan därför att Birros partipolitiska åsikter inte är något han hymlat med.

Jag gillar Birro. Han är duktig på att göra det mesta av skrivartalangen han har fått och han gillar Norrköping. Min dörrknackningsdörr nummer 10001 var hemma hos Marcus här i Norrköping. Har sett fram mot att han skulle leda Kvällsöppet. Men än kanske TV4 kan ändra sig. Det har ju varit en sådan dag.

Jädrar vilket bra länsförbund

Jag ser att jag inte har bloggat här på två veckor. Utan tvekan mitt längsta uppehåll hittills. De senaste veckorna har varit smått galna. Jag har inte haft en minut över någonstans nästan. Dagar, kvällar som helger. 

Den kommande veckan ser lite mildare ut, så nu är det dags att blogga igen! Snart dags för Alliansens morgonmöte så det får bli kort.

Vi hade minilandsmöte i Folkpartiets länsförbund i Söderköping i lördags. Debatterade och tog beslut om motioner inför det stora landsmötet om ett par veckor. Bland annat sa vi nej till att införa EU:s datalagringsdirektiv i Sverige, en fråga som ligger mig extra varmt om hjärtat. Dessutom att vi vill riva upp FRA-lagen och så sa vi ja till avskaffa turordningsreglerna i LAS. Nu möte. Vi hörs i veckan!

Judefritt i palestinsk stat

Palestinierna planerar att försöka få FN att utlysa en palestinsk stat. En stat som ska vara fri från judar. Det säger i alla fall PLO:s ambassadör i USA, enligt USA Today: 

"Such a state would be the first to officially prohibit Jews since Nazi Germany, said Elliott Abrams, a former U.S. National Security Council official".

Vilket är konsekvent med vad Abbas sa förra året:

"I will never allow a single Israeli to live among us on Palestinian land."

I Israel bor i dag 1,6 miljoner palestinier/araber, 20 procent av befolkningen.

Det pratas ju mycket om att konflikten beror på att Israel befinner sig på Västbanken. Ett påstående som är tämligen historielöst. Danny Ayalon förklarar i ett pedagogiskt videoklipp:



Här kan ni även se honom berätta om just Västbanken:



UPPDATERING 15/9: Ambassadören säger nu att han blev feltolkad och inte alls menade så.

Lärarkarriär - det bästa i budgeten

Är det något jag argumenterat för i olika sammanhang under åren (som lärare, lärarstudent och politiker) är karriärmöjligheter för lärare. 

Om man hårddrar det lite så är rektor den enda karriärmöjligheten som finns för lärare. Det kan på en del skolor finnas lite annat, som utvecklingsledare, arbetslagsledare och så vidare, men någon tydlig karriär finns inte förutom skolledare.

Det måste finnas karriärmöjligheter för de som helt enkelt är bra lärare.

Det ska gå att göra karriär som lärare. Detta i sin tur kommer leda till att dessa lärare blir mer attraktiva på övriga arbetsmarknaden. En del kommer sluta i skolan och bidra med pedagogik och didaktiv i näringslivet. Vilket också kommer pressa upp lönerna.

Så nu när regeringen föreslår en sådan reform i budgeten så blir jag väldigt glad. 880 miljoner ska användas till karriärtjänster och nivåerna, eller vad man ska kalla det, ska regleras i skollagen.

Läs också Staffan Werme som beskriver FP:s satsning på lärarlöner i Örebro, som nu troligen inte blir av pga det nya styret i Örebro.

Backa hela vägen

Maria Larsson slog till reträtt igår efter massiv kritik mot beslutet att den vanvårdade barnen trots allt inte ska få ersättning.

Bra - Maria och regeringen bör retirera hela vägen!

Mårten Schultz, professor i civilrätt, är kanske den som formulerar det bäst när han skriver på DN Debatt i dag:

"De svårigheter med bevisning som också anförts till stöd för beslutet är inte heller övertygande. Sådant hanterar ersättningssystemen i Sverige i dag närmast dagligen, inom ramen för brottsskadeersättningar och andra ersättningar. Dessutom torde det inte vara så svårt att klarlägga vilka barn som faktiskt var institutionaliserade eller föremål för placering under de aktuella åren och de faktiska omständigheterna bör ofta i sig kunna ge viss ledning för bedömningen."

Kasta nätet brett. Om någon får ersättning som inte borde ha fått det, vad spelar det för roll? När alternativet är att ingen får.

Mitt 11 september-minne

Likt de flesta som var tillräckligt gamla minns jag exakt vad jag gjorde när jag fick reda på 11 september-attacken. 

Jag bodde då i Stockholm och satt på kontoret på Södermalm. Läste på ett Newcastle-forum på internet där någon skrev att ett flygplan kraschat in i ett World Trade Center-torn. Framför mig såg jag ett litet plan, typ en Cessna, som hade kört in i tornet.

Jag gick in i ett annat rum och slog på CNN. Röken och hålet från planet var så stort att jag förstod att det måste ha varit ett större plan. Ropade på min kollega Johan, som kom ut och kollade. Vi satte oss där i soffan och följde sändningen.

Plötsligt ser vi det andra planet köra i det andra tornet och händelsen förvandlades från en tragisk olycka till något helt annat. Johan gick tillbaka till det andra rummet för att kolla internet. Då rasar ena tornet. Jag börjar skrika och han kommer rusande tillbaka. Det såg ut som om hela byggnaden var apterad, som det var bomber inuti dem som sprängdes och jag var ett tag övertygad om det.

Någonstans här säger Johan att han tror att det är Osama bin Laden som ligger bakom.

Jag minns skräcken. Rädslan för vad som pågick. Ingen visste ju då hur stort detta skulle bli. Hur många fler flygplan, hur många fler terrorattacker. Och där satt jag, i en lägenhet på Södermalm, och kunde bara titta på.

Nu när jag funderar, så här i efterhand, så undrar jag om det inte var här mitt verkliga intresse för politik väcktes. Och i synnerhet amerikansk politik. Det dröjde ett par år innan jag gick med i Folkpartiet, men mitt intresse började stegras.

Jag är väl en av få som från början var motståndare till insatserna i Afghanistan och Irak, och numera är för dem. Som så många andra var jag bara i största allmänhet mot krig. Nu inser jag att krig kan vara nödvändigt ibland för att försvara frihet, eller för att skapa frihet. Det betyder inte att krig alltid är rätt lösning - oftast inte - men det finns en moralisk rätt att störta diktaturer med vapenmakt, om så krävs. Som vi nu ser i Libyen.

11 september har också fört med sig flera inskräkningar av vår frihet. Kraftig utbyggnad av övervakning och avlyssning. En del av det nödvändigt, men det har gått för långt - och för enkelt. 

Alla dessa erfarenheter måste vi nu med oss in i det andra årtiondet efter 11 september. Vi måste hitta balansen i kriget mot terrorismen.

Utse FP-ledare i primärval

Jag har skrivit några gånger tidigare här på bloggen om att utse partiledare i primärval. Det har ju blivit en motion till Folkpartiets landsmöte.

 I dag skriver LUF:s ordförande Adam Cwejman och jag på DN Debatt om detta, där vi på något sätt jämför John McCain med Håkan Juholt.

"Det var en kall och tidig morgon i januari 2008 på en skola i New Hampshire. I det lilla skolbiblioteket fick maximalt trettio personer rum. John McCain skulle ett par dagar senare vinna delstatens primärval och sedan den republikanska nomineringen. Ändå skulle han nu tala inför denna lilla publik. Är inte amerikansk politik bara ballonger, glitter och tusentals människor i publiken? Nej, det amerikanska primärvalssystemet tvingar fram något annat."

Låtsasbudget

NT påpekar att de rödgröna lagt en budget med ett minus på 129 miljoner kronor nästa år. Det förklarar Lasse Stjernkvist med att de "inte hunnit arbeta fram en riktig budget".

Tänk, jag hade på känn att det var en låtsasbudget.

Vi i Alliansen hann att göra en budget i balans. Små marginaler 2012, men i balans.

I dag blir det först lite jobb på kontoret, sedan ska vi till Linköping en sväng för att träffa Stadsmissionen.

Stolt tupp

Mina vänner i Gävle-upproret har åkt hem. Förutom att vi fick en hel del bra sagt var det en stort nöje att få visa dem Norrköping. 

 Jag snabbguidade dem i pampiga Rådhuset, tog upp dem i Rådshustornet, vi käkade middag på Asken i Knäppingsborg och tog sena drinkar på nya The Lamp Hotel.
 Nu struttar jag runt som en stolt tupp över allt beröm och fina kommentarer om Norrköping.

 Norrköping har en tydlig karaktär. Staden är något. Den har en känsla. Av en historiskt mäktig stad med traditioner och kultur.

 Konferenser och möten är ofta väldigt roligt, men man blir trött av det. Speciellt när man är värd. Så nu blir det en väldigt lugn kväll.

Palestinsk stat skapas bäst i förhandlingar

Jan Björklund och Birgitta Ohlsson gjorde mig väldigt stolt som folkpartist i går. 

I Expressen skrev de:

 "Vi i Folkpartiet menar att en ensidigt utropad stat är fel väg att gå för att nå fred och en hållbar tvåstatslösning i regionen. Det uppnås bara genom fredsavtal mellan parterna efter förhandling och kan inte kommenderas fram av omvärlden." 

Jag instämmer. Vägen till en palestinsk stat kommer via demokrati. Demokrati i de palestinska områdena. Huvudansvaret för att skapa det har naturligtvis palestinerna själva, men vi i omvärlden - inklusive Israel - kan och ska naturligtvis hjälpa till.

 Till exempel måste palestinska myndigheter lägga ner indoktrineringen av små barn och sluta ge bidrag till terrorister (finansierat av svenska biståndspengar, som Erik Svansbo avslöjade och sedan SvD och Aftonbladet skrivit om).

 Om vi får demokrati i de palestinaska områdena kommer vi också få fred. Då kommer vi få palestinska ledare som accepterar rimliga fredsöverenskommelser. Tre gånger har palestinska ledare tackat nej till att bilda en stat, trots att de fått mellan 95-98% av de begärda territorierna, stora summor pengar och annat stöd.

Gävle-upproret i Norrköping

I dag samlas Gävle-upproret i Norrköping. 

 En sen kväll för ett par-tre år sedan satt jag, Niklas Frykman, Per-Åke Fredriksson och några till i en bar. Vi var på Liberalt riksmöte - tror jag det var - någonstans i Sverige. Vi noterade att vi var män i ungefär samma ålder och hade samma politiska uppdrag i våra respektive kommuner. Och vi var i opposition.

 Av det kunde man naturligtvis dra slutsatsen att det var vårt fel att vi var i opposition, men eftersom vi alla var tämligen nytillträdda avfärdade vi snabbt den teorin.
I stället började vi fundera hur vi närmare kunde samarbeta. Så vi bjöd in andra kommuner i ungefär samma storlek och läge och träffades första gången i Gävle.

Sedan har det rullat på med flera bra träffar. Några av kommunerna lämnade vårt gäng efter valet, bland annat Sundsvall. Och några kom till, nya i dag är Nyköping och Västerås.

 Ska bli kul att visa upp Norrköping för dem. Tänkte ta dem med dem upp i Rådhustornet bland annat!

Fin respons!

I dag i Corren skriver jag och Niklas Frykman om föräldraförsäkringen igen. Budskapet är att den går att reformera utan förbud och tvång.

Noterar att framförallt Miljöpartiet säger att satsningen på järnvägen som Alliansen presenterade igår är otillräcklig. Gunnar Malm på Trafikverket håller inte med. Från DN:

"Trafikverket fick exakt så mycket pengar till järnvägen som det mäktar med att hantera och generaldirektör Gunnar Malm är mycket nöjd. ”Det är helt i linje med det vi framfört”, säger han."

Vilken respons det har varit på bokmanuset! Mejl, massa kommenterar på Facebook, Twitter och nu ringde Extra Östergötland. Fantastiskt roligt!

Grattis också till Annie Lööf! Bra för Alliansen.

Till varje pris

I dag har jag gjort något oerhört läskigt. Jag läste högt ur mitt bokmanus. Dessutom i teve. Jag läste för snabbt hör jag i inslaget, men det får bokas in på nervositetskontot.

"Till varje pris" heter boken och jag ska åka ner till bokmässan om några veckor och se om det finns något förlag som är intresserat.

I korthet så är det en politisk thriller om en svenskättad amerikansk senator från Minnesota vid namn Mark Eriksson. Han är uppe för omval i senaten och utkämpar en hård politisk strid mot utmanaren Michele Bachmann. Mitt i kampanjen inträffar något som får honom att fundera på den högsta politiska vinsten av dem alla: Vita huset. Samtidigt börjar en man från hans förflutna gräva i en hemlighet som kan förstöra allt.

Här har ni inslaget:

Pengar till tågen

Jag har - och väldigt många andra - efterfrågat en injektion av pengar i infrastrukturen, i huvudsak järnvägen. Det finns redan väldigt stora pengar avsatta för infrastruktur, men det har visat sig att mycket underhåll är så eftersatt att extra pengar behövs.

Nu kommer det. 5 miljarder, varav 3,6 miljarder till järnväg och 1,4 till vägar för åren 2012 och 2013. Pengarna ska just gå till rustning, inte stora nya projekt.

När Alliansen tog över makten 2006 fanns det stora planer inom infrastrukturområdet från tidigare regeringen. Men det saknades pengar till flera av projekten. Och underhållet hade blivit eftersatt.
Därför välkommet med pengar just till att rusta det som finns.

Nöjda trots två misshandlade?

Enligt uppgifter i NT i måndags säger sig polisen vara nöjd med insatserna vid helgens demonstrationer. Ja, samma demonstrationer där två sverigedemokrater blev misshandlade.

Om polisen verkligen har sagt så blir jag väldigt besviken. Ärligt talat, tror ni att de hade sagt samma sak om det hade varit jag eller Lars Stjernkvist som blivit misshandlade? Jag tror inte det.

Precis som Hans Michajlov skriver så finns det en risk att många nu, efter Norge, känner att det är fritt fram att ge sig på sverigedemokrater och pekar på brandattentatet mot en SD:are. Erik Svansbo menar att det är fel på kulturen inom polisen, det är okej att sverigedemokrater blir spöade av vänsteraktivister.

Lars Stjernkvist ber om ursäkt för det han sa på kommunfullmäktige. Då lägger vi det bakom oss och fokuserar på att hantera situationen så inte händelserna på Hagaborg upprepas.

Efter varje fullmäktige funderar jag igenom vad jag sagt. Igår tog jag i för hårt mot Håkan Liljeblad när han gick ut och fortsatte utkletningen av ansvar på alla andra. Det fortsätter han för övrigt med idag på bloggen. Men han förtjänade inte så hårda ord som jag använde igår.

Krympte framför ögonen

När någon som påstår sig ta på sig fullt ansvar och sedan ägnar huvuddelen av sin talartid åt att kleta ut ansvaret på alla andra, då krymper man i mina ögon. Det skedde på fullmäktige ikväll.

Kerstin Hildebrand gjorde tvärtom. Jag har varit och är mycket kritisk mot hennes agerande i efterspelet till vårdskandalen på Hagaborg. På kommunstyrelsen var självkritiken inte speciellt stor. Nu ikväll på fullmäktige lät hon annorlunda. Självrannsakan var på riktig, lät det som. Jag tror det inte förrän jag ser verkliga, konkreta åtgärder, men det lät lovande.

Lars Stjernkvist säger sig alltså ta på sig fullt ansvar. Men det känns istället som tomma ord. Någon som tar på sig fullt ansvar ägnar sig inte åt att försöka lägga över det på någon annan.

Till sist vill jag återigen påminna om att det i denna tragiska historia på Hagaborg också finns hjältar. Personalen som anmälde händelserna har agerat exemplariskt. Att personal på Hagaborg har hotats är helt obeskrivligt idiotiskt. Vilka människor gör sådant? Övrig personal på Hagaborg förtjänas att hyllas.

Bra fotbollsliv just nu

Newcastle är obesegrade så här långt och har tagit sju poäng på de tre första matcherna. IFK Norrköping vann äntligen senast och de övriga resultaten går vår väg.

Lasse Stjernkvist hoppas på ett kort fullmäktige så han kan se toppmatchen (host) Sleipner-Sylvia. Jag har erbjudit honom det, mot att han bifaller alla oppositionens yrkanden.

I morgon ska jag genomgå min allra mest nervösa intervju hittills. 24NT vill prata med mig om min bok som jag filat på i snart ett år. De vill också att jag ska läsa upp en bit ur den. Det är den nervösa biten. Jag har inte skrivit något skönlitterärt sedan gymnasiet, och nu ska jag läsa högt i teve.

Längtar hem

De senaste dagarna har jag varit mer i Stockholm än i Norrköping.

Först var det SKL onsdag och torsdag. Jag hängde kvar till fredagen för att klara av ett möte på torsdag kväll.
På fredag åkte jag ner en sväng till Norrköping för att vara med på jobbkommissionens andra möte.
Sedan bar det av igen upp till Stockholm, där jag nu sitter på möte - inomhus samtidigt som den sista sommardagen utspelar sig utanför - med Folkpartiets arbetsgrupp för miljöpolitik.

Både SKL och miljöarbetsgruppen är roliga och viktiga uppdrag - men nu längtar jag hem!

Nu är Stjerna synsk också!

Lars Stjernkvist har många positiva egenskaper, inget tu tal om saken. Men att han var synsk, det visste jag faktiskt inte.

Budgeten som fastställs varje år bygger på prognoser. Dessa görs för kommunens räkning av Sveriges Kommuner- och Landsting, SKL. Man tittar på BNP-tillväxt, arbetade timmar, arbetslöshet och så vidare. Utifrån det gör man en bedömning av hur stora skatteintäkterna ska bli.

Denna prognos ligger som sagt till grund för hur vi fördelar pengarna i budgeten.

Utifrån dessa siffror beslutade majoriteten om ett underskott i budgeten 2012 på 129 miljoner kronor.

Men - och det är här den synska förmågan kommer in - Lasse Stjernkvist visste bättre än så. Till Folkbladet säger han:

"Enligt kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist var man dock på det klara med att de siffrorna skulle komma att förbättras."

Prognosen sa alltså inte att de skulle förbättras. Men på något sätt visste Stjernkvist det. Och han hade rätt! Siffrorna blev ännu bättre under våren.

Trist bara att han tydligen missade den ekonomiska krisen i början av augusti som nu gör att vi är tillbaka på ruta ett med kraftig underskott för 2012...

Stå upp mot Carl Bildt

Carl Bildt är naturligtvis en av Sveriges mest kompetenta utrikesministrar genom tiderna. Men det betyder inte att hans åsikter alltid är de rätta.

Jag har många gånger ifrågasatt och frågat mig hur Folkpartiet kan ställa upp på den utrikespolitik Sverige - eller rättare sagt Carl Bildt - för. Vi framstår som en västvärldens skarpaste kritiker av Israel, exempelvis.

Daniel Schatz, doktorand och visting fellow vid Stanford skriver om detta i Aftonbladet i dag:

"Sverige har ett unikt internationellt inflytande till följd av Bildts kompetens och breda kontaktnät. Men medan utrikesministern uppvisade ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter när han stod på Norrmalmstorg och demonstrerade för de baltiska folkens frihet, har demokratiperspektivet inte varit lika framträdande under chefskapet för UD."

Utan pengar försmäktar jag i denna stad

Tåget rullade iväg. I tid!

Jag plockade fram mobiltelefonen för att knappa fram tågbiljetten. Den ska kompletteras med legitimation. Då slog det mig! Legitimationen ligger - tillsammans med kontokort - i innerfickan på en kavaj. Som hänger på en hängare i min lägenhet.

Såg ut genom fönstret där Norrköping började försvinna. Ingen legitimation, inget kontokort och inga kontakter, på väg till Stockholm.

Som tur är betalar SKL (dit jag ska på möte) mat och hotell. Och jag lyckades låna några hundra av Roland PM uppe i Stockolm.

Jag är på torr mark således. Om nu inte några oförväntade underskott slår till. Man vet ju aldrig med den här konjunkturen.

Förbud inte lösningen på nätrasism

24NT intervjuade mig i går om nätrasism. Den ökar och en del ropar på förbud, regleringar och inskränkningar av internet. Det är helt fel väg att gå.

Inslaget kan ni se här (innehållandes en fin Newcastle-vimpel!).

Inte krisen som skapat underskottet

Jag skriver idag i NT om Lars Stjernkvists påstående att det är krisen som skapat underskottet nästa år och att det vi måste fokusera på är jobben:

"Det krävs flera åtgärder för att få ner arbetslösheten. Jag sträckte i våras ut handen till Socialdemokraterna och sa att vi måste samarbeta över blockgränsen. Det resulterade i Jobbkommissionen, vars första uppgift är att ge vuxenutbildningen långsiktiga förutsättningar. Sedan följer flera åtgärder.

Ska arbetet ha någon chans att lyckas får vi inte underminera exempelvis vuxenutbildningen med en osäker kommunekonomi. Budgeten måste vara i balans. Därför är signalerna från Lars Stjernkvist om att han planerar ett underskott för nästa år mycket oroväckande och skadliga för vår jobbtillväxt."

Påhittade argument

Kollegorna påpekade i morse att Lasse Stjernkvist skrivit en märklig debattartikel i NT. Jag läste den och måste instämma i omdömet: den är mycket märklig.

Lasse säger att den ekonomiska krisen i omvärlden riskerar att radera ut reformutrymmet i kommunen nästa år. Alltså pengar som kan användas till satsningar av diverse slag.

Det märkliga är att det inte finns något reformutrymme. Vare sig nu eller tidigare.

I den budget som är beslutad för 2012 finns ett underskott på 129 miljoner kronor planerat. De bugdeten togs i december 2010, långt innan krisen slog till i augusti. Ändå använder Stjernkvist den nuvarande krisen för att påstå att kommunen behöver gå med underskott nästa år.

Det är ju kreativt att använda den ekonomiska krisen till att hitta på argument, men jag tycker det vore bättre om han använde denna kreativa ådra till att fundera på jobbproblemet i Norrköping. Vår arbetslöshet är högre än övriga Sveriges och har så varit under många år. Ska kommunen börja gå med underskott kommer det slå mot jobbtillväxten.

Stjernkvist har kanske lyssnat på president Obamas tidigare stabschef, Rahm Emanuel, som under finanskrisen sa: "You never want a serious crisis to go to waste."

Men Emanuel menade för att komma tillrätta med strukturella problem. Inte hitta på ursäkter för oansvarig politik.

Sluta gå mitt i vägen!

Läser i NT om att antalet skadade fotgängare ökar. Man skyller på zebralagen. Men enligt artikeln har bara elva av fyrtiofem skador skett vid övergångsställen.

Jag tror att det stora problemet i huvudsak är att många fotgängare har väldigt dålig respekt för trafikreglerna. Jag kör bil så gott som dagligen i Norrköpings innerstad. Väldigt ofta är det någon fotgängare som knallar över gatan på ett sätt så jag måste sakta ner eller stanna. Alltså inte vid övergångsställen, där är det självklart att man ska gå, utan på bilvägarna. Där bilar har företräde.

Ofta går folk utan att ens se sig för om någon bil kommer. Tutar jag blir det ofta en arg min eller gest, trots att jag har företräde som bilförare. Ibland ser jag hur de kollar, ser mig komma i bilen, men går i alla fall.

Självklart ska man som fotgängare kunna gå över gator även där det inte finns övergångsställen. Men då får man se sig för och lämna företräda till bilar och cyklar.

Good riddance

Martin Gelin lade upp en träffande bild på Google+. Den är tagen för bara ett år sedan:

Längst till vänster Ben Ali, Khaddafi i solbrillorna och längst till höger Mubarak.

Ben Ali var premiärminister i Tunisien och den första av diktatorerna som fick ge upp. Khadaffi håller på att förlora makten just nu i Libyen. Mubarak är inte bara avsatt utan och ställd inför rätta i Egypten.

Efterspelet är osäkert, det kan bli islamister som tar över länderna, men demokratiska krafter är också i stark rörelse. Till slut segrar alltid demokratin, det är min övertygelse.

Goddag yxskaft

Centerpartisternas svar i SvD på Niklas Frykmans och min artikel om föräldraförsäkringen är i klassen goddag yxskaft.

Vi räknar upp sex idéer hur försäkringen kan förändras och förbättras. Detta besvara man med att vi "vill bevara status quo" och "sitta med armarna i kors". De kommenterar inte förslagen med ett enda kommatecken. Den enda idé de har ett femton år gammal förslag från Gudrun Schyman. Som de dessutom kallar liberalt.

De kallar också vårt påstående om idétorka hos centerpartisterna för en rökridå. Den som nämnden han klämnden.

I dag har dessutom Centerns partistyrelse kommit ut som förbudsivrare. De vill förbjuda föräldrarna från att överlåta dagar till den andra partnern. Som tur är partiledarfavoritien Annie Lööf (fd Johansson) motståndare till kvotering. Jag hoppas på henne!

Sommarläsning II

Tre böcker till från sommarens läsning. De första tre hittar ni här: Sommarläsning I.

Key to Rebecca - Ken Follett

En av Folletts många spionromaner. Denna utspelar sig i Egypten. En tysk spion tar sig in i Kairo och börjar jobba på att leverera brittiska militärhemligheter till Erwin Rommel, som försöker erövra huvudstaden. I staden finns en brittisk major som försöker stoppa honom.

Inte någon outstanding bok, men spännande och bra skriven, som alltid med Follett.

Body of Lies - David Ignatius

Likt Bloodmoney utspelar sig denna bok i underättelsetjänsternas och arabernas värld. Nu är huvudsakliga spelplatsen Jordanien, där en amerikansk CIA-officer blir inblandad i ett komplicerat spel av lögner och försök att förleda varandra.

Ignatius har stor respekt för arabisk och muslimsk kultur. Ingen hyllning, bara en förståelse som är ovanlig. Efter jag läst boken kollade jag filmen som är baserad på boken. Den har missat precis allt av det. En amerikansk Hollywood-action när de är som sämst.

Courage and Consequence - Karl Rove

President Bushs mångåriga rådgivare Karl Roves självbiografi. Rove, som har norskt ursprung, skriver enkelt och underhållande och det är väldigt intressant att följa med på exempelvis vad som hände på Air Force One vid 11 september-attackerna.

Få personer har det väl spunnits så mycket myter kring som Karl Rove. En del av dem blir uppenbart fåniga, men några stämmer säkert. I grunden verkar han vara en person som förstår hur amerikanska väljare tänker, och det gjorde honom framgångsrik.

Ibland snurrar han in i försvar eller kritik av motståndaren som blir motsägelsefullt. Hur som helst en klart läsvärd bok, även om man inte delar hans politiska uppfattningar. Läste man bara sånt skulle livet bli tråkigt.

Idéer för bättre föräldraförsäkring

I helgen var min kollega i Linköping, Muharrem Demirok (C), ute i SvD tillsammans med Fredrick Federley och några till och förespråkade kvoterad föräldraförsäkring. Eller "individualiserad" som han kallar det. Lite märkligt, eftersom FF redan är individuell. 240 dagar till ena partnern, 240 till andra.

Dessa dagar, med undantag för 60 vardera, kan överlåtas till den andra partnern. Det är det som Murre, Federley & Co vill förbjuda. 240 dagar var. Punkt slut.

Men artikel har sina poänger. Problembilden om hur uttaget av FF drabbar kvinnor i deras arbetsliv och så vidare delar jag. Men inte lösningen att kvotera.

Niklas Frykman har skrivit en bra motion till Folkpartiets landsmöte, som jag skrivit under. Han skrev också en bra debattartikel som svar till Murre & Co, som jag också skrivit under. Den innehåller flera alternativa sätt att uppnå jämnare uttag och mindre negativa effekter, utan tvång och förbud.

I dag är den publicerad i SvD:

"Det är utmärkt att liberala och borgerliga politiker diskuterar viktiga jämställdhetsfrågor. Den analys som centerpartisterna gör av de negativa effekterna som ett ojämställt uttag av föräldraförsäkringen har på kvinnors ställning på arbetsmarknaden och barnens kontakt med båda föräldrar är också något vi som liberaler helhjärtat kan ställa upp på.

Problembeskrivningen är helt korrekt. Ändå landar de i galen tunna, nämligen den tunna Gudrun Schyman ställde fram som ledare för Vänsterpartiet under nittiotalet – att kvotera föräldraledigheten."

Sommarläsning I

Nu är det full fart på jobbet igen. Istället för böcker kommer jag läsa kommunala handlingar. Jag gillar själv att läsa vad folk avverkat för böcker under semestern, så jag tänkte dela av mig av mina. Statsministern har ju dessutom föregått med gott exempel och meddelade att han läst fyra Läckberg-deckare.

Det blev ganska många i sommar, så jag delar upp det, tre åt gången. Här är de första tre.

Bloodmoney - David Ignatius

Ignatius är en intressant författare. Mångårig kolumnist på Washington Post med mycket stora kunskaper om arabvärlden och underrättelsetjänster. Sägs att CIA att läser honom med stort intresse, för de kan faktiskt lära sig ett och annat.

Dessa kunskaper kombinerar han i Bloodmoney. En katt-och-råtta-lek utspelar sig mellan ett hemligt underrättelseorgan och en dold motståndare någonstans i Pakistan.

Spännande och läsvärd, men når aldrig de riktigt höga höjderna.

Better Then Sex - Hunter S Thompson

Thompson beskriver sin kärleksrelation till politik och framförallt presidentkampanjen 1992. Jag har svårt för hans sätt att skriva, så gillade den inte så värst mycket. Men den sägs vara en klassiker.

Inside Political Campaigns - James Bowers, Stephen Daniels

Elva personer skriver om olika delar av politiska kampanjer. Bra och intressant, men endast för de nördiga.

Bra BoTrygg, fler borde följa efter

BoTrygg förbjuder kamphundar i sina lägenheter. Fler, bland andra Hyresbostäder, borde följa efter.

Jag har varit i kontakt med hyresgäster hos Hyresbostäder som har stora problem med så kallade kamphundar (farliga hundraser är en mer korrekt benämning).

NT:s politiska chefredaktör, Hans S Michajlov, kommer ut som folkpartist, ser jag. Han är kluven. Vill se ett förbud, men ändå inte. Välkommen i gänget, även jag just i den här frågan inte är så kluven.

Gunnar Asserhed och jag skrev häromdagen om vårdskandalerna i Norrköping. Och föreslår tre ganska breda åtgärder för att förbättra situationen. Den finns på nätet (eftersom NT numera lägger ut debattartiklar, strålande!).

Flyger högt

Jag blir oerhört glad när jag läser nyheterna om mer charterflyg från Norrköpings flygplats. Fjärde starkast i landet nu. Inte illa!

Fler och fler människor kollar nu Norrköpings flygplats som sitt första alternativ när de ska ut och resa. Både reguljärt och charter. Jag kan bara titta på mig själv. Väldigt ofta går det att hitta en smidig resrut från Norrköping. Senast var jag i Indien, då vi flög via Helsingfors.

Det är skönt både när man åker iväg, men framförallt när man kommer hem. Att sitta sig i en taxi och vara hemma fem minuter senare, istället för att sätta sig på ett tåg vid Arlanda, byta i Stockholm och vara hemma tre timmar senare är stor skillnad.

Köpläge på börsen

Börsen dalar. Köpläge alltså. Jag försöker att spara riktigt långsiktigt när det kommer till aktier. Tjugo-trettio års sikt. Därför är kortare nedgångar inget att oroa sig för rent privatekonomiskt. Men trots det är det surt att kolla in Avanza och se alla minustecken.

Hur som helst. Jag la in en liten köporder på H&M i går kväll. Den aktien har gått upp nästan femtio procent sedan jag köpte den. Har tänkt att jag ska köpa några fler vid tillfälle. Nu la jag in en order som går igenom om aktien sjunker lite till.

Annars är det såklart allvarligt med den ekonomiska oron. Lars Stjernkvist påstår på sin blogg att Norrköpings kommun står väl rustat och pratar om ett reformutrymme. Om det ändå vore så väl. Såklart finns det ljuspunkter i kommunens ekonomi, men reformutrymmet är ett stort minus. Den budget som är lagd för nästa år är underbudgeterad med flera miljoner.

För att det ska finnas ett reformutrymme så måste det antingen sparas hårt (vilket sker i flera verksamheter nu) eller så måste ekonomi gå bättre än prognoserna (som budgeten bygger på).

Hittills har prognoserna sett bättre och bättre ut. Men den ekonomiska oron i omvärlden kan snabbt radera ut det.

Under hela förra högkonjunkturen tjatade jag, för döva öron, om att vi skulle spara i ladorna. Istället byggdes det som aldrig förr. Nya Parken är bara ett exempek i mängden.

Nu måste vi få balans i ekonomin och framförallt bekämpa den höga arbetslösheten.

Stans finaste uteservering

Vilken otroligt vacker stad jag bor i. Och nu finns det äntligen en uteservering vid Strömmen också. Ser ni vart det är?

Smyga mig ut

Läser på Lasse Stjernkvists blogg att man inte får ha kortbyxor i Rådhuset. Det blir till att smyga sig ut.

Jag har begått badpremiär i dag. Är en hyfsat stor badkruka, men det var inte så värst kallt i vattnet faktiskt. Simmade kapp med mammas hund om en tennisboll. Hunden vann. Men, rutinerad som jag är, så har jag en ursäkt. Knät är inte återställt ännu.

Jan Björklund tycker vi ska förlänga Libyen-insatsen. Utmärkt!

Jag var med i Sjöström i P1 häromdagen och pratade republikanska presidentkandidater med Karin Henriksson på SvD och Viktor Bernhardtz från Dagens Arena.

Vill ni lyssna i efterhand så hittar ni länk här. Cirka 13 minuter in.

Inte värdigt frågor som rör liv och död

När Jan Björklund (FP) kallade uppgörelsen om en militär insats i Libyen för en halvmesyr, eftersom JAS inte fick angripa markmål och därmed försvara civila som attackerades. Urban Ahlin (S) anklagade honom för att försöka ta inrikespolitiska poäng.

Det var befängt då och blir än mer befängt nu när vi kan läsa detta:

"Försvarsmakten berättar nu att de svenska piloterna vid flera tillfällen plötsligt upptäckt att Khaddafis styrkor attackerar civila mål, men inte kunnat ingripa."

Enligt tidningen Fokus var det internt maktspel inom Socialdemokraterna som gjorde att de landade i den märkliga inställningen att JAS skulle delta, men inte få angripa markmål.

Det är inte värdigt frågor som rör liv och död att låta sådant styra. Det är djupt ovärdigt och civila där nu på grund av det.

Det värsta tar alltid fram det bästa

Alltid när vi ser det värsta hos mänskligheten - den här gången i form av massmördaren och terroristen i Norge - så ser vi samtidigt det bästa.

Alla politiska partier har fått många nya medlemmar, Jens Stoltenberg har visat hur fint och bra ledarskap kan vara, norrmännen går man ur huse för att visa sin sympati med offren och ta avstånd från våldet, och solidariteten i Sverige och andra länder är överväldigande. Och framförallt - beskrivningarna hur människor har offrat sig för att rädda andra på Utöya.

Det som glädjer mig - mitt i alla denna sorg - är att den samlade godheten hos mänskligheten alltid övervinner ondskan.

Svårt att släppa

Inte sedan 11 september jag haft lika svårt att släppa något. Inte för att jag egentligen vill, men det går inte att bara grubbla och tänka på Utöya och Oslo. Det går inte att bara läsa de hjärtskärande vittnesskildringarna. Livet måste fortsätta.

Mina dagar ägnas i övrigt åt att läsa och skriva. Läste i går ut min andra bok med David Ignatius, Body of Lies. Som också blivit film tydligen. Storyn är helt okej, men det som är riktigt bra i båda böckerna är hans stora förståelse av den muslimska/arabiska världen.

Ignatius är i grunden journalist och skriver mycket initierade krönikor, i huvudsak just från arabvärlden. Krönikor som det sägs att även CIA läser med största intresse. Ignatius har insidekunskaper som få andra.

Nu har jag gett mig på Karl Roves självbiografi.

Ägnar en del tid åt att hänga med vad som händer på andra sidan ankdammen också. Spelet i Washington just nu mellan Obama, demokraterna och republikanerna är intressant att följa. Sidorna har oerhört svårt att ta sig samman och komma överens. Men spelet är oerhört intressant att följa.

Alldeles för overkligt

Det går knappt att skriva något om Oslo och Utöya. Jag skriver några ord, raderar dem, skriver några andra, men alla känns otillräckliga.

Om någon hade skrivit ett film- eller bokmanus där en personer skjuter ihjäl åttio människor på en ö hade troligen filmbolagen och förlagen förkastat det som overkligt. Alldeles för overkligt. Sådant händer inte.

Tänk om det ändå vore så. Att det som hänt på Utöya var alldeles för overkligt.

En mardröm omöjlig att vakna ur

Det ryser i hela kroppen när jag läser om Utöya. Människor som har sprungit för sina liv, försökt gömma sig, blivit hittade och skjutna. Tio bekräftade döda. Det talas i rapporterna om många, många fler.

Jag klarar knappt att läsa om det. Vilken fullständig mardröm.

Ali Esbati har klarat sig. Han skriver på Facebook om hur nära han var gärningsmannen och hur han hoppade i vattnet för att komma undan.

Obehagligt och nära

Följer med ökad intensitet rapporteringen från Norge. Plötsligt, mitt i flödet, ser jag något som gör det ännu närmare.

Ali Esbati, framstående vänsterpartist, skrev för några timmar sedan på Twitter, innan bombattentatet:

"@aliesbati På väg till #utoya för att hålla inledning hos AUF. Ser mycket fram mot det, trots regnet, och trots att jag missat Gro."

Senare, efter bomben men innan skottlossningen på Utöya skriver han:

"@aliesbati Hej alla som undrar. Jag mår ok. Är på infomöte på AUFs sommarläger nu."

Sedan dess inget.

Jag känner inte personligen Ali, men vi har debatterat några gånger över nätet och han är vän och bekant med många av mina vänner och bekanta.

Jag hoppas för allt i livet att han har klarat sig.

Det känns inte troligt att Norge skulle utsättas för ett bombattentat och en masskjutning och att dessa två inte skulle ha med varandra och göra. Dessutom, i båda fallen, riktade mot politiska mål.

Knasiga Knesset

Dumma förslag går ofta att försvara med patriotism. Så försvarade många den lag som röstade igenom i Knesset i går. Att näringsidkare ska kunna stämma folk som uppmanat till bojkott av deras produkter.

Bojkott av israeliska produkter förekommer inte bara i utlandet, utan även i Israel.

Förhoppningsvis kommer Högsta domstolen finna att lagen strider mot grundlagen och därmed inte tillåta att den införs. Det är vad många tror. Och vore såklart bra. Men del av skadan är redan skedd.

En demokrati försvarar sig inte bäst genom att begränsa yttrandefrihet. Tvärtom.

Stolthet sammanfattar Almedalen

Jag har återhämtat mig efter Almedalen, och när jag funderar lite över veckan är det ordet stolthet som sammanfattar den bäst.

Jag kände en oerhörd stolthet när jag lyssnade på överstelöjtnant Stefan Wilson, chef för den svenska insatsen i Libyen, när han hos Fjärde Storstadsregionen berättade om Sveriges uppdrag de senaste tre månaderna.

Det Sverige bidrar med i Libyen räddar liv. Wilson visade exempel på just det. Det svenska förbandet har fått mycket beröm och har stått för trettio procent av den taktiska spaningen.

Maud Olofsson höll ett känslosamt avskedstal. När hon pratade om invandring och om att vi måste sluta att ständigt ladda invandring med negativa ord brast rösten för henne. "Vi har ju bara varandra", sa hon med sprucken röst.

Svenska politiker har inte gett efter för billig populism när det kommer till invandringsfrågor. När en självmordsbombare sprängde sig pratade statsministern och andra om tolerans. Jan Björklund föreslog i Almedalen utökad arbetskraftsinvandring.

Det gör mig stolt.

Vi får inte glömma bort att hitta lösningar för att minska arbetslösheten för invandrare, men det gör vi bäst genom att stå upp för tolerans och genom att se fördelarna med invandringen.

Förmågelyft för mig och Gripen

Det är Folkpartiets dag i Almedalen i dag. Så idag blir det verkligen hålligång. Och jag är redan sliten. Tidiga morgnar, sena nätter.

Lite sovmorgon i dag och första seminariet kl 11, med Ohlininstitutet - Vem vinner valet 2014? Tja, på det fick vi inget svar. Men som vanligt finns det en mängd osäkerheter. Nya partiledare, små partier som slåss för sin överlevnad, sverigedemokrater, och så vidare.

I går åkte jag ut till Visby flygplats och fick se en JAS Gripen 39D (som Norrköpings kommuns kommunikationschef Heidi Berger talade om att det var) som var på besök från Linköping.

Folk och Försvar bjöd in till diskussion om Gripens framtid. Alla verkar överens om ett så kallat förmågelyft. Modernisering kan man väl kalla det. Frågan är hur mycket. En CD-version eller en EF-version. Mer eller ännu mer modernisering. EF är nästan ett nytt flygplan.

Lite förvirrat hur det kommer att bli, och väl värt för en östgötapolitiker att hålla koll på.

Nu är det lunchpaus. Kanske följt av ett förmågelyft i form av en kort tupplur. Sedan fler seminarier, Jan Björklund tal, middag på Donners och så får vi väl se vad natten ger.